Vänligt i trafiken

[Vagnen]

Jag har haft tillfälle att besöka den finländska huvudstaden i Helsingfors genom att jag följt min son och hans familj dit. Resan med fartyg genom vår och vårt grannlands vackra skärgårdar var en upplevelse jag önskar flera kunde låta sig vederkvickas av. I Helsingfors, eller Helsinki som våra vänner där föredrar att kalla staden, finns ett stort och utbyggt nät av spårvägslinjer och utbyggnaden tycks fortsätta, enligt vårt värdfolk. Vagnarna är bekväma och förarna kör med stor precision och tillämpar mjukkörningens ädla princip nästan lika bra som förarna på min gamla hemmabana på Lidingö.

Något jag uppmärksammade var att spårvagnarna tycktes vara skyldiga att lämna företräde för fotgängarna på övergångsställena. Det räckte med att ta ett steg fram så stannade föraren vänligt sin vagn och lät gående stiga fram. Det kändes trevligt och omtänksamt och kanske skulle ett sådant förfarande på Tvärbanan, där förarna allt som oftast surt ringer på klockan och startar sin vagn ehuru människor försöker korsa spåret. Borde inte en liknande regel införas även i vårt avlånga land till gagn och fromma för alla resenärer på spårvagnarna?

[Verspieder]

Ojoj... att använda de finska ortsnamnen i svenskskriven text brukar inte vara särskilt populärt hos finlandssvenskarna, som då kan se sig som ignorerade och förringade. Samt börja klaga på bristande kunskap hos rikssvenskarna. Jag råkade en gång skriva Lahti istället för Lahtis i en svenspråkig mening, och fick då snabbt ett surt svar. Men det är bara en detalj.
I övrigt har jag upplevt det motsatta i österbottniska Jakobstad, där jag skapade lite förvirring då jag stannade för både gående och cyklister med mitt svenskregistrerade fordon vid överfarter och skyddsvägar ("övergångsställen" på rikssvenska). I Finland finns, vad jag där fick förklarat för mig, nämligen samma regler kvar intakta som vi hade här i landet på 1990-talet, att man inte har en ren lag för fordons väjningsplikt för alla gående, utan att samverkan skall ske. Å andra sidan är det väl denna samverkan som återspeglas i just Helsingfors vänliga spårvägstrafik.
Vi har det nog mera svartvitt (utan samverkan) här i Sverige där lagen säger att biltrafik skall stanna för gångtrafik på övergångsställe, samt att gångtrafik skall stanna för spårvagnar.

[LÅ1]

Jag har haft tillfälle att besöka den finländska huvudstaden i Helsingfors genom att jag följt min son och hans familj dit. Resan med fartyg genom vår och vårt grannlands vackra skärgårdar var en upplevelse jag önskar flera kunde låta sig vederkvickas av. I Helsingfors, eller Helsinki som våra vänner där föredrar att kalla staden, finns ett stort och utbyggt nät av spårvägslinjer och utbyggnaden tycks fortsätta, enligt vårt värdfolk. Vagnarna är bekväma och förarna kör med stor precision och tillämpar mjukkörningens ädla princip nästan lika bra som förarna på min gamla hemmabana på Lidingö.

Något jag uppmärksammade var att spårvagnarna tycktes vara skyldiga att lämna företräde för fotgängarna på övergångsställena. Det räckte med att ta ett steg fram så stannade föraren vänligt sin vagn och lät gående stiga fram. Det kändes trevligt och omtänksamt och kanske skulle ett sådant förfarande på Tvärbanan, där förarna allt som oftast surt ringer på klockan och startar sin vagn ehuru människor försöker korsa spåret. Borde inte en liknande regel införas även i vårt avlånga land till gagn och fromma för alla resenärer på spårvagnarna?

I Sverige skall spårvagnar lämnas fri väg. (De har alltså förkörsrätt enligt vanligt språkbruk, även om det inte är helt korrekt.) I princip skall väl bilar vid köbildning inte köra in på korsande spår för än de ryms på andra sidan, etc. Hur länge det varit så vet jag inte, men antagligen sedan hedenhös, eller i alla fall så länge det funnits spårtrafik.
Fanns regeln i Sverige 1918 (?) så borde den införts även i Finland, eftersom de då kopierade den Svenska lagboken. Men sedan kan de ju ha ändrat reglerna.
Här i Stockholm försöker man ju undvika att ha obevakade övergångsställen över spårvägen. Man tydliggör bara var det är lämpligt att passera. Om denna regel är bra eller dålig kan ju diskuteras, men så tätt med spårvagnar är det väl inte så att det blir stora problem för fotgängarna.

