
Vardagsbild: Stress i storstan
Moderatorer: Jourmaster, Infomaster
Kategoriregler
Visa bilder på spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik här!
Allmänna forumregler
Visa bilder på spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik här!
Allmänna forumregler
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Du har verkligen lyckats fånga stress i den här bilden! Mycket Snyggt! 

Mina bilder är ©Hannes R
”A developed country is not a place where the poor have cars. It’s where the rich use public transportation.”
Canon 5D MkII, 24-70mm f/2.8 L, 50mm f/1.4, 100mm f/2.8 Macro, 100-400mm f/4.5-5.6 L, Sigma 12-24mm f/4.5-5.6
”A developed country is not a place where the poor have cars. It’s where the rich use public transportation.”
Canon 5D MkII, 24-70mm f/2.8 L, 50mm f/1.4, 100mm f/2.8 Macro, 100-400mm f/4.5-5.6 L, Sigma 12-24mm f/4.5-5.6
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Bara för att man går fort, betyder det inte att man är stressad. Bara att påstå det, bevisar att du blir stressad av tempot. Oftast är det utsocknes besökare som blir stressade i Stockholm. Vi andra skyndar långsamt.
De e int lätt att förklar för nån som int begrip - Ingemar Stenmark
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Helt sant. Jag som ganska nyinflyttad i Göteborg blir väldigt stressad av att folk är så sävliga här. Är betydligt mindre stressad i Stockholm där tempot passar mig bättre.bruse skrev:Bara för att man går fort, betyder det inte att man är stressad. Bara att påstå det, bevisar att du blir stressad av tempot. Oftast är det utsocknes besökare som blir stressade i Stockholm. Vi andra skyndar långsamt.
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Värst är det väl när folk står på rullband, även om lutningen är liten! Tanken med dessa är ju att man skall komma fram fortare, men står man tar det längre tid än om man går vid sidan om! (När den möjligheten finns.)
Visst förstår jag om gamla människor eller personer med rörelsehandikap står på dessa band, men fullt friska medelålders människor! Eller tonåringar! Förstår knappast hur man kommer på tanken att stå stilla på dessa band!
Visst förstår jag om gamla människor eller personer med rörelsehandikap står på dessa band, men fullt friska medelålders människor! Eller tonåringar! Förstår knappast hur man kommer på tanken att stå stilla på dessa band!
Rädda en medmänniskas liv, ge blod!
Att betala kontant är en solidaritetshandling
Att betala kontant är en solidaritetshandling
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Ännu jobbigare är det när folk står på vänster sida i rulltrappan. Eller en gång när jag missade ett pendeltåg för att nån fick för sig att stanna upp och läsa nästa-tåg-skärmarna precis efter rulltrappan. 

Mina bilder är ©Hannes R
”A developed country is not a place where the poor have cars. It’s where the rich use public transportation.”
Canon 5D MkII, 24-70mm f/2.8 L, 50mm f/1.4, 100mm f/2.8 Macro, 100-400mm f/4.5-5.6 L, Sigma 12-24mm f/4.5-5.6
”A developed country is not a place where the poor have cars. It’s where the rich use public transportation.”
Canon 5D MkII, 24-70mm f/2.8 L, 50mm f/1.4, 100mm f/2.8 Macro, 100-400mm f/4.5-5.6 L, Sigma 12-24mm f/4.5-5.6
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Att stå till vänster i rulltrappor är en dödssynd i Stockholm! Vet inte hur det är i andra storstäder? Erfarenheterna under turistsäsong i europeiska större städer behöver ju inte vara representativt för resten av året.MalteR skrev:Ännu jobbigare är det när folk står på vänster sida i rulltrappan. Eller en gång när jag missade ett pendeltåg för att nån fick för sig att stanna upp och läsa nästa-tåg-skärmarna precis efter rulltrappan.
Att stanna precis efter att man kommit av från en rulltrappa kan t.o.m. vara en olycksrisk! Har själv fått sätta handen i ryggen på framförvarande och mer eller mindre knuffa dem framåt för att inte riskera att få bakomvarande "rulltrapps-passagerare" att ramla in i mig.
På en del varuhus har man långa avspärrningar efter rulltrappan för att folk skall fortsätta rakt fram och inte behöva fundera på vart de skall. Avspärrningarna gör också att ingen kommer från sidan och går i vägen. Dessa avspärrningar sätt upp eller förlängs när det är "risk" för stockningar, t.ex. i julruschen. Vid vissa tider står även vakter där för att se till att allt flyter.
Rädda en medmänniskas liv, ge blod!
Att betala kontant är en solidaritetshandling
Att betala kontant är en solidaritetshandling
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
I Hammarkullen i Göteborg står folk precis som de själva vill i rulltrapporna. Med barnvagnar eller utan.

Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Jag upplevde inte situationen i T-centralen som enormt stressig. Det var mer jag som var stressad över att få ett par bilder med rörelseoskärpa innan tåget hann iväg. Det var därför bilden togs med ISO400 och inte lägre som troligen hade gett ett än mer oskarpt (bättre?) resultat.
Däremot har bilden efterbehandlats medvetet för att få fram ett mer "rörigt" och "ogästvänligt" intryck. Hm, jag kanske skulle slängt in lite extra brus också?
Däremot har bilden efterbehandlats medvetet för att få fram ett mer "rörigt" och "ogästvänligt" intryck. Hm, jag kanske skulle slängt in lite extra brus också?
Bildlicens: Creative Commons by-nc-sa.
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Om man skyndar sig hela tiden så behöver man aldrig bli stressad! 

Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Beror inte det lite på var i Göteborg du är också?soer skrev:Helt sant. Jag som ganska nyinflyttad i Göteborg blir väldigt stressad av att folk är så sävliga här. Är betydligt mindre stressad i Stockholm där tempot passar mig bättre.bruse skrev:Bara för att man går fort, betyder det inte att man är stressad. Bara att påstå det, bevisar att du blir stressad av tempot. Oftast är det utsocknes besökare som blir stressade i Stockholm. Vi andra skyndar långsamt.
En orsak till icke-stress är väl att t.ex. spårvagnarna inne i centrum går så ofta att det inte är lika stor vits att stressa till närmsta vagn. Behovet av att skynda sig är väl proportionellt till hur lång tid man riskerar att bli tvungen att vänta om man inte hinner med första vagnen...
Jag ber om ursäkt om jag förfelar dessas syften, men jag nyttjar dem ofta till att ta mig från punkt A till punkt B med minsta möjliga fysisk ansträngningLÅ1 skrev:Värst är det väl när folk står på rullband, även om lutningen är liten! Tanken med dessa är ju att man skall komma fram fortare, men står man tar det längre tid än om man går vid sidan om! (När den möjligheten finns.)
Visst förstår jag om gamla människor eller personer med rörelsehandikap står på dessa band, men fullt friska medelålders människor! Eller tonåringar! Förstår knappast hur man kommer på tanken att stå stilla på dessa band!

London i November 2007, Berlin i November 2003 och Maj 2008 är väl inte turistsäsong hoppas jag (vilket däremot Berlin mitt på sommaren 2006, dessutom bara på en helg, är). Det verkar vara extremt ovanligt att folk springer om varandra i rulltrapporna. Min upplevelse är dessutom att detta är en stockholmsgrej.LÅ1 skrev:Att stå till vänster i rulltrappor är en dödssynd i Stockholm! Vet inte hur det är i andra storstäder? Erfarenheterna under turistsäsong i europeiska större städer behöver ju inte vara representativt för resten av året.MalteR skrev:Ännu jobbigare är det när folk står på vänster sida i rulltrappan. Eller en gång när jag missade ett pendeltåg för att nån fick för sig att stanna upp och läsa nästa-tåg-skärmarna precis efter rulltrappan.
Förresten undrar jag varför man ska hålla till höger i rulltrapporna i tunnelbanan när både tåg och rulltrapporna kör vänstertrafik?

