nb skrev:Odd skrev:17AGR skrev:
TRI TUB §13 mom 1: huvudsignal som visar felaktig eller otydlig signalbild eller är släckt anses visa "stopp".
TRI TUB §13 mom 2 huvudsignal som visar "stopp" får endast paseras efter tilstånd av TL.
Altså är det en TRI förselse att köra på fel antal gröna.
Problemet är att en signal som kan visa en, två eller tre gröna ju inte visar felaktig signalbild om den visar just en, tv eller tre gröna, i den mening att det är fel på signalen. Felaktigheten ligger ju i hurvida tågvägen sedan ligger åt det håll som tåget skall gå åt, men det har ju inte med att själva signalbilden i sig är felaktig.
Jag menar att paragrafen är otydlig, helt enkelt.
Enligt min ringa mening är den paragrafen solklar. Signalbilden är helt korrekt då den existerar i TRI. Felaktig signalbild är en sådan som inte finns i TRI, t.ex. när en lampa pajjat.
Att köra fel är ju huvudsakligen ett trafiktekniskt problem.
på "stora järnvägen" är det inte förarens business, han ska köra på signal, om sedan tågvägen ligger fel är det ju både smidigt och bra om han upptäcker det, men inget han är skyldig att upptäcka. Ofta går det ju inte ens att se.
Jämför skrivningen i äldre upplagor av Säo för järnvägen (här 1959 års utgåva ändringstryck 6 gällande fr o m 1/3 1968):
§8 mom 1 Felaktig, otydlig eller ofullständig signalbild på huvud-, dvärg-, spårspärr- eller vägkorsningssignal eller utebliven signal från dessa signalmedel anses som >>stopp>> för de rörelser som signalmedlet gäller för.
Säok (Kommentarer till säkerhetsordningen) förtydligar:
Exempel på
felaktig signalbild: huvudsignal visar
ett grönt sken (
en vinge) istället för två gröna sken (två vingar),
otydlig signalbild : hälften av en ljusöppning är röd eller grön medan den andra är vit,
ofullständig signalbild: dvärgsignal som visar
ett sken istället för två,
utebliven signal: huvudljussignal är släckt.
Det hör till saken att det på den här tiden normalt stod i tidtabellsboken (inte i linjebeskrivningen) vilket till vilket spår och till vilken signalbild tåget skulle tas in på station. I takt med att "fritt spårval" blev alltmera utbrett (fjärrblockerade sträckor har alltid haft fritt spårval), blev begreppet "felaktig signalbild" alltmer irrelevant, såvida inte det rör sig om rena felaktigheter (som till exempel den mest magnifika felaktiga signal jag någonsin sett: tre gröna och en röd i infarten till Uppsala C - jag såg den när jag tittade ut genom vagnsfönstret för att se varför föraren gjorde en kraftig inbromsning avslutad med en kännbart ryck).
På den här tiden var det nästan lika besvärligt att byta spår för ett tåg som att flytta ett tågmöte till en annan station.
Nu har jag för all del inte sett en tjänstetidtabell för tunnelbanan sedan 1970-talet, men där fanns inte spår eller signalbilder inskrivna.
Slika uppgifter finns helt visst i linjebeskrivningen (antar jag som aldrig sett någon), men jag har aldrig varit med om att en förare, vare sig i tunnelbanan eller på järnvägen, haft tjänstetidtabell och linjebeskrivning uppe samtidigt. (Inte så beträffande bussförare, där har jag gjort det själv.)
Att en förare på de premissena emellanåt kör in på fel spår är bara att vänta, och förresten var järnvägens gamla bestämmelser ingen garanti för att det inte hände där heller - jag har fått berättat för mig om när ett tåg till Österskär (lok + 6 personvagnar) nödlandat på spår 2 i Djursholms Ösby (som leder till Näsby park, och på den tiden som historien emanerar från, även till Eddavägen). För att det skulle ske måste följande ha hänt:
1) Tågklareraren gav bemyndigande om fel tågväg.
2) Ställverksvakten uppmärksammade inte detta och fällde fel tågväg.
3) Lokföraren uppmärksammade inte att han hade en grön mot i tidtabellsbokens angivna två.
4) Konduktören, som mot bestämmelserna fanns på loket, uppmärksammade det inte heller.
Dessvärre förmälde aldrig historien graden av rodnande kinder och generade blickar som sagda personal utbytte medan de fick reda ut situationen.
Att TriTUB i formuleringarna låter som gamla SJ Säo är kanske inte helt förvånande. SL Säk tycks ha plankat Säo rakt av i stora stycken. Ibland får jag känslan att SL Säk plankat bestämmelserna utan att förstå
varför de finns. Tydligaste exemplet på detta som jag känner till är TriRB §9 mom 3 (utgåva 1 ändringstryck 5): [...] Färgat sken får visas i handsignallykta/lampa endast när signal skall ges med detta sken.
Formuleringen går att finna i vilken säo som helst efter 1906. Och på järnvägen är skrivningen vettig: grovt räknat var signal med grönt sken någon form av klarsignal till tåg (såsom "klart", "klart för avgång" och "avgång") medan vitt sken var en signal till växlingsrörelse (såsom "lossa bromsen", "back" och "framåt" för att nämna de signaler med vitt sken som har samma
figur som ovanstående gröna signaler) - rött är alltid någon form av stoppsignal.
Som synes är grön signal den som ger de farligaste följderna om signalen missuppfattas, och därför är det klokt att förbjuda att grönt sken visas utom just vid signalgivning.
I SL:s värld är signalfärgerna vitt, orange och rött. Lite enkelt uttryckt är vit signal "full fart" medan samma figur med orange sken betyder samma sak fast sakta. Rött betyder, som alltid, stopp. Här är det alltså vit signal som ger de farligaste följderna. Därmed är det rimligen mindre lämpligt att visa vitt sken i lyktan när ingen signal ska ges.
Går vi tillbaka till järnvägen, så gjordes 1906 en större omläggning av signalerna. Bland annat så skiftade grönt och vitt väsentligen betydelse. Före 1906 var alltså vita signaler klarsignaler till tåg, medan gröna signaler var växlingssignaler. Och före 1906 tycks det varit
normalt att visa grönt sken i handsignallyktan då ingen signal skulle ges.
Hoppsan.
För övrigt har RB Tri (utg 1 ätr 5) §7 fortfarande skrivningen: Felaktig, otydlig, utebliven eller ofullständig [...] signalbild...
Antagligen (näst Saltsjöbanan) som sista järnväg i Sverige.
SI