SL-stombussarnas linjenummer (förslag)

[Karsten]

jag tror inte det går att köra ledvagn till Jäsängen (helt enkelt för att jag aldrig sett ledvagnar gå dit).

(Jag har egentligen slutat skriva på det här forumet, men måste ändå lägga mig i här.)

Det går att köra ledbuss till Jäsängen, och jag har sett det ske. Dock undviker man oftast det eftersom det inte går att vända där med ledbuss ifall det skulle stå en bil eller dylikt på vändplanen. Med andra ord måste vändplanen vara helt fri för att ledbussar ska komma runt. Detta enligt en chaffis jag känner.

Vad bra, då fick jag veta det! Precis samma fenomen som linje 426 vändplats vid Aspvik alltså.

[Stefan Isaksson]

Får man flika in med en eventuellt dum fråga som lite smått är utanför huvudämnet. För jag tänker mig att detta kan nyttjas över större delarna av Sverige...

Ta idén i ursprungsinlägget och tänk er att stomlinje har ett tvåsiffrigt nummer. Säg ja vad ska vi hugga till med 33. Stomlinje 33 går Säg Brommaplan - Tappström (Ej Ekerö C) - Svanhagen - Stenhamra (Solvik) Eventuellt kan varannan tur fortsätter till Jäsängen via Hilleshög Kyrka (dagens 318)

Alla turer samma väg och i tätt trafik. tex var 10 min dagtid och vardagar och 15 min övrig tid. I Svanhagen ansluter buss mot Skå Edeby och Svarsjö numera med nummer 335 (Stomlinje 33 anslutande linje 5)

<snip många detaljer om hur man syr ihop ett nummersystem för Mälaröarna>

Observera att detta var bara ett förslag taget ur luften för att illustrera mitt 2 och 3 siffriga linjesystem.

<snip>

Tanken är följande Stomlinjerna ska gå med ledbuss medan anslutande linjer går med kortare normal-längds-vagnar. Detta betyder att det är alltid Bussbyte vid Ekerö C (Eller tappström beroende på) från kort vagn till ledbuss) Alternativt att vissa linjer har några förlängda turer som fortsätter på en avkortat 31 eller 32 mot Bormmaplan. Dessa turer körs då med ledbuss hela vägen, alltså även på den kortare anslutande lokallinjen-

Nu har jag lättat lite på mitt hjärta, är förslaget dåligt eller bra, ja det kan inte jag avgöra för jag är för insnöad på min idé...

/Jona

Det här är en ganska bra analogi med hur busslinjerna i hundraserien fick sina nummer:
110-119 matade till tunnelbanelinje 11 (ursprungligen Hötorget-Vällingy, sedan 1976 linje 17)
181-185 matade till tunnelbanelinje 18 (ursprungligen Slussen-Hökarängen). Det gör de väl än idag.
191-194 matade till tunnelbanelinje 19 (ursprungligen Slussen-Stureby). Dessa linjer har i den mån de finns kvar blivit nattlinjer vilket är en följd av en krock med en annan linjenumreringsprincip.

När sydvästra tunnelbanan kom till tillkom linjer ur 130- och 140-serien.

Efter detta och framför allt efter 1967 bryter systematiken samman. Bäst illustreras väl det av linje 71 som gick från Bagarmossen till någonstans i Liljeholmstrakten. När principen om tvåsiffriga linjenummer i innerstaden skulle knäsättas i samband med linjenätsändringen vid högertrafikomläggningen, fick denna linje nummer 171. Det var alltså ingen matarlinje till T-banelinje 17 (som inte fanns då), den matade till linje 11 om den matade alls vill säga. Att 11 sedan numrerades om till 17 är nog mest en slump. (Direkt munter blir denna linjenummerexegetik om man råkar känna till att den första linje 71 gick från innerstaden till Islandsplan. Denna linje blev i tidens fullbordan ersatt av spårvägslinje, sedemera tunnelbanelinje 11 som som nämnts några gånger blev tunnelbanelinje 17. Ack ja.)

Mer allvarligt: en systematisk nummerserie, av det slag som föreslås av Jona och som dessutom i stor utsträckning genomfördes av SS på 1950- och tidiga 1960-talet, har sin stora styrka i att vara ytterst lättfattlig om man väl förstått principen.

Den stora svagheten är när linjenätet i sinom tid växer ur den ram som är grund för linjenummerprincipen, så blir det ett besvärande stort antal linjer som inte passar in i "mallen". Därmed går den stora poängen med systematiska linjenumreringsprinciper förlorad. Det är väl i all stillhet det som vi observerat på senare år.

