Tack Harald och Willy för svar på min undran.
Harald skrev:Det var ju en dålig tid för kollektivtrafiken. Allt fler skaffade bil. Norrköping (tätorten) hade heller ingen befolkningstillväxt under de här åren. Sexminuterstrafik hade spårvagnslinjerna haft i många år, så kanske var det i överkant redan 1967.
Uppsalas folkmängd ökade med 23,5 % från 1965 till 1975. Dessutom hade Uppsala en stor studentbefolkning som på den tiden inte var skriven i staden. Förmodligen ökade den också och dessutom ökade nog inte bilinnehavet bland studenter på samma sätt som hos den förvärvsarbetande befolkningen.
Det du skriver i första stycket låter rimligt. Vad gäller Uppsala växte förvisso staden, men med den också antalet busslinjer, samtidigt som turtätheten behölls dessa år på de mer centrala linjerna (däremot minskade den radikalt ett och två årtionden senare ...). Så där finns nog inte bara fråga om demografi utan också i någon mån en kollektivtrafikpolitisk prioritering.
Willy Forsström skrev:Ytterligare en faktor som spelade in var att utbyggnaden av miljonprogrammets bostäder skedde utanför den del av staden som täcktes av spårvagnstrafiken. Busslinje 13 till Hageby och Navestad hade under samma tid en minst 200% ökning av resandet. I innerstaden revs allt större områden varför passagerarantalet där sjönk.
Låter också mycket rimligt.
Willy Forsström skrev:Nu har vi visserligen halkat ganska långt från M58-ornas konstruktion men kanske intressant ändå.
Håller med. Jag har fått den förklaring jag bad om. tusen tack alla hjälpsamma!
