Nödvändig uppfostran eller kollektiv bestraffning?

[NerdBoy]

Föreställ er följande scen: en nattbuss lämnar huvudstaden vid halvtretiden en söndagsmorgon. Alla sittplatser är upptagna och dessutom finns ett femtontal stående, varav en del svajar ganska betänkligt i takt med bussens rörelser. Några har dessutom lite svårt att stå still och går fram och tillbaka i bussen för att prata med olika kompisar. Ingen resenär är så där riktig drängfull, samtidigt är det inte många som är helt nyktra. Efter ett par passerade hållplatser råkar en av de stående trycka på stopp-knappen på stolpen han håller sig i, förmodligen utan att ens märka det själv, men det spelar inte så stor roll eftersom det ändå finns påstigande på nästa hållplats. På hållplatsen efter upprepas det hela, någon trycker på stopp-knappen men ingen vill gå av, men det finns ett par påstigande så stoppet är inte i onödan. Däremot är det tveksamt om det är samma kille som förra gången eftersom han nu står vid en annan stolpe. När bussen rullar iväg är det rätt snart någon som återigen trycker på stopp-knappen och när bussen stannar på nästa hållplats är det ingen som vill gå av. Föraren meddelar då i högtalarna att bussen blir stående till någon har gått av, och så stänger han av motorn och låter det bli mörkt i bussen.

Resenärerna blir till en början ställda men efter ett par minuter är det allt fler som ropar saker i stil med "men kör för f-n!" åt föraren. Några skrattar istället åt det absurda i situationen. Det är dock inte förrän en ung man som sitter längst bak tar sig fram till föraren och pratar med honom som bussen startas och rullar vidare. Rätt snart är det någon som trycker på stopp-knappen igen och alla börjar titta spänt på varandra för att försöka lista ut vem "lustigkurren" kan vara. Det visar sig dock vara ett par personer som verkligen ska av och sedan kan bussen fortsätta förbi rätt många hållplatser utan behöva stanna. Sedan händer det dock igen, någon trycker på stopp-knappen innan en hållplats där det sällan finns några avstigande, och där det även dagtid händer att resenärer trycker på stopp-knappen för tidigt, och självklart är det ingen som vill gå av. Föraren beklagar sig i högtalarna men kör vidare. Även innan nästa hållplats trycks det på stopp-knappen men där är det verkligen en resenär som vill gå av, vilket han tyvärr inte hinner innan föraren stressat drar igen dörrarna och kör vidare med ett par griniga ord i högtalarna. Killen som inte hann gå av tycker tydligen inte att det är lönt att gå av på nästa hållplats för även där har någon tryckt på knappen men ingen vill gå av. Föraren stänger nu återigen av motorn och meddelar att bussen blir stående tills någon har gått av.

Stämningen börjar nu bli tryckt och det är nära att slagsmål utbryter när en resenär irriterar sig på en annan resenär som sitter och skriker rakt ut att föraren ska köra vidare. En kvinna som riskerar att missa bytet till nästa färdmedel går längst bak i bussen och beskyller alla där för att vara barnrumpor som inte tänker på andra, varpå de beskyllda skrattar åt henne eftersom de vet att ingen av dem är den skyldige. Flera resenärer går fram och försöker prata med föraren som dock inte bevärdigar dem med en enda blick utan istället sitter och tittar ut genom sidofönstret. När bussen har stått stilla i cirka tio minuter bevekar han sig dock när kvinnan förklarar att hon kommer bli 45 minuter försenad om hon missar sitt byte, och sedan kan bussen rulla vidare utan vidare missöden.

Frågor jag ställer mig: är det berättigat att föraren gör en försenad buss ytterligare försenad på det här sättet bara för att någon enskild resenär inte kan bete sig? Om ja, gäller det även om det bryter förbindelser som SL inte tar något ansvar för men som föraren ändå måste vara väl medveten om? Och vad är egentligen poängen med att bestraffa alla de resenärer som bara vill hem och sova och som INTE har tryckt på stopp-knappen? Är det tänkt att de ska lära sig något, och i så fall vad, eller anses de på något sätt vara medskyldiga trots att de flesta (alla?) av dem inte vet vem "lustigkurren" är? Tänk om det inte ens finns någon "lustigkurre", han/hon kanske i själva verket är ett tekniskt fel på bussen?

