trolleystång eller- pantograf (Strömavtagare)

[LÅ1]

Såg ett repotage från Toronto i en annan tråd. Där använder man tydligen trolleystång! Den vanligaste modellen av strömavtagare är väl annars pantograf

Vad är fördelen med pantograf jämfört med trolley? Kan det vara att tolleystången spårar ur ibland? Krävs det speciella arrangemang i luftledningen vid växlar?

Pantografen borde rimligen vara dyrare och kräva mer underhåll!


En fråga till; De moderna strömavtagarna som från sidan liknar större än-tecknet > (eller mindre än, < om man så vill ) har de en egen benämning eller är det en variant av pantograf?

[Harald]

Trolleystången kan spåra av och kräver växlar i luftledningen. Å andra sidan kan saxbygeln haverera och dra med sig luftledningen. Även ojämnheter i kolskenan kan göra att den drar ned ledningen. Jag vet inte om det finns någon jämförelse som visar vilken konstruktion som egentligen är bäst från ekonomisk synpunkt och med hänsyn till störningar. Det skulle vara intressant att se en sådan.

Pantograf är inte ett ord som traditionellt har använts i svenskan (annat än som benämning på en sorts ritapparat). En saxbygel påminner till utseendet något om en pantograf och därför har den kallats "pantograph" på engelska. På senare tid har ordet börjat användas även på svenska, antagligen genom att folk har läst engelska texter och inte klarat av att översätta ordet. En modern "enbent" strömavtagare fungerar på samma sätt som den klassiska saxbygeln. Man har bara flyttat om pinnarna lite. Kallar man den ena för pantograf så man alltså göra detsamma med den andra.

F.ö. är trolleystång en inte helt adekvat benämning numera eftersom trolleyn, d.v.s. rullen, brukar vara ersatt med en släpsko, men det finns vad jag vet inget annat ord.

[bruse]

(sen finns det sen några år tillbaka en firma som heter Pantograph®)

[Q]

En bild på en stiliserad trolleystångsväxel.


Här finns även ett par bilder till på trolleystångsvagnar, platsen är Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm.

//Q

[Per Lind]

I USA körde man, när det begav sig på 1940-50-talet, interurbans med trolley i hastigheter runt 160 km/tim.
-Per

[daniel_s]

I USA körde man, när det begav sig på 1940-50-talet, interurbans med trolley i hastigheter runt 160 km/tim.
-Per

Ja, och i Frankrike har man kört med "vanlig" (fast inte så vanlig egentligen) bygel i över 500 km/h...

[LÅ1]

Tack för alla svar

Pantograf är inte ett ord som traditionellt har använts i svenskan (annat än som benämning på en sorts ritapparat). En saxbygel påminner till utseendet något om en pantograf och därför har den kallats "pantograph" på engelska. På senare tid har ordet börjat användas även på svenska, antagligen genom att folk har läst engelska texter och inte klarat av att översätta ordet.

Jag plockade upp ordet pantograf från lexikonet på denna webbplatsen. Men det står ju också att det kallas saxbygel. Att man börjar använda engelska ord i svenskan är väl ofrånkomligt, även om jag försöker hålla emot om det finns lämpligt svenskt ord. Och om jag har reagerat på ordet. (Värst är det när ordet redan finns i annan betydelse på svenska. T.ex. animerad film. Eller om ett engelskt ord har flera svenska översättningar med olika betydelse, och man då använder fel svensk översättning. Detta har t.ex. gett ordet bekväm en ny betydelse i svenskan.Och det är jag inte så bekväm med! )


Åter till ämnet, strömavtagare!
Hur manövreras växlarna i luftledningen för trolley?
Spontant så tänker man på tidigt 1900-tal och tidigare när man ser trolleystänger!

På åtminstone järnvägsfordon så finns det offta två saxbyglar, så att den längst bak på ett lok alltid används beroende på körriktning. Vad är orsaken till det?

[Nils Carl Aspenberg]

Det som er interessant er hvor lang tid det har tatt å gå over fra trolleystang til pantograf. DEtte er en prosess som startet for over 100 år siden og som fortsatt pågår, selv om det i dag endast er noen få steder med trolleystang. I Norge og Sverige forsvant trolleystangen, men København og Hamburg hadde stang helt til slutten. De nærmeste trolleystengerne finner man i dag i Riga og Daugavpils. Italia hadde lenge trolleystenger, men der er de borte. Ellers er det trolleystenger i Blackpool, San Francisco og Hong Kong og selvfølgelig på en rekke sporveier av mer turistkarakter.

[2763]

Hur manövreras växlarna i luftledningen för trolley?
Spontant så tänker man på tidigt 1900-tal och tidigare när man ser trolleystänger!

