Inför Ryssarnas invasion (2022)

[dr Cassandra Nojdh]

Själva angreppet är också farsartat. Ryssland har gjort flera stora misstag, vilket har lett till över tusen döda ryska soldater på bara två dagar. Kazakstan, Putins nära allierade som nyligen räddades från våldsamma protester, vägrar att hjälpa till.

Man får nog vara lite försiktig med orden. Krig är aldrig farsartat! Men det är uppenbart att invasionen inte har gått riktigt som planerat, det verkar ha slarvats en hel del med operationsplanerna, i synnerhet om man betänker att Ukrainas missilförsvar är diminutivt, och Ukraina i stort sett saknar offensiva missilsystem som t.ex. Tomahawk. Däremot är ju Ukrainas armé betydligt mera välorganiserad jämfört med ex.vis 2014, och ryssarna verkar inte ha lyckats störa ut det ukrainska sambandet i den utsträckning man hade hoppats på. Också det ryska pansaret har visat sig sårbart för missilsystemen Javelin och RB57/NLAW, även om Ukrainas tillgång till dessa vapensystem förstås inte är obegränsad.

Eftersom det inte gick att få till ett så kuppartat övertagande som man hade hoppats på från rysk sida så får man övergå till Berlin-taktiken från 1945, omringa Kiev och därefter skjuta sig in med pansar och artilleri. Ett rent utnötningskrig, i så fall och det vet ryssarna vad det innebär. Traditionellt har ju Ryssland aldrig fäst så stort avseende vid personella förluster, och i och med att Vladimir Vladimirovitj tagit ett järngrepp runt informationskanalerna så når inte detta ut till den ryska allmänheten.

Strid i tätbebyggelse är kostsam, men har man ringat in Kiev och skurit av staden för förstärkningar är det egentligen bara en fråga om tid och hur mycket rå styrka (med vidhängande förluster, olika siffror nämns 1000 - 3000 stupade ryska soldater hittills) Ryssland är beredd att använda. Nu verkar ju en stor del av den ukrainska politiska ledningen finnas kvar i Kiev, och kan man utplåna den samtidigt så är ju mycket vunnet, ur ryskt perspektiv. Under alla förhållanden är Vladimir Vladimirovitj beredd att betala i stort sett vilket pris som helst (gränsen går möjligen vid kärnvapen) för att knäcka Ukraina. Så fiasko är det nog för tidigt att tala om. Den ukrainska statsledningen har ju efterfrågat om det finns möjlighet till vapenstillestånd och förhandlingar, men där har ju Vladimir Vladimirovitjs torped Sergej Viktorovitj Lavrov sagt ifrån att bara kapitulation godtas, ungefär som 1945 (se vidare nedan).

Det förefaller ju också som om Nato och USA ger Ukraina så mycket militärt stöd det det går, utom stridande personal, eftersom det är där Vladimir Vladimirovitjs röda linje går just nu. Men den kan ju ändras, om detta drar ut på tiden. Det var ju ingen slump att den ryska krigsmakten övade med (potentiellt) kärnvapenbärande missiler före invasionen:
https://apnews.com/article/russia-ukrai ... 7496a21a2f

Troligen handlar det mest om underrättelser, att föra in militär hårdvara i Ukraina nu blir nog inte så lätt. Flygtransporter förefaller omöjliga, dessutom måste alla transportmedel vara ukrainska pga. den röda linjen. Återstår landtransport, där ukrainska lastbilar hämtar vid västgränsen. Men Ukraina är stort och det är långt från gränsen till stridsområdena. Sådana transporter skulle heller inte vara helt riskfria, man måste vara beredd på att ryssarna har örnkoll på sådana rörelser (genom satellitspaning och på annat sätt) och kommer att angripa med flyg eller missiler.

