Berlins S- och U-bahn under murens tid

[andeng]

Murmuseet vid Nordbanhof och utomhus utmed Bernauer Straße är en "måste" för Berlinbesökaren. ... det är här husen stod som fick fönstren igenmurade då de hade gränsen utmed fasaden.

Att fönsterna murades in förekom på betydligt fler platser än vid Bernauer Straße , bl a snett över gatan från Checkpoint Charlie vilket vi alla som var där på den gamla onda tiden kan vidimera. I övrigt håller jag med helt och fullt.

[andeng]

På Bernauer Straße går en återuppbyggd spårvägssträcka in i fd väst.

En sanning med viss modifikation. M10:s sträckning från Friedrich-Ludwig-Jahn-sportparks vändslinga (som var ändhållplats under DDR-tiden) fram till ungefär mittemellan Gedenkstätte Berliner Mauer och Nordbhf kan väl sägas vara återuppbyggnad. Resten av M10:s sträckning har historiskt aldrig trafikerats av spårvagnar, för här hamnar vi mitt i gamla Nordbhfs bangårdsområde. M10:s nuvarande ändhållplats ligger mitt i gamla järnvägsstationen Nordbhf.

Däremot så är hela sträckningarna Björnsonstr - Virchov-Klinikum såväl som Naturkundemuseum - Hauptbhf ren återuppbyggnad, här har tidigare gått spårväg hela sträckningen.

[C12C3C3C12]

Jag har ju tidigare skrivit om Checkpoint Charlie vilket inte är värt att besöka bortsett från att ha varit där eftersom alla byggnader mm är fejk, bättre är att leta rätt på bilder därifrån där man kan se den stängda uppgången till en U-bahn linje strax norr om gränsen. Murmuseet en kort promenad NE (följ spårvägsspåren) av Nordbahnhof är ett måste för nya samt gamla Berlin besökare även om det återuppbyggda muravsnittet inte är helt korrekt återuppbyggt. Jag åkte på 70-talet med spårvagnen som vände runt ett kvarter strax före gränsen på Bornholmer Straße., likadant att åka med S-bahn på östsidan när den åkte förbi Bornholmer Straße på de spår som byggdes efter att muren kom till, att samtidigt se ett tåg på västsidan passera, det var det enda ställe där östsidans invånare kunde se den gamla sträckan som de åkt på direkt från Friedrichstraße genom Nord-Sydtunneln tidigare istället för att som nu under murtiden åka på Stadtbahn och BIR över Ostkreuz.

Har korrigerat 2 felaktigheter som M_M så snällt påpekade

[andeng]

Jag har ju tidigare skrivit om Checkpoint Charlie vilket inte är värt att besöka bortsett från att ha varit där eftersom alla byggnader mm är fejk, bättre är att leta rätt på bilder därifrån där man kan se den stängda uppgången till en U-bahn linje strax norr om gränsen.

Håller fullständigt med. Det jag refererade till var Checkpoint Charlie på den gamla onda tiden, vilket var något helt annat än idag. Den stängda uppgången var södra uppgången till station Stadtmitte på U6. Station Stadtmitte var en spökstation på U6, i nord/sydlig rikting, på östtyska delen av U2 var det däremot ändstation och öppen för allmänheten i öst/västlig riktning.

[M_M]

likadant att åka med U-bahn på östsidan när den åkte förbi Bernauer Straße på de spår som byggdes efter att muren kom till, att samtidigt se ett tåg på västsidan passera, det var det enda ställe där östsidans invånare kunde se den gamla sträckan som de åkt på direkt från Friedrichstraße genom Nord-Sydtunneln tidigare istället för att som nu under murtiden åka på Stadtbahn och BIR över Ostkreuz.

Här har det nog smugit sig in två skrivfel. Jag antar att du menar S-Bahn istället för U-bahn, och att det är Bornholmer Straße och inte Bernauer Straße det gäller.

[C12C3C3C12]

likadant att åka med U-bahn på östsidan när den åkte förbi Bernauer Straße på de spår som byggdes efter att muren kom till, att samtidigt se ett tåg på västsidan passera, det var det enda ställe där östsidans invånare kunde se den gamla sträckan som de åkt på direkt från Friedrichstraße genom Nord-Sydtunneln tidigare istället för att som nu under murtiden åka på Stadtbahn och BIR över Ostkreuz.

