Spårfaktorn på spåret

[AdrianLangemar]

F.ö. kan det nog visst vara ett generationsgap, gapet mellan en generation som är van att fixa saker själv och en som vill ha allt serverat.

Du menar alltså att det är bättre att alla som ska ledda ner rapporten ska byta namn på filen än att en (1) person byter namn på filen?

Det var en märklig slutsats. Ingen behöver byta namn på filen, men den som inte gillar det befintliga namnet kan göra det.

Visst är det så. Men jag förstår fortfarande inte varför du tycker att VTI:s val av filnamn var bra?

[Niklas Karlsson]

Vad skulle den annars heta? Nu har man valt ett löpnummer på rapporten. Om man ringer VTI och frågar efter rapporten med detta löpnummer kommer de genast att veta vilken man menar. I praktiken är det fråga om en sorts ID-nummer. Och den grundläggande frågan kvarstår. Vad är det som säger att ett annat namn skulle vara bättre? Jag har ju redan en fil med namnet "sparfaktorn.pdf" på min hårddisk.

/Niklas

[B Thomas]

Jag anar ett generationsgap här, trots att jag knappast är ungdom längre.

Då anar du fel!
Eller ser du några andra "ynglingar" här som skriver över 500 ord för att förklara varför han skrev över 300 ord för att klaga på ett filnamn?

Du brukar ju vara flitig med att uttdela diverse tips, då ska du få ett av mig:

Jag passar på att komma med lite meta-gnäll här...

Någonstans i den meningen kan du ana orsaken.

Låt bli att läsa dessa 800 ord om du inte vill!

Varför i herrans namn försöker du få det att framstå som att jag skulle tycka att volymen i det som skrivits var fel eller onödigt? Jag ville bara fästa skribentens uppmärksamhet på att han använt så många ord i två inlägg för att ondgöra sig över valet av filnamn och ifrågasätta huruvida det kan kännas som särskilt signifikant för den yngre generationen att skriva så långa inlägg om en sådan fråga.

Var det för mycket begärt att du skulle försöka anstränga dig till att förstå vad jag ville ha sagt?

Din kommentar blir bara löjlig. Men vi kanske ska ha det som en standardkommentar i debatter här. Om någon kritiserar innehållet i ett inlägg, så kan vi alltid svara:

"Låt bli att läsa mitt inlägg om du inte vill!"

Det skulle, för att låna lite av Haralds kommentar, tillföra debatten ett argument med en imponerande saklig tyngd och stort skarpsinne!

PS
Hittills har ingen skrivit något kreativt om själva innehållet i rapporten. Inte heller jag har gjort det, är väl bäst att jag tillägger innan jag får den kommentaren. Detta faktum är ju en aningen trist. Vem blir först med att göra det?

[Göteborgaren]

F.ö. kan det nog visst vara ett generationsgap, gapet mellan en generation som är van att fixa saker själv och en som vill ha allt serverat.

Jo, gapet mellan min generation (de unga) som är uppvuxna med föräldrar som anser att jobbet alltid ska komma först och som skickades iväg på uppfostringsanstalter så fort vi kunde gå. Där vi fick spendera 10 timmar, om inte mer, fem dagar i veckan på en liten yta tillsammans med 30 andra ungar som försöker överrösta varandra för att göra sig hörda hos 2-3 utbrända dagisfröknar som gömmer sig i köket eller smygröker på parkeringen. Nej, skulle vi leka fick vi hitta på själva.

Vi fick gå i skola där vi fick lära oss massor av sådant som var nyttigt att kunna i arbetslivet. Och vad nytta fick vi av det? Hälften av oss skulle fortfarande vid 25 års ålder inte ha fått något jobb. Vad vi hade behövt lära oss var varnånstans man skulle gå och vad som gällde om man blev arbetslös, men det var ingen som brydde sig om att lära oss. Det fick vi ta reda på själva.