Frågan är vem Ryssland ska sätta in istället, när det ukrainska motståndet är nedkämpat. Den gamle politruken Viktor Janukovitj, kanske, om han inte har tittat för djupt i vodka-flaskan efter sin flykt till Ryssland 2014.
---------------------------------------------
Fotnot: Här är en bortklippt scen ur Oliver Hirschbiegels film "Undergången" från 2004, om hitlerrikets sista dagar. Bakgrunden till scenen, som ska utspela sig 1/5 1945 är följande. Hitler har skjutit sig dagen innan och Joseph Goebbels är ny rikskansler. Han skickar ut Nazitysklands siste arméchef general Hans Krebs som parlamentär (bl.a. eftersom denne talar ryska) till en av marskalken Grigorij Zhukovs frontbefälhavare, generalen Vasilij Ivanovitj Tjujkov men får inte riktigt det svar han önskar. Krebs återvänder därefter till führerbunkern och skjuter sig efter att Goebbels gjort detsamma. Den 2/5 kapitulerar Berlin.

General Tjujkov ser avsevärt fräschare ut i filmen än i verkligheten - vodkaflaskan fanns nog med där också. I den inledande sekvensen i klippet, där generalen äter middag med några sovjetiska krigskorrespondenter, så ser man att den slipade karaffen med klart innehåll står framställd på bordet.

[dr Cassandra Nojdh]

Jag kan inte på något sätt gå i god för att den här kartan (hämtad från engelska Wikipedias artikel om den ryska invasionen) är riktig, men den ryska krigsmakten verkar ha haft förhållandevis små framgångar territoriellt, mest norr om Krim:


Längs den gamla fronten mot utbrytarområdena verkar man inte ha kommit någon vart alls. Kanske prioriterar man inte detta från rysk sida heller, nu är det Kiev som gäller. På kartan syns också det fega överfallet på garnisonen på Bile (även kallad Ormön) där 13 eller 14 ukrainska gränspoliser utplånades av ryska sjöstridskrafter.

Här är också Lars Wilderängs löpande rapportering (som får tas för var den är värd):
https://cornucopia.se/2022/02/uppdatera ... h-bransle/

Undvik dock att läsa kommentarerna, kommertarsfält har en underlig förmåga att dra till sig Sveriges begåvningsreserv.

[Stefan Isaksson]

Undvik dock att läsa kommentarerna, kommertarsfält har en underlig förmåga att dra till sig Sveriges begåvningsreserv.

Du gjorde mig nyfiken, så jag läste faktiskt kommentarerna.
Jag måste tillstå att jag tyckte dessa höll högre kvalitet än vad jag läst i kommentarfältet på till exempel Deutche Welles engelskspråkiga nyhetsinslag.
Där torgförs tesen att det är USA som håller i trådarna. Nå majoriteten av inläggen är vettigare.

Det häckar friskt med dumma kommentarer i alla media skulle jag tro. En del är nog skrivna av ryska trollfabriker och inte av stollar.

[dr Cassandra Nojdh]

Undvik dock att läsa kommentarerna, kommertarsfält har en underlig förmåga att dra till sig Sveriges begåvningsreserv.

Du gjorde mig nyfiken, så jag läste faktiskt kommentarerna.
Jag måste tillstå att jag tyckte dessa höll högre kvalitet än vad jag läst i kommentarfältet på till exempel Deutche Welles engelskspråkiga nyhetsinslag.
Där torgförs tesen att det är USA som håller i trådarna. Nå majoriteten av inläggen är vettigare.

Det häckar friskt med dumma kommentarer i alla media skulle jag tro. En del är nog skrivna av ryska trollfabriker och inte av stollar.

Ja, allt är ju förstås relativt. Att det cyberkrigas frisk just nu är ju uppenbart - på alla nivåer. Vladimir Vladimirovitj har ju (bl.a.) en trollfabrik i S:t Petersburg

Internet Research Agency i Sankt Petersburg

Det är märkligt att en så (i ryska ögon) obetydlig sajt som Wilderängs utsätts för upprepade attacker. För Vladimir Vladimirovitj betyder vl en sådan ungefär lika mycket som en tvestjärt (eller något annat motsvarande kryp) under skosulan.

