Svend Christensen skrev:Det overrasker mig noget, at det er så galt fat i Malmköping, som i det mindste nogle af debattørerne giver udtryk for.
Äsch, det ÄR inte så farligt som det låter! Exakt sådär ser situationen ut på de flesta museibanorna i Sverige, och antagligen i en mycket stor del av alla andra ideella föreningar överhuvudtaget, om man bara lyssnar på gnällspikarna
. Om man lyssnar på dem som har något roligt att berätta låter det helt annorlunda. Jag skulle kunna dra hur många historier som helst om hur mycket SSS har betytt för mig på ett positivt sätt, men det har jag inte tid med. Jag är ledsen att diskussionen mellan mig och Byggare Bob ovan inte riktigt vill fungera, men jag försäkrar att jag inte är inblandad i några upprördheter i den egentliga verksamheten!
Svend Christensen skrev:Tilsyneladende er der mange, der har sluttet som aktive i Malmköping. Det kunne være interessant at høre de enkeltes begrundelse for at at slutte. Er der tale om personlige årsager, eller er det noget der kan relateres til MUMA?
I allmänhet beror det nog på att man växer upp, byter jobb, flyttar, får barn eller på annat sätt ändrade familjeförhållanden, och andra liknande ekonomiska eller tidsmässiga förändringar i den enskildes liv som påverkar ens möjligheter att delta aktivt i en förening.
I något enstaka fall kan det också bero på det som numera kallas "bristande personkemi". Det är förstås tråkigt men ganska naturligt och förekommer på alla arbetsplatser och föreningar. I det här sammanhanget vill jag nog påstå att SSS varit väldigt bra på att ta upp människor i gemenskapen, även om kanske inte alla håller med. Trots allt är det en väldigt öppen förening oavsett om man är lång eller kort och tycker det ena eller det andra.
Naturligtvis har också Djurgårdslinjens (DjL) tillkomst påverkat situationen, dock inte alls så negativt som man ibland kan få höra. Det stämmer att somliga, som tidigare var aktiva i Malmköping, har lagt av och i stället lägger ned sin tid på DjL. Det är billigare och snabbare att åka till Djurgården än till Sörmland. En del av dessa har i sin tur tvingats lägga av på DjL i takt med att de "blivit vuxna", om uttrycket tillåts. Men: DjL har också fungerat som dragplåster för Museispårvägen genom att yngre aktiva på DjL blivit intresserade av det som händer i Malmköping. Det är mera "back to basics" på sätt och vis och man får som 16-18-åring jobba lite mer självständigt i köpingen. Undertecknad och ett relativt stort antal andra är exempel på detta!
Det är väl bekant att Museispårvägens budget är ett evigt pussel. Än sen? Det är så när man driver ett projekt, välkommen till verkligheten! Det är precis likadant på Djurgårdslinjen och antagligen i Skjoldenaesholm också! Det funkar liksom inte att titta avundsjukt på riktigt lyckade museer och sen gå hem och sura över att man själv inte är lika bra. Lite som att titta på människorna i reklamen och känna sig värdelös över att man inte har lika vita tänder/snygga ben/välstädad lägenhet. Då kommer man aldrig nånstans. Bättre då att omedelbart sätta igång och försöka uppnå detta! Det har vi gjort i köpingen, vi håller redan på och vi kommer aldrig att bli klara. Det ska ett museum inte bli!
Så jag ber er än en gång att vara lite mer neutrala. Det är lite improduktivt att en massa professionella debattörer diskuterar detta över huvudet på de aktiva. Jag vidhåller att den som inte varit med de senaste åren inte borde göra anspråk på att känna till stämningsläget i köpingen, det vore tråkigt om t ex detta i sig skulle avskräcka folk från att åka dit. Jag tror faktiskt att ett mer positivt "diskussionsklimat" på det här forumet skulle underlätta försörjningen med aktiva. Vem som helst som kan svenska kan läsa det här! Det är faktiskt Spårvägssällskapets forum, så det är nog inte för mycket begärt att diskussionerna åtminstone inte ger en DÅLIG bild av föreningens verksamhet!!!