[Piirka]

Fanns regeln i Sverige 1918 (?) så borde den införts även i Finland, eftersom de då kopierade den Svenska lagboken.

Finland slutade väl att kopiera lagboken år 1809? Lagar och förordningar ärvdes från Svenska lagboken och vi hade faktiskt vänstertrafik fram till 1858, då vi å en deklaration av kejsar Alexander II övergick till högertrafik. Mötande ekipage skulle framdrivas alltså i högertrafik. Omkörningar utgjorde ett undantag. Om ett snabbare ekipage närmade sej bakifrån ett långsammare dito, skulle det främre fordonet väja av till vänster, så att det omkörande fordonet körde förbi på höger sida! Denna förbikörningskonstighet fanns kvar i ett dekret från år 1919. I ett dekret två år senare ändrades förbikörningen till vänster sida.

Den första vägtrafiklagen i Finland trädde i kraft år 1926. Det vore intressant att kunna få jämföra de dåtida lagarna i bägge länderna. 1957 kom en ny lag. Den nuvarande lagen trädde i kraft år 1982. En ny vägtrafiklag har varit under beredning sedan 2013. Vi får se ifall det blir en ändring av spårvagnarnas väjningsplikt vid skyddsvägar (rikssv: övergångsställe).

Ojoj... att använda de finska ortsnamnen i svenskskriven text brukar inte vara särskilt populärt hos finlandssvenskarna, som då kan se sig som ignorerade och förringade. Samt börja klaga på bristande kunskap hos rikssvenskarna. Jag råkade en gång skriva Lahti istället för Lahtis i en svenspråkig mening, och fick då snabbt ett surt svar. Men det är bara en detalj.

Det är väl någon typ av rekommeadtion att på de nordiska språken använda de svenskspråkiga ortsnamnen i Finland. Kanske har redaktörerna på tidningen Verdens Gang "lillebrorskomplex" och därför skriver namnen på finska... Ändå blir det fel = ist f Uleåborg -> Oulu -> Oulo. Hittade just kartan "Finland med svenska ortnamn". Där kategoriseras namnen i fyra klasser:

* fet stil = det svenska namnet bör användas i officiell svensk text: Helsingfors
* normal = det svenska namnet rekommederas: Libelits (fi: Liperi)
* kursiv = bägge namnen kan användas: Urdiala (fi: Urjala)
* (inom parentes) = ett historiskt svenskt namn, inte längre i bruk: Östermyra (fi: Seinäjoki)

Oftast är de svenska namnen "enklare" att uttala än de finska såsom Kjulo (fi: Köyliö) eller Grankulla (fi: Kauniainen).

I övrigt har jag upplevt det motsatta i österbottniska Jakobstad, där jag skapade lite förvirring då jag stannade för både gående och cyklister med mitt svenskregistrerade fordon vid överfarter och skyddsvägar ("övergångsställen" på rikssvenska). I Finland finns, vad jag där fick förklarat för mig, nämligen samma regler kvar intakta som vi hade här i landet på 1990-talet, att man inte har en ren lag för fordons väjningsplikt för alla gående, utan att samverkan skall ske. Å andra sidan är det väl denna samverkan som återspeglas i just Helsingfors vänliga spårvägstrafik.

Finlands vägtrafiklag:

Förare av fordon som närmar sig skyddsväg skall köra med sådan hastighet att han vid behov kan stanna före skyddsvägen. Föraren skall lämna fri passage åt gående som befinner sig på skyddsvägen eller står i beråd att beträda denna.