Många klagar över kollektivtrafiken och hur svårt det är att veta vilka biljetter som finns och vilka som gäller var och var man ska köpa dom och var man ska fråga om vad. Men vi unga vi har allt fått vänja oss vid att använda Internet och ta reda på det själva.

Nu står vi här, vi unga, medan de äldre, de som vuxit upp på 50- och 60-talet, de som vuxit upp i en tid när Sverige stod på topp. De som växte upp i en tid när Sverige nödgades importera arbetskraft. De växte upp med en förälder som för det mesta var hemma och såg efter dem och en förälder som arbetade och tjänade pengar så att de kunde leva folkhemsdrömmen.

När de växte upp fanns ingen anledning att oroa sig för framtiden. En sommarplåga av bandet Factory gick "efter plugget, det fixar sig alltid, efter plugget, det löser sig nog". Och det gjorde det! Även om Sverige kom i kris några gånger på 70-talet så hade man ju sett ett par gyllene årtionden, "det är bara tillfälligt, det blir snart bra igen" och det blev det. Dessutom fanns ett omfattande skyddsnät och Sverige hade råd med det för det var så få som behövde det.

När de blev gamla nog att jobba så behövde de i de flesta fall bara sträcka ut näven och säga "hej" så hade de fast heltidsanställning. Skulle man tända en lampa så fanns det ström och det kom en elräkning och man behövde inte tänka på det. Skulle man ringa så fanns Televerket och man behövde inte tänka på det. Skulle man åka buss var det bara att kliva på SJ-bussen och betala. Skulle man åka tåg gick till stationen och köpte en biljett och valde en avgång som passade. Inte behövde man fundera över elleverantör, telefonabonnemang, periodkort, tågoperatör eller billigaste avgången. Det var bara att sträcka ut näven och säga vad man skulle ha, lämna över en peng och så fick man det.

Men vi unga, vi har inte sett annat än finanskris och IT-bubbla. Vi utbildar oss längre än tidigare generationer, vi sliter i skolan och har mer betygshets och prestationsångest än nånsin förrut men när vi väl har utbildningen klar och betygspapperet i hand så får vi kalla handen. Vi står inskrivna på Arbetsförmedlingen och vi söker ett minsta antal jobb i månaden men vi nekas med orden "Tjänsten är tyvärr redan tillsatt". Jobb som vi själva fått leta rätt på eftersom Arbetsförmedlingens handledare aldrig skulle får för sig att göra något. Vi söker med ljus och lykta efter jobb för att vi vet att det är vår medborgerliga plikt att offra 40 timmar i veckan för att upprätthålla vår levnadsstandard. För vi har sett att "Money can't buy me love".

Men oavsett hur många jobb vi söker så står det ständigt en gubbjä*** och säger "Klipp dig och skaffa dig ett jobb". Mossiga stofiler som gnäller över "dagens ungdom, det var aldrig nån som brände bilar eller betedde sig så när vi var unga". Det första tyder väl på att man inte sett ut genom fönstret på 25 år och vad gäller det andra så blöder våra unga själar varje gång vi hör om sådana ungdomar vars bräckliga psyken till sist brustit och de har börjat förlita sig på inkomster på andras bekostnad, dvs. genom brott eller som i rent vansinne börjar slå sönder och bränna bilar, containrar eller soprum. Det rör sig om människor som i hela sitt liv sett sina föräldrar kämpa för att få ett jobb utan att lyckas mer än kortare perioder, som sett sina äldre kamrater försöka hitta jobb utan att lyckas. De har kämpat för att förändra sin fattiga situation utan att lyckas bara för att sedan höra att arbetslöshetsersättningen ska sänkas "för att motivera de arbetslösa". Precis som ett rådjur på isen så kämpar de med all sin kraft för att komma på fötter utan att lyckas och de blir sedan tillsagda att det är deras eget fel, att de inte kämpar hårt nog. De börjar tro att det är de själva det är fel på. Så sitter de där en kväll efter ytterligare en dag av arbetssökande, ytterligare en dag av avvisanden, ytterligare en dag av tvivel på sig själva. Så får de åter en gång höra Reinfeldt på TV och då slår det till sist fel i skallen. De måste en gång för alla bevisa för sig själva att de inte är totalt maktlösa att påverka sin omgivning. Så de tar sin sista hundring och går ner till Statoil och köper en dunk, några liter bensin och ett paket tändstickor och tänder eld på en bil. För en gångs skull har de lyckats att påverka sin omgivning.

