"Nödbroms ger dyrare SL-kort och glesare trafik"

[Lars_L]

Det finns ju åtminstone ett 4-miljardsprojekt som inte har någon egentlig nytta, som man skulle kunna slopa. Och det är inte en spårväg utan en tunnelbana...
Problemet är att tunnelbanor är "gratis" för tillfället, eftersom staten ställer upp med pengar. Det tillsammans med den ideologiserade trafikslagsdebatten gör att vi inte alltid lägger pengarna på rätt saker.

Det finns väl många projekt som inte är akuta. Fast debatten blir lite konstig. Visst, det är en sak att man måste minska på antalet projekt, men det påverkar inte direkt kortpriset. Finansiering av investeringar tas ju inte från biljettintäkterna (det skulle ju aldrig gå). Däremot - och det blir ju lika stort problem för SL i framtiden - så kommer ju kostnaderna även för nya tunnelbanor etc. att hamna som avskrivningar, om man inte hittar någon lösning. Det kräver en fundering hur man löser.

Men nu ligger ju inte tunnelbaneförslagen i Trafikförvaltningens budget. Så prioriteringen måste ju ändå göras dem förutan.

[Some]

Jag syftade på de remsor man vägrade återlösa och på så vis beslagtog pengar. En enångs, eller rättare, tvågångseffekt.

Okej, fast det har ju ingen bokföringsmässig effekt egentligen - med tanke på den förändrade bokföringspraxisen. De häftena hade ju säkert redan ingått i räkenskaper för tidigare år. Det är ju knappast den som reser ofta som har oanvända häften kvar hemma. Och i och med ändringen av redovisningsprinciperna, så blev det ju inte heller någon effekt för den som då skaffade sig reskassa istället. (sett till SL:s intäktssida).

Jo visst blev det en resultateffekt. I och med att man beslagtog resorna slapp man den inlösenlösenkostnad man skulle haft vid en ärligare handläggning. Sedan såldes resorna igen, vilket gjorde att man fick dubbelt betalt. Hur stor effekten var kan emellertid diskuteras.

[LÅ1]

"Protest i Bagarmossen mot dyrare SL-kort"

Landstinget vill lära sina anställda åka kommunalt. Rubriken kan vara lite missvisande, då "gratis" bara gäller gäller en begränsad lärotid tid: "Landstingets personal kan få åka gratis i kollektivtrafiken" Om det fungerar så ger det väl mer inkomster på sikt.

[M_M]

Jag syftade på de remsor man vägrade återlösa och på så vis beslagtog pengar. En enångs, eller rättare, tvågångseffekt.

Okej, fast det har ju ingen bokföringsmässig effekt egentligen - med tanke på den förändrade bokföringspraxisen. De häftena hade ju säkert redan ingått i räkenskaper för tidigare år. Det är ju knappast den som reser ofta som har oanvända häften kvar hemma. Och i och med ändringen av redovisningsprinciperna, så blev det ju inte heller någon effekt för den som då skaffade sig reskassa istället. (sett till SL:s intäktssida).

Menar du att de som blev utan värdet på sina remsor i ren ilska skulle avstått från betala en gång till till SL för att kunna göra dessa resor?

[Lars_L]

Jag syftade på de remsor man vägrade återlösa och på så vis beslagtog pengar. En enångs, eller rättare, tvågångseffekt.

Okej, fast det har ju ingen bokföringsmässig effekt egentligen - med tanke på den förändrade bokföringspraxisen. De häftena hade ju säkert redan ingått i räkenskaper för tidigare år. Det är ju knappast den som reser ofta som har oanvända häften kvar hemma. Och i och med ändringen av redovisningsprinciperna, så blev det ju inte heller någon effekt för den som då skaffade sig reskassa istället. (sett till SL:s intäktssida).

Menar du att de som blev utan värdet på sina remsor i ren ilska skulle avstått från betala en gång till till SL för att kunna göra dessa resor?

Jag menade att de som inte hann lösa in sina remsor, var säkert sådana som inte reser så ofta på remsa. Om remsorna köpts föregående år (2012) eller tidigare, så ingår de inte i 2013 års resultat. Oavsett om de gick över till reskassa eller inte, så syns inte det heller i resultatet för 2013, i och med att det krävs att de faktiskt också ska ha företagit resa under 2013, för att det med reglerna för reskassa, ska synas i resultaträkningen. Och endast då för de resor som företagits.