Men det är klart, det är ju ultravåld som gäller, i stort som i smått. Kvaliteten på de ryska förband som hittills satts in verkar ju inte vara den bästa, vilket får mig att tro att A-laget har sparats för att sättas in först om ukrainierna visar sig vara en mera hårdknäckt nöt. Den ryska krigsmakten består, om jag inte är helt felunderrättad, av både yrkessoldater och värnpliktiga och det kan mycket väl vara de sistnämnda som offras i första vågen.

---------------------------------------------------------------
Fotnot:
Någon kanske undrar varför jag benämner Ryska Federationens president som jag gör. Allt sedan jag läste de stora klassiska, ryska tegelstensromanerna har jag fascinerats av ryssarnas namnskick, och tilltalet med namn och farsnamn. Det vore som som jag skulle tilltalas med Cassandra Helgesdotter (ryska: Kasandra Olegovna). Man ser ju det där t.ex. på klippet där Vladimir Vladimirovitj läxar upp sin spionchef, och sedan säger åt honom att gå och sätta sig. Nästa man som ropas upp är Vladimir Aleksandrovitj (Kolokoltsev), inrikesministern.

[dr Cassandra Nojdh]

Istället för att gå ned sig i det militärtekniska "träsket" (som jag f.ö. inte behärskar så bra) kan man ju reflektera lite över de politiska implikationerna. En viss skribent skrev ju tidigare såhär:

Detta är ytterst tragiskt och hemskt att se, men framförallt hade det kunnat undvikas.
Hoppas det hela får ett snabbt slut.

Ja, hade det kunnat undvikas? Eller rättare sagt, vad vill Vladimir Vladimirovitj uppnå? Det har ju anförts att Ryssland inte vill ha in Nato i sin sydvästra flank, och att Moskva skulle kunnat nöja sig med ett Ukraina med ungefär samma roll som Finland under kalla kriget. Stämmer det? I slutskedet av WW2 bedömde Stalin att de fanns angelägnare krigsmål än att krossa Finland och förvandla landet till Finska Socialistiska Sovjetrepubliken - FSSR, även om det troligen var målet tidigare under kriget.

Finlands utrikespolitiska manöverutrymme var ju efter 1945 mycket begränsat, men landet kunde bibehålla ett demokratiskt styrelseskick - Stalin tyckte uppenbarligen inte att det var värt att skapa någon finsk kopia av Pragkuppen. Inrikespolitiskt manifesterade det sig i att Uhro Kekkonen omvaldes gång på gång, vilket väl får anses konstitutionellt tveksamt, men som den Finlandssvenska journalisten Anna-Lena Lauréns gamla moder brukade säga: "Kekkonen får göra vad han vill, bara han håller ryssen borta".

När Sovjetunionen föll sönder lyckades ju ett flertal randstater - som tidigare hade varit delar av sagda "union" - frigöra sig. De baltiska staterna var väl kanske mindre intressanta, även om Gorbatjov tyvärr tillät en del skjutande i RIga. Att Vitryssland och Ukraina frigjorde sig tog däremot hårdare, gammalt slaviskt hjärtland. Till all lycka visade det sig att en bandit - Lukasjenko - tog makten i Vitryssland. Under de kaotiska Jeltsin-åren spelade väl detta inte så stor roll, men när Vladimir Vladimirovitj kom till makten passade det ju som hand i handske att ha en sådan skurk som granne, som höll sitt folk i ett järngrepp. Moskva hade antagligen hoppas på samma utveckling i Ukraina - också slavisk hjärtland - det gamla LIllryssland. Visserligen kunde ett självständigt Vitryssland respektive Ukraina tolereras tills vidare, men inget av länderna fick ge sig iväg på egna äventyr. Och framför allt ingen utveckling mot demokrati! Därför hoppades Vladimir Vladimirovitj antagligen på en vitrysk utveckling även i Ukraina, under Viktor Fedorovitj Janukovitj. Därför var det naturligtvis en enorm besvikelse när ukrainarna jagade bort honom 2014. I Vladimir Vladimirovitjs föreställningsvärld , som gammal KGB-överste, var naturligtvis detta ingenting annat än en CIA-stödd kupp. Han blev ju så traumatiserad när KGB plus delar av "the hard core" inom kommunistpartiet försökte, och misslyckades med att, avsätta Gorbatjov och "normalisera" situationen 1991, att han lämnade KGB året därpå.

