Odd skrev:bruse skrev:Odd skrev:
Jag har själv varit med om när ett tekniskt fel på C20 gjorde att lite duggregn helt plötsligt gjorde att tåget blev helt okontrollerbart. Börjar bromsa in som man brukar mot Hässelby gård, varvid hjulen låser sig direkt. Under tiden sjunker börvärdet på ATP och tåget återfår greppet, men då överstiger hastigheten börvärdet varvid tåget går i nödbroms. Med låsta hjul far mitt tåg fram i väldig fart och får till slut grepp varvid det tvärnitar, en bit innan plattofrmen. Men hjulplattorna var så stora att vagnmästaren i Vällingby beordrade in tåget efter att ha råkat höra eländet när det körde förbi.
Bra med sandning, eller hur.
Sandning och skenbroms i t-banan skulle nog inte vara så bra, dels pga allt det damm som skulle bildas, dels de spårledningfel som skulle uppstå pga skenbromsningen om denna sker över skarvar. I det här fallet var ju den stora boven att samspelet mellan ATC/ATP och vagnens styrdatorer inte kunde hantera situationen.
Jag tycker du börjar din analys i fel ände, problemet är väl dock (i det här fallet) C20-vagnens bristande bromsförmåga. Sand vore inte så bra i t-banan, att magnetskenbroms skulle leda till spårledningsfel tror jag inte ett ögonblick på. Det hade varit bra om C20-vagnen hade varit utrustad med magetskenbroms. Det var också, enligt uppgift från Daniel S - i den tråd jag tidigare länkat till - ett önskemål från dåvarande Järnvägsstyrelsen. Att SL ändå valde bort denna funktion berodde nog mindre på omsorgen om spårledningarna än om penningpungen. Möjligen kan man ha synpunkter på hur fastbromsningsskyddet fungerar vid en systeminitierad nödbroms.
Åter till spårvägsvärlden: För att ta exemplet vagntyp A32 så engageras samtliga bromssystem (eldynamisk broms, hydraulisk mekbroms och magnetskenbroms) samt sand vid en förarinitierad nödbroms, dvs. när körhandtaget förs till nödbromsläget. Det motsvarar väl vad som i Göteborg kallas farobroms, men alla får ursäkta att jag refererar till den den terminologi som Bombardier använder i sin förardokumentation. Tvångsbroms, däremot en felsäker bromsmod, där endast hydraulisk mekbroms och manetskenbroms, samt sandning, används. Det utlöses, förutom vid systeminitierad (dvs. ATC-nödbroms) nödbroms även när någon av nödstoppsknapparna i förarhytten trycks ned. Tvångsbromsen kräver ingen manöverström och följaktligen inte heller någon medverkan från tågdatasystemet, för att fungera. Om jag inte minns fel gäller samma sak för vagn M32 (bortset från ATC, då). Inträffade det inte en påkörningsolycka i Göteborg för något år sedan där en M32-hade fått bortfall i manöverströmmen pga. ett programfel och där tågdatasystemet slogs ut, men där aktuell förare tyvärr förbisåg möjligheten att trycka in nödstoppet? I övrigt vill jag påstå att man har en viss hjälp av magnetskenbromsen även i högre farter än de angiva 30 km/tim. Jag har själv haft nytta av det bromssystemet vid inbromsning från hpl Linde mot Valla Torg på Tvärbanan vid besvärligt vinterväglag och pågående snöfall (på den sträckan kommer man lätt upp i sth 80 km/tim). Om slöfockarna på SL kunde ta bort kopplingen mellan magnetskenbroms och ringverk också, så bleve allt mycket bättre.
I A32 finns f.ö. fastbromsningsskydd endast för den hydrauliska mekbromsen i löpboggin, inte i mekbromsarna i motorboggierna.