En-och-enhalvriktningsspårvagnar

[gek]

... diskuterades i detta forum 2017 viewtopic.php?p=356889&hilit=w%C3%BCrzburg#p356889, det handlar alltså om vagnar som normalt går som enriktningsvagnar, men har enstaka dörrar på vänstersidan och en enkel förarplats i vad som normalt är bakänden. Detta förekom framför allt på en del västtyska ledvagnar från 1960- och 1970-talen. Avsikten var att kunna byta körriktning utan vändslinga eller spårtriangel, och på återvägen vända i lämplig slinga. Jag hade observerat att sådana vagnar fortfarande gick i trafik i Würzburg. Düwag-vagnarna i Norrköping hade också en dörr på "baksidan", men bara rangerkontroller i aktern. Vilket ju gjorde vänsterdörren ganska meningslös. Det påpekades att vagnarna i Norrköping vid övertagandet från Duisburg och under de första åren i Norrköping hade en handmanövrerad "Feinstufen"-kontroller som knappast hade kunnat påverkas från bakänden för att användas vid normal körning.

Nu hittade jag i "der Stadtverkehr" 1975-7 (som jag av någon anledning sparat) en artikel av Johann Leinfelder om de åtta ledvagnar som då levererades till Würzburg. Där framgår att vagnarna var utrustade med vevmanövrerad BBC-Feinstufen-Unterflur-Zentralfahrschalter (central kontroller med många kör- och bromslägen, placerad under golvet) i A-delen. I bakänden fanns en förarplats med alla för normal körning behövliga manöverdon, möjlighet att använda kommunikationsradio mm, och vevmanövrering av pådrag och elbroms. Så antagligen fanns mekanisk förbindelse mellan "centralkontrollern" under golvet och båda förarplatserna. Sådant förekom i en del icke-ledade vagnar, men i en tredelad ledvagn borde det blivit både mekaniskt komplicerat och mer tungarbetat för föraren.

Leinfelder påpekar att vagnarna hade utformats för att kunna nyttjas som tvåriktningsvagnar, men att detta skulle utnyttjas endast undantagsvis samt vid rangering. I artikeln nämns också att dörrbrunnen för bakre vänsterdörren (dubbeldörr) normalt var täckt av en plåt (vilket gav fler bra ståplatser). Förarstolen i bakänden var av enkelt utförande.

[roggek]

Oslos SL-79 delserie 1 (101-125) är väl kandidater till en och en halvriktningsspårvaganr?
Med tanke på att de har dörr längst bak på vänstersidan, ävenså strålkastare och vindrutetorkare:
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/ ... _ET113.jpg

[leifd]

... diskuterades i detta forum 2017 viewtopic.php?p=356889&hilit=w%C3%BCrzburg#p356889, det handlar alltså om vagnar som normalt går som enriktningsvagnar, men har enstaka dörrar på vänstersidan och en enkel förarplats i vad som normalt är bakänden. Detta förekom framför allt på en del västtyska ledvagnar från 1960- och 1970-talen. Avsikten var att kunna byta körriktning utan vändslinga eller spårtriangel, och på återvägen vända i lämplig slinga. Jag hade observerat att sådana vagnar fortfarande gick i trafik i Würzburg. Düwag-vagnarna i Norrköping hade också en dörr på "baksidan", men bara rangerkontroller i aktern. Vilket ju gjorde vänsterdörren ganska meningslös. Det påpekades att vagnarna i Norrköping vid övertagandet från Duisburg och under de första åren i Norrköping hade en handmanövrerad "Feinstufen"-kontroller som knappast hade kunnat påverkas från bakänden för att användas vid normal körning.

Nu hittade jag i "der Stadtverkehr" 1975-7 (som jag av någon anledning sparat) en artikel av Johann Leinfelder om de åtta ledvagnar som då levererades till Würzburg. Där framgår att vagnarna var utrustade med vevmanövrerad BBC-Feinstufen-Unterflur-Zentralfahrschalter (central kontroller med många kör- och bromslägen, placerad under golvet) i A-delen. I bakänden fanns en förarplats med alla för normal körning behövliga manöverdon, möjlighet att använda kommunikationsradio mm, och vevmanövrering av pådrag och elbroms. Så antagligen fanns mekanisk förbindelse mellan "centralkontrollern" under golvet och båda förarplatserna. Sådant förekom i en del icke-ledade vagnar, men i en tredelad ledvagn borde det blivit både mekaniskt komplicerat och mer tungarbetat för föraren.