Därför blir jag bra förbannad varenda gång jag hör någon påstå hur den äldre generationen alltid fixat saker själva och att de unga idag förväntar sig världen på ett silverfat. De som är uppvuxna på 50- och 60-talet de behövde sällan oroa sig för särskilt mycket under sin uppväxt, för det fanns alltid en hemmafru i närheten, det fanns alltid ett jobb som tidingsbud eller springpojke om man ville ha extra kosing i godiskassan, det fanns alltid ett industrijobb för den som ville ha och när man kom hem behövde man inte ligga sömnlös över vare sig val av elleverantör eller om arbetsplatsen skulle finnas kvar imorron. De var kanske tvugna att plocka frukten själv men det fanns gott om frukt och de hängde inte högre än att det bara var att sträcka ut handen.

Idag finns det inte mycket frukt, den hänger högt och det finns ingen garanti för att den inte är full av mask. Som jag påpekat så ser man tydligt i fallet information om kollektivtrafik att om det är några som är vana vid att ta reda på saker och ting själva, som är vana vid att det lättaste sättet att få nånting är att göra det själv, så är det vi unga.

@ Harald: Jag vet inte själv hur gammal du är eller exakt vad du menade med det du sa. Men även om du bara använde ett uttryck, "nånting man säger", så vill jag visa dig att det är baserat på en felaktig stereotyp av unga människor och att det bara är något som uppehålls av en grupp människor som antingen saknar verklighetsförankring eller tillhör en maktelit som vill hitta anledningar för att exkludera ytterligare en grupp människor från samhällsdebatten.

[Harald]

Jag menade ingenting utom att vända generationssnacket tillbaka mot den som började det. Det var alltså en ironisk släng mot den personen, vilket skulle framgå av "blinkgubben" på slutet, men det var tydligen inte alla som uppfattade det.

[Göteborgaren]

Jag menade ingenting utom att vända generationssnacket tillbaka mot den som började det. Det var alltså en ironisk släng mot den personen, vilket skulle framgå av "blinkgubben" på slutet, men det var tydligen inte alla som uppfattade det.

Jag brukar tro det bästa om folk, Harald, det ingår väl i förpliktelserna som Göteborgare. Jag vet inte riktigt vad jag trodde om ditt inlägg. Även om det var dig jag citerade så var det egentligen mer riktat mot vem än som ville känna sig träffad, särskilt en annan person som också varit framme i den här tråden. Jag tror att det var något som behövde komma upp här i forumet pga den ton som jag har uppfattat här ett par gånger sedan jag kom tillbaka för några veckor sedan.

Så vad jag vill säga, Harald, är att inget ont var menat mot dig.

[AdrianLangemar]

Din kommentar blir bara löjlig. Men vi kanske ska ha det som en standardkommentar i debatter här. Om någon kritiserar innehållet i ett inlägg, så kan vi alltid svara:

"Låt bli att läsa mitt inlägg om du inte vill!"

Det skulle, för att låna lite av Haralds kommentar, tillföra debatten ett argument med en imponerande saklig tyngd och stort skarpsinne

Själv brukar jag kritisera innehållet i inlägg när jag inte har samma åsikt som den som skrev inlägget. Om jag tycker att ett inlägg är ointressant brukar jag däremot låta bli att läsa.

[M_M]

Jag anar ett generationsgap här, trots att jag knappast är ungdom längre.

Då anar du fel!
Eller ser du några andra "ynglingar" här som skriver över 500 ord för att förklara varför han skrev över 300 ord för att klaga på ett filnamn?