SI

[Kantorn]

191-194 matade till tunnelbanelinje 19 (ursprungligen Slussen-Stureby). Dessa linjer har i den mån de finns kvar blivit nattlinjer vilket är en följd av en krock med en annan linjenumreringsprincip.

Njae, det är väl snarare så att linjerna 191-194 bytte nummer till 161-164 när nattbussarna fick 90-nummer. Och nån finns väl kvar där tror jag.

[Kristofer]

191-194 matade till tunnelbanelinje 19 (ursprungligen Slussen-Stureby). Dessa linjer har i den mån de finns kvar blivit nattlinjer vilket är en följd av en krock med en annan linjenumreringsprincip.

Njae, det är väl snarare så att linjerna 191-194 bytte nummer till 161-164 när nattbussarna fick 90-nummer. Och nån finns väl kvar där tror jag.

Just så, och i det fallet ska inte 195/165 förglömmas!

[bruse]

Tack Stefan för en god genomgång av linjesystemen.

[Verspieder]

Ska det få kallas för stomlinje måste det väl vara vissa minimikrav på linjerna. Som att turtätheten är lite bättre än var 30:e minut i rusningen eller som en del linjer som inte trafikeras alls på söndagar. Vad är det för en stomlinje? Nej, samma turtäthet och trafikdygn som tunnelbanan tycker jag det ska vara för att få bli kallad stomlinje.

Bra frågor! Det finns ju även en hel del röda linjer med "regionalkrav", dvs AC, gardiner, höga stolar. Snart kanske även krav på fällbara stolar med bälten? Men trots detta är linjen ändå röd. Ett exempel är 639.

Jag säger: Gärna dessa regionalkrav på vissa linjer, men låt stombussarna utanför innerstan vara röda ändå. Idag är det ju snarast omöjligt att merutnyttja en stomlinjebuss på en vanlig röd linje, om det saknas en röd buss. Anta att en röd regionalbuss saknas, och en norrgående avgång på 625 från Danderyd hotas. Då får INTE en blå Vega som körts söderut på 676:an, och som ska tommas norrut till Norrtälje, ta denna avgång. Hade alla bussar haft samma röda färg hade det som värst kunnat bli några fåtal avgångar med för låg utrustningsnivå, men inget mera krångel.

[NerdBoy]

Ska det få kallas för stomlinje måste det väl vara vissa minimikrav på linjerna. Som att turtätheten är lite bättre än var 30:e minut i rusningen eller som en del linjer som inte trafikeras alls på söndagar. Vad är det för en stomlinje? Nej, samma turtäthet och trafikdygn som tunnelbanan tycker jag det ska vara för att få bli kallad stomlinje.

Bra frågor! Det finns ju även en hel del röda linjer med "regionalkrav", dvs AC, gardiner, höga stolar. Snart kanske även krav på fällbara stolar med bälten? Men trots detta är linjen ändå röd. Ett exempel är 639.

Jag säger: Gärna dessa regionalkrav på vissa linjer, men låt stombussarna utanför innerstan vara röda ändå. Idag är det ju snarast omöjligt att merutnyttja en stomlinjebuss på en vanlig röd linje, om det saknas en röd buss. Anta att en röd regionalbuss saknas, och en norrgående avgång på 625 från Danderyd hotas. Då får INTE en blå Vega som körts söderut på 676:an, och som ska tommas norrut till Norrtälje, ta denna avgång. Hade alla bussar haft samma röda färg hade det som värst kunnat bli några fåtal avgångar med för låg utrustningsnivå, men inget mera krångel.

Vi har diskuterat saken tidigare och jag köper fortfarande inte det där resonemanget. Om du står vid ett gatukök och har betalat för en grillad med bröd så vill du inte bli serverad en glass istället, inte ens med argumentet "en glass är väl bättre än ingenting?". Samma sak med kollektivtrafiken, om systemet bygger på att trafikhuvudmannen betalar operatören för att utföra en viss tjänst så är det väl upp till operatören att se till så att tjänsten blir utförd? I ditt exempel är det inte SL:s fel att det saknas en röd buss, det är operatörens fel, så varför ska SL se mellan fingrarna med att operatören bryter mot de uppsatta kraven?

