Lennart Petersen skrev:daniel_s skrev:Förstår inte det här tänkandet som vissa skribenter hela tiden återkommer till, att systemet ska vara "snällt" genom att automatiskt omvandla enkelbiljetter till periodbiljetter när man har nått upp till ett visst belopp. Visst, när det gäller 24- och 72-timmarsbiljetter är det väl strunt samma, men när det börjar bli högre belopp så är ju faktiskt en del av trafikantens prestation just att betala in hela beloppet i förväg, och som tack för det får man då en viss rabatt. Och när det då gäller Accesskort så tycker jag att det i så fall är mer logiskt att ge rabatt utifrån hur stort belopp man laddar på kortet vid ett och samma tillfälle, snarare än utifrån hur mycket av detta tillgodohavande man har validerat biljetter för under de senaste dygnen.
Om jag är "vissa skribenter" så återkommer jag gärna med att plädera för sådana här saker. Det handlar om förtroende och nöjda kunder , den kund som vet att man inte riskerar att betala för mycket blir ju en nöjd och trygg kund som också får det bekväma att man inte behöver fundera så mycket i förväg och bestämma sig. Det är ju inte helt sällsynt med sådant här i kommersiella sammanhang där ett lägre pris gäller för redan konsumerade tjänster och varor när man nått en viss nivå. För transporter har ju t.ex London ett sådant system. im min affär har jag bonusnivåer 0,5, 1,0 och 2,0% och självklart omvandlas tidigare köp till den högre nivån när jag nått den gränsen.
Med tanke på rådande minusränta så är det nog ingen större affär för SL att kunderna laddar på belopp i förskott.
Jag tycker personligen inte man måste vara fast vid olika lösningar. Visst kan man ha olika former av rabatter. Vad man måste komma ihåg är väl bara den marknadsekonomiska grunden för varför man ger rabatt och hur det påverkar de andra priserna. I det här fallet är det ju också en fråga om man vill uppmuntra att folk åker kollektivt.
Jämfört med reskassa, måste man idag åka 15 dagar per månad (tur- och retur) för att det ska löna sig att köpa månadskort. Detta är på gränsen. Jobbar man hemma någon dag i veckan och bara använder kollektivtrafiken på vardagar, så är risken stor att man hamnar ganska fort på ungefär samma nivå.
Målet måste ju vara att så många som möjligt skaffar månadskort, så att vi vet att vi får in de intäkter vi behöver, men också för att man då använder månadskortet istället för att ta bilen, eftersom det ändå är gratis. En del konsulter inom branschen har börjat tala om att detta är gammaldags, att det är företagsekonomiskt bättre att man får betala för varje resa. Men då missar man målet att få folk att åka kollektivt, och dessvärre minskar ju då behovet utanför resenärernas arbetsresor, vilket minska behovet av trafik på kvällar och utanför högtrafik. Det senare kan ju låta bra (ekonomiskt), men innebär ju också att produktionskostnaderna för själva högtrafiken ökar, eftersom man ändå har de fasta kostnaderna.
Nackdelen med olika rabatter är ju också att man får det där röriga systemet som vi vill undvika. När man nästan måste ha en högskoleexamen för att förstå hur biljettsystemet fungerar.
Men som sagt, visst kan man göra så att om någon åkt 14 dagar i rad, så kan man ju få 16-dagar att åka gratis (om det nu går att ordna en sådan lösning i systemet). Men eftersom rabatten är så stor i månadskortet, ser jag ingen större nytta i någon "mellanrabatt", förutom det som finns i form av 24-h/72/vecko-kort. Särskilt inte när priset på reskassan ändå är så pass subventionerat.
