Konduktören är skyldig att växla högst 100 kronor

[Odd]

Hejsan.

Funderar på en sak... jag har inte kunnat hitta någonstans där det framgår att konduktören normalt är skyldig att växla högst 500 kronor. Jo, förresten, på A30-vagnarna och en del spärrkurer.. men i övriga fall då? Betyder det att resenärer kan komma och hävda att han/hon skall få åka med ändå trots att konduktören inte kan växla en tusenlapp?
----------------------------------
Förtydligande tillagt senare:
500 kronor är ett exempel....
----------------------------------


Kommentarer...........

[bruse]

Jag förstår inte frågan "Tycker du att man skall få åka med om man bara kan betala med en tusenlapp?"

Är det ett jakande eller nekande du frågar efter?

Konduktör? Menar du Djurgårdslinjen?

[Odd]

Jag insåg det när jag provade frågan så jag ändrade, men du hann uppenbarligen reagera innan jag en minut senare hade ändrat.

[TimK]

En av de allra trevligaste upplevelserna jag hade under min tid som förare på Lidingöbanan var när en rutinerad man, känd både här och på Djurgårdslinjen, en dag gick som konduktör på mitt tåg.

Vi stannade i Käppala, riktning Gåshaga, och han hoppade ut och bad mig att vänta ett ögonblick. Han höll på att växla åt en kvinna som såg rätt surmulen ut, vilket jag förstod när jag insåg vad hon fick för växel: "Sexton, sjutton, arton, nitton, tjugo, tjugofem, trettio, trettiofem, fyrtio, femtio, sextio, sjuttio, åttio, nittio, etthundra, etthundratio, etthundratjugo, etthundratrettio, etthundratfyrtio, etthundrasextio...." Det fortsatte ett bra tag. Jag log stort inombords.

Det var nämligen så att denna trafikant var känd för att hon hade satt detta i system. Hon klev alltid på tåget med bara en femhundring i hoppet att konduktören inte skulle kunna växla den. Just denna dag råkade just detta snille till konduktör ha med sig den växel som krävdes för att hon skulle få -- just det: Precis vad hon förtjänade!



Och nu kan den som vill försöka ägna sig åt att lista ut hur jag har röstat i den aktuella frågan....

Mvh Tim

[Per Lind]

Förr i världen satt en skylt i alla vagnar som upplyste resenären om att konduktören ej var skyldig att växla mer än ett visst belopp. Detta betyder ju att om resenären stiger ombord på vagnen har denne accepterat villkoren för transporten och är skyldig att tillse att man har en sedel max detta belopp i plånboken, eller någonstans på sig.
Man skall dock hellre fria än fälla och händer det några enstaka gånger må det väl vara OK, men sätts det i system är ovan beskrivna tillvägagångssätt ypperligt. Konduktören har ju varit extra hjälpsam och gjort mer än vad som krävs.
Hälsningar
-Per

[Gäst]

Det är inga problem så länge bankomaterna inte har slut på hundralappar. Hur ska man då göra om man endast kan få ut 500 kr?

[Bobjörk]

Jag växlar ibland 500-sedlar, men enligt skyltarna i våra vagnar (SB) så är jag inte skyldig att växla med än 100...
Finns ju vissa som har det härt med 500:a i system, och vissa som har flera ton tjugor i plånboken och försöker bluffa... sen bluir dom sura när jagf säger "Du har ju 3 tjugor i plånboken" eller "Det ligger ju en hundring där"

[PerGH]

En av de allra trevligaste upplevelserna jag hade under min tid som förare på Lidingöbanan var när en rutinerad man, känd både här och på Djurgårdslinjen, en dag gick som konduktör på mitt tåg.

Vi stannade i Käppala, riktning Gåshaga, och han hoppade ut och bad mig att vänta ett ögonblick. Han höll på att växla åt en kvinna som såg rätt surmulen ut, vilket jag förstod när jag insåg vad hon fick för växel: "Sexton, sjutton, arton, nitton, tjugo, tjugofem, trettio, trettiofem, fyrtio, femtio, sextio, sjuttio, åttio, nittio, etthundra, etthundratio, etthundratjugo, etthundratrettio, etthundratfyrtio, etthundrasextio...." Det fortsatte ett bra tag. Jag log stort inombords.

Det var nämligen så att denna trafikant var känd för att hon hade satt detta i system. Hon klev alltid på tåget med bara en femhundring i hoppet att konduktören inte skulle kunna växla den. Just denna dag råkade just detta snille till konduktör ha med sig den växel som krävdes för att hon skulle få -- just det: Precis vad hon förtjänade!



Och nu kan den som vill försöka ägna sig åt att lista ut hur jag har röstat i den aktuella frågan....