Leinfelder påpekar att vagnarna hade utformats för att kunna nyttjas som tvåriktningsvagnar, men att detta skulle utnyttjas endast undantagsvis samt vid rangering. I artikeln nämns också att dörrbrunnen för bakre vänsterdörren (dubbeldörr) normalt var täckt av en plåt (vilket gav fler bra ståplatser). Förarstolen i bakänden var av enkelt utförande.

Intressant...
dock om så ser ju de aktuella vagnarna (GT8 231-248) i viss mån annorlunda ut än de som Norrköping köpte från Duisburg (vi bortser från spårvidd).

Dels har de mer utrustning o bakänden.som strålkastare, vindrutetorkare och backspegel. Foto i Würzburg 1985-07-11, Leif D.


Förutom dubbeldörren längst bak på vänster sida, finns en enkeldörr längst fram på vänster sida. Foto i Würzburg 1985-07-11, Leif D.

Man ska också tänka på att dessa vagnar är 7-8 år yngre än de som köptes till Norrköping, så viss utveckling av den tekniska utrustningen kan ju ha skett.
Ser man på denna film... https://youtu.be/qw7H5yCQwxY?si=bHh7SwzmTTAQvmDV
...så ser man att det skåp som innehåller manöverplats längs bak, är i princip identiskt med det som fanns i Norrköpings M94 (vagn 71 har det kvar). Detta gör mej ytterst tveksam till att man kör bakåt med hjälp av vev motsvarande den som finns på förarplatsen för Feinstufern.
Vad man kan tänka sig är ju att någon form av manövermotor införts, för lättare manövrering i normal körriktning, men även för mer utvecklad körning bakåt.
Det skulle ju vara intressant att få se den där artikeln i "der Stadtverkehr", för att utvärdera. Det går även att ordna en visning av den vagn vi har kvar i Norrköping, om intresse finns.

[Lars_J]

Icke att förglömma - Gullfiskarna i Oslo, de med höga nummer och tryckluftbroms (B1 nr 184-203) hade såvitt jag känner till en hyggligt komplett körutrustning i bakänden. Jag bedömer att de platsar i detta avseende. Men jag tror att detta nog var vanligare än man kan tro.
/Lars J

[leifd]

Icke att förglömma - Gullfiskarna i Oslo, de med höga nummer och tryckluftbroms (B1 nr 184-203) hade såvitt jag känner till en hyggligt komplett körutrustning i bakänden. Jag bedömer att de platsar i detta avseende. Men jag tror att detta nog var vanligare än man kan tro.
/Lars J

Dock kan jag inte finna någonstans att någon Gullfisk skulle haft några dörrar på vänster sidan, med undantag för vagn 198 som skickats till japan och byggts om till spårvidd 1067 mm och fått dörrar till vänster...


Så jag tycker inte Gullfiskar platsar i samlingen som går att köra baklänges.

[Nils Carl Aspenberg]

Utenom 198 hadde ingen gullfisker dører på begge sider. Men B-vognene hadde full kontroller bak. Det ble også kjørt bakfra ordinært hver eneste dag. Det var store industrier på Skøyen, og det ble kjørt ekstravogn Skøyen-Avløs. Det finnes en historie om denne vognen på vei baklengs fra Avløs. Føreren stoppet på Furulund, og de som sto på holdeplassen kunne ikke finne dører. Konduktøren "Gjøken" åpnet vinduet og ropte: "Beklager frue, denne vognen kommer rett fra verkstedet og de hadde glemt å sette på dørene. Før linje 13 ble forlenget til Bekkestua, ble SL79 kjørt baklengs Lilleaker-Jar med passasjerer. Rundt sløyfen på Lilleaker og baklengs til Jar, hvor sløyfen ikke lenger fantes. Jeg har kjørt SL79 baklengs gjennom Oslo. Det var avsporing ved Ekebergparken, og jeg snudde ved Oslo hospital og kjørte baklengs til Avløs. Med en dør gikk den mye tid på holdeplassene.