hej skrev:Enligt vissa uppgifter så var föraren inte kontaktbar. Varför drog i sådana fall ingen i nödbromsen? Är det så att kunskapen om nödbroms hos allmänheten saknas?
Jag skulle nog vilja förmoda (för att uttrycka sig försiktigt) att de flesta ombordvarande trafikanterna i det påkörande tåget inte var medvetna om att det höll på att gå åt helvete innan det small. I vårt "välordnade" samhälle vill de flesta människor i det längsta inte inse när något håller på att gå på tok.
För att återvända till min käpphäst ovan, så verkar probleminsikten inom GS att vara rätt begränsad, om man säger så. När jag idag gjorde mitt morgonsvep genom nättidningarna läste jag följande bit i GT (Christer Olsson är tydligen operativ chef för spårvägstrafiken inom GS):
GT skrev:
Olyckan, som beskrivs som den svåraste efter den vid Vasaplatsen, väcker frågan om automatiskt bromsskydd på stadens spårvagnar. Ett sådant skydd finns på tåg och tunnelbanor. Christer Olsson anser dock inte att det är aktuellt för spårvägen. Hastigheterna är för låga, menar han.
- Vi kör visuellt. Föraren styr och kör vagnen. Det är det vi utgår ifrån. Ett inbromsningsskydd är svårt att praktiskt använda i stadstrafik med alla dess rörelser.
- Den här typen av olyckor är ändå rätt ovanliga, säger Christer Olsson. De vanligaste är krockar mot personbilar av enklare karaktär.
Eller, med andra ord, det här är sådana smällar(!) man får ta...
Det framgår inte heller om det är krockarna eller personbilarna som är av enklare karaktär

. För flera år sedan såg jag en tv-snutt med en göteborgsk bilköpare och vederbörande yttrade: "det är Volvon och Mercedesen och BMW:n som gäller! Då får man mycket för pengarna och ett bra andrahandsvärde". Men sådana bilar får man naturligtvis inte köra på. Hur var det nu Jacob Wallenberg d.ä. sade - "sikta på något billigt".