Mvh Tim

Jag minns när jag träffade på henne första gången och gav tillbaka 486 kr i mynt och någon enstaka tjugolapp. Märkligt nog verkade hon inte det minsta lycklig över att jag var så serviceinriktad att jag växlade ett högre belopp än vad jag hade skyldighet att göra. Det har dessutom hänt flera gånger att hon har fått en rejäl mängd mynt tillbaka så jag undrar varflör hon inte lär sig.

Att inte betala därför att man medför en sedel på ett stort belopp är lika illa som att inte vilja betala. I båda fallen berövas ju den som presterar tjänsten betalningen. I och med att man inte betalar skall man inte heller åka med.

Det finns skyltar åtminstone på RB, LB och SB som informerar om att man är skyldig att självmant visa färdbevis och att konduktör endast växlar visst belopp. Kan inte komma ihåg att jag sett någon skyltning på NB (som ju tillhörde tuben när skyltarna kom upp till skillnad från de övriga banorna). TB kom till senare och jag kan inte komma ihåg att jag sett skyltar i dessa vagnar (får studera ämnet i morgon).

[Mikael R]

Det finns skyltar åtminstone på RB, LB och SB som informerar om att man är skyldig att självmant visa färdbevis och att konduktör endast växlar visst belopp. Kan inte komma ihåg att jag sett någon skyltning på NB (som ju tillhörde tuben när skyltarna kom upp till skillnad från de övriga banorna). TB kom till senare och jag kan inte komma ihåg att jag sett skyltar i dessa vagnar (får studera ämnet i morgon).

Jo, det fanns sådana skyltar i A30 och B30 på NB tidigare iallafall. Vet ej hur det är nu, men det borde ju inte ha varit någon som har plockat ner dem

[Olle Mornell]

Jag tycker att man ska få åka med. Det är inte alltid man lyckas klämma ur en hundring ur en bankomat. Några reflektioner:

Att betala med för hög valör har förekommit i alla tider. Ett klassiskt motmedel som ju nämns här är ju att beväpna sig med växelpengar. Alla som tar upp avgifter är dock inte lika alerta så chansen att klara sig är nog goda.

En fundering vad skyltar om att växla ett visst maxbelopp går det också att spåna över. Den strika tolkningen ska väl vara att att om man nu betalar med 500 kr får man tillbaka som om det vore 100 kr. Man får alltså åka med om än lite (väl) dyrt. En tänkbar åtgärd är att vederbörande får ett tillgodokvitto att lösa in på någon biljettexpedition. I stockholm går det väl dessutom att köpa upp sig på remsor av rätt sort.

Hur stort är egentligen problemet och hur stort är egentligen engagemanget från personalen? En del på denna sajt har väl också åkt "med munnen" någon gång, utan stor peng.

[Resenär]

För att få åka med samhällets spårvagns- och busstrafik måste man självfallet följa de regler som gäller. Om max 100 kr gäller, eller max 500 kr gäller, då måste man som resenär följa detta. Om man inte tycker om detta så står det en (t.ex. dig) fritt att ordna transporten på annat sätt.

P.S. Köp ett 100-kort eller förköpshäfte eller periodkort etc. så slipper du fundera över detta. Så kommer du både billigare undan och ökar inte rånrisken för konduktörerna och förarna.

[Olle Mornell]

Nu vet jag inte om signaturen resenär riktade sitt svar till mig eller någon annan. I vilket fall som helst åker jag på ett två-zonskort och det kostar precis 500 spänn. Det blir alltså ingen växel i mitt fall. Jag laddar kortet ombord på bussen. Skulle jag försöka med en 1000-lapp så skulle jag säkert få tillbaka en 500-lapp eftersom någon annan före mig antagligen redan har laddat sitt kort.

Ibland besöker jag Stockholm och för ändamålet har jag alltid en remsa i plånboken. Då får man hela 40% rabatt så det är ju dumt att inte ha en. Numera en tämligen säker penningplacering också.

Mitt inlägg syftade snarare på den som misslyckats med att få ut rätt valör ur bankomaten. Trilskande bankomater har vi alla råkat ut för och den som inte råkar ha lagen om alltings jävlighet på sin sida tycker jag gott kan få åka med ändå. Att någon enstaka tant (är det alltid en tant?) sätter detta i system tycker jag inte är skäl nog att slänga av någon.