Här har det nog smugit sig in två skrivfel. Jag antar att du menar S-Bahn istället för U-bahn, och att det är Bornholmer Straße och inte Bernauer Straße det gäller.

Djupt rodnande letande efter ett hål att sjunka igenom erkänner jag detta

Har korrigerat detta nu

[Thomas Åkerblad]

Åkte U-Bahn under Östberlin ett antal gånger under 1980-talet och en sak fascinerade mig och som jag inte tror att någon annan har nämnt. Nämligen perrongkioskerna!
Alla perronger - oavsett Väst eller Öst - hade ju samma uppbyggnad med en likadan perrongkiosk. I Västberlin såg man i kioskens fönster det vanliga utbudet av Playboy, Hustler m m i snyggt och glansigt färgtryck på bra papper. Så stannade tåget på Friedrichsstrasse och i den likadana kioskens fönster hängde tidningar som Röda Armens vän (eller något liknande) och östtyska veckotidningar. Alla med uselt färgtryck på dåligt papper. Så nästa station tillbaks i väst och därmed tillbaks i Playboy-världen. Dessutom har jag ett minne av att belysningen var gul och varm i Väst och blågrön och kall på Friedrichsstrasse. På de tomma stationerna var det nedsläckt och man såg Vopos som siluetter med sina hundar.
Allt detta på en och samma tunnelbanelinje utan att byta eller stiga ur tåget.
Det kändes speciellt och mycket främmande!

/Thomas Å

[M_M]

Det verkar finnas få berättelser om att någon faktiskt handlat vid Friedrischstraße. Det var antagligen lite av en tabugrej utom i vissa kretsar, antar jag?

[Lennart Petersen]

Det verkar finnas få berättelser om att någon faktiskt handlat vid Friedrischstraße. Det var antagligen lite av en tabugrej utom i vissa kretsar, antar jag?

Det fanns ju en Intershop som sålde tax-free , främst då alkohol och tobak, på Friedrichstrasse och där var det många som handlade. Det var väl inte så populärt från myndigheterna i väst ocj i princip skulle man betala tull men kontrollerna var få och i praktiken rätt svåra att genomföra.

[LÅ1]

Hittade en video på SvT öppen kanal om Berlinmurens fall. La in den i en egen tråd under Ordet är fritt.

[C12C3C3C12]

Jag har skrivit tidigare om hur det var att åka förbi dom tomma underjordiska "spökstationerna" under Östberlin, enstaka ljusrör som lyste, vakterna med sina kpistar vandrande på dom dunkla plattformarna, förarna som hade order att hålla omkring 30 km/h vid passage samt de under inga omständigheter fick stanna tåget. Nödbromsen borde väl vara urkopplad, någon som vet mer om det?

[LÅ1]

Jag har skrivit tidigare om hur det var att åka förbi dom tomma underjordiska "spökstationerna" under Östberlin, enstaka ljusrör som lyste, vakterna med sina kpistar vandrande på dom dunkla plattformarna, förarna som hade order att hålla omkring 30 km/h vid passage samt de under inga omständigheter fick stanna tåget. Nödbromsen borde väl vara urkopplad, någon som vet mer om det?

Intressant fråga.

Jag har funderat på hur säkerheten var. Fanns det nödutrymningsvägar om det t.ex. skulle uppstå brand, rökutveckling eller kraftigt vattenläckage?

Jag har läst att en vakt signalerade stopp för ett tåg och sedan åkte med det till väst. Tror att det bara var för ett kort "studiebesök" och att han återvände inom några timmar. Men det kan ha varit en skröna. Jag antar att många som umgicks med flyktplaner måste ha funderat en hel del på om dessa tåg och tunnlar skulle kunna utgöra en väg ut ur DDR.

[M_M]

Jag har skrivit tidigare om hur det var att åka förbi dom tomma underjordiska "spökstationerna" under Östberlin, enstaka ljusrör som lyste, vakterna med sina kpistar vandrande på dom dunkla plattformarna, förarna som hade order att hålla omkring 30 km/h vid passage samt de under inga omständigheter fick stanna tåget. Nödbromsen borde väl vara urkopplad, någon som vet mer om det?

Intressant fråga.

Jag skulle tro att endast en komplett galning skulle kommit på tanken att dra i nödbromsen på dessa platser. Det är väl över huvud taget generellt extremt ovanligt att folk drar i nödbromsen där det inte finns någon för nödbromsdragaren vettig anledning att stanna? D.v.s. det händer väl att folk nödbromsar en spårvagn mellan två hållplatser för att de vill gå av där, men knappast att nån nödbromsar ett tåg mitt inne i en tunnel, eller?