Med andra ord. För resultatet har det ingen betydelse om remsorna använts eller inte. Att en remsa inte har använts (trots ganska lång tids förvarning och information från SL:s sida om att de skall sluta gälla), tyder väl på att det inte är en grupp som reser speciellt ofta med SL (i alla fall inte med reskassa). Att det därmed skulle påverka resultatet vare sig negativt eller positivt har jag svårt att se.

Snarare är ju den här gruppen problematiskt; alltså dessa som har reskassa för att resa vid enstaka tillfällen (resor som sedan också tenderar att bli mer enstaka än de kanske tror). Förut spelade det ingen roll för SL om remsan hamnade i en byrålåda i Sölvesborg i fem år. Men med reskassan så är det ju bara de resor som turisten från Sölvesborg faktiskt genomfört i Stockholm, som SL kan bokföra som en biljettintäkt. Där kommer det alltså konstant finnas en ekonomisk nackdel med det nya sättet att redovisa. Detta trots att SLL alltså ändå har fått in pengarna för reskassans hela belopp. Det är ju därmed en "skuld" som kommer att bli större och större för varje år, såvida man inte har någon rutin för att skriva av dessa skulder till kunderna på.

[Some]

Naturligtvis syns dubbeldebiteringen i resultatet. Man drog dessutom bluffen två gånger, med båda de thå sista omgångarna remsor. Det som kan diskuteras är storleken.

En intressant aspekt är förstås också hur eventell ilska och respekt påverkat inköpen. Den som blivit bluffad har ju naturligtvis ingen moralisk anledning att betala igen och moralkänslan är ändå grunden för att folk ska betala.

Det kan ju ta sig flera uttryck, givetvis att folk börjar planka. Men också att folk bojkottar. Eller mer subtilt att folk hägrar lära sig det nya systemet och därför avstår att resa. Allt detta har säkert förekommit, frågannär bara omfattningen.

För övrigt är det väldigt svårt att se något problematiskt med att SL tvingas särredovisa sina resenärsskulder ungefär som vilken normal butikskedja eller bensinbolag som helst. Finner man det problematiskt kanske man skulle pyssla med något annat?

[NerdBoy]

Snarare är ju den här gruppen problematiskt; alltså dessa som har reskassa för att resa vid enstaka tillfällen (resor som sedan också tenderar att bli mer enstaka än de kanske tror). Förut spelade det ingen roll för SL om remsan hamnade i en byrålåda i Sölvesborg i fem år. Men med reskassan så är det ju bara de resor som turisten från Sölvesborg faktiskt genomfört i Stockholm, som SL kan bokföra som en biljettintäkt. Där kommer det alltså konstant finnas en ekonomisk nackdel med det nya sättet att redovisa. Detta trots att SLL alltså ändå har fått in pengarna för reskassans hela belopp. Det är ju därmed en "skuld" som kommer att bli större och större för varje år, såvida man inte har någon rutin för att skriva av dessa skulder till kunderna på.

http://sl.se/sv/info/nyheter/kortutbytet/

"Själva SL Access-kortet har en giltighetstid på sex år, därefter slutar kortet att fungera."
"Efter att giltighetstiden på kortet gått ut kan du inte längre använda det. Alla biljetter som finns på ditt gamla kort kan dock överföras till ett nytt kort upp till ett år efter att det gamla kortet har upphört att gälla."

Jag tolkar det som att helt orörda pengar tillfaller SL efter max sju år.

[Lars_L]

Naturligtvis syns dubbeldebiteringen i resultatet. Man drog dessutom bluffen två gånger, med båda de thå sista omgångarna remsor. Det som kan diskuteras är storleken.

En intressant aspekt är förstås också hur eventell ilska och respekt påverkat inköpen. Den som blivit bluffad har ju naturligtvis ingen moralisk anledning att betala igen och moralkänslan är ändå grunden för att folk ska betala.

Det kan ju ta sig flera uttryck, givetvis att folk börjar planka. Men också att folk bojkottar. Eller mer subtilt att folk hägrar lära sig det nya systemet och därför avstår att resa. Allt detta har säkert förekommit, frågannär bara omfattningen.

För övrigt är det väldigt svårt att se något problematiskt med att SL tvingas särredovisa sina resenärsskulder ungefär som vilken normal butikskedja eller bensinbolag som helst. Finner man det problematiskt kanske man skulle pyssla med något annat?

Utan att ha någon bakomliggande forskning, så kan vi ju bara spekulera. Men det var ju knappast över en natt som man meddelade att remsorna inte längre skulle kunna användas.