[Ulrik Berggren]

Ska det få kallas för stomlinje måste det väl vara vissa minimikrav på linjerna. Som att turtätheten är lite bättre än var 30:e minut i rusningen eller som en del linjer som inte trafikeras alls på söndagar. Vad är det för en stomlinje? Nej, samma turtäthet och trafikdygn som tunnelbanan tycker jag det ska vara för att få bli kallad stomlinje.

Bra frågor! Det finns ju även en hel del röda linjer med "regionalkrav", dvs AC, gardiner, höga stolar. Snart kanske även krav på fällbara stolar med bälten? Men trots detta är linjen ändå röd. Ett exempel är 639.

Jag säger: Gärna dessa regionalkrav på vissa linjer, men låt stombussarna utanför innerstan vara röda ändå. Idag är det ju snarast omöjligt att merutnyttja en stomlinjebuss på en vanlig röd linje, om det saknas en röd buss. Anta att en röd regionalbuss saknas, och en norrgående avgång på 625 från Danderyd hotas. Då får INTE en blå Vega som körts söderut på 676:an, och som ska tommas norrut till Norrtälje, ta denna avgång. Hade alla bussar haft samma röda färg hade det som värst kunnat bli några fåtal avgångar med för låg utrustningsnivå, men inget mera krångel.

Vi har diskuterat saken tidigare och jag köper fortfarande inte det där resonemanget. Om du står vid ett gatukök och har betalat för en grillad med bröd så vill du inte bli serverad en glass istället, inte ens med argumentet "en glass är väl bättre än ingenting?". Samma sak med kollektivtrafiken, om systemet bygger på att trafikhuvudmannen betalar operatören för att utföra en viss tjänst så är det väl upp till operatören att se till så att tjänsten blir utförd? I ditt exempel är det inte SL:s fel att det saknas en röd buss, det är operatörens fel, så varför ska SL se mellan fingrarna med att operatören bryter mot de uppsatta kraven?

För att det blir effektivare fordonsutnyttjande och därmed lägre kostnader för sakttebetalarna i långa loppet?

[NerdBoy]

För att det blir effektivare fordonsutnyttjande och därmed lägre kostnader för sakttebetalarna i långa loppet?

Visst, men nu finns det ju faktiskt en anledning till komfortkraven, nämligen att SL har gjort bedömningen att det är värt att betala mer för att resenärer på längre resor ska ha bättre komfort.

Och om man skulle släppa på de kraven så skulle ju rimligen ersättningen till operatörerna sjunka, eftersom bussar som inte lever upp till kraven kostar mindre, och det kanske inte operatörerna är lika intresserade av?

[Verspieder]

Vi har diskuterat saken tidigare och jag köper fortfarande inte det där resonemanget. Om du står vid ett gatukök och har betalat för en grillad med bröd så vill du inte bli serverad en glass istället, inte ens med argumentet "en glass är väl bättre än ingenting?". Samma sak med kollektivtrafiken, om systemet bygger på att trafikhuvudmannen betalar operatören för att utföra en viss tjänst så är det väl upp till operatören att se till så att tjänsten blir utförd? I ditt exempel är det inte SL:s fel att det saknas en röd buss, det är operatörens fel, så varför ska SL se mellan fingrarna med att operatören bryter mot de uppsatta kraven?

Men visst vore det smidigare att ha två olika typer av bussar. Röd med regionalstandard samt röd med tätortsstandard.
Idag finns det röda regionalvagnar och röda tärortsvagnar, båda med lågentré eller normalentré. Även bland blåbussarna finns det olika typer av golvnivå och utrustningsstandard. Det måste vara ett evigt bekymmer att få in rätt busmodeller på rätt linje, och jag köper inte resonemanget att passagerare på 625:an och 639:an inte får någon buss alls, hellre än att turen körs med en blå buss med "för hög" utrustningsnivå.

Nej, samma färger på alla linjer behövs, samt ett litet överskott på vagnar med regionalstandard för att säkra tillgången på kvalitet.

[NerdBoy]

Vi har diskuterat saken tidigare och jag köper fortfarande inte det där resonemanget. Om du står vid ett gatukök och har betalat för en grillad med bröd så vill du inte bli serverad en glass istället, inte ens med argumentet "en glass är väl bättre än ingenting?". Samma sak med kollektivtrafiken, om systemet bygger på att trafikhuvudmannen betalar operatören för att utföra en viss tjänst så är det väl upp till operatören att se till så att tjänsten blir utförd? I ditt exempel är det inte SL:s fel att det saknas en röd buss, det är operatörens fel, så varför ska SL se mellan fingrarna med att operatören bryter mot de uppsatta kraven?