Att göra något som lätt lockar folk att stanna direkt ovanför en rulltrappa, t.ex. sätta en realtidsskylt som dyker upp precis när man kommer upp och som är svår att se om man inte stannar - borde väl räknas som allmänfarlig vårdslöshet?LÅ1 skrev:Att stanna precis efter att man kommit av från en rulltrappa kan t.o.m. vara en olycksrisk! Har själv fått sätta handen i ryggen på framförvarande och mer eller mindre knuffa dem framåt för att inte riskera att få bakomvarande "rulltrapps-passagerare" att ramla in i mig.
På en del varuhus har man långa avspärrningar efter rulltrappan för att folk skall fortsätta rakt fram och inte behöva fundera på vart de skall. Avspärrningarna gör också att ingen kommer från sidan och går i vägen. Dessa avspärrningar sätt upp eller förlängs när det är "risk" för stockningar, t.ex. i julruschen. Vid vissa tider står även vakter där för att se till att allt flyter.
Var sitter skylten i exemplet ovan? Finns det speciella skäl till att den "måste" sitta just där?
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
M_M skrev:Beror inte det lite på var i Göteborg du är också?soer skrev:Helt sant. Jag som ganska nyinflyttad i Göteborg blir väldigt stressad av att folk är så sävliga här. Är betydligt mindre stressad i Stockholm där tempot passar mig bättre.bruse skrev:Bara för att man går fort, betyder det inte att man är stressad. Bara att påstå det, bevisar att du blir stressad av tempot. Oftast är det utsocknes besökare som blir stressade i Stockholm. Vi andra skyndar långsamt.
En orsak till icke-stress är väl att t.ex. spårvagnarna inne i centrum går så ofta att det inte är lika stor vits att stressa till närmsta vagn. Behovet av att skynda sig är väl proportionellt till hur lång tid man riskerar att bli tvungen att vänta om man inte hinner med första vagnen...
Nej. Göteborgare är långsammare än stockholmare. Det vågar jag påstå.
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Jag tar till vara på vardagsmotionen! Det är nyttigt att röra på sig!M_M skrev:Jag ber om ursäkt om jag förfelar dessas syften, men jag nyttjar dem ofta till att ta mig från punkt A till punkt B med minsta möjliga fysisk ansträngningLÅ1 skrev:Värst är det väl när folk står på rullband, även om lutningen är liten! Tanken med dessa är ju att man skall komma fram fortare, men står man tar det längre tid än om man går vid sidan om! (När den möjligheten finns.)
Visst förstår jag om gamla människor eller personer med rörelsehandikap står på dessa band, men fullt friska medelålders människor! Eller tonåringar! Förstår knappast hur man kommer på tanken att stå stilla på dessa band!![]()

Allvarligt talat, vad gör man medan man lååångaaamt glider fram på rullbandet? Läser hela ledarsidan i Expressen? Planerar veckans inköp? Studerar rumpan personen framför? Att åka stillastående på ett rullband är nog det tråkigaste sättet att "resa"! Och det är väl jobbigare att stå still än att gå? Själv tycker jag det känns som om man har sjumilastövlar på sig när man går på rullbanden.
Jag har hört det förut, så det är förmodligen korrekt!M_M skrev:London i November 2007, Berlin i November 2003 och Maj 2008 är väl inte turistsäsong hoppas jag (vilket däremot Berlin mitt på sommaren 2006, dessutom bara på en helg, är). Det verkar vara extremt ovanligt att folk springer om varandra i rulltrapporna. Min upplevelse är dessutom att detta är en stockholmsgrej.LÅ1 skrev:Att stå till vänster i rulltrappor är en dödssynd i Stockholm! Vet inte hur det är i andra storstäder? Erfarenheterna under turistsäsong i europeiska större städer behöver ju inte vara representativt för resten av året.MalteR skrev:Ännu jobbigare är det när folk står på vänster sida i rulltrappan. Eller en gång när jag missade ett pendeltåg för att nån fick för sig att stanna upp och läsa nästa-tåg-skärmarna precis efter rulltrappan.
Alla stationsingångar är inte byggda för vänstertrafik. Men alla, eller i alla fall de flesta, byggda fram till mitten av 1960-talet har fortfarande rulltrapporna i vänstertrafik och biljettförsäljningen till vänster när man kommer in på stationen.M_M skrev:Förresten undrar jag varför man ska hålla till höger i rulltrapporna i tunnelbanan när både tåg och rulltrapporna kör vänstertrafik?![]()
Rädda en medmänniskas liv, ge blod!
Att betala kontant är en solidaritetshandling
Att betala kontant är en solidaritetshandling
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Flygplatsers rullband har ofta en påbjuden stå respektive gå/springfil. Bangkok tex hade stockholmsstandarden upphöjd till regel 
Det kan ju vara lite värre att missa ett plan också, än att få vänta två minuter på nästa tåg, eller att få stå bakom någon mellan två våningar på Åhlens.
mvh /Micke, som alltid går i rulltrappor och på band.

