Vagnarna på Lidingö genom tiderna

[Christer Ljunggren]

På bilden ser man vagnens viktmärkning (verkar vara 19 ton) och då SS A12 väger drygt 22 ton så pekar en del på att vagnen skiljer sig en del från en A12. Visst - annan korgbeklädnad men tveksam till att det ger viktreduktion på 3 ton. Så skillnaden i motorisering är en fullt sannolik förklaring till viktskillnaden.

I databasen "vagnhallen" så anges vagnens totala motoreffekt till 100 kW (avsevärt lägre än SS A12) men man ska kanske ta uppgifterna med en viss nypa salt, då även Lib´s äldsta vagnar 1-3 (borde vara lika som SSLidJ 1-10) anges ha 100 kW men SSLidJ's gamla vagnar 1-10 enligt databasen anges ha 2 x 35 = 70 kW.

Christer Ljunggren

[daniel_s]

Undrar om viktuppgiften på Vagnhallen avser A12 i ursprungsutförande eller i "slutgiltigt" utförande med säkerhetsbroms, LJ32-motorer (eller var de original?) och sidoförstärkningar?

Nåväl, åter till LiB 5. Om jag inte ser fel på bilden så är plattformsväggarna framflyttade relativt A12, så att hela "höggolvsdelen" är inne i kupén. Det kan även noteras att körriktningsvisare liksom på "södra" femman bara finns i högra framhörnet.

[Christer Ljunggren]

Hade varit intressant om någon hade en bild på en kontroller i LiBs Kalmarvagnar.

Christer Ljunggren

[1]

Vi har ju i denna tråd berört SSLidJ 5. SSS fick den som gåva och under en jäkligt kall februarinatt år 1963 skulle den flyttas från AGA till SSS anläggning i Högdalsdepån; ver. 01 (vi flyttade ju all vår verksamhet senare till andra ändan av depån).

Normalt vid vagntransporter använde vi mestadels dåvarande SS gigantiska trailer - ett åbäke endast "Ruggige Ragge" älskade och hanterade ytterst elegant. Men 5:an hade en schyst hjulprofil, så vi beslöt att dra den spårledes hela vägen. En garanterat unik resa.

Beklagar den dåliga kvaliteten på bilderna, men för en fattig ordförande i SSS så var det billigaste typen av "engångsblixtar" som gällde....!

Vår kära 5:a var då i tämligen sunkigt skick, så för att inte ställa till med något elände så fick SSLidJ 200 agera dragare:



Och här anländer ekipaget till Ropsten, där loket återvände till Lidingö:



Transporten var ytterst väl regisserad, så snabbt kopplade vi på väntande SS 9342:



Vi rullade i nattens mörker genom staden ut till Hammarbyhallen där 342 lämnade över till dieselelloket 9237:



Så ut på T-banan - lustig känsla att sitta i en spårvagn och se stationerna rulla förbi:



Så kommer vi ut till Högdalen:



För att så småningom putta in 5:an på vårt spår i "SSS Vagnavdelning Högdalen":



Tja, det var en underbar tid i SSS historia då allt var möjligt. Det "omöjliga tog bara lite tid att arrangera"!

Hälsningar / Lena

[Torbjörn]

Ja du Lena! Det var tider det, eller som Mary Hopkin, i salig åminnelse, sjöng 1963, Those were the days! Det fanns en viss flexibilitet på den tiden! Det fixade sig alltid! Härliga bilder från en svunnen tid då vi var unga och vackra...!

[dr Cassandra Nojdh]

Ja du Lena! Det var tider det, eller som Mary Hopkin, i salig åminnelse, sjöng 1963, Those were the days! Det fanns en viss flexibilitet på den tiden! Det fixade sig alltid! Härliga bilder från en svunnen tid då vi var unga och vackra...!

Mary Hopkin är väl inte död: https://sv.wikipedia.org/wiki/Mary_Hopkin

Dessutom var det 1968 som hon sjöng "Those were the days": https://sv.wikipedia.org/wiki/Those_Wer ... C3%A5ng%29

[Torbjörn]

Jag ber doktorn allra ödmjukast om ursäkt och som jag hoppas accepteras...! Minnet sviker ibland vid denna ålder ! Hoppas att upprördheten har lagt sig nu !