Men visst vore det smidigare att ha två olika typer av bussar. Röd med regionalstandard samt röd med tätortsstandard.
Idag finns det röda regionalvagnar och röda tärortsvagnar, båda med lågentré eller normalentré. Även bland blåbussarna finns det olika typer av golvnivå och utrustningsstandard. Det måste vara ett evigt bekymmer att få in rätt busmodeller på rätt linje, och jag köper inte resonemanget att passagerare på 625:an och 639:an inte får någon buss alls, hellre än att turen körs med en blå buss med "för hög" utrustningsnivå.

Nej, samma färger på alla linjer behövs, samt ett litet överskott på vagnar med regionalstandard för att säkra tillgången på kvalitet.

Men då är frågan om kollektivtrafiken är till för operatörerna eller för resenärerna? Varför ska resenärerna få det sämre bara för att operatörerna ska kunna snåla så mycket att de knappt kan sköta tjänsten de får betalt för?

[daniel_s]

Men då är frågan om kollektivtrafiken är till för operatörerna eller för resenärerna? Varför ska resenärerna få det sämre bara för att operatörerna ska kunna snåla så mycket att de knappt kan sköta tjänsten de får betalt för?

Jag tycker att frågan i stor utsträckning besvarar sig själv, såtillvida att operatörerna i regel bara är där av ett enda skäl: sitt eget vinstintresse. Ur operatörens synpunkt är det därmed självklart att kollektivtrafiken är till för operatören - vilket inte utesluter att operatören kan behöva handla, eller åtminstone låtsas handla, i resenärernas intresse för att kunna tjäna pengar.

Ur trafikhuvudmannens perspektiv är frågan lite svårare att besvara. Man använder sig av operatörer dels av politiska skäl, dels av ekonomiska skäl i någon form. Det är inte alldeles självklart att trafiken blir mer svårstyrd när man låter operatörer sköta den, men det är uppenbart så att operatörens egenintresse komplicerar samarbetet. (Även i ett helkommunalt trafikföretag kan å andra sidan samarbetet kompliceras på motsvarande sätt t ex av personalens egenintresse...)

Ur resenärens synpunkt blir det kanske ännu svårare. Resenären har, annat än i undantagsfall, inte möjlighet att välja vilken operatör eller ens vilken trafikhuvudman man vill åka med. Man har inte heller möjlighet att välja vilken politisk idériktning som skall vara styrande för hur trafiken organiseras. Eller ja, man har ju det på kollektiv nivå, men där är ju ett problem att även de som inte använder kollektivtrafiken är med och bestämmer. Dessa har ju praktiskt taget inget intresse av trafikens kvalitet.

Sammanfattningsvis kan man kanske säga, att det finns ganska många hinder för en heltigenom kundorienterad kollektivtrafik. De är faktiskt så många att jag ibland tycker att det är egendomligt att trafiken fungerar så bra som den gör. Antagligen beror det till större delen på att enskilda befattningshavare uppvisar en yrkesstolthet långt bortom den kontroll som kan bedrivas genom styrdokument, avtalsrätt och glättiga broschyrer.

[Verspieder]

Men då är frågan om kollektivtrafiken är till för operatörerna eller för resenärerna? Varför ska resenärerna få det sämre bara för att operatörerna ska kunna snåla så mycket att de knappt kan sköta tjänsten de får betalt för?

Hur får resenärerna det sämre om en mer enhetlig busspark införs, med hårda krav på regionalstandard på regionallinjerna samt ett överskott på de mer utrustade bussarna? Det "värsta" som kan hända då är ju att en regionalvagn med hög utrustningsnivå i nödfall får gå på en linje som normalt trafikeras med en lågt utrustad tätortsvagn.
Det är ju det som idag inte är tillåtet, dvs att köra en blåbuss från 676 och 677 på röda linjer som 625 och 639.

[TS]

Men då är frågan om kollektivtrafiken är till för operatörerna eller för resenärerna? Varför ska resenärerna få det sämre bara för att operatörerna ska kunna snåla så mycket att de knappt kan sköta tjänsten de får betalt för?

Hur får resenärerna det sämre om en mer enhetlig busspark införs, med hårda krav på regionalstandard på regionallinjerna samt ett överskott på de mer utrustade bussarna? Det "värsta" som kan hända då är ju att en regionalvagn med hög utrustningsnivå i nödfall får gå på en linje som normalt trafikeras med en lågt utrustad tätortsvagn.
Det är ju det som idag inte är tillåtet, dvs att köra en blåbuss från 676 och 677 på röda linjer som 625 och 639.

