Har jag funnit det?

[Harald]

Funnit vad? Jo, det stora skiljet mellan Kvillen och Kvillebäcken, det som en gång skilde vatten som rann mot Norge (Nordre älv) från vatten som rann mot Sverige (Göta älv). Dettas belägenhet diskuterades här för snart fem månader sedan, varvid vi konstaterade att väderförhållandena inte lämpade sig för fältstudier. Idag gjorde de det. Jag kom cyklande på vägen mellan Skogome och Tuve kyrkby och passerade då vattendraget några hundra meter väster om vägens korsning med Bohusbanan. Jag bestämde mig för att undersöka saken, men det visade sig inte vara så lätt, därav rubrikens frågetecken.
Kvillebäcken har varit utsatt för såväl naturens krafter som människans åtgärder. Tuveraset flyttade bäckfåran österut på en del av sträckan. På senare tid har ett projekt kallat DELTA skapat någon sorts tillrättalagd natur i området, till fromma för stadens innevånare. All denna information har jag inhämtat från en informationstavla på platsen. Söder om vägen som jag cyklade på har man skapat den våtmark som syns på bilden. Den avgränsas mot vägen av en dämning. Under vägen fanns en trumma och det var vatten på bägge sidor. Huruvida detta vatten via någon öppning i dämmningen stod i förbindelse med våtmarken är jag osäker på. Vattnet stod till synes helt stilla. Några hundra meter längre norrut kommer en bäck nedför branten från Skogome och dess vatten rinner uppenbarligen norrut. Söder om våtmarken kunde jag tydligt se att vattnet rann söderut. Skiljet verkar således ligga i närheten av vägen mellan Skogome och Tuve kyrkby om det finns. Kanske har man helt enkelt klippt av förbindelsen med dämmningen.

[Björn J.]

Man kan ju kolla i en karta om denna punkt är den högsta i omgivningarna, om så är fallet rinner ju bäcken åt två håll här.

Bj.

[Stefan N]

Det är inte bra när det rinner ur två håll från ett bäcken....

För att försöka vara lite seriös också så är det troligt att det
finns en underjordisk förbindelse mellan dämningen och bäcken.
Med tanke på bilden som tydligt visar typisk försumpning och sådan brukar ofta ha förbindelse genom sipprande vatten.

Nu ska jag vara helt ärlig att jag blir osäker eftersom vi befinner oss i Tuve-området och lera har ju en viss benägenhet att vara väldigt tät.
Det kan vara så att det ligger sprickor och håligheter i lerlagren som gör att ett ras även skulle kunna varit möjlig här om terrängen har varit mindre plan.

Det finns ett exempel på en s.k sadelmyr uppe i norra Sälenfjällen nära Öjskogsfjällstäkten där myren har avrinning åt två håll. Med blotta ögat kan man dock inte se något fall.

Mvh Stefan