Luftväxeln enligt den köpenhamska modellen är flänsbärande, dvs trolley-hjulet går upp på flänsarna varvid kontaktytan blir avsevärt mindre (därmed föreligger krav om att köra "strömlöst" genom växlara)

Hjulet "väljer" tråd själv, tack vare det sätt på vilket spår vagnen rullar på. Det kräver alltså en del arbete för att spänna in kontaktlednignen precis rätt. Luftväxeln på Q:s bild är dessutom försedd med ledskenor för att man skall kunna passera med saxbygel.

För övrigt håller jag inte helt med Harald om att man bör kalla de "enbenta" varianterna för Pantograf. Pantografen är som sagt ett ritverktyg som väldigt mycket liknar en klassisk "fyrbent saxbygel".

Däremot har jag inte något bra svar på vad de modernare varianterna skulle kallas i stället. Men för mig känns "pantograf" fel, även om jag förstår vad ni menar om ni använder ordet så.

På åtminstone järnvägsfordon så finns det offta två saxbyglar, så att den längst bak på ett lok alltid används beroende på körriktning. Vad är orsaken till det?

Orsaken till att man oftast väljer den bakre är att om man använder den främre och den havererar så har man ingen i reserv. På RA-loken användes dock alltid den främre, på grund av aerodynamiska orsaker.

//Tony

[Byggare Bob]

--

[2763]

Stemmanbygel kanske...

Typ inte. Stemman är en tillverkare, som dessutom tillverkar mer än en typ av bygel, tänk om det är en Schunk eller B&W eller Hägglund?

//Tony

[Kantorn]

Stemmanbygel kanske...

Typ inte. Stemman är en tillverkare, som dessutom tillverkar mer än en typ av bygel, tänk om det är en Schunk eller B&W eller Hägglund?

//Tony

Säg inte det, Masonit är från början ett företag, men det hjälpte ju inte... Finns flera exempel, minns inte fler nu bara.

[MartinW]

Stemmanbygel kanske...

Typ inte. Stemman är en tillverkare, som dessutom tillverkar mer än en typ av bygel, tänk om det är en Schunk eller B&W eller Hägglund?

//Tony

Säg inte det, Masonit är från början ett företag, men det hjälpte ju inte... Finns flera exempel, minns inte fler nu bara.

Xerox, polaroid, thermos, jacuzzi, bakelit, plexiglas, walkman.
Bara några exempel.

[2763]

Dynamo ytterligare ett, det finns gott om exempel på detta.

Däremot har jag aldrig hört att man sagt Schunk om en strömavtagare som är av annat fabrikat än just Schunk. Men att man gör så i Sthlm kan kanske bero på att man under väldigt lång tid inte haft andra strömavtagare.

//Tony

[Harald]

Benämningen "enbent strömavtagare" är inte entydig. De första som kallades så var de strömavtagare av fabrikat Stemman som i Göteborg först provades ut på några M25 och med vilka sedan M28, M29 och första serien av M21 levererades. Dessutom fick angeredsvagnarna sådana. Den undre delen på dessa är enbent sedd i längsriktningen, men sedd från sidan ser den fortfarande ut som den vanliga saxbygeln. När vi numera säger "enbent strömavtagare" menar vi nog för det mesta den typ av "halv" strömavtagare som M21 optionsserie hade vid leveransen. Just dessa var av fabrikat Schunk, men de finns även av andra fabrikat.

Den klassiska saxbygeln liknar en pantograf i så måtto att den är uppbyggd av stänger förbundna med leder. I övrigt skiljer de sig år. Det av pantografens hörn som är motsatt det fasta kan flyttas hur som helst. Det är det som är hela vitsen med den eftersom den ska kunna följa ritade streck. I saxbygeln är stängerna förbundna på ett sådant sätt att den håller sig upprätt och toppstycket rör sig rakt upp och ned. Däri skiljer den sig från t.ex. släpbygeln, vars toppstycke rör sig i en cirkelbåge kring bygelns fäste. Den moderna enbenta strömavtagaren fungerar på samma sätt som den klassiska saxbygeln. Man har bara minskat antalet stänger och gjort nägra kraftigare och bärande, medan andra är klenare och enbart styrande. På den här bilden av ett Rc7-lok ser man tydligt parallellstängerna som håller strömavtagaren upprätt:
http://www.sjk.se/tag/lokbild/rc7_1422_020107.jpg
Kallar man det ena för "pantograf" så kan man mycket väl kalla även det andra för detta. Värre betydelseglidningar är så har vi sett. T.ex. att kalla en strömavtagarstång med släpsko för "trolleystång" .

