Vi fortsätter på temat raketartilleri. Som jag skrev tidigare är långräckviddigt raketartilleri inget "undervapen" och heller inget frontvapen, men ger möjlighet att angripa fienden i djupled. Hur bra eller dåligt det fungerar blir naturligtvis beroende på hur bra fienden är på att gruppera och/eller fortifiera sig, eller hur fiendens logistik är organiserad. Här är en
ukrainsk propagandaartikel som framhåller det amerikanska raketartilleriets överlägsenhet till den grad att man kan tro att ryssarna slåss med klubbor. Därför finns det anledning att återigen titta på vad Ryssland kan tänkas förfoga över.
Redan i somras föranledde denna ansats följande floskulösa påhopp från Enceladus-kollektivet
Enceladus skrev: ↑måndag 18 juli 2022 20:05
Hur objektivt är det att ständigt jämföra den ryska pappersprodukten 9A52-4 Tornado med Himars och dessutom framhäva att just Ukraina besitter få pjäser?
Att göra den jämförelsen har ingenting med förment objektivitet att göra, och den analysen kan göras återkommande, oavsett om det passar Enceladus-kollektivet eller ej. Naturligtvis är det här inte fråga om några "pappersprodukter, den "analysen" är alltför grund, eftersom hårdvaran faktiskt existerar.
De enda ryska raketsystem som det kan bli fråga om här är 9A53-S Tornado och Iskander-M.
Tornado S finns också i en lättare variant som taktiskt sett kan jämföras med HIMARS, 9A52-4 Tornado
9K720 Iskander är ett mycket tyngre raketsystem, som egentligen i första hand är tänkt som en taktisk kärnvapenbärare
Detta systems missil 9M723 jämförs ibland med amerikanska ATACMS, men i konventionellt utförande har den en avsevärt större (mer än dubbelt så stor) stridsladdning. Det blir nästan lite som att skjuta mygg med kanoner när Iskander-M används som slagfältsvapen. I vart fall är detta i teorin mycket kompetenta vapensystem, som borde ha kunna göra Ukraina avsevärd skada på slagfältet. Ändå har ryssarna inte varit tillnärmelsevis lika framgångsrika med sina långräckviddiga raketvapen. Vad kan det bero på? Några möjligheter:
- Ryssland har inte tillräckligt många (fungerande) pjäser
- Ryssland har inte tillräckligt många missiler
- Tillgängliga missiler har inte den uppgivna/tillräckliga skottvidden
- Tillgängliga missiler har inte den uppgivna/tillräckliga träffsäkerheten
- Tillgängliga missiler har fel typ av stridsladdning (ex.vis klusterammunition istf. spräng/splitterladdning))
Utöver detta kan det tillkomma operationella faktorer, som att ukrainska styrkor är skickligare på att gruppera sig på sätt som gör dem mindre sårbara för missilangrepp.
I fallet Iskander-M är faktorn 2. ovan ganska uppenbar, vilket jag också framhållit tidigare. Ryssland har inte tillräckligt många Iskander-M/9M723-missiler att sätta in på slagfältet i Ukraina, eftersom de då skulle äventyra sin kärnvapenberedskap. Annars skulle vi ha sett helt andra vapeninsatser med detta system.
Det ryska militärtekniska kunnandet är avsevärt, även om det förföll en del efter Sovjetunionens upplösning. Vad som däremot har förfallit sedan dess är tillverkningskapaciteten. Ryssland har inte förmåga att tillverka moderna vapensystem i den omfattning de skulle behöva. Anledningen till detta skulle kunna bli föremål för en helt egen analys, kanske.