Så egentligen var det kört för Ukraina redan 2014. Ett självständigt, demokratiskt Ukraina, oavsett om detta tusen gånger om hade förklarat sig vilja vara alliansfritt, kunde ju bara inte tolereras. Man vet ju aldrig - med demokratier!

Hursomhelst måste Vladimir Vladimirovitj vara rasande just nu, och hotar antagligen de ryska befälhavarna med krigsrätt och de strängaste straff om de inte snart åstadkommer ett genombrott (jag kan föreställa mig scenen när Vladimir Vladimirovitj läxar upp försvarsministern: "Sergej Kuzjugetovitj, vad menar ni med detta?!").

Tiden är nämligen inte på Rysslands sida. Egentligen har Ryssland bara två taktiska optioner, som förstås kan kombineras:

• Sätta in (mycket) mer trupp och på så sätt mätta det ukrainska försvaret
  Det leder naturligtvis till ökade egna förluster - om man är beredda att ta dessa - men dränerar ju ukrainarna både personellt och materiellt och minskar deras möjlighet att hålla ut
• Sätta in riktigt tunga vapen.
  Hittills har Ryssland använt förhållandevis lite vapenvåld (i förhållande till vad man kan åstadkomma). Om man struntar i sidoeffekter av typen civila förluster, är det ju möjligt att göra en massiv insats med artilleri och riktigt tunga bomber av termobarisk typ, även mot befolkningsscentra som Kiev eller Charkiv. Ungefär som i Tjetjeniens huvudstad Groznyj
  

Bland strategiska överväganden finns naturligtvis möjligheten att attackera västra Ukraina från Vitryssland och försöka skära av möjligheten till tillförsel av militär hårdvara genom att blockera gränsen mot Nato-länderna i väst - något som jag nämnt tidigare. Risken för oavsiktliga incidenter med Nato ökar naturligtvis kraftigt i ett sådant läge.

[Lennart Petersen]

Själva angreppet är också farsartat. Ryssland har gjort flera stora misstag, vilket har lett till över tusen döda ryska soldater på bara två dagar. Kazakstan, Putins nära allierade som nyligen räddades från våldsamma protester, vägrar att hjälpa till.

Man får nog vara lite försiktig med orden. Krig är aldrig farsartat! Men det är uppenbart att invasionen inte har gått riktigt som planerat, det verkar ha slarvats en hel del med operationsplanerna, i synnerhet om man betänker att Ukrainas missilförsvar är diminutivt, och Ukraina i stort sett saknar offensiva missilsystem som t.ex. Tomahawk. Däremot är ju Ukrainas armé betydligt mera välorganiserad jämfört med ex.vis 2014, och ryssarna verkar inte ha lyckats störa ut det ukrainska sambandet i den utsträckning man hade hoppats på. Också det ryska pansaret har visat sig sårbart för missilsystemen Javelin och RB57/NLAW, även om Ukrainas tillgång till dessa vapensystem förstås inte är obegränsad.