Jag har funderat på hur säkerheten var. Fanns det nödutrymningsvägar om det t.ex. skulle uppstå brand, rökutveckling eller kraftigt vattenläckage?

Någon slags in/utgångar måste ha funnits, jag har extremt svårt att tro att den östtyska personalen inne på stationerna åkte med västtåg till/från jobbet (speciellt som vapen o.s.v. knappast gått att ta med den vägen). Däremot var kapaciteten säkert klart begränsad.

Jag har läst att en vakt signalerade stopp för ett tåg och sedan åkte med det till väst. Tror att det bara var för ett kort "studiebesök" och att han återvände inom några timmar. Men det kan ha varit en skröna. Jag antar att många som umgicks med flyktplaner måste ha funderat en hel del på om dessa tåg och tunnlar skulle kunna utgöra en väg ut ur DDR.

Det där har jag också hört talas om.

Det finns åtminstone någon familj som helt lyckades fly med ett västtåg. Jag minns inte exakt detaljerna, det går säkert att leta på nätet, men det involverade förbindelsetunnlarna vid Alexanderplatz och jag tror att en i familjen jobbade med något relaterat till tunnlarna.

[C12C3C3C12]

Jag skulle väl tro att västberlinarna visste om förbudet att dra i nödbromsen vid passage under Östberlin, jag har tidigare skrivit on den stackars pojken från väst som råkade trilla i Spree under lek, eftersom hela Spree tillhörde öst så kunde Västberlins brandkår inte ingripa vilket ledde till en tråkig utgång, efter den händelsen fick väst efter kontakt med öst tillåtelse att ingripa vid liknande fall. Jag är glad att den tiden är förbi, att man nu fritt kan passera den osynliga gränsen mellan öst och väst.

[LÅ1]

Hittade denna bloggpost om Tårarnas palats. Det har tydligen blivit ett museum om Berlins delning!

[andeng]

Jag har skrivit tidigare om hur det var att åka förbi dom tomma underjordiska "spökstationerna" under Östberlin, enstaka ljusrör som lyste, vakterna med sina kpistar vandrande på dom dunkla plattformarna, förarna som hade order att hålla omkring 30 km/h vid passage samt de under inga omständigheter fick stanna tåget. Nödbromsen borde väl vara urkopplad, någon som vet mer om det?

Ordern om låg hastighet vid passage av de östliga spökstationerna var ett "västdiktat" för att den som eventuellt lyckades komma så långt skulle kunna kasta sig ombord på tåget. Ett flertal av tågen under denna tid hade dörrar som kunde öppnas under färd. Ur östsynpunkt hade det givetvis varit bäst om tågen hade gått så fort som möjligt så att ingen hade kunnat ta sig ombord under stationspassagerna. I verkligheten så var nog hastighetssänkningen mest symbolisk, men möjligheten skulle finnas.

[LÅ1]

Jag har skrivit tidigare om hur det var att åka förbi dom tomma underjordiska "spökstationerna" under Östberlin, enstaka ljusrör som lyste, vakterna med sina kpistar vandrande på dom dunkla plattformarna, förarna som hade order att hålla omkring 30 km/h vid passage samt de under inga omständigheter fick stanna tåget. Nödbromsen borde väl vara urkopplad, någon som vet mer om det?

Ordern om låg hastighet vid passage av de östliga spökstationerna var ett "västdiktat" för att den som eventuellt lyckades komma så långt skulle kunna kasta sig ombord på tåget. Ett flertal av tågen under denna tid hade dörrar som kunde öppnas under färd. Ur östsynpunkt hade det givetvis varit bäst om tågen hade gått så fort som möjligt så att ingen hade kunnat ta sig ombord under stationspassagerna. I verkligheten så var nog hastighetssänkningen mest symbolisk, men möjligheten skulle finnas.

Skulle det lyckats några gånger så skulle nog passagen under Östberlin stoppas, gissar jag.

[Lennart Petersen]

Hittade denna bloggpost om Tårarnas palats. Det har tydligen blivit ett museum om Berlins delning!

