"Min trevligaste spårvagnsfärd"

[Kantorn]

Som motpol till en annan tråd, och efter - måhända vagt - önskemål från annan forumit öppnar jag härmed en tråd för vem som helst att skriva i. Starkt önskemål: Enbart positiva inlägg.

[996]

tja, trivligste.., men denne her sitter minnet;

Det var i Lisboa i 1990, vi skulle hjem til hotellet og var slitnei beina og bestemte oss selvsgat for å ta trikken, e nattavgang på en de ringlinjene som nå er nedlagt (mulig det var 24 eller 25, jeg husker ikke), men ga opp, for trikken kom jo aldri.
Det vil si, etter en stund gjorde den det, vi kløv ombord og kom 75 m og så var det stopp, nok en (viste det seg) feilparkert bil (det var en til lengre bort som hadde heftet ham).
Eter litt om og men kom noen portugisiske gubber og helt enkelt løfta bilen 20 cm så vi kom forbi.
Nå skulle den tapte tiden tas inn.
Det vet jeg ikke om han gjorde, men han la sjela i det. I vill fart, og da mener jeg vill fart, for vogna gjennom nattemørket.
har dere kjørt med berg-og-dalbane (hva nå det heter på svensk)?
Vel, det var samme følelsen da vi stupte ned bratte bakker. Full parallell hele tiden, og det luktet deilig av brent furutre (tall?) idet frøren jo skrudde ned de mekaniske skinnebremsene som gjorde at han kunne kjøre full fart nedover med en viss kontroll over redskapen.
Og husk, det her var ingen remodelados, men Dic Kerr anno dengang.
Det er en opplevelse jeg gjerne skulle hatt en gang til.
Mvh Bjørn

[NerdBoy]

Min egen svensexa på Djurgårdslinjen! Vi åt någon sorts buffé, drack (gott) hemgjort öl och prövade skillnaden mellan olika sorters bromsar.

[daniel_s]

har dere kjørt med berg-og-dalbane (hva nå det heter på svensk)?

`

Norsk förstadsbana brukar vi kalla det

[Harald]

Den jag minns bäst är nog en jag körde själv. Det var den första testturen med M25 från Grefsen till Kjelsås och tillbaka. Vi mötte en vagn på vägen upp och jag kan lova att den föraren såg häpen ut.

[kildor]

Eftersom det i ursprungstråden tilläts även tunnelbana och tåg så utgår jag från att det gäller även här

Tåg: Min första färd i en förarhytt, Östgötapendeln Mjölby-Norrköping.

Tunnelbana: New Yorks tunnelbana för ett par år sedan. Jag och en annan SSS-forumit, som råkade vara i New York samtidigt som mig, hade haft en gemensam diggardag i tunnelbanan. Jag kände mig väl inte helt bekväm med att fotografera tunnelbanetåg ensam, men det blev betydligt roligare med sällskap. Ett par dagar senare var jag ute på egen hand, och hade hittat en äldre vagn som har fönster fram i färdriktningen, och där stod jag och plåtade medan tåget rullade mot Manhattan. Högbanedelarna på Queens är synnerligen trevliga. Vid en station kliver en civilklädd polis på, håller upp sin "badge" och säger att jag måste stoppa undan min kamera. Med 9-11 och terroristrädda amerikaner i relativt färskt minne så var det inget annat än att lyda. Polisen gick ut, och tåget rullade vidare. Då säger en medpassagerare som sitter i närheten något i stil med, "ja, och nu när han har gått ut så kan du ju fortsätta att plåta". En mycket skön kommentar i det läget, från en New York-bo som uppenbarligen tyckte att polisen överdramatiserade faran med fotograferande i tunnelbanan.

Spårvagn: Linje 1 i Melbourne, hösten 1999, från Lygon Street i Carlton till South Melbourne Beach. Direkt från min lägenhet ner till stranden. Kan inte bli mycket bättre

[Zill]

Vid en station kliver en civilklädd polis på, håller upp sin "badge" och säger att jag måste stoppa undan min kamera. Med 9-11 och terroristrädda amerikaner i relativt färskt minne så var det inget annat än att lyda.

Helt olagligt av polisen att göra så, enligt gällande lag i USA.

Se dessutom PhotoPermit.Org.

Reglerna i New Yorks tunnelbana:

Rules of Conduct

Section 1050.9

Restricted areas and activities.