Eftersom det inte gick att få till ett så kuppartat övertagande som man hade hoppats på från rysk sida så får man övergå till Berlin-taktiken från 1945, omringa Kiev och därefter skjuta sig in med pansar och artilleri. Ett rent utnötningskrig, i så fall och det vet ryssarna vad det innebär. Traditionellt har ju Ryssland aldrig fäst så stort avseende vid personella förluster, och i och med att Vladimir Vladimirovitj tagit ett järngrepp runt informationskanalerna så når inte detta ut till den ryska allmänheten.

Strid i tätbebyggelse är kostsam, men har man ringat in Kiev och skurit av staden för förstärkningar är det egentligen bara en fråga om tid och hur mycket rå styrka (med vidhängande förluster, olika siffror nämns 1000 - 3000 stupade ryska soldater hittills) Ryssland är beredd att använda. Nu verkar ju en stor del av den ukrainska politiska ledningen finnas kvar i Kiev, och kan man utplåna den samtidigt så är ju mycket vunnet, ur ryskt perspektiv. Under alla förhållanden är Vladimir Vladimirovitj beredd att betala i stort sett vilket pris som helst (gränsen går möjligen vid kärnvapen) för att knäcka Ukraina. Så fiasko är det nog för tidigt att tala om. Den ukrainska statsledningen har ju efterfrågat om det finns möjlighet till vapenstillestånd och förhandlingar, men där har ju Vladimir Vladimirovitjs torped Sergej Viktorovitj Lavrov sagt ifrån att bara kapitulation godtas, ungefär som 1945 (se vidare nedan).

Det förefaller ju också som om Nato och USA ger Ukraina så mycket militärt stöd det det går, utom stridande personal, eftersom det är där Vladimir Vladimirovitjs röda linje går just nu. Men den kan ju ändras, om detta drar ut på tiden. Det var ju ingen slump att den ryska krigsmakten övade med (potentiellt) kärnvapenbärande missiler före invasionen:
https://apnews.com/article/russia-ukrai ... 7496a21a2f

Troligen handlar det mest om underrättelser, att föra in militär hårdvara i Ukraina nu blir nog inte så lätt. Flygtransporter förefaller omöjliga, dessutom måste alla transportmedel vara ukrainska pga. den röda linjen. Återstår landtransport, där ukrainska lastbilar hämtar vid västgränsen. Men Ukraina är stort och det är långt från gränsen till stridsområdena. Sådana transporter skulle heller inte vara helt riskfria, man måste vara beredd på att ryssarna har örnkoll på sådana rörelser (genom satellitspaning och på annat sätt) och kommer att angripa med flyg eller missiler.

Frågan är vem Ryssland ska sätta in istället, när det ukrainska motståndet är nedkämpat. Den gamle politruken Viktor Janukovitj, kanske, om han inte har tittat för djupt i vodka-flaskan efter sin flykt till Ryssland 2014.
---------------------------------------------
Fotnot: Här är en bortklippt scen ur Oliver Hirschbiegels film "Undergången" från 2004, om hitlerrikets sista dagar. Bakgrunden till scenen, som ska utspela sig 1/5 1945 är följande. Hitler har skjutit sig dagen innan och Joseph Goebbels är ny rikskansler. Han skickar ut Nazitysklands siste arméchef general Hans Krebs som parlamentär (bl.a. eftersom denne talar ryska) till en av marskalken Grigorij Zhukovs frontbefälhavare, generalen Vasilij Ivanovitj Tjujkov men får inte riktigt det svar han önskar. Krebs återvänder därefter till führerbunkern och skjuter sig efter att Goebbels gjort detsamma. Den 2/5 kapitulerar Berlin.

General Tjujkov ser avsevärt fräschare ut i filmen än i verkligheten - vodkaflaskan fanns nog med där också. I den inledande sekvensen i klippet, där generalen äter middag med några sovjetiska krigskorrespondenter, så ser man att den slipade karaffen med klart innehåll står framställd på bordet.

