Enligt uppgift avskaffades systemet med klippbiljetter (som nu finns på Ringlinien) och ersattes med den smalare modellen på kuponger, samt att delsträcksystemet infördes. Detta skedde den 1 juli 1956. Alltså 50 år sedan.
(Vad vet jag, jag var ju inte född då, men jag fick uppgiften av en spårvagnsförare)
Det hände i Göteborg för 50 år sedan
Moderatorer: Jourmaster, Infomaster
Kategoriregler
Diskussioner om spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik. Ej fjärrtrafik på järnväg odyl. Allmänna forumregler
Diskussioner om spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik. Ej fjärrtrafik på järnväg odyl. Allmänna forumregler
Det hände i Göteborg för 50 år sedan
Hälsningar Maria i Göteborg
Kanske flera nordiska spårvägsstäder övergick till stämpelstänger samtidigt? I Helsingfors tog man ibruk stämpelstängerna kring 1955-56. En enkel resa kostade då 25 mark (0,67 euro eller 6,20 kronor i dagens valuta). Idag kostar en motsvarande biljett 2,00 euro (18,40 SEK) - dagens spårvagnsresa är tre gånger så dyr som år 1955.
I mitten av 1950-talet kunde man köpa 9 resors kort för priset av 200 mark (5,40 euro / 49,80 SEK). Idag är motsvarande kostnad 12,15 euro (112 SEK) om man "stämplar" med resekort. Inte helt tredubbelt, men ändå. Hurudan har prisutvecklingen varit i Göteborg (och annanstans) under det gångna halvseklet?
Piirka
---------------
Språklektion 322 i Mumindalen
förseelsebot - ordningsbot
I mitten av 1950-talet kunde man köpa 9 resors kort för priset av 200 mark (5,40 euro / 49,80 SEK). Idag är motsvarande kostnad 12,15 euro (112 SEK) om man "stämplar" med resekort. Inte helt tredubbelt, men ändå. Hurudan har prisutvecklingen varit i Göteborg (och annanstans) under det gångna halvseklet?
Piirka
---------------
Språklektion 322 i Mumindalen
förseelsebot - ordningsbot
En gammal gubbe minns det nästan som igår, fast jag var bara 13.
Maskinen hade storleken av ett paket knäckebröd, försedd med en vev på högersidan som skulle dras ett helt varv. Vid de fast monterade apparaterna utvecklade konduktörerna rätt snart en teknik, då man kunde med ett slag med snärt få veven att gå varvet runt av sig själv.
Fast monterade var apparaterna i vagnar och släp med fast konduktörsplats. I de äldre vagnarna där konduktören gick omkring hade man apparaten i en sele på magen. På sidorna fanns diverse räkneverk som skulle avläsas vid "turens" början och slut. Upptill fanns en springa där kupongerna skulle stoppas ned för stämpling. Med en spak kunde bredden anpassas för 2 till 7 kuponger. På sidorna fanns hjul för inställning av Zon, på vänstra sidan främst med bokstäver och på höger sida med siffror. Dessa inställningar framgick på stämpelavtrycket tillsammans med en dagkod, som inte var offentligt uttydd, och en tidskod. Inställningen av dessa var komplicerad för hjulen satt inne i apparaten och fick manövreras med en stålpinne genom ett hål i höljet.
Hela stan indelades i zoner, korta högst någon kilometer. 2 zoner kostade 2 kuponger sedan fanns det en tabell hur många zoner man fick passera med 3, 4, osv kuponger. Barn åkte för halva antalet kupong, dock minst 2. Jag tror att detta berodde på att avtrycket med alla uppgifter hamnade på ytan av minst 2 kuponger.
Systemet gav många märkliga effekter som t.ex om man skulle åka från järntorget till centralen med 3:an över Grönsakstorget Brunnsparken så kostade det 2 kuponger, medan 1:an som gick över Vasagatan Valand kostade 3, beroende på att Vasagatan hade en egen zon, kallades C1, som gjorde att det blev tre zoner till Centralen.
En annan personlig effekt av detta taxesystem är att jag än idag kan värdet på 1 x 14, 2 x 14 osv till 7 x 14 utan att behöva tänka efter. 14 öre var nämligen kostnaden för en kupong om man köpte ett häfte- förköp.
Taxesystemet gällde bara i Göteborg och på spårvagnarna till Mölndal. Någon gång senare, i slutet på 60-talet infördes enhetstaxa i Göteborg och då infördes kuponger dubbelt så breda.
Maskinen hade storleken av ett paket knäckebröd, försedd med en vev på högersidan som skulle dras ett helt varv. Vid de fast monterade apparaterna utvecklade konduktörerna rätt snart en teknik, då man kunde med ett slag med snärt få veven att gå varvet runt av sig själv.