I fredags fick jag uppleva att trafikkulturen hos oss är som i "Vilda Östern", dvs mer ryskt än nordiskt, Jag ledde min cykel vid en skyddsväg, med fötterna på den första randen och cykelns framhjul på den andra framför. Inte mindre än fyra bilister bröt mycket grovt mot ovannämda paragraf då de istf att bromsa gasade på. Innerbörden av ordet skyddsväg verkar vara att bilister skyddas mot alltför stränga straff då en olycka skett. Det skrämmande hos är att nästan 40% av bilisterna inte känner till vad vägmärke nr 231 (B1 i Sverige) innebär.

[daniel_s]

Den finländska vägtrafiklagen skiljer sig ju från den svenska på det sättet, att den som grundregel gäller för förare av spårvagn (vilket den svenska trafikförordningen som grundregel inte gör, dock görs vissa bestämmelser i den giltiga även för förare av spårvagn genom en uppräkning i förordningen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg) som då ska följa reglerna för fordon, med ett visst undantag:

47 §

Spårvägstrafik

Förare av spårvagn skall i tillämpliga delar iakttaga de stadganden som gäller förare av fordon, såvida inte annat följer av 14 §.

Vad beträffar väjningsregler så framgår i och för sig av 14 § "Vägtrafikant skall oaktat stadgandena i 1 och 2 mom. lämna spårvagn fri passage i korsning."

Jag är som utlänning inte helt på det klara med om en skyddsväg är att anse som en korsning, eller om den inte är det i sig själv, vad som gäller på en skyddsväg som finns invid en korsning. Men det finns kanske prejudikat som anger hur det ligger till med den saken?

[LÅ1]

Fanns regeln i Sverige 1918 (?) så borde den införts även i Finland, eftersom de då kopierade den Svenska lagboken.

Finland slutade väl att kopiera lagboken år 1809?

OK! Jag medger att jag gissade på årtalet. Trodde att det var när Finland blev självständigt från Ryssland som man tyckte man behövde en egen lagbok och då valde att ta den svenska, eftersom man inte ville ha den ryska. Men 1809, det var det året som Finland plötsligt inte var en del av Sverige längre. Fick man alltså behålla de lagar som gällde då, även när man blev ett storfurstendöme under Ryssland? Jag trodde att det var Rysslands lagar som gällde. Men man hade ju förstås ett visst självstyre, om jag förstått det rätt.
Antar att man i alla fall ganska direkt fick ändra vissa paragrafer om styrelseskick, huvudstad, lagstiftare etc.

(Nu har ju Finland anfallit Sverige hörde jag. I en krigsövning. Snart skall visst anfallet ske åt andra hållet. Hoppas våra svenska plan inte tittar på för gamla kartor och flyger för långt åt öster bara! Det vore nog inte så bra. Att återta träskområdet öster om Finska viken, där Neva rinner ut, lär vi i alla fall misslyckas med! )

[Båtsman]

Trodde att det var när Finland blev självständigt från Ryssland som man tyckte man behövde en egen lagbok och då valde att ta den svenska, eftersom man inte ville ha den ryska. Men 1809, det var det året som Finland plötsligt inte var en del av Sverige längre. Fick man alltså behålla de lagar som gällde då, även när man blev ett storfurstendöme under Ryssland? Jag trodde att det var Rysslands lagar som gällde. Men man hade ju förstås ett visst självstyre, om jag förstått det rätt.
Antar att man i alla fall ganska direkt fick ändra vissa paragrafer om styrelseskick, huvudstad, lagstiftare etc.

Hur mycket sov du i skolan egentligen?

När det gäller sånt som Ryssland är inblandat i, så måste man förstås alltid fråga sig om det spelar någon roll vad det står i lagarna. De gäller ju ändå inte i verkligheten.

Men vad som stod i lagarna är det ingen konst att ta reda på!

[Verspieder]

"Det är väldigt talande att Finland efter år 1809 var det enda land i världen som upprätthöll den svenska grundlagen. Svenskarna själva ändrade den, det gjorde inte vi. Den var vårt verktyg under hela den ryska tiden. Våra relationer är något vi har växt upp med."

Sauli Niinistö i DN-artikel från 2016-06-16: http://www.dn.se/nyheter/varlden/finlan ... med-putin/

[Lennart Petersen]

Fanns regeln i Sverige 1918 (?) så borde den införts även i Finland, eftersom de då kopierade den Svenska lagboken.

Finland slutade väl att kopiera lagboken år 1809?