General Tjuikpv var ju känd och kan inte frånkännas viss heroism efter att ha fört befälet över den 62:a armen i Stalingrad. Samma arme som omdöpt till 8:e gardesarmen nu stod inne i Berlin och Tjuikov hade etablerat sin stab i ett hus vid Schulenburgring.
Det är känt att han inte var särskilt kontant med sin överordnade marskalk Zjukov som han anklagade för att helt i onödan offra alldeles för många av Tjuikovs soldater. Vilket kan vara sant när Sovjet offrade runt 200000 soldater i slaget om Berlin när Tyskland i stort kollapsat med bränslebrist och fötsvaret av Berlin var pojksoldater och gamla gubbar. Förhandlingarna med Krebs skildras som en mindre episod i filmen men i verkligheten satt man en hel natt. Ett av Tjuikovs argument var ”om ni vore i mitt ställe hur skulle ni då agera”. På det hade Krebs inget svar.
En besynnerlighet som hände var en rysk kompositör (!) som var med för att skriva musik gömdes i en garderob för att han saknade uniform och inte ansågs imponera på tyskarna. När dom lämnade våningen hade kompositören fåt nog, svimmade och föll raklång ut på golvet till tyskarnas häpnad.
Just slaget om Berlin har fascinerat mig mycket eftersom det verkar vara en av de sämst dokumenterade händelserna under kriget trots att det var slutet. Ryssarna hade inga kartor över staden (dom hade bara haft 6år på sig att skaffa sånt...) och visste ofta inte var dom befann sig. För tyskarna var det lika virrigt och en del av ledningen var att ringa upp civilpersoner och fråga om Ivan hunnit dit. Mycket som skildrats har visat sig vara fabricerade lögner, t.ex att Riksdagshuset erövrades efter intensiva strider från våning till våning. I verkligheten var huset en tom och övergiven ruin helt betydelselös för tyskarna. En överlevare berättade för några år sedan att en liten grupp gick över , slog in dörren och marscherade upp till taket för att sätta flaggan. Det gjordes om på dagtid för att fotograferas, sedan fick man retuschera bilden när det syntes att soldaten hade två klockor vilket tudde på plundring. Men ännu senare kom man till att ena klockan var en kompass... Men sant är att många ryssar hade med sig klockor och Berlinborna lärde sig uttrycket på ryska : ”er kamrat har redan fått klockan”.

[dr Cassandra Nojdh]

Tack för intressanta kommentarer från hr. Petersen.

Ja, erövringen av Berlin skedde ju på det mest primitiva vis, och framför allt med ett totalt förakt för de sovjetiska soldaternas liv. Denna hänsynslöshet var ju ett grundackord i hur lillefar Josef Vissarionovitj Stalin styrde sitt imperium. Marskalken Zjukov var ju Stalins man i det avseendet, bl.a. eftersom han själv med nöd och näppe lyckats undkomma Stalins mordorgier inom den sovjetiska officerskåren (åtminstone 60% mördades, något som Hitler beundrade Stalin för mycket, och som han mot slutet klandrade sig själv för att inte ha genomfört - han visste ju att de flesta högre tyska officerarna inte trodde på nazismen). Även Vasilij Tjujkov fick känna på detta under slaget vid Stalingrad, genom denne man, Nikita Sergejevitj Chrusjtjov, som svarade för mördandet av de sovjetsoldater som inte ansågs hålla måttet. Mellan 10.000 och 20.000 sovjetsoldater mördades där genom Nikita Sergejevitjs försorg (sin egen roll i det stalinistiska mördandet, både före och under WW2, lyckades han behändigt nog dölja genom sin sk. avstalinisering 1956).

Den politiske kommissarien Nikita Chrusjtjov berättar vad som gäller vid Stalingrad.

