Putin har ju ett antal om inte medlöpare så åtminstone nyttiga (som inte all iofs. behöver vara idioter). Internationellt känd är ex.vis den australiske journalisten
John Pilger, en slags internationell motsvarighet till Sveriges Knut Lindelöf. Båda är gamla farbröder nu, som fick sin världsbild formad under 68-vänsterns glansdagar, och det märks med tanke på att Pilger tillhör den som utnämner USA till allt onts upphov, medan marxismen-leninismen går fri. Inte ens när han blev jagad av Röda Khmererna i Kambodjda ville ha inse det. Här är en intressant, kritisk analys av Pilgers världsbild:
Victim Putin is surrounded by the evil West in the bizarre world of John Pilger. Pilger gör i alla fall ingen hemlighet av att han bedriver ren opinionsbildning.
I Sverige har vi ju forskaren
Frida Stranne, vars anti-amerikanism har blivit värre och värre för varje år hon har studerat amerikanska misstag i det förflutna, även om hon kunnat paketera detta under forskarflagg, gärna i samarbete med iransk-amerikanska
Trita Parsi, som gärna för div. tredjevärldsdiktatorers talan (
Why non-Western countries tend to see Russia's war very, very differently )
Stranne har tidigare varit borgerliga tidningars (Expressen, SvD) kelgris men idag ramlar masken av i en (sk. kulturartikel, i enlighet med AB:s vilseledande beteckningar) artikel i AB:
Dubbelmoralen om krig får mig att tappa andan, med underrubriken (med reservation för rubriksättningen): "Svenska medier och politiker agerar megafoner åt de amerikanska hökarna", ett av de mest beklämmande aktstycken jag läst. Nyckelfrasen i denna smörja är "
De (dvs. "de amerikanska hökarna", min anm.)som kontinuerligt utnyttjat Rysslands svaghet efter murens fall utan att tillmötesgå Moskvas krav på olika säkerhetsgarantier – något de själva med självklarhet hade krävt i samma läge.
Dvs. direkt hämtat ur Putins propaganda. Artikeln kunde i själva verket ha varit skriven i Moskva, med tanke på att den dryper av whataboutism. Man undra i själva verket vad Stranne gör i USA, ett land som hon hatar så intensivt? Som tur är får hon inte stå oemotsagd. I dagen Expressen bemöter Linda Jerneck (som jag är avis på för att jag inte längre kommer i en sådan klänning som hon har på sin byline) Strannes tirader:
USA-hatet gör forskaren blind för Rysslands brott. Det är som Jerneck säger
Att utmåla demokratiska länder som lika goda kålsupare som auktoritära är ett välbeprövat kort i den ryska propagandaleken.
I bästa fall skulle man kunna se Strannes utläggningar som ett försök till sk. tredje ståndpunkt, nu liksom då hamnar sådant ofta i knäet på världens diktatorer. Ett annat sätt att se detta är som ett led i Strannes opinionsbildning för att förhindra et finsk/svensk Nato-inträde - just nu verkar hon koncentrera sig på Finland:
Hur agera om Trump återtar makten, raserar Nato eller närmar sig Putin på Europas bekostnad?. Stranne är givetvis i sin fulla demokratiska rätt att bilda opinion för sin åsikt, men då hamnar ju forskarglorian på sned, förstås. Här argumenterar Stranne med indirekta argument mot ett Nato-medlemskap, problemet hon pekar på är dock reellt.
USA:s republikanska parti, Abraham Lincolns stolta frihetsparti har nu drivit iväg så till den milda grad att det med europeiska mått mätt måste betraktas som ett högerextremt parti där Joe Biden är en större fiende än Putin, och lögnen om att Donald Trump "egentligen" vann presidentvalet hålls levande. Att Trump återtar presidentposten 2024 betraktar jag som nästan givet, demokraterna har inget att sätta emot. Biden är mer eller mindre förbrukad då, och Kamala Harris är lika hatad som Hillary Clinton. USA är ett land grundat av män, för män. Gerymandingen dvs. att rita om valkretsarna för att gynna det egna partiet pågår tyvärr för fullt (vilket är ett av mina starkaste argument mot ett majoritetsvalsystem), framför allt i de republikanskt styrda delstaterna. Ur ett statsvetenskapligt perspektiv kan man tycka att det är lite underligt att ett federalt val inte regleras av en federal vallag. Biden-administrationen försökte få någonting sådant genom Kongressen, men några demokratiska principryttare stoppade det, i förening med republikanerna. Kompetensfördelning mellan den federala och delstatliga makten har ju varit ett stridsäpple sedan USA bildades.
Vladimir Vladimirovitj ser nöjd och glad ut här (de sitter ju ned - så publicum slipper se vilken kortis han är) men Donald ser ut att ha tankarna på annat håll