Det kan ju vara lite värre att missa ett plan också, än att få vänta två minuter på nästa tåg, eller att få stå bakom någon mellan två våningar på Åhlens.
mvh /Micke, som alltid går i rulltrappor och på band.
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Jag hör själv till dem som går i OS-gång-fart på rullbanden, men när jag hade skadat foten tidigare i våras insåg även jag tillfälligtvis fördelen med att kunna åka långsamt framåt utan att röra några kroppsdelar. Det kan ju också hända att man vet att det är flera minuter till nästa tåg, då kan man lika gärna ta det så lugnt som möjligt för att slippa våndan att stå stilla på plattformen i stället.LÅ1 skrev:Allvarligt talat, vad gör man medan man lååångaaamt glider fram på rullbandet? Läser hela ledarsidan i Expressen? Planerar veckans inköp? Studerar rumpan personen framför? Att åka stillastående på ett rullband är nog det tråkigaste sättet att "resa"! Och det är väl jobbigare att stå still än att gå?

Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Stockholmare blir stressad av saker som går långsamt. Till exempel bilen framför... (om nån på detta forum händelsevis skulle vara bilist - eller åka buss som råkat ut för långsam bil)bruse skrev:Bara för att man går fort, betyder det inte att man är stressad. Bara att påstå det, bevisar att du blir stressad av tempot. Oftast är det utsocknes besökare som blir stressade i Stockholm. Vi andra skyndar långsamt.
Jag minns när jag skulle till skolan. Jag hade sällan bråttom på morgnarna, jag var ibland vid Fridhemsplan vid 7.45 och vid gymnasiet vid 8.00 eller nåt. Gymnasiet - det var Kungsholms gymnasium. Jag kände mig aldrig stressad, vilket dock de av mina klasskamrater som sprang förbi mig blev av mitt sätt att gå till skolan - strosande. Tittandes in i skyltfönster, seendes efter vilka bussar som passerade - och ibland kollandes tidtabellen om de var i tid. Jag tog det lugnt.
Jag blev stressad av Stockholm senare i livet - liksom min mor blev - och flyttade till södra Sverige. Mor bodde i Karlskrona och jag pluggade i Småland på folkhögskolor. Det var stor - och för mig en rysligt positiv - kontrast.
Professionell tyckare
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
För mig känns det naturligt eftersom det fungerar på samma sätt när man kör bil på dubbelfiliga vägar. Höger körfält är det körfält man normalt färdas i, och vänster körfält används för omkörningar. Den allmänna irritation som uppstår då någon placerar sig i vänster körfält och kör långsammare än de till höger anser jag vara direkt besläktad med irritationen då folk ställer sig till vänster i en rulltrappa eller på ett rullband.M_M skrev:Förresten undrar jag varför man ska hålla till höger i rulltrapporna i tunnelbanan när både tåg och rulltrapporna kör vänstertrafik?

Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Tänk på att om du har en given mängd energi i benen, som inte räcker för max hastighet hela vägen till vad du stressar till, så vinner du tid på att vila benen i uppförsrulltrappor! Att gå i uppförsrulltrappor är i fysikalisk mening lika ansträngande som att gå i en vanlig icke-rullande trappa.mickeb skrev:Flygplatsers rullband har ofta en påbjuden stå respektive gå/springfil. Bangkok tex hade stockholmsstandarden upphöjd till regel
Det kan ju vara lite värre att missa ett plan också, än att få vänta två minuter på nästa tåg, eller att få stå bakom någon mellan två våningar på Åhlens.
mvh /Micke, som alltid går i rulltrappor och på band.

Approå det där med två minuter - problemet i lokaltrafik är väl att det är inte lätt för övriga att veta att en viss person stressar till t.ex. ett tåg som bara går nån gång om dagen. Det är ju inte precis 2 minuter mellan avgångarna mot Narvik...
Re: Vardagsbild: Stress i storstan
Det låter som ett skönt sätt att ta sig till skolan. Själv har jag dock sällan så gott om tid pga. min svåra morgontrötthet.Kantorn skrev: Jag minns när jag skulle till skolan. Jag hade sällan bråttom på morgnarna, jag var ibland vid Fridhemsplan vid 7.45 och vid gymnasiet vid 8.00 eller nåt. Gymnasiet - det var Kungsholms gymnasium. Jag kände mig aldrig stressad, vilket dock de av mina klasskamrater som sprang förbi mig blev av mitt sätt att gå till skolan - strosande. Tittandes in i skyltfönster, seendes efter vilka bussar som passerade - och ibland kollandes tidtabellen om de var i tid. Jag tog det lugnt.