OK! Jag medger att jag gissade på årtalet. Trodde att det var när Finland blev självständigt från Ryssland som man tyckte man behövde en egen lagbok och då valde att ta den svenska, eftersom man inte ville ha den ryska. Men 1809, det var det året som Finland plötsligt inte var en del av Sverige längre. Fick man alltså behålla de lagar som gällde då, även när man blev ett storfurstendöme under Ryssland? Jag trodde att det var Rysslands lagar som gällde. Men man hade ju förstås ett visst självstyre, om jag förstått det rätt.
Antar att man i alla fall ganska direkt fick ändra vissa paragrafer om styrelseskick, huvudstad, lagstiftare etc.

)

Alltså Finland blev inte ett storfurstendöme under Ryssland 1809 utan ett furstendöme under tsaren och i personalunion med Ryssland. Lite jämförbart med Sverige-Norge.
Finland fick omfattande självstyre med egen riksdag och egen ekonomi. I början på 1900-talet fanns en del försök till förryskning under generalguvernören Bobrikov men efter mordet på honom avstannade detta och snart var Finland helt självständigt.

[Lennart Petersen]

Ojoj... att använda de finska ortsnamnen i svenskskriven text brukar inte vara särskilt populärt hos finlandssvenskarna, som då kan se sig som ignorerade och förringade. Samt börja klaga på bristande kunskap hos rikssvenskarna. Jag råkade en gång skriva Lahti istället för Lahtis i en svenspråkig mening, och fick då snabbt ett surt svar. Men det är bara en detalj.
I övrigt har jag upplevt det motsatta i österbottniska Jakobstad, där jag skapade lite förvirring då jag stannade för både gående och cyklister med mitt svenskregistrerade fordon vid överfarter och skyddsvägar ("övergångsställen" på rikssvenska). I Finland finns, vad jag där fick förklarat för mig, nämligen samma regler kvar intakta som vi hade här i landet på 1990-talet, att man inte har en ren lag för fordons väjningsplikt för alla gående, utan att samverkan skall ske. Å andra sidan är det väl denna samverkan som återspeglas i just Helsingfors vänliga spårvägstrafik.
Vi har det nog mera svartvitt (utan samverkan) här i Sverige där lagen säger att biltrafik skall stanna för gångtrafik på övergångsställe, samt att gångtrafik skall stanna för spårvagnar.

Ja praxis i Finland är att talar man finska använder man de finska namnen och talar man svenska används de svenska. Det är rentav så att försöker man på de finska järnvägarnas VR hemsida boka tågbiljetter så kan man bara använda svenska namn på om man har sidan inställd på svenska och tvärtom enbart finska på den finskspråkiga sidan. Bokar man på svenska och söker en resa till Helsinki så svarar sidan med att stationen finns inte.

[TKO]

Ja praxis i Finland är att talar man finska använder man de finska namnen och talar man svenska används de svenska. Det är rentav så att försöker man på de finska järnvägarnas VR hemsida boka tågbiljetter så kan man bara använda svenska namn på om man har sidan inställd på svenska och tvärtom enbart finska på den finskspråkiga sidan. Bokar man på svenska och söker en resa till Helsinki så svarar sidan med att stationen finns inte.

En god vän till mej, uppvuxen i Raumo och utbildad vid Åbo Akademi, påstår att det finska namnet "Helsinki" är en relativt sen uppfinning. Staden hette Helsingfors även på finska fram till 1910-20-talen är hennes uppfattning. Kan detta stämma?
(Påpekas bör kanske att personen inte är finlandssvensk utan kommer från en helt finskspråkig familj)

funderar
Thomas K Ohlsson

[Piirka]

Visst var Finland i praktiken ett storfurstendöme under den ryska tiden, om ett autonomt sådant. Senaten för Finland (regeringen) fick gå förbi den ryska regeringen då det gällde finska ärenden. Kejsarens roll var att stadfästa det som senaten beslutit. En annan kejserlig uppgift var att sammankalla lantdagen (nuv. finska riksdagens föregångare). Lantdagen sammankallades inte mellan åren 1809 och 1863, så lagarna som "ärvdes" från den svenska tiden hängde med "som sådana" en lång tid in på den ryska storfurstetiden. Ett par 1700-talslagar är fortfarande gällande i Finland!