[Bobjörk]

Tillfälle då jag låtit nån gå av: (J= Jag K = Kund)
K: Visar upp ett två dagar gammalt kort.
J: påminner honom att det gått ut.
K: Räcker fram en femhundring.
J: "Jag inte kan växla den."
K: Jag skall köpa kort i Slussen
J: "Vart åkte du ifrån?"
K: "Fiskätra"
J: "Varför köpte du inte kort där?"
K: "Jag hann inte, när jag tagit ut pengar hörde jag bommarna gå ner..."
J: "Och då sprang du till tåget och försökte åka på ett gammalt kort och menar sen att jag skall växla en femhundring?"
K: "Ja, hur skall jag annars komma till Slussen?"
J: "Du kunde ha tagit nästa tåg."
K: "Men nu då, får jag åka nu?"
J: "Nej, inte om du bara har en femhudnring, jag har inte växel på den."
K: Blir sur och går av. Säger åt föraren att han måste prata med mig.
Föraren: "Jag kan inte göra nåt, det är konduktören som bestämmer, jag kör bara...
K: Går mot bussen

Var det rätt?
till historien kan tilläggas att han kanske hade fått åka med om det inte hade varit för följande:
Han försöker först bluffa.
Han kunde köpt kort i Fiskätra. Är ganska trött på alla som menar att dom har rätt att köpa kort i Slussen.

[Jan Bengtsson]

Hejsan.

Funderar på en sak... jag har inte kunnat hitta någonstans där det framgår att konduktören normalt är skyldig att växla högst 500 kronor. Jo, förresten, på A30-vagnarna och en del spärrkurer.. men i övriga fall då? Betyder det att resenärer kan komma och hävda att han/hon skall få åka med ändå trots att konduktören inte kan växla en tusenlapp?
----------------------------------
Förtydligande tillagt senare:
500 kronor är ett exempel....
----------------------------------


Kommentarer...........

I frågan ligger dolt en lite gammaldags inställning till resenären som något störande.

Grundprincipen är väl enkel, vill man ha betalande kunder måste man också vara beredd att kunna ta betalt.

En annan sak är att man inte vid varje tillfälle kan lämna växel på hur stora valörer som helst. Men det kan och bör uttryckas på annat sätt än att "konduktören är skyldig ...".

Jag har sett information där det sägs att konduktören inte alltid kan ge växel vid betalning med högre valörer. Ett betydligt vänligare tilltal.

[Hyena]

Låtit nån gå av? Delar ni inte ut böter i sthlm? I göteborg så är kontrolanterna brutala om man har ett gammalt kort. Såg när en tjej försökte att springa iväg, men kontrolanterna ryckte tag i Kapuchongen för att hejda henne. I göteborg tar även kondodörerna och kollar korten. dom e lite snällare .

[Hyena]

Låtit nån gå av? Delar ni inte ut böter i sthlm? I göteborg så är kontrolanterna brutala om man har ett gammalt kort. Såg när en tjej försökte att springa iväg, men kontrolanterna ryckte tag i Kapuchongen för att hejda henne. I göteborg tar även kondodörerna och kollar korten. dom e lite snällare .

[Bobjörk]

Låtit nån gå av? Delar ni inte ut böter i sthlm?

Det är biljettkontrollanterna som delar ut böter. Konduktörer klipper biljetter och håller ordning...
Ser vi ett gammalt eller förfalskat kort skall vi ta det, och vid förfalskning skall även namn och adress tas (och det berättar ju den "skyldige"?)

Så, ja, gå av får dom göra om dom inte vill betala och deras kort är gammalt...

[Mikael R]

Tillfälle då jag låtit nån gå av: (J= Jag K = Kund)
K: Visar upp ett två dagar gammalt kort.
J: påminner honom att det gått ut.
K: Räcker fram en femhundring.
J: "Jag inte kan växla den."
K: Jag skall köpa kort i Slussen
J: "Vart åkte du ifrån?"
K: "Fiskätra"
J: "Varför köpte du inte kort där?"
K: "Jag hann inte, när jag tagit ut pengar hörde jag bommarna gå ner..."
J: "Och då sprang du till tåget och försökte åka på ett gammalt kort och menar sen att jag skall växla en femhundring?"
K: "Ja, hur skall jag annars komma till Slussen?"
J: "Du kunde ha tagit nästa tåg."
K: "Men nu då, får jag åka nu?"
J: "Nej, inte om du bara har en femhudnring, jag har inte växel på den."
K: Blir sur och går av. Säger åt föraren att han måste prata med mig.
Föraren: "Jag kan inte göra nåt, det är konduktören som bestämmer, jag kör bara...
K: Går mot bussen

Var det rätt?
till historien kan tilläggas att han kanske hade fått åka med om det inte hade varit för följande:
Han försöker först bluffa.
Han kunde köpt kort i Fiskätra. Är ganska trött på alla som menar att dom har rätt att köpa kort i Slussen.

Jag tycker att du gjorde helt rätt. Det är ganska många som försöker med det där "tricket". Och inte bara på Saltsjöbanan utan även på bussarna.

[august]

Jo, det fanns sådana skyltar i A30 och B30 på NB tidigare iallafall. Vet ej hur det är nu, men det borde ju inte ha varit någon som har plockat ner dem

I A32orna på tolvan finns det i alla fall inga... kanske i A30/B30??? Fast jag kan inte komma ihåg några sådana... I min "åkatillskolantur" 7,48 från Ålsten så går det ju alltid A32