/Torbjörn J

[dr Cassandra Nojdh]

Jag ber doktorn allra ödmjukast om ursäkt och som jag hoppas accepteras...! Minnet sviker ibland vid denna ålder ! Hoppas att upprördheten har lagt sig nu !

/Torbjörn J

Bäste herr T, här finns ingen upprördhet, bara en viss oro å yrkets vägnar (vilket det nu kan vara). Men vid närmare eftertanke tror jag att den oron är obefogad och inte behöver utredas ytterligare. Det viktigaste är ju ändå att vagn 5 bevarades.

[643]

Från höger till vänster: 17 AGR, #1, okänd, 27 Kaselli, okänd som dock lyckats komma med på de flesta bilderna :)
Den okände i mitten kunde vara H-O Rosborg och mannen med kepsen Ulf Löwenstierne. Svart-vit film var ju det som gällde för oss från fattiga familjer...

Sista 3.jpg (82.23 KiB) Visad 1803 gånger

Vi har ju i denna tråd berört SSLidJ 5. SSS fick den som gåva och under en jäkligt kall februarinatt år 1963 skulle den flyttas från AGA till SSS anläggning i Högdalsdepån; ver. 01 (vi flyttade ju all vår verksamhet senare till andra ändan av depån).

Normalt vid vagntransporter använde vi mestadels dåvarande SS gigantiska trailer - ett åbäke endast "Ruggige Ragge" älskade och hanterade ytterst elegant. Men 5:an hade en schyst hjulprofil, så vi beslöt att dra den spårledes hela vägen. En garanterat unik resa.

Beklagar den dåliga kvaliteten på bilderna, men för en fattig ordförande i SSS så var det billigaste typen av "engångsblixtar" som gällde....!

Vår kära 5:a var då i tämligen sunkigt skick, så för att inte ställa till med något elände så fick SSLidJ 200 agera dragare:



Och här anländer ekipaget till Ropsten, där loket återvände till Lidingö:



Transporten var ytterst väl regisserad, så snabbt kopplade vi på väntande SS 9342:



Vi rullade i nattens mörker genom staden ut till Hammarbyhallen där 342 lämnade över till dieselelloket 9237:



Så ut på T-banan - lustig känsla att sitta i en spårvagn och se stationerna rulla förbi:



Så kommer vi ut till Högdalen:



För att så småningom putta in 5:an på vårt spår i "SSS Vagnavdelning Högdalen":



Tja, det var en underbar tid i SSS historia då allt var möjligt. Det "omöjliga tog bara lite tid att arrangera"!

Hälsningar / Lena

Ytterst intressanta bilder från en unik transport -
"Kolla aldrig en bra historia" vilket jag dock ämnar göra nu - jag minns tydligt att #1 redan vid linje 3:s definitiva
nedläggning hösten 1960 åtminstone förfogade över ett ganska stort och tungt elektronblixtaggregat. Vi om möjligt ännu fattigare skolpojkar fick klara oss med Photoflux engångsblixtlampor insatta i en i mitt fall Agfalux aggregat som dock krävde svindyra 22,5 volts batterier. Vid ett test med den extra ljusstarka PF5 med zirkonium brann lampan av medan
jag höll i den, en upplevelse icke av denna världen! En av människans bästa egenskaper är förmågan att kunna
glömma smärta... Vid denna tid fanns även till salu restlager av Blixtpulver, magnesium i ett litet fint glasrör förslutet med en vaxad kork. Innehållet skulle hällas över i en konstfullt utformad papperspåse försedd med upphängningsögla och
antändningstråd. Ur samtida fotobok: "Man är sällan välkommen att fotografera med blixtpulver i någons hem!"

[1]

Vi har här på SSS-forum ett antal "Messerschmittar" vilka sällan missar ett tillfälle att "berätta hur det egentligen är/var". Ytterst irriterande när man/jag försöker rådbråka mitt minne och lägga puzzelbitar med rester ur historien.