Givetvis ser jag klart och tydligt vilka inlägg som skrivs och vilka som inte syns. Det var inte deltagandet i diskussionen det gällde, utan huruvida folk verkligen läser pdf'en senare eller om den aldrig någonsin blir läst eftersom det hela tiden kommer finnas filer med mer lockande namn? (Men visst, det finns kanske en viss tjusning i att titta runt bland filer med obegripliga namn).

F.ö. kan det nog visst vara ett generationsgap, gapet mellan en generation som är van att fixa saker själv och en som vill ha allt serverat.

Du menar alltså att det är bättre att alla som ska ledda ner rapporten ska byta namn på filen än att en (1) person byter namn på filen?

Det var en märklig slutsats. Ingen behöver byta namn på filen, men den som inte gillar det befintliga namnet kan göra det.

Jag tror att de flesta vill byta filnamnet eftersom det endast talar om vad man bör ange ifall man vill köpa en papperskopia av rapporten från VTI, något som med allra största sannolikhet ändå finns information om inne i dokumentet.

F.ö. kan det nog visst vara ett generationsgap, gapet mellan en generation som är van att fixa saker själv och en som vill ha allt serverat.

Var det vanligt att man fick måla tipp-ex över titeln på böcker och skriva dit ett bättre namn förr?

Jag har aldrig sett en bok där ISBN-numret stått med stora siffor och ingen övrig märkning på utsidan. Är det så att alla sådana böcker redan har blivit ommärkta med en forntida tippex så effektiv att man inte kan ana att den använts?

(Med tanke på trådens vändning mot slutet så är det kanske bäst att jag påpekar att blinkansiktena betyder att jag inte är gravallvarlig heller)

Vad skulle den annars heta? Nu har man valt ett löpnummer på rapporten. Om man ringer VTI och frågar efter rapporten med detta löpnummer kommer de genast att veta vilken man menar. I praktiken är det fråga om en sorts ID-nummer. Och den grundläggande frågan kvarstår. Vad är det som säger att ett annat namn skulle vara bättre? Jag har ju redan en fil med namnet "sparfaktorn.pdf" på min hårddisk.

Har du någon "VTI - spårfaktorn på spåret R721.pdf"? (Det föreslog jag redan när jag startade detta "meta-gnäll").

[Niklas Karlsson]

Har du någon "VTI - spårfaktorn på spåret R721.pdf"? (Det föreslog jag redan när jag startade detta "meta-gnäll").

Du vidgår inte min poäng. De kan naturligtvis döpa filen till vad som helst, men de kommer aldrig att kunna hitta ett namn som alla tycker är bra. Således måste filen alltså döpas om när den sparas på hårddisken, och varför skulle just ditt önskemål om namn hörsammas?

/Niklas

[TKO]

Vilken härlig tråd!

Efter att vi fått information om en ny publikation från VTI om spårtrafik, så har vi en debattör som vill berätta hur helt onödigt det är med denna typ av publikationer och en annan som ondgör sig över att VTI publicerat den med i hans tycke felaktigt filnamn!

Den intellektuella nivån slår i taket med en krasch!!!

Ja det är ju höjden av anti-intellektualism att inte göra vågen när det kommit ännu en ny rapport med i stort sett samma innehåll som de tio tidigare som publicerats... När det gäller spårvägsfrågan bör ju som alla vet en närmast stalinistisk vetenskapssyn tillämpas!

/TKO

[TKO]

Fast efter att ha läst alla inlägg i den här tråden (va- ska man göra det innan man kommenterar?) håller jag faktiskt med "B Thomas" - vore det inte bättre att diskutera innehållet i rapporten än vad det nu är den här tråden mest uppehåller sej vid?

Jag vidhåller att jag tycker det mest är gammal skåpmat (avsnittet om Heidelberg har väl t ex publicerats i Modern Stardstrafik och känns för övrigt vare sej helt uppdaterat elelr relevant för svenska förhållanden), men jag antar att det finns dom som tycker det här är jättebra!

