Kategoriregler
Diskussioner om spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik. Ej fjärrtrafik på järnväg odyl. Allmänna forumregler
Totaltstopp i trafiken i drygt en timme, tågen fick vända vid Farsta strand/Huddinge/Årstaberg/Stockholms södra. Och precis när trafiken kom igång igen var det dags för stopp vid Jakobsberg p.g.a. (befarad) olyckshändelse. Ingen bra dag för pendeltågstrafiken - trots att inget egentligen hände
Och alltså, jag måste bara... Artikeln säger att den befarade bomben bestod av "hopprullade herrtidningar ..."
Rullar man då tidningarna under hoppande kroppsrörelser eller finns det något verb som jag är oskuldsfullt omedveten om, som faktiskt gör att man kan prulla en herrtidning? Blir det i så fall kladdigt?
Man kan ju fråga sig hur relevant det var att skriva att den misstänkta bomben var gjord av "herrtidningar"... (märkligt ord förresten, med en helt annan innebörd än det mer oskyldiga "damtidningar" ). Stopp i trafiken blev det i alla fall - kladdigt eller inte.
Det blev ju en rolig rubrik i alla fall, även om den var felstavad. Hur intressant är det annars att rapportera om något så vardagligt som tågstopp?
Synd att ingen tänkte från början på att det hade varit strålande med omkörningsspår eller shortcuts lite här och där. Tänk om tuben hade haft en snabbtunnel från Gullmarsplan till T-Centralen tex, eller ett grönt direktspår västerut från T-Centralen. Eeeeller ett pendelspår från Västerhaningehållet mot City utan omväg över Älvsjö... Jaja, drömma kan man alltid.
kildor skrev:Man kan ju fråga sig hur relevant det var att skriva att den misstänkta bomben var gjord av "herrtidningar"... (märkligt ord förresten, med en helt annan innebörd än det mer oskyldiga "damtidningar" ). Stopp i trafiken blev det i alla fall - kladdigt eller inte.
Samma gradskillnad som tjänsteman och tjänsteflicka. Inte lätt med språkliga varianter.
kildor skrev:Man kan ju fråga sig hur relevant det var att skriva att den misstänkta bomben var gjord av "herrtidningar"... (märkligt ord förresten, med en helt annan innebörd än det mer oskyldiga "damtidningar" ). Stopp i trafiken blev det i alla fall - kladdigt eller inte.
Samma gradskillnad som tjänsteman och tjänsteflicka. Inte lätt med språkliga varianter.
lle.
Man har ju sedan många år börjat använda -kvinna i sådana sammansättningar där -man egentligen kunde står för människa. T.ex. säger många riksdagskvinna om en riksdagsman av kvinligt kön. Likadant med taleskvinna för en talesman som råkar vara kvinna. Men TCO har väl inte börjat tala om att de organiserar tjänstemän och tjänstekvinnor! Hade inte ordet tjänstekvinna varit upptaget så hade vi nog hört även de ordet ibland!
(Heder åt de kvinnor som kallar sig talesman eller riksdagsman etc. och inte bryr sig om att använda nyuppfunna PC-ord! Och heder även åt de jornalister som använder tjänsteman och riksdagsman som det könsneutrala ord det borde vara!)
Herrtidning och damtidning, tja det är väl mest damer i båda!
Ett roligt exempel på hur det kan bli, är det vi kallar de som sköter den dagliga vården av patienter på våra sjukhus. Det har av tradition varit kvinnor, och därför gått under beteckningen sköterska. När män kom in på dessa positioner så skulle beteckningen skötare ha känts missvisande, då det direkt associerar till mentalvård.
Problemet löstes genom att införa beteckningen manlig (sjuk)sköterska. Litet lustigt naturligtvis, men man slapp missförstånd.
Ett roligt exempel på hur det kan bli, är det vi kallar de som sköter den dagliga vården av patienter på våra sjukhus. Det har av tradition varit kvinnor, och därför gått under beteckningen sköterska. När män kom in på dessa positioner så skulle beteckningen skötare ha känts missvisande, då det direkt associerar till mentalvård.
Problemet löstes genom att införa beteckningen manlig (sjuk)sköterska. Litet lustigt naturligtvis, men man slapp missförstånd.
Språket har sin helt egna logik ibland . . .
exemplifierar VeVeN
Hade faktiskt detta i tankarna när jag skrev inlägget ovan!
Sedan kan man ju tillägga att manlig och kvinlig inte enbart används i könsbestämmande betydelse, utan också som en beskrivning av någons personlighet! En kvinna kan ju vara ganska manlig i sin attityd och framtoning! Är hon då sjukskötersaka skulle hon faktiskt kunna beskrivas som en manlig sjuksköterska!
Det finns annat kul att fundera över inom detta område: För ett antal generationer sedan var det väl ungefär lika vanligt med t.ex. professorskor, doktorinnor och prostinnor som professorer, doktorer och prostar. Det är ganska lätt att inse att man inte gärna kunde benämna en kvinnlig proffessor profesorska, då hon ju var proffessor själv, och inte bara hustru till en.