Dock viker jag mig alltid i vördnad för "643" vilken förutom gott minne äfvenledes kan styrka det med otäcka bilder ur sitt gigantiska arkiv.

Ja, ja - från tiden för nedläggningen av linje 3.....



...skulle jag alltså ha kånkat med mig ett gigantiskt elektroniskt (troligtvis med rörbestyckning) blixtaggregat. Det hade dock en attans tung blyacke. Inköpt begagnat hos legendariska "Wibergs" på Karlavägen. En guldgruva för köpare av obsoleta fotoutrustningar. Det spelade ingen roll vad man frågade efter; gubben Wiberg dök ner i källaren och rotade runt en stund och kom upp med precis det man efterfrågade.

Att det var ytterst begagnat framgår säkert av aktuella bilders dåliga kvalitet. Och "643" notering om "blixtpulver" har jag upplevt när de s.k. klassfotona skulle tagas i den vackra aulan i "Saltsjöbadens Samskola" år 1949. Vi ser alla totalt vettskrämda ut på bilden då vi visste vad som skulle hända när fotografen höll upp den plåtbeklädda anordningen på vars hylla pulvret låg. Efter varje tagning fick aulan vädras ut efter de kompakta rökmassorna.

När det gäller linje 3 så talar vi om ett tidspann på 55 år. Må vara förlåtet att konstiga inköp hamnar på fel år. Som motprestation till bilden på mig, så får jag väl returnera en bild på "Vagnmästaren" själv från samma år. Ni får själva försöka lista ut vem den glade ynglingen är på ett möte med SSS-Stockholm.



Stolt står jag här samma år som sällskapets första ordförande i vår första vagn; SS 525...:



Och jag är än i denna dag full av beundran för att dessa ungdomar faktiskt med totalt obefintliga resurser lyckades skapa något världsunikt; en fantastiskt väl fungerande organisation av både museal och kommersiell spårvägsverksamhet! Något som troligtvis aldrig mer kommer att hända, då dagens ungdomar är ytterst fragmenterade i sina aktiviteter.

Dock är det med stor glädje jag noterar att SSS fokusering på unga medlemmar ändock inger hopp att vårt arv skall fortsätta att väl underhållas.

Apropå något helt annat som dock platsar under denna tråd;

När vi diskuterade Norra banans motorvagn nr 5 hade jag helt för mig att den brann upp totalt. Som permanentboende på en obsolet ö i Stockholms skärgård får jag styra mina dagliga utomhusaktiviteter efter vädret. Denna dag har det varit full storm och regnet vräkte ner. Så istället för att skruva på härvarande utomhusbelägna modelljärnväg, så ägnade jag viss tid i mitt s.k. "fotorum" och försökte arbeta mig ner genom den stadigt växande högen av bilder i "väntan på scanning och insortering".

Jag fann då en bild som faktiskt motsäger min ovan nämnda tro...



Med SSS nu befintliga resurser så ser det inte ut som ett omöjligt projekt att återställa vagnen till sin forna glans. Hur diskussionerna då gick inom sällskapet kanske Vagnmästaren kan berätta om. Men jag inser också att under den tid när våra pekuniära tillgångar ytterst begränsade (läs obefintliga) och "218" har ju också på annat ställe på ett övertygande sätt påtalat huruledes han och andra entusiaster stod och försökte stoppa rostens härjningar på våra kära vagnar.

Eftersom min tro inte enbart är riktad mot "Clas Ohlson i Insjön" utan även "Ödet" (även om jag föredrar det engelska ordet "Destiny") så var det kanske en attans tur att vi arbetade under svåra förhållanden. Vette sjutton hur gigantisk vår vagnsamling idag skulle vara då den trots alla begränsningar synes mig understundom oöverblickbar.

Vänliga Hälsningar / Lena

[Hechtwagen]

Vi får glädjas åt det som faktiskt räddades! SSLidJ 5 är en pärla och Wibergs foto där 1 inhandlade sin blixt tuffar också på!