Moderatorer: Jourmaster, Infomaster
Där undrar man ju också om det var alkohol eller ännu starkare substanser inblandade. Det var det inte i Bielefeld.Odd skrev:Det händer lite här och där. För ett par år sedan så lyckades en bil ta sig upp hela vägen från Mårtensdal till växlarna Gullmarsplan innan det tog stopp, alltså ca 550 meter i uppförsbacke. Det tog också ett par timmar att bärga.
Ok, kan tänka mig trivsamare dagar än den då man vill få bort en bil från en kall och blåsig bro.Odd skrev: Det var rätt kallt den dagen, det minns jag för jag var yttre befäl på plats då.
Jag tror inte heller att höga böter skulle hjälpa.Odd skrev: Ur ett preventivt perspektiv så kommer dock inte höga böter hjälpa eftersom det är sällan någon dels gör det med flit, dels är det ytterst sällan, om någonsin, samma personer gör om felet.
Instämmer, speciellt eftersom det finns en komplikation:Jag tror inte heller att höga böter skulle hjälpa.
:
Nja, ork är nog inte det enda som behövs utan man måste nog ha rätten på sin sida också. Finns nog mycket som kan brusa till det hela så att orsakssambanden blir mycket svårare att bevisa.Leif Steen skrev:Det kanske inte är längre så svårt att utkräva ersättning eller skadestånd för trafikstopp och åtgärder. MTR vann för en tid sedan ett mål där de kunde kräva ersättning för sina kostnader i samband med ett trafikstopp. Minns någon vad det handlade om då? Det var en del rubriker i media runt detta av typ. "Rekord skadestånd till MTR".
Det är väl ganska klart att ersättningen/vitet för inställd trafik till huvudmannen är beräkningsbart liksom personalkostnader och faktiska kostnader för bärgning, mm. Det handlar väl bara om ork att driva målet i domstol.
Det räcker inte med ork för att vinna ett skadeståndsmål. Man måste också kunna visa sambandet mellan det som svaranden bevisligen har gjort, och de kostnader som man bevisligen har fått på grund av detta. Om man har den turen att trafiken går precis som den ska när någon avsiktligen gör något som leder till att den stannar (och dessutom har det dåliga omdömet att åka fast för detta) så är det förstås förhållandevis lätt. Men om någon oavsiktligen (inget större intresse från polisen) kör ut sin bil på spårvagnsspåret en dag när det redan är knas i trafiken av någon anledning (eller flera, i sig icke åtskiljbara anledningar, t ex ett garantifel på en vagn som en stund tidigare stoppat trafiken i 20 minuter på hela banan eftersom växelvärmen samtidigt är felkonstruerad så att man inte ens kan trafikera delar av banan) så är det bara att ge upp redan från början, sådana grejer får man som trafikutövare helt enkelt försöka budgetera för och låta kostnaden gå ut över trafikhuvudmannen redan när man lägger anbud.Leif Steen skrev:Talar man om 0-tolerans mot kl-tt-r, ordningsstörningar och allmänt stök får man nog skaffa sig ork, det låter ganska tunt annars om man viker ner sig som företag eller myndighet.
Trafikförsäkringen är ju till för att täcka kostnader för de skador ett fordon, vid dess brukande, kan tänkas ställa till med eftersom fordonsföraren i regel inte kan antas täcka dessa med egna medel i alla förekommande fall. Sedan är ju beviskraven lägre ställda i i civilmål, jämfört med inom straffrätten: https://sv.wikipedia.org/wiki/BeviskravOlle Mornell skrev:Bärgning brukar ingå i bilförsäkringen. Så vad ska bilisten mer betala än sin självrisk (ja, eventuella symboliska böter då)? Om trafikföretaget vill ha ersättning för trafikstoppet antar jag att de ska vända sig till bilistens försäkringsbolag? Som redan framhållits ingår då en bevisbörda och att ta fram bevis kostar också.
Samhället kom ändå billigt undan. Någon olycka hände inte.
Det är så jag resonerar. Som bilist får jag vara nästan hur klantig som helst så länge som jag inte varit vårdslös. Trafikförsäkringen täcker sådana skador. Sedan är det upp till den som yrkar på ersättning att bevisa för försäkringsbolaget att summan är relevant. Jag gissar att försäkringsbolaget lägger sig i underkant men ändå tillräckligt högt för att inte saken ska hamna i domstol.Trafikförsäkringen är ju till för att täcka kostnader för de skador ett fordon, vid dess brukande, kan tänkas ställa till med eftersom fordonsföraren i regel inte kan antas täcka dessa med egna medel i alla förekommande fall.
Det är iofs. riktigt, men jag fokuserar här inte på försäkringslösningar som kan tänkas betala utan på vilka beviskrav som kan föreligga för att skadeståndstalan ska kunna föras (Daniel S skisserar några extremfall ovan). Detta oavsett vilken händelse och vilket vållande som ligger till grund för en (möjlig) skadeståndsskyldighet pga. trafikstopp. Det är i så måtto som MTR-domen kan vara intressant.Olle Mornell skrev:Det är så jag resonerar. Som bilist får jag vara nästan hur klantig som helst så länge som jag inte varit vårdslös. Trafikförsäkringen täcker sådana skador. Sedan är det upp till den som yrkar på ersättning att bevisa för försäkringsbolaget att summan är relevant. Jag gissar att försäkringsbolaget lägger sig i underkant men ändå tillräckligt högt för att inte saken ska hamna i domstol.Trafikförsäkringen är ju till för att täcka kostnader för de skador ett fordon, vid dess brukande, kan tänkas ställa till med eftersom fordonsföraren i regel inte kan antas täcka dessa med egna medel i alla förekommande fall.
I MTR-fallet handlar det om obehörigt spårbeträdande. Då finns det inte någon bilförsäkring inblandad och då antar jag man hamnar i domstolen direkt. Den som blir ersättningsskyldig kanske kan få viss hjälp via sin hemförsäkring ("drulleförsäkring" och rättshjälp).