Nu är det väl ingen som beklagar sig över redovisningssystemet. Det är väl bara ett konstaterande att redovisningen är annorlunda än med remsorna och att detta påverkar resultatet negativt. Något annat problem har väl ingen påpekat att det finns. Även om skulden kan avskrivas efter några år, så kan den ju aldrig redovisas som en biljettintäkt, utan påverkar fortfarande bara balansräkningen.

[Some]

Om skulden avskrivs påverkar det resultatet.

Det behövs heller inte forskning för att konstatera att det påverkar resulratet att ta dubbelt eller i värstafallet tredubbelt betalt för samma resa.

Bluffen genomfördes på det viset att man flummade till texten på de sista två versionerna av remsan. Därefter gjorde man den ensida tolkningen att den egna flumtexten skulle kunna bilda grund för ny praxis och beslagtagna resor.

Totalt ohållbart juridiskt förstås. Men bluffen byggde på att varje resenär var och en för sig hade ett så litet tillgodohavande att ingen skulle orka kräva sin rätt.

[M_M]

http://sl.se/sv/info/nyheter/kortutbytet/

"Själva SL Access-kortet har en giltighetstid på sex år, därefter slutar kortet att fungera."
"Efter att giltighetstiden på kortet gått ut kan du inte längre använda det. Alla biljetter som finns på ditt gamla kort kan dock överföras till ett nytt kort upp till ett år efter att det gamla kortet har upphört att gälla."

Jag tolkar det som att helt orörda pengar tillfaller SL efter max sju år.

Varför har man dessa gränser på moderna kort? Scanpointsystemet hade mig veterligen ingen sådan tidsgräns...

Totalt ohållbart juridiskt förstås. Men bluffen byggde på att varje resenär var och en för sig hade ett så litet tillgodohavande att ingen skulle orka kräva sin rätt.

Som TV-Shop som säljer skräp men i ett prisområde där de flesta missnöjda inte orkar agera men ändå så att säljaren tjänar något...

[Lars_L]

Om skulden avskrivs påverkar det resultatet.

Det behövs heller inte forskning för att konstatera att det påverkar resulratet att ta dubbelt eller i värstafallet tredubbelt betalt för samma resa.

Bluffen genomfördes på det viset att man flummade till texten på de sista två versionerna av remsan. Därefter gjorde man den ensida tolkningen att den egna flumtexten skulle kunna bilda grund för ny praxis och beslagtagna resor.

Totalt ohållbart juridiskt förstås. Men bluffen byggde på att varje resenär var och en för sig hade ett så litet tillgodohavande att ingen skulle orka kräva sin rätt.

Jo det stäämer att det fungerar så med avskrivningar när jag hunnit fundera på saken. men det blir ju hur som helst då först om sex år och framåt.

Nu kan man ju tycka det är kul att prata om bluff etc. men faktum är ju att man förlängde giltighetstiden på häftena. Så i praktiken lär nog det varit få som regelbundet reser med sl som drabbats. Sedan har det ju alltid varit så med häftena att de bara gällt fra, till nästkommande taxehöjning, så att det finns en begränsad giltighetstid är ju knappast något nytt, eller unikt för 2013. Egentligen har det ju alltså varit så vid varje taxehöjning.

[Some]

Nej, förutom de två senaste har remsorna alltid gått att lösa in.

[M_M]

Men även om de formellt bara gällt en begränsad tid så har det förr oftast gått fint att åka på en egentligen utgången remsa, men det verkade omöjligt de sista indragningsvändorna.

[Some]

Det normala i 40 år var att man kunde resa på en generation gammal remsa och att ännu äldre remsor kunde lösas in.

När man skulle införa reskassan flumade man till vilkoren, kortade giltighetstiden och påstod efteråt att remsrna inte kunde lösas in. Det ligger nära till hands att tro att bluffen konstruerades just i avsikt att slippa betala den skuld man ttidigare inte bokfört.

Dock gick det inte så bra med reskassan, för att uttrycka det milt, så man tog till ytterligare en generation bluffremsor, vars giltighet senare förlängdes eftersom man fortsatte att misslyckas med reskassan.

[Lars Ödlund]

Det normala i 40 år var att man kunde resa på en generation gammal remsa och att ännu äldre remsor kunde lösas in.

När man skulle införa reskassan flumade man till vilkoren, kortade giltighetstiden och påstod efteråt att remsrna inte kunde lösas in. Det ligger nära till hands att tro att bluffen konstruerades just i avsikt att slippa betala den skuld man ttidigare inte bokfört.

