Jag har börjat fundera över hur man resonerade när man placerade ut mötesspåren. Det är ju inte precis något lättvindigt beslut, tvärtom är det intimt förknippat med förväntad tidtabell, förväntad medelhastighet och därmed förväntat vagnsbehov. Det är -hm- inte lämpligt att räkna fel.
Jag har gjort ett inte helt tillfredsställande försök att bringa klarhet, men om man får tro Pogos kartor i boken Spårvägen i Uppsala så verkar mötesspår eller linjeförgreningar (som ger viss mötesmöjlighet) ligga på ett avstånd av 700-800 meter, med sträckan Stora Torget-S:t Eriks torg ca 600 m och nuv Luthagsesplanaden-Stora Torget-Svandammen-Akademiska sjukhuset ca 850, 600 resp 350 m.
Just placeringen av mötesspåret vid nuvarande korsningen Svartbäcksgatan/Luthagsesplanaden är egendomligt, den ger systemets längsta enkelspårssträcka.
Omräknat på 7½ minuterstrafik ger det här en genomsnittshastighet på ca 12-15 km/timme, reglertid vid mötesplatserna inräknad. Det är även med moderna mått en ganska hög medelhastighet, och man måste som sagt varit hyfsat säker på att klara den.
Någon som vet mer? Mötesplatsavstånd och medelhastighet borde varit något som samtida spårvägsläror för blivande spårvägsdirektörer (om nu några sådana fanns) uppehållit sig vid.
SI
P.S. Vagnutsättnignen i Uppsala tiden före vagnhallsbranden borde varit något i stil med linje 1: tre vagnar, linje 2 dito, linje 4 fem vagnar och linje 5 en vagn. Granebergslinjen, som körde på andra villkor har jag inte räknat på (men det borde varit 4 vagnar).