Erövringen av Berlin måste ju gå fort, eftersom lillefar Stalin led av vanföreställningen att Sovjetunionen befann sig i någon slags tävlan med de allierade om vem som skulle komma dit först. Därför var inga offer för stora, och man kunde slösa med sovjetsoldaternas liv helt ohämmat. Slaget om Berlin visar och att försvararen har vissa taktiska fördelar vid strid i tät bebyggelse gentemot en mekaniserad armé. Det tyska pansarskottet "Panzerfaust" visade sig vara väl så effektivt mot ryska stridsvagnar, varför dessa fick åtföljas av infanteri som "sprayade" husfasaderna med automateld för att hålla nere ev. tyska skyttar.

Frågan är vilka erfarenheter den nuvarande ryska armén dragit av detta, när man nu står inför att inta ukrainska storstäder. Taktiskt sett har man, som jag framhållit tidigare bara två alternativ: Hänsynslösa attacker med artilleri och pansar för att skjuta sig in i stadskärnan (ungefär som i Berlin 1945). Om man så att säga har rivit av plåstret och är beredd att ta till ultravåld sperar det ingen roll hur många Javelin- och NLAW-missiler den ukrainska armén har tillgång till - man "mättar" helt enkelt ukrainernas försvarskapacitet genom sitt enorma numerära övertag.

Det andra alternativet är luftangrepp med riktigt kraftiga vapen. Förstörelsen blir i så fall enorm, men är plåstret av så är det.

[dr Cassandra Nojdh]

Donald analyserar läget: https://www.expressen.se/tv/nyheter/tru ... r-korkade/

Det är klart att Vladimir Vladimirovitj är en bildad man, i någon mening. Han är ingen bondtölp som lillefar Stalin, utan innehar motsvarande (åtminstone) en licensiatexamen i juridik (alltså rysk juridik).

Problemet med Putin-regimen är att de politiska strukturerna i Ryssland är mycket mer primitiva än de i Sovjetunionen. Då fanns i alla fall en partistruktur och en politbyrå som omgav ledaren, jämfört med dagens nickedockor i Putins sk. nationella säkerhetsråd (se tidigare video). Visserligen var situationen troligen densamma under Stalinåren, men Stalin hade inte tillgång till kärnvapen i någon betydande grad. Vid Stalins död 1953 hade Sovjetunionen knappast någon operativt fungerande kärnvapenstyrka (det första operativa kärnvapnet RDS-4, provsprängdes först efter Stalins död), man hade få kärnladdningar och framför allt inga vapenbärare med strategisk räckvidd. Visserligen hade man piratkopierat det amerikanska bombplanet Boeing B-29 ( Tupolev-4, som genom den sovjetiska industrins lägre tillverkningskvalitet presterade avsevärt sämre än originalet ), men det kunde inte nå USA från Sovjetiska baser. Det här ledde under Chrusjtjovs år till utvecklingen av allt kraftigare kärnladdningar, man var besatt av sprängstyrkan. Chrusjtjov drev på Andrej Dmitrijevitj Sacharov et al. att få fram allt större laddningar, från den halvt misslyckade RDS-6 (av amerikanerna kallad Joe 4 - Joe, det var lillefar Stalin det, även om han var död när bomben provsprängdes) som inte lyckades nå megatonstyrka (400 kiloton), till den groteska Tsar Bomba, med en sprängstyrka på 50 megaton - ett militärt sett oanvändbart vapen. Endast med möda lyckades Sacharov övertala Chrustjev att inte öka sprängstyrkan till 100 megaton, vilket hade skapat enorma mängder radioaktivt nedfall vid den enda provsprängning som genomfördes.

Vad som skiljer Putin-regimen från Sovjetunionen, särskilt under Brezjnev-åren, var att Leonid Iljitj Brezjnev aldrig skramlade med sina kärnvapen på det sätt Putin gör nu. Framför allt råder osäkerhet om vilken roll den sk. deeskaleringen fyller i den nuvarande ryska kärnvapenavskräckningen. Här är ett kortare FOI-memo om ryska kärnvapendoktriner: https://www.foi.se/rest-api/report/FOI%20Memo%207332

PS: Vad vi kan vänta oss nu är förstås en kraftigt ökad cyberkrigföring från rysk sida. Ingen mål är för litet eller obetydligt, tydligen: https://live.aftonbladet.se/supernytt/n ... =share-btn

[Enceladus]

Expert om nya sanktionerna: "Stor, stor grej"

– Det begränsar Rysslands reserver, som de alltid förlitar sig på, för man kan inte få tillgång till dem i dollar eller euro, vilket uppges vara hälften. Det är en stor, stor grej. Jag är helt ärligt lite överraskad, säger hon.

