Forum - Spårvägssällskapet.se

Hej!

Vi som jobbar på tuben i stockholm kallar våra vagntransporter(tomma tåg alltså) för en "fora".

Eftersom jag inte känner till ordet slog jag upp det i NE.

Döm om min förvåning när jag ser förklaringen "lastad vagn".

Kan någon förklara hur det kommit att betyda det exakt motsatta inom SL?

mvh,
Alexander

Anonymous skrev:Hej!

Vi som jobbar på tuben i stockholm kallar våra vagntransporter(tomma tåg alltså) för en "fora".

Eftersom jag inte känner till ordet slog jag upp det i NE.

Döm om min förvåning när jag ser förklaringen "lastad vagn".

Kan någon förklara hur det kommit att betyda det exakt motsatta inom SL?

mvh,
Alexander

Enkelt !!

Sånt brukar kallas företagskultur, på samma vis som Tur, Tåg, Kurs, Omlopp, Block m.m. är olika företags ord för samma sak.

//Leif D

Anonymous skrev:Hej!

Vi som jobbar på tuben i stockholm kallar våra vagntransporter(tomma tåg alltså) för en "fora".

Eftersom jag inte känner till ordet slog jag upp det i NE.

Döm om min förvåning när jag ser förklaringen "lastad vagn".

Kan någon förklara hur det kommit att betyda det exakt motsatta inom SL?

mvh,
Alexander

Enligt SAOL så betyder fora lass, och från det är ju inte steget till transport så långt! I det här fallet av vagnar, inte passagerare!

Ännu roligare är det att kika i SAOB:

Svenska Akademiens Ordbok skrev:Fora

Genus: r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Etymologi: [fsv. fora, färd, medfört gods, sv. dial. fora, resa (fram o. åter), lass; liksom nor. dial, fora, färd, sannol. av mnt. vo10re, färd, vagn, lass, motsv. fht. fuora (t. fuhre), feng. for, färd; i avljudsförb. till FARA;
jfr FOLA sbst.1-2]

1) 1) färd (numera bl. till lands o. med användande av drag- l. lastdjur) för transport (i ett l. flera lass) av en varumängd från en plats till en annan; ofta konkret, dels om den transporterade varumängden, dels om de använda fordonen (det använda fordonet) med sin las t, ofta med inbegrepp äv. av dragdjur (o. körkarlar). Göra, köra foror. En fora(med) järn, livsmedel.

Det tidigaste citatet i ordboken är tydligen av G II A, Göteborgs grundare.

Martin

Reimersholme71 skrev:Ännu roligare är det att kika i SAOB:

Svenska Akademiens Ordbok skrev:Fora

Genus: r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Etymologi: [fsv. fora, färd, medfört gods, sv. dial. fora, resa (fram o. åter), lass; liksom nor. dial, fora, färd, sannol. av mnt. vo10re, färd, vagn, lass, motsv. fht. fuora (t. fuhre), feng. for, färd; i avljudsförb. till FARA;
jfr FOLA sbst.1-2]

1) 1) färd (numera bl. till lands o. med användande av drag- l. lastdjur) för transport (i ett l. flera lass) av en varumängd från en plats till en annan; ofta konkret, dels om den transporterade varumängden, dels om de använda fordonen (det använda fordonet) med sin las t, ofta med inbegrepp äv. av dragdjur (o. körkarlar). Göra, köra foror. En fora(med) järn, livsmedel.

Det tidigaste citatet i ordboken är tydligen av G II A, Göteborgs grundare.

Martin

Och hade ordet, hypotetiskt alltså, varit äldre, alternativt yngre, men då bara från vissa landsdelar, så hade det förmodligen hetat:

Foris

Genus: r. l. m.; best. -en; pl. -ar.


/GN

Du skrev i en annan tråd att suffixet -is var ett vanligt substantivsuffix i fornnordiskan. Kan du ge något exempel? Jag har letat igenom SAOL, och alla ord med detta suffix är antingen uppenbara låneord (t.ex. dosis, praxis) eller moderna vardagliga ord (t.ex. bakis, osis). Om det fanns sådana ord i fornnordiskan har de tydligen inte överlevt in i nusvenskan.

Harald skrev:Du skrev i en annan tråd att suffixet -is var ett vanligt substantivsuffix i fornnordiskan. Kan du ge något exempel? Jag har letat igenom SAOL, och alla ord med detta suffix är antingen uppenbara låneord (t.ex. dosis, praxis) eller moderna vardagliga ord (t.ex. bakis, osis). Om det fanns sådana ord i fornnordiskan har de tydligen inte överlevt in i nusvenskan.