Dock gick det inte så bra med reskassan, för att uttrycka det milt, så man tog till ytterligare en generation bluffremsor, vars giltighet senare förlängdes eftersom man fortsatte att misslyckas med reskassan.

Nu är det lite svårt att hänga med hur du menar att det blivit galet?

Det är ju helt upp till trafikutövaren (i detta fall Landstinget) att bestämma vilka villkor som ska gälla på vilket sätt detta skulle ha varit ett stort problem har jag svårt att se, det är ju inte direkt så att man lovat obegränsad giltighet och sedan inte stått upp för detta.

Detta fungerar på liknande sätt som mynt, sedlar o frimärken, giltighetstiden är inte obegränsad och utgivaren avgör själv när det ska upphöra att gälla, efter en viss tid så kan man heller inte lösa in dem utan de blir värdelösa.

Sedan fanns ju ingen skuld med remsorna eftersom dessa inkomster bokfördes så fort de såldes, till skillnad från reskassan som bokförs som intäkt först när resan utförs, skillnaden bokförs som skuld/förskottsbetalning från kund.

Med remsorna var det ju praktiskt omöjligt att bokföra en intäkt varje gång en kupong makulerades.

[Some]

Det är inte upp till en part att sätta upp vilka vilkor som helst. Det är ännu mindre upp till en part att flumma till vilkoren för att sedan i efterhand ensidigt påstå atg de skall tolkas som man vill.

Det är för övtigt inte heller upp till säljaren att "informera" när denne vill, i det här fallet efter gjort försäljning, eftersom tillflummningen var skriven på själva remsan.

Hela förfarandet är av den typ av listighet som riskerar att ge fängelse utanföf den skyddade verkstaden.

Angående bokgöringen skulle man naturligtvis gjort en reservation motsvarande förväntade återköp. Men det hade man struntat i.

[Kristofer]

Eftersom herr/fru/fröken Some verkar så säker på sin sak antar jag att han/hon/den/det för närvarande driver en process mot SL i detta ärende. Eller så är han/hon/den/det jurist med bred erfarenhet av den här typen av mål.
Om så inte är fallet kanske vederbörande borde hålla en något lägre profil i frågan. Annars föreligger en viss risk att vederbörande av den mer sansade delen av läsekretsen förpassas till nättrollens skara, och det antar jag inte är syftet.

[Some]

Jag tycker det skall vara lönsamt när man väljer att driva process. Den här typen av bluffar som riktar sig mot många med lite bygger som sagt på att det inte ska vara lönsamt. Då finns det förvisso ibland andra som väljer att processa av princip. Personligen väljer jag upplysningens väg.

Inte minst finns det ju anledning att tillbakavisa felaktiga rationaliseringar som kan byggas upp på grund av överdriven tilltro på en organisation och dess personal.

[Kantorn]

Det är inte upp till en part att sätta upp vilka vilkor som helst.

Det är upp till en part att sätta upp villkor. Om den andra parten nyttjar tjänsten godkänner vederbörande villkoren. Inget konstigt i det. Om villkoren i efterhand ändrats är det en annan sak. Om villkoren har varit luddiga, men motparten ändå gått med på dem, så får motparten de facto skylla sig själv.

Sedan har det förvisso skötts dåligt, men att säga att korten ska ha oändlig giltighetstid, det är att kräva för mycket. Traditionellt sett gäller ett presentkort i ett år, biokorten gäller i två, att pengarna på SL-korten gäller i sex år är således rätt så generöst. Till och med pengar på "pottsamtal" inom mobiltelefonin måste användas inom innevarande år.

[Some]

Det är inte upp till en part att sätta upp vilka vilkor som helst.

Det är upp till en part att sätta upp villkor. Om den andra parten nyttjar tjänsten godkänner vederbörande villkoren. Inget konstigt i det. Om villkoren i efterhand ändrats är det en annan sak. Om villkoren har varit luddiga, men motparten ändå gått med på dem, så får motparten de facto skylla sig själv.

Sedan har det förvisso skötts dåligt, men att säga att korten ska ha oändlig giltighetstid, det är att kräva för mycket. Traditionellt sett gäller ett presentkort i ett år, biokorten gäller i två, att pengarna på SL-korten gäller i sex år är således rätt så generöst. Till och med pengar på "pottsamtal" inom mobiltelefonin måste användas inom innevarande år.

Här måste dock konstateras att:

1. Du inte förstått vilken fråga som diskuterades i det citerade inlägget.
2. Att du inte känner till fundamental avtalsrätt.
3. Att du inte heller förstått vilkoren för den fråga du besvarade.