(Att "Spårlasse" och jag har olika uppfattning även i denna fråga är ju inte förvånande - men det kan ju leda till en sakdebatt som kanske kan bli intressant..)

/TKO

[spårlasse]

Fast efter att ha läst alla inlägg i den här tråden (va- ska man göra det innan man kommenterar?) håller jag faktiskt med "B Thomas" - vore det inte bättre att diskutera innehållet i rapporten än vad det nu är den här tråden mest uppehåller sej vid?

Jag vidhåller att jag tycker det mest är gammal skåpmat (avsnittet om Heidelberg har väl t ex publicerats i Modern Stardstrafik och känns för övrigt vare sej helt uppdaterat elelr relevant för svenska förhållanden), men jag antar att det finns dom som tycker det här är jättebra!

(Att "Spårlasse" och jag har olika uppfattning även i denna fråga är ju itne förvånande - men det kan ju leda till en sakdebatt som kanske kan bli intressant..)

/TKO

Men det är ju inte exemplen i sig som är intressant och jag vill betona att det bara är en förstudie - författarna beklagar ju själva att det inte funnits tid/utrymme för mer detaljerade studier. Man kan ju tycka att det ägnas lite väl mycket plats åt att presentera exemplen och städernas historia. Men att sammantaget göra en analys av det politiska beslutsfattande och kunna se vilka skäl som besluten fattas på, tycker jag ändå gör att rapporten kan vara värd att återkomma till. Så mycket om spårfaktorn handlar ju faktiskt inte rapporten om egentligen. På den här mycket sumariska nivån blir det - och det kan jag hålla med om - kanske inte så mycket väldans nytt. Men vad som är intressant är beskrivningen av det poltiska spelet inför besluten - samarbetet mellan olika delar av de regionala/städernas förvaltningar och förstås samarbetet med den statliga nivån.

Att samhällsekonomiska analyser mest tas fram för att staten kräver det för att man ska få bidrag är ju också en intressant iakttagelse. Kapacitetsbehovet verkar vara det väsentliga och viljan att skapa ett mervärde för staden (kanske främst i bemärkelsen att staden betraktar sig själv som en spårvägsstad). Detta uppmärksammar (vilket ju inte är något nytt) problemet i Sverige med nationella planer som nu tycks vara det ända sättet att få loss statliga pengar och som innebär att tidshorisonten för planering och byggande blir mycket lång. Men det skulle ju vara intressantare om något av exemplen pekade på några andra sätt att finansiera utbyggnader på - exempelvis - nu tycks ju även internationellt - statliga medel vara en förutsättning - förutom möjligen mindre utbyggnader i existerande nät). Möjligen kan den också ytterligare peka på vikten av att de politiska förvaltningarna i kommunerna samarbetar bättre och med gemensamma mål där spårväg ingår som ett led i strategin. Den mer uttalade poltiska styrningen av kollektivtrafiken som verkar finnas i de städer som byggt spårväg är också väsentlig. Visst, inget epokgörande, och flera av sakerna har säkert nämnts när någon lands spårvägssystem beskrivits i någon facktidning. Men jag tycker ändå den vinkel man valt fokuserar på lite andra saker än vad andra rapporter har haft fokus på (som jag kan minnas) och särskilt ser jag framemot de fördjupade studier som antyds om i denna förstudie...

[TKO]

Fast efter att ha läst alla inlägg i den här tråden (va- ska man göra det innan man kommenterar?) håller jag faktiskt med "B Thomas" - vore det inte bättre att diskutera innehållet i rapporten än vad det nu är den här tråden mest uppehåller sej vid?

Jag vidhåller att jag tycker det mest är gammal skåpmat (avsnittet om Heidelberg har väl t ex publicerats i Modern Stardstrafik och känns för övrigt vare sej helt uppdaterat elelr relevant för svenska förhållanden), men jag antar att det finns dom som tycker det här är jättebra!

(Att "Spårlasse" och jag har olika uppfattning även i denna fråga är ju itne förvånande - men det kan ju leda till en sakdebatt som kanske kan bli intressant..)