Nog känns det dessutom rätt mossigt idag att titulera kvinnor efter deras äkta mäns akademiska grad eller yrkestitel.
Över huvud taget så är det idag praktiskt att ha könsneutrala yrkestitlar. Om man säger "Universitetet söker ny professor" förutsätts att både kvinnor och män kan komma i fråga. Likadant om man säger "Undrar vilken författare som får nästa Augustpris".
Ett mönster man kan se är att det oftast är den maskulina formen som har fått bli den könsneutrala beteckningen. Inte minst av den orsak jag skissande ovan. Det undantag jag kan komma på är just sköterska.
Eller kan nån komma på något annat exempel?
undrar VeVeN
Senast redigerad av VeVen den måndag 07 maj 2007 12:28, redigerad totalt 1 gånger.
LÅ1 skrev:Sedan kan man ju tillägga att manlig och kvinlig inte enbart används i könsbestämmande betydelse, utan också som en beskrivning av någons personlighet! En kvinna kan ju vara ganska manlig i sin attityd och framtoning! Är hon då sjukskötersaka skulle hon faktiskt kunna beskrivas som en manlig sjuksköterska!
Hon är väl mer att betrakta som manhaftig sjuksköterska. Har någon för övrigt hört kvinnhaftig om de omvända (med män)?
Och för att försöka spåra tillbaka till forat så har vi ju sporvejsbuserne i Oslo
/ Christer J - Tidigare och framtida målarmästare samt allmänbildad
"Næst efter kønsdriften er, af alle menneskelige drifter, jernbanedriften den, der sætter de fleste lidenskaber i bevægelse" JK Lauridsen.
Det finns annat kul att fundera över inom detta område: För ett antal generationer sedan var det väl ungefär lika vanligt med t.ex. professorskor, doktorinnor och prostinnor som professorer, doktorer och prostar. Det är ganska lätt att inse att man inte gärna kunde benämna en kvinnlig proffessor profesorska, då hon ju var proffessor själv, och inte bara hustru till en.
Nog känns det dessutom rätt mossigt idag att titulera kvinnor efter deras äkta mäns akademiska grad eller yrkestitel.
Över huvud taget så är det idag praktiskt att ha könsneutrala yrkestitlar. Om man säger "Universitetet söker ny professor" förutsätts att både kvinnor och män kan komma i fråga. Likadant om man säger "Undrar vilken författare som får nästa Augustpris".
Ett mönster man kan se är att det oftast är den maskulina formen som har fått bli den könsneutrala beteckningen. Inte minst av den orsak jag skissande ovan. Det undantag jag kan komma på är just sköterska.
Eller kan nån komma på något annat exempel?
undrar VeVeN
Det är väl sällan någon numera skriver ett brev (typ inbjudan etc.) till "Herr och fru NN" där NN är hela mannens för och efternamn?
tror att man en gån i tiden t.o.m kunde skriva "Fru Erik Karlsson" på ett brev till Erik Karlssons fru???
När det gäller yrkestitlar så var ju ofta den kvinliga varianten lika med den manliga med ändelsen -inna, ex. lärare - lärarinna eller -erska, ex städare städerska. Därför det var naturligt att det var grundformen som fick ta över. När det gäller (sjuk)sköterska fanns det väl ingen manlig variant, eftersom antalet manliga sjuksjöterskor nog kunde räknas på ena handens fingrar! (Och man fick nog fem fingrar över på den handen!)
Några fler yrkestitlar (än sköterska) med femeninform finns nog kvar:
Barnmorska och telefonist är de jag kan komma på. Om nu telefonist finns kvar som titel? Och om män då kallar sig så, och inte växeloperatör eller något liknande!
Det finns annat kul att fundera över inom detta område: För ett antal generationer sedan var det väl ungefär lika vanligt med t.ex. professorskor, doktorinnor och prostinnor som professorer, doktorer och prostar. Det är ganska lätt att inse att man inte gärna kunde benämna en kvinnlig proffessor profesorska, då hon ju var proffessor själv, och inte bara hustru till en.
Nog känns det dessutom rätt mossigt idag att titulera kvinnor efter deras äkta mäns akademiska grad eller yrkestitel.
Över huvud taget så är det idag praktiskt att ha könsneutrala yrkestitlar. Om man säger "Universitetet söker ny professor" förutsätts att både kvinnor och män kan komma i fråga. Likadant om man säger "Undrar vilken författare som får nästa Augustpris".
Ett mönster man kan se är att det oftast är den maskulina formen som har fått bli den könsneutrala beteckningen. Inte minst av den orsak jag skissande ovan. Det undantag jag kan komma på är just sköterska.
Eller kan nån komma på något annat exempel?
undrar VeVeN
Det är väl sällan någon numera skriver ett brev (typ inbjudan etc.) till "Herr och fru NN" där NN är hela mannens för och efternamn?
tror att man en gån i tiden t.o.m kunde skriva "Fru Erik Karlsson" på ett brev till Erik Karlssons fru???