Det beror nog lite på vilka resenärer vi talar om. Folk som reser ofta i t. ex. Roslagen kan väl busslinjerna där så pass bra att de vet om att 676 är den snabba linjen till Norrtälje och 625 sightseeinglinjen. Sällanresenärer som inte har så bra koll är väl däremot hjälpta av att de snabbare linjerna trafikeras med bussar som skiljer sig från mängden på något sätt. I grund och botten tycker jag det är en bra, pedagogisk tanke. Man kan visserligen tänka sig andra sätt att göra det på, som en egen nummerserie, men ju fler yttre tecken på att en viss linje är en stomlinje, desto tydligare blir det väl?

[Tranquility]

Vi har diskuterat saken tidigare och jag köper fortfarande inte det där resonemanget. Om du står vid ett gatukök och har betalat för en grillad med bröd så vill du inte bli serverad en glass istället, inte ens med argumentet "en glass är väl bättre än ingenting?". Samma sak med kollektivtrafiken, om systemet bygger på att trafikhuvudmannen betalar operatören för att utföra en viss tjänst så är det väl upp till operatören att se till så att tjänsten blir utförd? I ditt exempel är det inte SL:s fel att det saknas en röd buss, det är operatörens fel, så varför ska SL se mellan fingrarna med att operatören bryter mot de uppsatta kraven?

Din liknelse haltar en hel del. Som resenär är min högsta prioritet att ta mig från punkt A till punkt B. Om det någon enstaka gång sker med en buss med lägre standard är betydligt bättre än att transporten inte sker alls och jag som resenär kommer försent till tex arbetet. Med dit resonemang anser du det bättre att resenärerna inte får åka alls istället för att de får åka.

[Kantorn]

Vi har diskuterat saken tidigare och jag köper fortfarande inte det där resonemanget. Om du står vid ett gatukök och har betalat för en grillad med bröd så vill du inte bli serverad en glass istället, inte ens med argumentet "en glass är väl bättre än ingenting?". Samma sak med kollektivtrafiken, om systemet bygger på att trafikhuvudmannen betalar operatören för att utföra en viss tjänst så är det väl upp till operatören att se till så att tjänsten blir utförd? I ditt exempel är det inte SL:s fel att det saknas en röd buss, det är operatörens fel, så varför ska SL se mellan fingrarna med att operatören bryter mot de uppsatta kraven?

Din liknelse haltar en hel del. Som resenär är min högsta prioritet att ta mig från punkt A till punkt B. Om det någon enstaka gång sker med en buss med lägre standard är betydligt bättre än att transporten inte sker alls och jag som resenär kommer försent till tex arbetet. Med dit resonemang anser du det bättre att resenärerna inte får åka alls istället för att de får åka.

En röd buss är bättre än ingen buss alls om man väntar sig en blå buss, men om nu operatörerna är ålagda att bistå med viss standard - och färg, för att påvisa standarden - då ska de inte komma undan med att bussarna tog slut. Då ska de lägga anbud som håller i stället. Men i och för sig - när i ett anbudsförfarande har vi sett anbud som håller?

[daniel_s]

En röd buss är bättre än ingen buss alls om man väntar sig en blå buss, men om nu operatörerna är ålagda att bistå med viss standard - och färg, för att påvisa standarden - då ska de inte komma undan med att bussarna tog slut. Då ska de lägga anbud som håller i stället. Men i och för sig - när i ett anbudsförfarande har vi sett anbud som håller?

På lokalbanorna i Stockholmsområdet?

[Verspieder]

En röd buss är bättre än ingen buss alls om man väntar sig en blå buss, men om nu operatörerna är ålagda att bistå med viss standard - och färg, för att påvisa standarden - då ska de inte komma undan med att bussarna tog slut. Då ska de lägga anbud som håller i stället. Men i och för sig - när i ett anbudsförfarande har vi sett anbud som håller?

På lokalbanorna i Stockholmsområdet?

Som oftast har en enhetlig vagnspark med en enhetlig färg. Jag ger mig tusan på att Roslagståg skulle få lite bekymmer om SL skulle få för sig att snabbtågen ska vara ljusröda, och att dessa ljusröda vagnar enbart fick gå på snabbtågskörningar norrut (och alltid köra tomma tillbaka). Till detta ett förbud på att köra snabbtåg med de ljusblå tågen.