/TKO

Men det är ju inte exemplen i sig som är intressant och jag vill betona att det bara är en förstudie - författarna beklagar ju själva att det inte funnits tid/utrymme för mer detaljerade studier. Man kan ju tycka att det ägnas lite väl mycket plats åt att presentera exemplen och städernas historia. Men att sammantaget göra en analys av det politiska beslutsfattande och kunna se vilka skäl som besluten fattas på, tycker jag ändå gör att rapporten kan vara värd att återkomma till. Så mycket om spårfaktorn handlar ju faktiskt inte rapporten om egentligen. På den här mycket sumariska nivån blir det - och det kan jag hålla med om - kanske inte så mycket väldans nytt. Men vad som är intressant är beskrivningen av det poltiska spelet inför besluten - samarbetet mellan olika delar av de regionala/städernas förvaltningar och förstås samarbetet med den statliga nivån.

Att samhällsekonomiska analyser mest tas fram för att staten kräver det för att man ska få bidrag är ju också en intressant iakttagelse. Kapacitetsbehovet verkar vara det väsentliga och viljan att skapa ett mervärde för staden (kanske främst i bemärkelsen att staden betraktar sig själv som en spårvägsstad). Detta uppmärksammar (vilket ju inte är något nytt) problemet i Sverige med nationella planer som nu tycks vara det ända sättet att få loss statliga pengar och som innebär att tidshorisonten för planering och byggande blir mycket lång. Men det skulle ju vara intressantare om något av exemplen pekade på några andra sätt att finansiera utbyggnader på - exempelvis - nu tycks ju även internationellt - statliga medel vara en förutsättning - förutom möjligen mindre utbyggnader i existerande nät). Möjligen kan den också ytterligare peka på vikten av att de politiska förvaltningarna i kommunerna samarbetar bättre och med gemensamma mål där spårväg ingår som ett led i strategin. Den mer uttalade poltiska styrningen av kollektivtrafiken som verkar finnas i de städer som byggt spårväg är också väsentlig. Visst, inget epokgörande, och flera av sakerna har säkert nämnts när någon lands spårvägssystem beskrivits i någon facktidning. Men jag tycker ändå den vinkel man valt fokuserar på lite andra saker än vad andra rapporter har haft fokus på (som jag kan minnas) och särskilt ser jag framemot de fördjupade studier som antyds om i denna förstudie...

Men grundfrågan - tycker jag - är vad har rapporten för syfte?

Har den som läst den en bättre grund att stå på när det gäller att fatta beslut om spårvägsutbyggander i Sverige? För det tror i varje fall jag är syftet...

(Sen tror jag inte problemet är kunskapsbrist utan penningbrist - när det gäller att komma igån med spårvägsutbyggander i t ex Skåne och Göteborg. Men det är en annan sak.)

/TKO

[spårlasse]

Men grundfrågan - tycker jag - är vad har rapporten för syfte?

Har den som läst den en bättre grund att stå på när det gäller att fatta beslut om spårvägsutbyggander i Sverige? För det tror i varje fall jag är syftet...

(Sen tror jag inte problemet är kunskapsbrist utan penningbrist - när det gäller att komma igån med spårvägsutbyggander i t ex Skåne och Göteborg. Men det är en annan sak.)

/TKO

Nog är det största problemet penningbrist - det håller jag med om. Men syftet är väl bl.a. det att påpeka för politiker och annat att den statliga finansieringsmodell som finns inte riktigt fungerar för spårväg. Regeringen (i den mån man ska få statliga pengar), måste nog hitta en annan form än att det ska hanteras på samma nivå som byggande av järnväg i Norrbotten (eller var det nu är någonstans). Det rör sig ju också i regel om betydligt mindre belopp. Sedan är det en sak att ha kunskapen en annat att göra något av den. Nåväl - till skillnad från kth:s utgångspunkt så är väl denna studie mer samhällsvetenskaplig i sin karaktär. Där är kanske inte alltid målen lika tydliga och konkreta i att det ska leda till en åtgärd, utan lika mycket att ge kunskap om hur det ser ut. Kan ju också vara början på något slags "best practice" som väl alltid är bra att ha. Att lära av vad som fungerat och inte fungerat i olika spåvägsstäder ser jag nog som rätt relevant kunskap och som de skriver verkar nog deras material kunna ge en hel del mer här än vad som presenteras i deras förstudie.