När det gäller yrkestitlar så var ju ofta den kvinliga varianten lika med den manliga med ändelsen -inna, ex. lärare - lärarinna eller -erska, ex städare städerska. Därför det var naturligt att det var grundformen som fick ta över. När det gäller (sjuk)sköterska fanns det väl ingen manlig variant, eftersom antalet manliga sjuksjöterskor nog kunde räknas på ena handens fingrar! (Och man fick nog fem fingrar över på den handen!)
Några fler yrkestitlar (än sköterska) med femeninform finns nog kvar:
Barnmorska och telefonist är de jag kan komma på. Om nu telefonist finns kvar som titel? Och om män då kallar sig så, och inte växeloperatör eller något liknande!
En annan ska som jag funderat på varför man inte längre använder benämnng 'mörderska' utan oftast 'kvinnlig mördare'.
Och om man använde benämning 'bussförarska' så vet alla om det är man eller kvinna.
De enda som kvarstår är väl 'lärarinna', 'skådespelerska' och 'sångerska', alla andra könsändelser är borta....
Tyska och franska är mycket noga med ändelserna, typ der Bundeskanzler, die Bundeskanzlerin mm.
Senast redigerad av antaeus den onsdag 09 maj 2007 14:12, redigerad totalt 1 gånger.
antaeus skrev:
Och om man använde benämng 'bussförarska' så vet alla om det är man eller kvinna.
De enda yrken där rimligen könet kan spela en roll är väl rimligen sådana där köparen begår en brottslig handling enligt sexköpslagen.
Annars bör och skall sakkunnskapen och de egenskaper ->personen<- besitter vara avgörande för yrket.
Då finns det ingen anledning att ange kön i titeln. Idén att göra så är befängd speciellt med tanke på att bruket med "kvinnlig" titel ibland syftar på den som är gift med yrkesutövaren.
Dock vill jag påpeka att man naturligtvis, märk väl, i rätt sammanhang, kan tillåta sig att skämta om detta gamla spårkbruk. I min hemstad fanns förut ett prästpar som båda voro engagerade av samma pastorat (men inte samma församling). En präst kallas ibland skämtsamt för "prelle" varför paret skämtsamt kallades prellen och prillan. Det var någon "snusförnuftig" som hade dragit till med det en gång.
TonyM skrev:
De enda yrken där rimligen könet kan spela en roll är väl rimligen sådana där köparen begår en brottslig handling enligt sexköpslagen.
Kön kan väl vara av intresse i en del andra sammannang, t.ex. sångare - sångerska!
TonyM skrev:Annars bör och skall sakkunnskapen och de egenskaper ->personen<- besitter vara avgörande för yrket.
Håller med!
Formerna lärarinna, skådespelerska, författarinna och konstnärinna används väl allt mer sällan numera. (För fotograf finns det väl ingen vedertagen feminin benämning?)
Samtidigt med denna utveckling används allt oftare nyskapade benämningar som riksdagskvinna och taleskvinna! "Utomordentligt fånigt" anser jag!
LÅ1 skrev:(För fotograf finns det väl ingen vedertagen feminin benämning?)
Nej, och ingen maskulin heller?
Jag tror att en av förklaringarna är att fotografering är ett område där kvinnor tidigt var med. Det handlade ju inte bara om att slabba ihop kemikalier utan krävde även lite fingertoppskänsla och "öga" för vad som skulle ge ett bra slutresultat.
LÅ1 skrev:Samtidigt med denna utveckling används allt oftare nyskapade benämningar som riksdagskvinna och taleskvinna! "Utomordentligt fånigt" anser jag!
Det jag tycker är dummast är att man snart inte kan använda "riksdagsmännen" som samlande beteckning om båda könen utan istället måste säga "riksdagsmännen och -kvinnorna". Eller kanske det något kliniska "riksdagspersonerna"? "Riksdagsledamöterna" finns ju också men där är det många som vill peta in ett extra r efter a:et...
TonyM skrev:
De enda yrken där rimligen könet kan spela en roll är väl rimligen sådana där köparen begår en brottslig handling enligt sexköpslagen.
Kön kan väl vara av intresse i en del andra sammannang, t.ex. sångare - sångerska!
Där slog du en "gammal" manskorist rejält på fingrarna!
Dock vill jag påpeka att det faktiskt är en sanning med flytande gränser. Min sambo (som är en hon) klarar av att sjunga höga förstabasstämmor i rätt läge.
I fallen skådespelare/ska och sångare/ska kan väl könet mycket väl spela stor roll? Det går säkert att komma på fler exempel där endast ena könet lämpar sig...
Jo, jag är medveten om att det t.ex. finns covers på låtar där man använder sångare av motsatt kön, men då är detta också ett medvetet stilistiskt drag! Det är inte så att det inte spelar roll om man använder en sångare eller sångerska!
