Regisserat av Jaques Tati?

Diskussioner om spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik. Ej fjärrtrafik på järnväg odyl.

Moderatorer: Jourmaster, Infomaster

Kategoriregler
Diskussioner om spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik. Ej fjärrtrafik på järnväg odyl. Allmänna forumregler
Gunnar Eriksson
Inlägg: 532
Blev medlem: torsdag 03 juli 2003 11:29

Regisserat av Jaques Tati?

Inlägg av Gunnar Eriksson »

God information är A och O för den som ska resa med kollektivtrafiken. Till skillnad mot när man kör bil så bestämmer man inte själv vart man ska köra fordonet man färdas i, det bestäms av andra. Då är det viktigt att veta när, var och hur fordonen ifråga kör. Detta har varit och är ständigt en av mina käpphästar. Fungerar inte informationen uppstår förvirring.

För inte alltför många timmar sedan skedde vid Gullmarsplan ett tågbyte för ett tunnelbanetåg mot Farsta. Om det var ett planerat eller oplanerat tågbyte undandrar sig min bedömning. Situationen var emellertid den, att det tåg som gick genom innerstaden söderut (skyltat "Farsta Strand"), vid Gullmarsplan gick in på spår 3 (normalt för tåg mot Hagsätra) medan ett alldeles "nytt" tåg stod på spår 4 (som normalt används för tåg mot Farsta och Skarpnäck). Det "gamla" tåget togs emellertid inte ur trafik vid Gullmarsplan, utan skulle fortsätta med trafikanter mot Högdalen, dock fortfarande skyltat "Farsta Strand". Det "nya" tåget vid det andra spåret,hade redan lastat på en del trafikanter som stått och väntat vid Gullmarsplan. Båda tågen hade således trafikanter, båda tågen var skyltade "Farsta Strand", på båda spårens plattformsskyltar stod i röd lysdiodtext "Farsta Strand".

Situationen var oerhört spännande. Vad skulle nu ske i informationsväg. Hur skulle trafikledningen lösa informationen med två tåg vid samma plattform, båda med trafikanter i och båda skyltade Farsta Strand såväl på tåg som plattformsskyltar.

Då hörs en vän stämma från trafikledningen i högtalarna på stationen: "Trafikanter mot Farsta Strand ska byta till tåget på andra sidan plattformen".

Följden blev att trafikanter i tåget på spår 3 tjurrusade till tåget på spår 4, och trafikanter i tåget på spår 4 tjurrusade omvänt till tåget på spår 3. Jag måste säga att det var en riktig höjdare att se alla dessa människor rusande tvärsemot varandra till det andra tåget. Tåget är alltid "grönare" på andra sidan (nåja kanske inte numera).

Jag vet inte om hon som ropade i högtalaren kom underfund med att det här kanske inte var världens mest lyckade formulering. För efter någon minut kom ett nytt utrop i högtalarna: "Det är alltså tåget som är skyltat Farsta Strand som går till Farsta Strand".

Ny dubbelriktad tjurrusning (om än i något mindre omfattning) av människor i vardera tåget, som såg ut genom fönster och dörröppningar och såg "Farsta Strand" i eldskrift på destinationsskyltar på tåg och i plattformstaket på andra sidan plattformen.

Och det var allt som sades i stationshögtalarna. Scenen var som regisserad av Jaques Tati, mannen bakom filmer som t ex Semestersabotören. Jag kommer direkt att tänka på filmscenen från en järnvägsstation där det sägs något ohörbart i högtalarna och folk gång på gång rusar från plattform till plattform och ändå till slut hamnar på fel plattform. Det var smått komiskt att höra dessa utrop och se hur folk rusade mot varandra i olika riktningar tvärs över plattformen.

Egentligen skulle inlägget kunna sluta där, men för den nyfikne kan meddelas att i den förvirring som utbröt började resenärer som begrep mindre fråga resenärer som begrep bättre, vilket tåg de egentligen skulle åka med. För en del blev det till att gå över plattformen ännu en gång för att byta tåg. Även förarna hjälpte till med att ropa ut mer korrekt information till trafikanterna, så förhoppningsvis blev inte alltför många lidande på den högtalarinformation som gavs på stationen, även om de fick springa som förvirrade höns några gånger fram och tillbaka över plattformen. Detta var en liten underhållande(?) händelse, direkt från verkligheten.

Vänliga hälsningar

Gunnar Eriksson