Fast monterade var apparaterna i vagnar och släp med fast konduktörsplats. I de äldre vagnarna där konduktören gick omkring hade man apparaten i en sele på magen. På sidorna fanns diverse räkneverk som skulle avläsas vid "turens" början och slut. Upptill fanns en springa där kupongerna skulle stoppas ned för stämpling. Med en spak kunde bredden anpassas för 2 till 7 kuponger. På sidorna fanns hjul för inställning av Zon, på vänstra sidan främst med bokstäver och på höger sida med siffror. Dessa inställningar framgick på stämpelavtrycket tillsammans med en dagkod, som inte var offentligt uttydd, och en tidskod. Inställningen av dessa var komplicerad för hjulen satt inne i apparaten och fick manövreras med en stålpinne genom ett hål i höljet.
Hela stan indelades i zoner, korta högst någon kilometer. 2 zoner kostade 2 kuponger sedan fanns det en tabell hur många zoner man fick passera med 3, 4, osv kuponger. Barn åkte för halva antalet kupong, dock minst 2. Jag tror att detta berodde på att avtrycket med alla uppgifter hamnade på ytan av minst 2 kuponger.
Systemet gav många märkliga effekter som t.ex om man skulle åka från järntorget till centralen med 3:an över Grönsakstorget Brunnsparken så kostade det 2 kuponger, medan 1:an som gick över Vasagatan Valand kostade 3, beroende på att Vasagatan hade en egen zon, kallades C1, som gjorde att det blev tre zoner till Centralen.
En annan personlig effekt av detta taxesystem är att jag än idag kan värdet på 1 x 14, 2 x 14 osv till 7 x 14 utan att behöva tänka efter. 14 öre var nämligen kostnaden för en kupong om man köpte ett häfte- förköp.
Taxesystemet gällde bara i Göteborg och på spårvagnarna till Mölndal. Någon gång senare, i slutet på 60-talet infördes enhetstaxa i Göteborg och då infördes kuponger dubbelt så breda.
Är det någon som har en delsträckskarta i Göteborg digitgalt, så kan den kunde lägga en länk härStaffan A skrev:En gammal gubbe minns det nästan som igår, fast jag var bara 13.
Systemet gav många märkliga effekter som t.ex om man skulle åka från järntorget till centralen med 3:an över Grönsakstorget Brunnsparken så kostade det 2 kuponger, medan 1:an som gick över Vasagatan Valand kostade 3, beroende på att Vasagatan hade en egen zon, kallades C1, som gjorde att det blev tre zoner till Centralen.
En annan personlig effekt av detta taxesystem är att jag än idag kan värdet på 1 x 14, 2 x 14 osv till 7 x 14 utan att behöva tänka efter. 14 öre var nämligen kostnaden för en kupong om man köpte ett häfte- förköp.
Taxesystemet gällde bara i Göteborg och på spårvagnarna till Mölndal. Någon gång senare, i slutet på 60-talet infördes enhetstaxa i Göteborg och då infördes kuponger dubbelt så breda.
Hälsningar Maria i Göteborg
-
Bengt Jönsson
- Inlägg: 657
- Blev medlem: onsdag 25 september 2002 11:46
- Ort: En till 031 återlokaliserad 031:a
- Kontakt:
Piirka skrev:Kanske flera nordiska spårvägsstäder övergick till stämpelstänger samtidigt? I Helsingfors tog man ibruk stämpelstängerna kring 1955-56. En enkel resa kostade då 25 mark (0,67 euro eller 6,20 kronor i dagens valuta). Idag kostar en motsvarande biljett 2,00 euro (18,40 SEK) - dagens spårvagnsresa är tre gånger så dyr som år 1955.
I mitten av 1950-talet kunde man köpa 9 resors kort för priset av 200 mark (5,40 euro / 49,80 SEK). Idag är motsvarande kostnad 12,15 euro (112 SEK) om man "stämplar" med resekort. Inte helt tredubbelt, men ändå. Hurudan har prisutvecklingen varit i Göteborg (och annanstans) under det gångna halvseklet?
Piirka
---------------
Språklektion 322 i Mumindalen
förseelsebot - ordningsbot
Men har du tänkt på köpkraftspariteten ?
Eller enklare, vad hade en spårvagnsförare i lön omräknat till dagens penningvärde? Vad och hur mycket kunde man köpa för pengarna helt enkelt. Jämför med vad en vanlig (ej platt-TV) kostar idag jämfört med vad en TV kostade typ 1956.
/Bengt