[daniel_s]

Stemmann ska det vara!

http://www.stemmann.de

Nä, "stemmannbygel" är inte något stockholmskt spårvägsnamn för enbent strömavtagare; förutom några kortvariga prover (på Lidingöbanan) har vi ju knappt haft enbenta strömavtagare före A32. Stemmannbyglarna får väl snarare kallas tvåbenta! Och att namnet trots allt är så vanligt i Stockholm är ju som alternativ till "aseabygel", som varit den andra förhärskande typen.

[Svend Christensen]

Pantograf er ikke engelsk men græsk (grekiska). Pantografer var tidligere vældig lidt udbredt i det engelske sprogområde, og på engelsk er betegnelsen sandsynligvis importeret fra tysk. Det er den sandsynligvis også i Sverige. Det meste teknologi på Sporvejs- og jernbaneområdet kommer fra Tyskland og ikke fra det engelske sprogområde. Hvor mange elektriske sporvogne i Sverige, Norge, Finland og Danmark kommer fra Storbritannien eller USA, og hvor mange kommer fra Tyskland?

Stemman er som Tony oplyser et firmanavn, og i Tyskland ville man aldrig anvende betegnelsen Stemmanstromabnehmer for andet end et produkt fra dette firma. Det er ikke en fællesbetegnelse, og Stemman var vel især kendt for de pantografer, som var kendt på 1950-tallet , eksempelvis på NKA type M 51 og M 58. Jeg tror ikke firmaet i dag har nogen dominerende stilling på markedet.

I sandhedens interesse er luftvigerne (växlerne i kontaktledningen) (Tysk = Luftweiche, engelsk: trolley frog) på Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm indrettet til at kunne passeres med både trolleystang og bøjlestrømaftager (lyrebøjle, pantograf og halvpantograf). Derfor er der anbragt en ekstra køretråd, der sidder lidt lavere på hver side af luftviget, og således fører en pantograf under luftviget.

Trolleystangen er en amerikansk opfindelse, og har derfor stor udbrevelse i USA. Lyrebøjlen er opfundet af Siemens. I Europa for over 100 år siden var det således, at hvis Siemens eller andre firmaer med licensrettigheder fra Siemens anlagde en sporvej, fik den vogne med lyrebøjle. Hvis det derimod var firmaer med licensrettigheder fra General Electric, eksempelvis AEG elelr UEG, blev trolleystang anvendt. Fordelen ved trolleystang var mindre slid på kontaktledningen, idet lyrebøjler eller pantografer ikke benyttede kontaktskinner af kul, men af aluminium eller bronce. Lyrebøjler var tungere og havde ofte derfor et lavere tryk mod køreledningen. Hvis lyrebøjlen derfor kom i bevægelse (når vognen kørte gennem¨sporskifter eller kryds) kunne den ofte miste kontakten med kontaktledningen i korte øjeblikke, hvilket kunne give gnistdannelser. Ved pantograf eller lyrebøjledrift er der store krav til højdejusteringen af køretråden, medens en trolleystang bedre kan følge højden på køretråden, selv om den eventuelt varierer, da stangen er lettere og har et anlægstryk på 12 kg ved normal kontaktledningshøjde.

Luftledningen ved drift med trolleystang er mere kompliceret, idet der må være kortere mellem ophængene i kurverne. Der må således være en vinkel på max. 11 grader ved hver holder. Desuden kræves luftviger og særlige kryds.

Med venlig hilsen
Svend Christensen
Sporvejsmuseet Skjoldenæsholm

[Kristofer]

Besöker man San Francisco ser man ytterligare en fördel med trolleystång: Spårvagnen kan använda sig av trådbussens ena tråd. Det gäller bara att man kopplar in sig på rätt tråd, annars blir det inget åka av... (Det är ju inte direkt spännande att koppla ihop trådbuss-nollan med spårvagns-nollan [som ju är rälsen].)

Trolleystångsväxlar kan ju manövreras på samma sätt som spårvagnsväxlar, exempelvis med pådrag/icke pådrag eller radiosignaler. Jag såg en korsning i San Francisco där det var snabba ryck; Växeln klickade om bara några sekunder innan trådbussen brakade igenom, och sen tillbaka lika snabbt. En fördel med dessa växlar är ju att de rörliga delarna är små, och inte blir de packade med snö heller.

[Bussmicke]

(sen finns det sen några år tillbaka en firma som heter Pantograph®)

Som inte verkar aktiv om man går in på dess hemsida..

[Nils Carl Aspenberg]

Det kan vel neppe kalles en fordel at sporvogn og trolleybuss bruker samme ledning. Det er vel helst noe man har gjort for å spare penger. Dersom sporvognen står fast, så kan ikke trolleybussen passere uten at sporvognen tar ned sin stang.