En god vän till mej, uppvuxen i Raumo och utbildad vid Åbo Akademi, påstår att det finska namnet "Helsinki" är en relativt sen uppfinning. Staden hette Helsingfors även på finska fram till 1910-20-talen är hennes uppfattning. Kan detta stämma?
(Påpekas bör kanske att personen inte är finlandssvensk utan kommer från en helt finskspråkig familj)

Vännen blandar troligen ihop olika saker, tror jag. Namnet Helsingfors kommer från Helsinge fors (nuv. Gammelstadsforsen). I folkmun kallades staden för Helsinge eller Helsing och på finska utvecklades namnet till Helsinki. Användningen av det finskspråkiga namnet började år 1819 i finskspråkiga dokument/tidningar, då senaten för Finland flyttade till Helsingfors. Under den ryska tiden var gatunamnskyltarna trespråkiga i Helsingfors (svenska - finska - ryska). Liksom namnen på järnvägsstationerna (såsom Оггелбю, år 1907) transskriberades gatunamnen från svenskan. Helsingfors blev då exempelvis Гельсингфорс (Gelsingfors). Jag tror att vännen blandar Gelsingfors och Helsinki med varandra. Knoppfråga: vilken stad hette "Gangut" på ryska?

[Lennart Petersen]

V
Helsingfors blev då exempelvis Гельсингфорс (Gelsingfors). Jag tror att vännen blandar Gelsingfors och Helsinki med varandra. Knoppfråga: vilken stad hette "Gangut" på ryska?

H brukar skrivas med ett G på ryska så en rå gissning är att det är Hangö ?

[Verspieder]

Visst är det Hangö.

Intressant förresten att sjöslaget vid dessa trakter år 1714 har flera olika ortsnamn beroende på vilket språk som används.
T.ex används det ryska ortsnamnet då slaget nämns på engelska.
Engelska: Battle of Gangut
Ryska Гангутское сражение (Gangutskoye srazheniye)
Finska: Riilahden taistelu, efter platsen Riilahti (Rilax)
Finlandssvenska: Slaget vid Rilax
Rikssvenska: Sjöslaget vid Hangöudd

https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Gangut

[TKO]

---klipp---

En god vän till mej, uppvuxen i Raumo och utbildad vid Åbo Akademi, påstår att det finska namnet "Helsinki" är en relativt sen uppfinning. Staden hette Helsingfors även på finska fram till 1910-20-talen är hennes uppfattning. Kan detta stämma?
(Påpekas bör kanske att personen inte är finlandssvensk utan kommer från en helt finskspråkig familj)

Vännen blandar troligen ihop olika saker, tror jag. Namnet Helsingfors kommer från Helsinge fors (nuv. Gammelstadsforsen). I folkmun kallades staden för Helsinge eller Helsing och på finska utvecklades namnet till Helsinki. Användningen av det finskspråkiga namnet började år 1819 i finskspråkiga dokument/tidningar, då senaten för Finland flyttade till Helsingfors. Under den ryska tiden var gatunamnskyltarna trespråkiga i Helsingfors (svenska - finska - ryska). Liksom namnen på järnvägsstationerna (såsom Оггелбю, år 1907) transskriberades gatunamnen från svenskan. Helsingfors blev då exempelvis Гельсингфорс (Gelsingfors). Jag tror att vännen blandar Gelsingfors och Helsinki med varandra. Knoppfråga: vilken stad hette "Gangut" på ryska?

Tack för klarläggandet, jag är böjd att tro att du har rätt!
Jag skall vid tillfälle framföra detta till min vän - jag tror det kan ligga lite Åbo/Helsingfors-rivalitet bakom hennes uppfattning...

/TKO

[dr Cassandra Nojdh]

Jag har haft tillfälle att besöka den finländska huvudstaden i Helsingfors genom att jag följt min son och hans familj dit. Resan med fartyg genom vår och vårt grannlands vackra skärgårdar var en upplevelse jag önskar flera kunde låta sig vederkvickas av. I Helsingfors, eller Helsinki som våra vänner där föredrar att kalla staden, finns ett stort och utbyggt nät av spårvägslinjer och utbyggnaden tycks fortsätta, enligt vårt värdfolk. Vagnarna är bekväma och förarna kör med stor precision och tillämpar mjukkörningens ädla princip nästan lika bra som förarna på min gamla hemmabana på Lidingö.