Nu vet jag inte om jag uttalade mig om vanligheten, det var i varje fall inte min avsikt i så fall. Det jag refererade till där var att Telia tog till språkvetare och då fann denna lösning. Det är väl också möjligt och troligt att många av dessa ord bytt ändelse när språket ändrat sig. Det är ju det som är själva ändringen i det fallet.

När det gäller exempel, så är det första jag kommer på och då främst utifrån din profil som anger Uppsala, området Fyris , där till exempel Fyrisån flyter. Kanske ett typexempel eftersom gamla former lättast lever kvar i namn.

Dock måste jag erkänna att jag blivit lite osäker på genuset som jag lite snabbt skrev r.l.m. Det är inte omöjligt att det är rätt, men jag blev lite osäker. Då skall väl egentligen singularändelsen vara -e ? Men men..

vänligen

/GN

Jag är lite nyfiken på om någon vet hur ordet kommit att ändra betydelse från "lass(t)" till "ingen lass".

Det kan väl inte ha skett över en natt? Hur har uttrycket vuxit fram?

Borde det inte heta "fora" när vi har folk i vagnarna och "icke-fora" när vi kör med en tom vagn?

Alexander

Anonymous skrev:Hej!

Vi som jobbar på tuben i stockholm kallar våra vagntransporter(tomma tåg alltså) för en "fora".

Eftersom jag inte känner till ordet slog jag upp det i NE.

Döm om min förvåning när jag ser förklaringen "lastad vagn".

Kan någon förklara hur det kommit att betyda det exakt motsatta inom SL?

mvh,
Alexander

Nja... Fora brukar transporter kallas som uppstår för att ytterligare ett tåg tillkommer vid till och frånkopplingar.Ex.Tur 34 ankommer slutstn. delas och blir tur 34 och 35.Tur 35 ankommer slutstn. tömmer och går hem till vagnhall som Fora tur 335.
Övriga transporter kallas däremot kort och gott för Vagntransport.

Begreppet Fora är säkert något som hängt med sedan tidernas begynnelse inom SL.,som så många andra.Ta tex.ordet Vantra.
Står det något i NE om det?
tutf

NE:
Vant = lina som stöttar ett segelfartygs mast i sidled : vantspridare, babordsvant, sträcka ~en. Hist sedan 1618. nederl want

Alexander

Jo det har säkert hängt med sedan tidernas begynnelse. Men någon måste ju ha sagt ordet först. Det måste ju komma någonstans ifrån?

Anonymous skrev:NE:
Vant = lina som stöttar ett segelfartygs mast i sidled : vantspridare, babordsvant, sträcka ~en. Hist sedan 1618. nederl want

Alexander

Vant - ja, men Vantra det är något annat det och så som jag förstod den förlkaring som jag fick så har det mer med Lovika än Sjöfart att göra.

Ett vantringståg är ett tåg som används i ytterändarna för att ta igen förseningar.

//Tony

Förklaringen i Swetramways lexikon är lite dunkel tycker jag. Hur som helst är detta bara en speciell användning av "vantra", som har en mycket allmännare betydelse, nämligen att flytta runt någonting. Jag hittade inte så mycket när jag googlade, men på en ishockeyklubbs hemsidan fann jag "Vi hade lite problem med att vi måste 'vantra' med backarna", varmed man menar att man inte hade kompletta femmor utan att varje kedja hade olika backar bakom sig i de olika bytena. I förbigående kan jag väl nämna att detta var regel förr. Man hade tre kedjor och två backpar. Tyvärr vet jag inget om ordets ursprung. Man skulle kunna gissa att det kommer från någon Svealandsdialekt. Jag har nog bara hört ordet i Stockholm. Hockeyklubben med hemsidan håller till i Enköping.

Anonymous skrev:NE:
Vant = lina som stöttar ett segelfartygs mast i sidled : vantspridare, babordsvant, sträcka ~en. Hist sedan 1618. nederl want

Alexander

Jag har alltid tänkt på vantra som överfört från processen när man sträcker vanten. Det vill säga man växlar mellan de olika vantskruvarna för att vanten skall bli jämnt spända runt om. Beror i och för sig lite på vantens infästning i masten, men i princip. Det är dock endast mitt spontana antagande.

vänligen

/GN

Någon skrev ovan om "företagskultur". Det torde alltså finnas en språklig sådan. Många "spårvägsord" kan alltså gå från generation till generation av personal inom en förvaltning. I en annan stad kan samma företeelse kallas något helt annat. Allmäna ordböcker kanske inte alltid har kännedom om dessa speciella "dialekt"-ord. På järnvägssiden bör sådana ord få en större spridning över riket eftersom föreskrifter, order etc är desamma över landet och personalen också oftare byter tjänstgöringsort.

Detta kanske vore något att bita i för en språkforskare och tillika diggare.