Jag arbetade på bana 2 för 20 år sedan (med utbildning för alla tre banor), då det var C4:or och C6:or samt C5 som var i trafik.
Att eftersträva att köra så mjukt som möjligt var en utmaning.
Dessutom handlar det om att ge resenärerna - kunderna - en så bekväm resa som möjligt.
Att man förlorar tid genom att lätta på bromsen den sista biten innan ett stopp är ju riktigt, men det var aldrig något som resulterade i att jag fick problem med att hålla tiderna i turlistan. Däremot är det betydligt trevligare för både resenärer och mig själv att framföra tåget med ett mjukt körsätt. Det blev lite av en sport att köra mjukt och smidigt.
Man hade kollegor som menade att det inte gick att stanna mjukt med vissa vagntyper. Detta märkte jag inte, däremot var vagnarna "på den tiden" individualister och vissa krävde mer "lirkande" för att köra mjukt med.
Det kunde också vara tåg där vagnsammansättningen inte var speciellt bra, ibland blev det ryckigt under uppkopplingsfasen och vid något tillfälle var bromsförberedelsen (C4) så kraftig att man "for" mot frontruntan när kontrollerveven ställdes i 0-läge.
Linjemontören "dödade" vagnen efter att ha uppmätt 400 A bromsförberedelse.
När man hade "normal" bromsförberedelse (endast C4, C5 och C6 hade inte bromsförberedelse) kunde man använda den så att man fick en "lagom" inbromsning innan man ansatte driftbromsen.
Något jag upplevde som mycket positivt med C4:orna och C5:orna var att man inte var "slav" under signalsystemet på samma sätt som i C6. Det fanns möjlighet att ta en summer på närmare två sekunder utan att få en ett så kallat luftombyte ("pysare"). Detta gjorde det möjligt att få mer "flyt" i körningen. När man körde C6:or "nöp" driftbromsen direkt om man fick summer, ja det var inte alltid man ens hörde summern. Det krävdes alltså mer vaksamhet/framförhållning när man körde C6:or om man ville slippa dessa inbromsningar, därför var "flexibiliteten" större med de tidigare vagntyperna. I alla fall vad beträffar de fasta signalbeskeden utmed banan (bankännedom).
Oväntad tågkänning kunde man förstås inte planera för.
Jag har inte provkört C20 (men skulle gärna göra det

), men nog har förarens körteknik stor betydelse för hur mjuk resan blir.
Det är svårt att tro att dagens teknik inte skulle möjliggöra en mjukare körning än vad 50-tals tekniken gjorde.
Som daglig tunnelbaneresenär undrar man faktiskt ibland vad föraren "håller på" med.
Det är inte roligt att fara som "en vante" när det är fullbroms vid normala stationsstopp.
Emellanåt får man förmånen att resa med förare som verkligen kör mjukt.
Det är verkligen ett nöje att få resa med dessa förare!