Intressant läsning om en av de besynnerligaste platser som funnits. Alltså stn Friederichstrasse med alla sina mystiska gångar .
Jag borde väl passerat igenom just tårarnas palats 1977 och minns att det var ingen passkontroll för att komma in i byggnaden som det nämns här men väl inne var det fyra köer, för Västtyskar (förbundsrepubliken) , för Västberlinare (öst ansåg konsekvent att Västberlin inte var en del av förbundsrepubliken och godkände inte västtyska pass utfärdade för Västberlinare. Övriga nationer (som Sverige) och så DDR . Det slog mig att DDR-kön var så lång, det hade jag inte väntat mig men så såg att det var mest +60 i kön. Var man pensionär så fick man resa fritt och många pensionärer från Östberlin åkte över och gjorde lite affärer och kunde återvända med i öst attraktiva varor och tjäna sig en hacka.
Svartväxling i öst var inte särskilt förekommande , i stället kunde man på bankerna i väst växla DDR-valuta , ofta till en kurs som 1:4 eller så. DDR-valuta fick ju inte tas över gränsen men kontrollen var normalt inte så noggrann.
Gränsstationen utgjorde en spegel på världspolitiken, var det töväder Washington-Moskva så gick allt vid gränsen utan mankemang bara man hade rätt dokument och gränspolisrna kunde vara artiga.
Men det var problem i världen så var det problem vid Friedrichstrasse, man tog extra lång tid på siig, undersökte allt och köerna växte.
Dock var man inte alltid så duktiga på allt som man skulle kunna tro, journalisten Jan Mosander (Aftonbladet,Expressen senare Sveriges Radio) var länge stationerad i Västberlin och gjorde många resor till DDR och Östberlin bl.a för besök hos dissidenter och han kunde åka till platser som inte var öppna för besökare från väst. Stasi borde ha uppmärksammat honom men åndå var det aldrig några svårigheter att komma in, antingen på dagsvisum eller på turistvisum.
Förklaringen fick han efter murfallet, Stasi hade tagit för givet att han var svensk medborgare . Alla register sköttes manuellt medpärmar och kort så han blev ett namn i det svenska registret. Så när han kom med sitt finska (!!) pass så tittade man i det finska registret och där fanns ingen för DDR misshaglig Mosander...

[andeng]

Alla register sköttes manuellt medpärmar och kort ...

Detta gjorde att man, om man inte var välkommen in i DDR, kunde snika sig in i alla fall om man valde rätt färdmedel. Vid fot- eller fordonspassage fick man snällt vänta i kön tills man var kontrollerad och kunde nekas inresa. Åkte man däremot med transittåg, så kom utfallet av kontrollen inte förrän man var väl inne i DDR ombord på det rullande tåget. Enklaste sättet för DDR-regimen att bli av med en var då att man fick fortsätta sin transitresa och utpassera i andra änden.

[Yngve]

Att man körde med så gamla vagnar förklaras delvis med att Västberlin hade moderinserat sina gammelvagnar en vända och senare ställt av dem. 1972 bröt det ut en storbrand vid Alexanderplatz varpå många gammelvagnar tillhörande öst brann upp. Öst skaffade då ett gäng vagnar från väst, och jag antar att det åt upp budgeten för att skaffa nya vagnar.

Kan vanskelig se for meg at ØstBerlin betalte særlig mye for disse vognene, tildels fordi de var overtallige i vest og til dels fordi hver gang DDR / ØstBerlin truet med å stenge transitstrekningene så skalv VestBerlin-senatet i buksene. D-vognene som BVB "kjøpte" på slutten av 80-tallet ble i hovedsak kjøpssummen motregnet mot godtgjørelsen for å beholde U6 og U8.

Ordern om låg hastighet vid passage av de östliga spökstationerna var ett "västdiktat" för att den som eventuellt lyckades komma så långt skulle kunna kasta sig ombord på tåget. Ett flertal av tågen under denna tid hade dörrar som kunde öppnas under färd. Ur östsynpunkt hade det givetvis varit bäst om tågen hade gått så fort som möjligt så att ingen hade kunnat ta sig ombord under stationspassagerna. I verkligheten så var nog hastighetssänkningen mest symbolisk, men möjligheten skulle finnas.

Skulle det lyckats några gånger så skulle nog passagen under Östberlin stoppas, gissar jag.

Neppe, transitstrekningen var tung inntektskilde for DDR. Les her. Intressant å følge endringen i godtgjørelsen fra 1963 og frem til 1989.

Forøvrig var det som nevnt en signaltekniker som i 1980 lyktes å rømme med hele familien ved å stanse et tog på linje U8 mellom Jannowitzbrücke og Alexanderplatz. Les her