1. No person, except as specifically authorized by the Authority, shall enter or attempt to enter into any area not open to the public, including but not limited to train operator's cabs, conductor's cabs, bus operator's seat location, station booths, closed-off areas, mechanical or equipment rooms, concession stands, storage areas, interior rooms, catwalks, emergency stairways (except in cases of an emergency), tracks, roadbeds, tunnels, plants, shops, barns, train yards, garages, depots or any area marked with a sign restricting access or indicating a dangerous environment.
2. No vehicle, except as specifically authorized, may be parked on Authority property.
3. Photography, filming or video recording in any facility or conveyance is permitted except that ancillary equipment such as lights, reflectors or tripods may not be used. Members of the press holding valid identification issued by the New York City Police Department are hereby authorized to use necessary ancillary equipment. All photographic activity must be conducted in accordance with the provisions of this Part.
4. No person may ride on the roof, platform between subway cars or on any other area outside any subway car or bus or other conveyance operated by the Authority. No person may use the end doors of a subway car to pass from one subway car to another except in an emergency or when directed to do so by an Authority conductor or a New York City police officer.
5. No person shall extend his or her hand, arm, leg, head or other part of his or her person, or extend any item, article or other substance outside of the window or door of a subway car, bus or other conveyance operated by the Authority.
6. No person shall enter or leave a subway car, bus or other conveyance operated by the Authority except through the entrances and exits provided for that purpose.
7. No person may carry on or bring to any facility or conveyance any item that:
1. is so long as to extend outside the window or door of a subway car, bus or other conveyance;
2. constitutes a hazard to the operation of the Authority, interferes with passenger traffic, or impedes service; or
3. constitutes a danger or hazard to other persons.

[kildor]

Det här var drygt tre år sedan, och jag hade naturligtvis kollat upp att det var tillåtet att fotografera. Det ansågs i alla fall så på ett forum jag kollade upp. Men jag hade också läst att flera tågfotografer hade råkat ut för problem. Så när polisen dök upp så hade jag varken mod eller lust att tjafsa emot. Detta var dock ett exempel på en positiv upplevelse. Själva resan och den uppmuntrande och avdramatiserande kommentaren från resenären intill övervägde helt klart det lilla obehag som polismannen orsakade.

[Zill]

Det här var drygt tre år sedan, och jag hade naturligtvis kollat upp att det var tillåtet att fotografera. Det ansågs i alla fall så på ett forum jag kollade upp. Men jag hade också läst att flera tågfotografer hade råkat ut för problem.

Särskilt i delstaten New Jersey - av någon orsak har folk som har fotograferat N.J. Transits tåg och delstatens stora avgiftsbelagda motorväg, New Jersey Turnpike, ofta trakasserats av polisen. I den ypperliga boken om The Turnpike, Looking for America on the New Jersey Turnpike (som skrevs långt före 2001) beskrivs den långa domstolsprocessen som en person som hadde "olagligt" tagit bilder måste uthärda innan en högre domstol i New Jersey (court of appeal, d v s en hovrätt) ogiltigförklarade denna regel.

Så när polisen dök upp så hade jag varken mod eller lust att tjafsa emot.

Jar förstår. Och Du, som icke-medborgare i USA, slapp nog otrevnad genom att undvika kontrovers med en polis - fast Du hadde (och har) precis samma rättigheter som en person med medborgarskap i USA i detta sammanhang.

Detta var dock ett exempel på en positiv upplevelse. Själva resan och den uppmuntrande och avdramatiserande kommentaren från resenären intill övervägde helt klart det lilla obehag som polismannen orsakade.

Och jag tackar att Du har beskrivit Dina upplevelser!

[TS]

Det måste ha varit min allra första spårvagnsfärd, som företogs på den då ganska nyöppnade Djurgårdslinjen. Egentligen minns jag inte så mycket av den, för jag var bara 7-8 år gammal ungefär, men jag minns att mina föräldrar som är gamla nog att minnas tiden innan 1967 blev lite nostalgiska när vagnen kom in till hållplatsen med "INGÅNG BAK" skrivet längs sidan. Det var där grunden för mitt spårvägsintresse lades, och sen blev det resor med Nockebybanan, Lidingöbanan, till Göteborg, Norrköping, Oslo och Helsingfors de närmaste åren efteråt...

[Jörgen_G]

Första gången i Strassbourg lördagen den 8 augusti 1998.

40+ grader i skuggan. Utanför varje affär, d v s även boklåder, klädaffärer och urmakare stod flak med vatten på ½-litersflaskor med en pappersmugg intill där man skulle lägga 5 francsmynten om man tog en flaska. I den stekheta lördagseftermiddagen pågick utbyggnaden av den nya linjen för fullt.

Den då 10-årige sonen blev entusiastisk vid första anblicken av de moderna spårvagnarna. Båda blev vi lika entusiastiska över svalkan inne i de luftkonditionerade vagnarna. Vi åkte många varv på den av byggarbetena delade linjen den dagen - den svalaste platsen i stan.

