Om dethär med flaggor på Djurgårdslinjens museievagnar.

[Hechtwagen]

Hej!
Det är enligt mig önskvärt att museietrafiken på linje 7N i rimlig utsträckning speglar de förhållanden som rådde före 3/9 1967.

Vid olika tillfällen är det önskvärt att flaggapryda motorvagnarna och då finns det historiskt två varianter, liten flaggning och stor flaggning.
Förenklat kan man säga att liten flaggning innebär en flagga i vardera flagghållaren, i det från spårmitt näst yttersta av de fyra rören för flaggor som varje hållare har

Stor flaggning innebär att alla fyra hålen förses med flaggor, totalt åtta flaggor framtill på vagnen.

Generellt gäller liten flaggning om alla vagnar som är ute i trafiken ska flaggas pga tex allmän flaggdag.

Stor flaggning används vid flaggning av en eller enstaka vagnar i regel i sambans med abonnemang.

En tidigare teknisk chef vid Djurgårdslinjen har förfärdigat en pedagogisk och tydlig instruktion för flaggning enligt ovan och den finns sannolikt fortfarande anslagen vid flaggförrådet.

Ett annat problem är den oautentiska längden på flaggstängerna, spårvagnarna skyltas med bussflaggor vilka har så korta stänger att flaggorna släpar mot taket och blir solkiga, spårvagnarna hade fram till cirka 1966-1967 alltid flaggor med längre stång för att flaggan inte skulle bli smutsig, bussarna har i regel renare tak och kan inte ha längre flaggstänger för att stängerna då knäcks mot träden.

SS/SL köpte in bussflagor till spårvagnarna närmare nedläggningen 1967 för att inte bli sittande med fel sorts flaggor när spårvagnarna försvunnit.

Mitt fötslag är att Djurgåtdslinjen införskaffar ett lämpligt antal flaggor med autentisk längd på stängerna vilket inte bara skulle se trevligt ut, det skulle dessutom hålla flaggorna rena. Notera att Leylandbussen på bilden försetts med spårvagnsflaggor och att ena flaggan redan gått av.