Spekulationerna flödar just nu, och det är lätt att dra förhastade slutsatser. Vi vet ex.vis inte så mycket om hur pass kapabla attackvektorer Iran egentligen använde. I vilket utsträckning USA deltog i bekämpningen vet vi inte heller.
Sedan har Israel fördelen (i detta fall) av att vara ett till arean litet land, vilket gör att det går att etablera ett väldigt tätt luftförsvarssystem. Det krävs inte så många enheter för att etablera ett sådant, jämfört med ex.vis ett vidsträckt land som Ukraina. Europa har också andra problem, dels med sina storstäder, dels med kritisk infrastruktur utspridd över större områden, som ex.vis för energiproduktion.
Sedan finns alltid kvantitetsfaktorn, beroende på luftförsvarets täthet är det i teorin alltid möjligt att genomföra mättnadsattacker, dvs. då antalet attackvektorer är större än vad luftförsvaret klarar av att bekämpa rent numerärt. Uppenbarligen nådde Iran inte dit denna gång.
Om det är "rätt", i någon mening, att förlita sig på israeliska vapen är svårare att avgöra. Av en av källorna ovan framgår att inte heller Arrow-3 är hundraprocentigt (förstås)
NDTV skrev:Unlike conventional hit-and-kill technology of rockets that rely on liquid or gas propulsion, the Arrow 3 has a conventional rocket motor, and once launched, its trajectory can be adjusted. Though Arrow 3 is the latest addition, in April 2021, Israel admitted that it failed to intercept Syrian missiles on multiple occasions.
Vad man kan säga är i alla fall att mera vapenhandel med Israel stärker Netanyahu-regimen och de fascistiska tendenserna i Israel. Det inträffade var exakt vad Israel behövde, eftersom det drar bort uppmärksamheten för Netanyahus urskillningslösa krigföring i Gaza, och möjligen en av kalkylerna bakom den israeliska attacken mot den iranska beskickningen.
Dessutom utarmar det den europeiska försvarsindustrin och gör Europa ännu mer beroende av det amerikansk-israeliska komplexet (Arrow-3 är som synes till stor del finansierat av USA och utvecklat med amerikansk know-how). Det kommer kommer att straffa sig i längden:
Europe Without America (IISS)
IISS skrev:A Europe composed of around 30 sovereign states of very different sizes, economic and military capabilities, and strategic perspectives will predictably struggle to achieve unanimity or even consensus on security priorities. This disunity was somewhat sustainable with the American Leviathan acting as a backstop, especially as a federal Europe is in no way a feasible prospect in the foreseeable future. But with the possibility of the Leviathan’s withdrawal within a matter of months, rather than years or decades, it is unclear how far the recent encouraging European rhetoric will be matched by meaningful actions. Decades of underinvestment in defence will require significant and sustained expenditure to remedy, at the same time that anaemic economic growth, costly social models and ageing populations put great pressure on those same budgets.
As we approach the 75th anniversary of NATO’s founding, much will be heard of its status as the most powerful alliance in history. Probably less will be said, at least in public, of the reality that its members remain overwhelmingly militarily dependent on a single ally, and even less about how Europe would feasibly and sustainably secure itself during a second Trump presidency.
F.ö. är det inte Europa utan Tyskland som förlitar sig på Arrow-3, även om Scholz försöker dra med sig fler i sitt ESSI-hopkok.
PS:
Leviathtan, som nämns i texten ovan, är ett begrepp som myntades av den engelske filosofen Thomas Hobbes (1588–1679).