[TKO]

Men grundfrågan - tycker jag - är vad har rapporten för syfte?

Har den som läst den en bättre grund att stå på när det gäller att fatta beslut om spårvägsutbyggander i Sverige? För det tror i varje fall jag är syftet...

(Sen tror jag inte problemet är kunskapsbrist utan penningbrist - när det gäller att komma igån med spårvägsutbyggander i t ex Skåne och Göteborg. Men det är en annan sak.)

/TKO

Nog är det största problemet penningbrist - det håller jag med om. Men syftet är väl bl.a. det att påpeka för politiker och annat att den statliga finansieringsmodell som finns inte riktigt fungerar för spårväg. Regeringen (i den mån man ska få statliga pengar), måste nog hitta en annan form än att det ska hanteras på samma nivå som byggande av järnväg i Norrbotten (eller var det nu är någonstans). Det rör sig ju också i regel om betydligt mindre belopp. Sedan är det en sak att ha kunskapen en annat att göra något av den. Nåväl - till skillnad från kth:s utgångspunkt så är väl denna studie mer samhällsvetenskaplig i sin karaktär. Där är kanske inte alltid målen lika tydliga och konkreta i att det ska leda till en åtgärd, utan lika mycket att ge kunskap om hur det ser ut. Kan ju också vara början på något slags "best practice" som väl alltid är bra att ha. Att lära av vad som fungerat och inte fungerat i olika spåvägsstäder ser jag nog som rätt relevant kunskap och som de skriver verkar nog deras material kunna ge en hel del mer här än vad som presenteras i deras förstudie.

För övrigt undrar jag om man inte har sakligt fel när det gäller statligt stöd till kollektivtrafikinvesteringar i Tyskland, alternativt beskriver hur det var men inte hur det är... (Förskjutning från GVFG till ReG).

Och jag tycker inte vi skall öka det statliga inflytandet över den lokala (och regionala) kollektivtrafiken - vilket vi gör om vi alltid ropar på statlig finansiering så fort nåt skall byggas. Anser sej kommunerna inte ha råd under nuvarande omständigheter tycker jag att vi istället skall genomföra en skattereform som ökar de kommunala skatteintäkterna. Hellre det än alla dom "paket" som ständigt skall förhandlas fram i tid och otid!

/TKO

[twr]

Men grundfrågan - tycker jag - är vad har rapporten för syfte?

Har den som läst den en bättre grund att stå på när det gäller att fatta beslut om spårvägsutbyggander i Sverige? För det tror i varje fall jag är syftet...

(Sen tror jag inte problemet är kunskapsbrist utan penningbrist - när det gäller att komma igån med spårvägsutbyggander i t ex Skåne och Göteborg. Men det är en annan sak.)

/TKO

Nog är det största problemet penningbrist - det håller jag med om. Men syftet är väl bl.a. det att påpeka för politiker och annat att den statliga finansieringsmodell som finns inte riktigt fungerar för spårväg. Regeringen (i den mån man ska få statliga pengar), måste nog hitta en annan form än att det ska hanteras på samma nivå som byggande av järnväg i Norrbotten (eller var det nu är någonstans). Det rör sig ju också i regel om betydligt mindre belopp. Sedan är det en sak att ha kunskapen en annat att göra något av den. Nåväl - till skillnad från kth:s utgångspunkt så är väl denna studie mer samhällsvetenskaplig i sin karaktär. Där är kanske inte alltid målen lika tydliga och konkreta i att det ska leda till en åtgärd, utan lika mycket att ge kunskap om hur det ser ut. Kan ju också vara början på något slags "best practice" som väl alltid är bra att ha. Att lära av vad som fungerat och inte fungerat i olika spåvägsstäder ser jag nog som rätt relevant kunskap och som de skriver verkar nog deras material kunna ge en hel del mer här än vad som presenteras i deras förstudie.