Något jag uppmärksammade var att spårvagnarna tycktes vara skyldiga att lämna företräde för fotgängarna på övergångsställena. Det räckte med att ta ett steg fram så stannade föraren vänligt sin vagn och lät gående stiga fram. Det kändes trevligt och omtänksamt och kanske skulle ett sådant förfarande på Tvärbanan, där förarna allt som oftast surt ringer på klockan och startar sin vagn ehuru människor försöker korsa spåret. Borde inte en liknande regel införas även i vårt avlånga land till gagn och fromma för alla resenärer på spårvagnarna?

Vad är det här för trams? Alla övergångsställen i Tvärbanans gatuspårssträckning (nere i Hammarby Sjöstad råder lite speciella förhållanden, och där går ju banan i princip på egen banvall) är signalreglerade. Fotgängare vid signalreglerade övergångsställen ska ge i att gå ut framför ett spårvagnståg (och för all del andra gatutrafikanter också) när röd gubbe visas!

[daniel_s]

Nu finns det ju som bekant c:a ett 20-tal platser på Tvärbanan, där gående kan korsa spåret utan att bryta mot någon röd gubbe. Dessa platser är inte övergångsställen, så de gående har inga speciella rättigheter mot vare sig spårvagnar eller bussar. Vid merparten av alla dessa platser finns varningssignaler. Dessa fungerar som regel alldeles utmärkt, sen är det så att när signalerna är placerade omedelbart efter en hållplats så kan de av naturliga skäl sättas igång först när vagnen kört några meter och i dessa fall behöver föraren ibland ge en signal med klockan för att förklara för allmänheten att vagnen sätts igång.

Därutöver finns det signalreglerade övergångsställen på ett gäng platser. Om signalerna är ur funktion är dessa övergångsställen obevakade, dock är det mycket sällsynt och leder ytterst sällan till några konflikter. Läskigaste ställena är i stället de platser där det finns regelrätta trafiksignaler, men där dessa stoppar den korsande trafiken alldeles för tidigt så att trafikanterna tappar tålamodet och korsar spåret mot rött utan att förstå att det t ex kan finnas mer än en spårvagn i rörelse i stadsdelen samtidigt.

[TKO]

Ett ställe där det inte 'fungerar utmärkt' är vid Årstaberg. Det beror i huvudsak på fotgängarna - men i grunden är hela terminalens utformning klart undermålig. Det är ett under att det inte sker fler olyckor... en bidragande orsak är naturligtvis att spårvagnsförarna kombinerar vaksamhet med tålamod.
Men mitt tips är: Tänk om - bygg om!

/TKO

[daniel_s]

Nu var det ju två stycken i mitt inlägg, där det första stycket handlade om platser utan trafiksignaler, och det andra om platser med trafiksignaler. Svärdlångsvägen vid Årstaberg hör till den senare kategorin av platser, så jag har inte påstått att det skulle fungera utmärkt där. I själva verket är det troligen det allra bästa exemplet på hur saker inte bör fungera vid en korsning med en spårväg.

[X12]

Därutöver finns det signalreglerade övergångsställen på ett gäng platser. Om signalerna är ur funktion är dessa övergångsställen obevakade

Var går gränsen mellan signalreglerat övergångsställe och passage med varnings- eller stoppljus? Åtminstone i Norrköping finns det flera varianter på hur passagerna är utformade och hur ljusen beter sig:

1. Helt oreglerad passage.
2. Passage med gulblinkande varningsljus och ljudsignal.
3. Passage (?) med släckt signal som tänds med röd gubbe och avger ljudsignal endast när spårvagn närmar sig.
4. Övergångsställe med i normalfallet ständigt grön signal som blir röd när spårvagn närmar sig.
5. Övergångsställe med ständigt röd signal där fotgängaren måste trycka på knapp för att få grönt och korsa spårvägen.

Räknas variant 3 som ett övergångsställe?

Skulle gärna se en mer konsekvent utformning av GC-signaler kring spårvägen.