Som alla förstår är ovanstående baserat på en verklig händelse men vi kan ta diskussionen rent generellt, så slipper ni undra om jag (o)medvetet har utelämnat några intressanta detaljer.

[2763]

Föraren bör i detta läget göra en sak.

Stanna, öppna dörrarna och vänta en liten stund. Är det ingen som vill av kör han vidare.

Det är inte värt att bråka om och absolut bara dumt att irritera sig på som förare.

//Tony

[daniel_s]

Beteendet är ju i själva verket enbart ägnat att göra föraren irriterad. Det säkraste sättet att få beteendet att fortsätta är att verkligen bli irriterad. Alltså finns det bara ett sätt att få det att upphöra, d v s att helt lugnt köra vidare och stanna vid varje hållplats. Eventuellt kan man även öppna bakdörrarna i tio sekunder och noggrant ropa ut hållplatsnamnet en gång till, så att en trafikant som eventuellt har somnat får chansen att vakna upp och stiga av.

[LÅ1]

Beteendet är ju i själva verket enbart ägnat att göra föraren irriterad. Det säkraste sättet att få beteendet att fortsätta är att verkligen bli irriterad. Alltså finns det bara ett sätt att få det att upphöra, d v s att helt lugnt köra vidare och stanna vid varje hållplats. Eventuellt kan man även öppna bakdörrarna i tio sekunder och noggrant ropa ut hållplatsnamnet en gång till, så att en trafikant som eventuellt har somnat får chansen att vakna upp och stiga av.

Jag tycker det är fullt förståeligt om föraren blir irriterad, och kanske rent av förbannad!
Men håller med daniel_s! Låt hållplatsuppehållen bli tämligen långa och var tydlig med utropen och låt dörrarna vara öppna en stund så att det blåser kallt i bussen, om det nu är sådant väder!

Var för många år sedan med om något liknande på 97:an! Föraren blev arg när ingen ville gå av på en av Strandvägens hållplatser, fast någon tryckt för stopp (eller möjligen dragit i linan, för det var länge sedan).
Till sist var det en ung man som gick av. Men jag tror inte det var han som tryckt!

[76]

Det här är nåt som alla förare förr eller senare råkar ut för.

Det är inte värt att hetsa upp sig, det löser ingenting. Som förare har du dessutom inte en sportslig att försöka lista ut vem det är som trycker på knappen.

Kör helt enkelt vidare och stanna vid varje hållplats, oftast så tröttnar de efter ett par stopp. Visst, hela turen blir lite försenad, vilket ju också är en form av kollektiv bestraffning. Men jag har betalt för att sitta där, och dessutom sparar denna taktik på min mentala och fysiska hälsa.

[2763]

Beteendet är ju i själva verket enbart ägnat att göra föraren irriterad. Det säkraste sättet att få beteendet att fortsätta är att verkligen bli irriterad. Alltså finns det bara ett sätt att få det att upphöra, d v s att helt lugnt köra vidare och stanna vid varje hållplats. Eventuellt kan man även öppna bakdörrarna i tio sekunder och noggrant ropa ut hållplatsnamnet en gång till, så att en trafikant som eventuellt har somnat får chansen att vakna upp och stiga av.

Precis. Och om föraren låtsas som om det regnar och inte låter sig irriteras så inser snart pöbeln att det inte är så där jättekul att bli sen hem.

//Tony

[LÅ1]

Tror faktiskt att det ibland fortsätter hållplats efter hållplats något längre bara för att resten av gänget försöker få okynnestryckaren att sluta! Han retas alltså nu med polarna, inte med föraren.

[Calipo]

Ur ett serviceperspektiv bör man såklart hålla sig så lugn man kan.

Att låtsas som det regnar, stanna en stund på varje hållplats och sen köra vidare kan vara bra. En annan metod kan vara att säga att den som vill kliva av får meddela det genom att gå fram till föraren. Då slipper man ju problemet

[Konstantin G.]

Jag brukar stänga av plingfunktionen när det händer mig. De som vill kliva av kan komma fram och säga till.