/Jörgen G

[AGR]

Det har varit många trevliga spårvagnsfärder genom åren. Skolutfärd från Midsommarkransen till Haga sista året det gick spårvagn på Svandammsvägen. (linje 17M).
SSS egen linje 26

F.D linje 4 på Midsommarnatten -67.

Åka "likkista" i Helsingfors.

Köra "Spökvagn i Åbo från vagnhallen till hamnen och åter med trafikanter i vagnen.

Men roligast var nog att åter köra Strandvägen fram i en Mustang, vissligen en A31 men åndå, innan Djurgårdslinjen öppnades.

[Slagpåse]

En av mina trevligaste färder som spårvagnsförare hade jag en eftermiddag på L4 mellan Mölndal och Saltholmen.
Stannade vid Masthuggstorget och när jag var klar så började jag att rulla igen, av någon underlig anledning ser jag en tjej i 20-25årsålder komma springade och när hon ser vagnen rullar ger hon upp, tänkte först att det där är kört men samtidigt tänkte jag, äh för tusan hon kan få hinna.
När hon ser att jag stannar igen ökar tempot igen och jag öppnar främre dörren, det leendet och tacket jag fick var helt obetalbart
Fick kommentarer hela vägen ut av avstigande att det var riktigt snällt gjort, fortsatte ut till Saltholmen och tjejen jag stannat till för kom fram med en sida ur hennes almanacka där det var skrivet ett jättestort tack och att jag räddat hennes kväll då hon skulle ut till nånn av öarna och träffa sin kille.
Den lappen har jag sparad som minne av den gågna tiden
Hon sa att jag var beviset för henne att det finns människor som är snälla i vardagen, sedan sprang hon iväg till båten.

Detta var en grej som jag påminde mig själv att det finns tacksamhet i folks sinne men inte alla som klarar av att framföra det

[micke b]

[...]Högbanedelarna på Queens är synnerligen trevliga. [...]

Ja, sjuan är en riktig rush! En annan av mina favoriter var första tiden jag bodde där och det fortfarande gick redbirds på Lexington. Första gången jag åkte längst fram på expressen...femtio kvarter av ren glädje!

Någon speciell spårvägsresa kan jag nog inte komma på, tyvärr.

[Zill]

Som motpol till en annan tråd, och efter - måhända vagt - önskemål från annan forumit öppnar jag härmed en tråd för vem som helst att skriva i. Starkt önskemål: Enbart positiva inlägg.

Linje 12 d v s Nockebybanan. Närsomhelst (min första resa som jag kommer ihåg) blev sommaren 1966.

Washingtons Metro lördag den 27:e mars 1976, då den första lilla sträckan (4.6 miles eller 7 km) på Röda Linjen fick trafikstart mellan Rhode Island Avenue och Farragut North. Från en rent praktisk synpunkt blev denna resa blev inte vidare trevlig eftersom samtliga tunnelvagnar hadde crush loads, men dagen blev en succé trots att alla fick uppleva att systemet blev överfullt.

[20581000184197]

Min trevligaste spårvagnsfärd så här långt bör ha varit någon av mina M97-resor sommaren 2005 mellan Norrköpings resecentrum och Bastuban (Klockaretorpet), där jag då hade min kärlek. Dels betydde hon mycket för mig och dels är M97 en väldigt charmig spårvagn. Hoppas jag träffar en tjej i en spårvägsstad igen.

[M_M]

En av mina trevligaste färder som spårvagnsförare hade jag en eftermiddag på L4 mellan Mölndal och Saltholmen.
Stannade vid Masthuggstorget och när jag var klar så började jag att rulla igen, av någon underlig anledning ser jag en tjej i 20-25årsålder komma springade och när hon ser vagnen rullar ger hon upp, tänkte först att det där är kört men samtidigt tänkte jag, äh för tusan hon kan få hinna.
När hon ser att jag stannar igen ökar tempot igen och jag öppnar främre dörren, det leendet och tacket jag fick var helt obetalbart
Fick kommentarer hela vägen ut av avstigande att det var riktigt snällt gjort, fortsatte ut till Saltholmen och tjejen jag stannat till för kom fram med en sida ur hennes almanacka där det var skrivet ett jättestort tack och att jag räddat hennes kväll då hon skulle ut till nånn av öarna och träffa sin kille.
Den lappen har jag sparad som minne av den gågna tiden
Hon sa att jag var beviset för henne att det finns människor som är snälla i vardagen, sedan sprang hon iväg till båten.

Detta var en grej som jag påminde mig själv att det finns tacksamhet i folks sinne men inte alla som klarar av att framföra det

Helt underbart!

Jag brukar iaf ge föraren ett tackande leende när jag kommer springande som sista påstigande i en liknande situation.