För övrigt undrar jag om man inte har sakligt fel när det gäller statligt stöd till kollektivtrafikinvesteringar i Tyskland, alternativt beskriver hur det var men inte hur det är... (Förskjutning från GVFG till ReG).

Och jag tycker inte vi skall öka det statliga inflytandet över den lokala (och regionala) kollektivtrafiken - vilket vi gör om vi alltid ropar på statlig finansiering så fort nåt skall byggas. Anser sej kommunerna inte ha råd under nuvarande omständigheter tycker jag att vi istället skall genomföra en skattereform som ökar de kommunala skatteintäkterna. Hellre det än alla dom "paket" som ständigt skall förhandlas fram i tid och otid!

/TKO

Kommunalt eller regionalt ansvar för trängselskatter borde vara ett (av flera) steg i rätt riktning. Även mellanstora städer, i Uppsalas storlek och en bit nedåt, borde kunna ha trängselskatt. Fast på en lägre nivå förstås, kanske 5 kronor, till exempel.

[TKO]

---klipp---
Och jag tycker inte vi skall öka det statliga inflytandet över den lokala (och regionala) kollektivtrafiken - vilket vi gör om vi alltid ropar på statlig finansiering så fort nåt skall byggas. Anser sej kommunerna inte ha råd under nuvarande omständigheter tycker jag att vi istället skall genomföra en skattereform som ökar de kommunala skatteintäkterna. Hellre det än alla dom "paket" som ständigt skall förhandlas fram i tid och otid!

/TKO

Kommunalt eller regionalt ansvar för trängselskatter borde vara ett (av flera) steg i rätt riktning. Även mellanstora städer, i Uppsalas storlek och en bit nedåt, borde kunna ha trängselskatt. Fast på en lägre nivå förstås, kanske 5 kronor, till exempel.

Det lär ju vara på gång! Proposition i höst om tidsplanen håller.
(allt alliansen gör är inte fel - så det så...)

/TKO

[twr]

---klipp---
Och jag tycker inte vi skall öka det statliga inflytandet över den lokala (och regionala) kollektivtrafiken - vilket vi gör om vi alltid ropar på statlig finansiering så fort nåt skall byggas. Anser sej kommunerna inte ha råd under nuvarande omständigheter tycker jag att vi istället skall genomföra en skattereform som ökar de kommunala skatteintäkterna. Hellre det än alla dom "paket" som ständigt skall förhandlas fram i tid och otid!

/TKO

Kommunalt eller regionalt ansvar för trängselskatter borde vara ett (av flera) steg i rätt riktning. Även mellanstora städer, i Uppsalas storlek och en bit nedåt, borde kunna ha trängselskatt. Fast på en lägre nivå förstås, kanske 5 kronor, till exempel.

Det lär ju vara på gång! Proposition i höst om tidsplanen håller.
(allt alliansen gör är inte fel - så det så...)

/TKO

Hurra!

Parkeringsavgifter är också förstås ett effektivt (och förbisett?) medel att styra över trafikströmmar och marknadsandelar. Får kommunen använda parkeringsavgifter till vad de önskar, eller finns det regleringar av detta?

[Harald]

Vad är detta? Här är man borta en dag och så börjar ni diskutera innehållet i rapporten i stället för filnamnet. Vilket oskick!

[TKO]

---klipp---
Parkeringsavgifter är också förstås ett effektivt (och förbisett?) medel att styra över trafikströmmar och marknadsandelar. Får kommunen använda parkeringsavgifter till vad de önskar, eller finns det regleringar av detta?

Parkeringsavgifter får kommunerna göra precis som dom vill med!
Möjligen kan kommunallagens principer om "självkostnad" sätta en övre gräns, men den är i så fall väldigt hög...

/TKO