[NerdBoy]

Jag tackar för svaren och konstaterar att föraren antingen hade en dålig dag (natt) eller bara var fel man för jobbet.

[Konstantin G.]

Däremot om jag ser att någon slänger en burk på golvet eller känner lukten av hamburgare, stannar jag direkt. Och kör inte en enda meter innan burken är upplockad eller hamburgaren slängd utanför bussen.

[yujin]

Däremot om jag ser att någon slänger en burk på golvet eller känner lukten av hamburgare, stannar jag direkt. Och kör inte en enda meter innan burken är upplockad eller hamburgaren slängd utanför bussen.

Tja...det där med att äta på bussen är iofs en gråzon. Det står egentligen ingenting (har inte kollat varenda sida på SLs hemsida) under "regler och sånt" på SLs hemsida. Jag kan hålla med om att det hela kan bli en kladdig affär om någon stiger på med hamburgare/korv med bröd i ena handen och letar efter busskortet med den andra, så frågan är, får man verkligen tvinga någon att kasta bort det de äter? Förut innan SLs tråkiga dekaler kom upp så fanns ju en dekal med hamburgare/korv med bröd/läsk och en streck över, men tror inte den finns kvar nu när SL satt upp deras tråkiga.

Kom på en händelse på 94an ett tag sen när SL fortforande hade enhetstaxan.
Klockan var ungefär 03:30 på lördagsmorgon och en resenär gick på vid hpl Flemminggatan. Han hade en kladdig Big Tasty i ena handen, varav såsen droppade ner överallt, handen, golvet osv. Han letade efter busskortet med andra handen; en minut senare tog han ut en 500-lapp, helt kladdig. Föraren sa att man inte får betala med femhundringar på bussen och passagerare blev arg (samtidigt som han käkade hamburgaren) och krävde att han vill ha växel och biljetten.
Då sa föraren ungefär "jaha, vill du ha växel?" och så började hxn leta i ryggsäcken och tog ut myntröret. Först kom flera rör med 50-öringar (myntröret fick han såklart inte på köpet) sen enkronor, femkronor och sist tiokronor. Föraren fick upp ca 270-280kr med mynt som låg överallt på myntbordet och resten var 20-lappar. Tog en stund för passageraren att först äta upp hamburgaren så han kunde ta mynten med bägge händer.

[Verspieder]

Man hade en hel del bekymmer med samma beteende på linje 115 Brunflo-Tandsbyn förr (8-10 år sedan?) vill jag minnas. Där kunde det hända att eleverna tryckte på stoppknappen hela tiden. Vissa förare löste det vintertid med att stanna någon km före byn där alla skulle av, öppna bakdörren och vänta i mellan 5-10 minuter, då det fanns tid. Bussen skulle ju ändå ha en 15-minuters rast i Tandsbyn innan linjen tillbaka, så tid fanns. Andra förare stängde av stoppknappen, blåste förbi alla större hållplatser och lät barnen få lite motion genom att släppa av dem vid en av de sista hållplatserna. (Nej, vägen var inte högt trafikerad och därmed inte alls farlig att gå på för eleverna). Inte vet jag om ungarna lärde sig något av att de fick längre restid hem från skolan, men det hände att föräldrarna blev upprörda emellanåt.

Eller så kan det bli som när Jacob var inne och åkte linje 1 i Umeå stad med undertecknad senast. En skolgrupp bestående av 20 elever och 2 lärare åkte från Umedalen till Vasaplan, och en av eleverna tryckte på stoppknappen hela tiden, men ingen steg av vid hållplatserna. Föraren var dock för alltför upptagen med att diskutera kollektivtrafikpolitik med den medåkande Ö-viksbon för att orka bry sig, dessutom var bussen inte ute i rusningstid. Men 4-5 hållplatser före Vasaplan röt en av de 2-3 lärarna till: "Nu åker du ut!", tar tag i eleven och drar ut honom ur bussen. "Jag ska inte av här!" skriker han, varvid läraren svarar "Jo, du tryckte på knappen så nu är det du och jag som går till Vasaplan härifrån!" Resten av resan förflöt under absolut tystnad från de 19 kvarvarande eleverna.