Det här kan vara början på slutet.

– Kinesiska banker kommer att vara tveksamma, om de inte uttryckligen instrueras att stödja Ryssland. För om Ryssland till slut inte klarar det kommer det att bli stora kreditförluster.

Detta beror förstås på hur Beijing reagerar. Några kinesiska banker har redan begränsat sin utlåning till Ryssland. Men en sak är säker: Beijings stöd blir inte gratis.

– Jag tror att Putin får försöka att avsluta sitt jobb snabbt i Ukraina, för om marknaderna öppnar med de här nyheterna är han trängd, och när en person som Putin blir trängd är det svårt att veta vad han tar för sig, säger hon.

Paralympics invigs den 4 mars. Klockan tickar.

[dr Cassandra Nojdh]

Självklart är det så. Ryssland är ett i huvudsak råvaruproducerande land och Onkel Xi har ingenting emot att köpa dessa råvaror. I synnerhet inte om han själv får sätta priset (och betala i yuan).

Men det är rätt, blir Vladimir Vladimirovitj trängd så vet man inte vad han beordrar. De finansiella sanktionerna struntar han i (se Donalds analys ovan) men frågan är när han är beredd att tillgripa militärt ultravåld mot de ukrainska städerna. Ett annan möjlighet är förstås att med militära medel försöka få stopp få Natos vapenleveranser till Ukrainas "fascistiska junta", som Ryssland fete FN-ambassadör uttryckte det. I det sistnämnda fallet finns ju en påtaglig risk för spill-over-effekt.

[dr Cassandra Nojdh]

Samtidigt som Ukraina försöker hålla ryska trupper stången dröjer besked om vilket stöd Sverige planerar att ge Ukraina och den ukrainska armén. Det finns fortfarande inga besked om när Försvarsmakten kommer ha underlaget klart, som regeringen har beställt.

"Arbetet med Försvarsmaktens svar till Försvarsdepartementet pågår fortfarande. Jag ber därför att få återkomma när jag vet mer om när vi lämnar ifrån oss underlaget", skriver Jonas Olsson, pressekreterare vid Försvarsmakten

Upprinnelsen till detta var ju en begäran från den ukrainske Sverigeambassadören Andrij Plachotnjuk, som fick applåder i Riksdagen men inte så mycket mer. Sveriges tidsutdräkt förvånar en del här. Försvarsminister Peter Hultqvist är en mästare på att säga ingenting med många ord (på sin trevliga dialekt) och det kanske är en bra egenskap för en försvarsminister - ibland.

Jag kan bara tänka mig två möjliga förklaringar till detta beteende (OBS konspirationsteorier):

• Antingen har Sverige så dålig koll på vad som finns i arsenalen så att det krävs många dagar för att inventera detta.
• Eller också vill man inte, men har inte kurage att säga det rent ut, som Norges statsminister Jonas Gahr Støre, som (åtminstone tidigare sagt) att det inte är aktuellt att bidra med krigsmateriel för Norges del.
  I så fall är möjligen förhoppningen att striderna ska ha upphört i Ukraina inom kort, så att något svenskt beslut aldrig behöver fattas

Vet ärligt talat inte vad jag tycker är värst.

[Odd]

... senatorn John McCain sa en gång att Ryssland är en bensinmack utklädd till nation, vilket är en träffande beskrivning....

Det är väl lite det som är problemet. Just den här bensinmacken kan ju alltid ta till kärnvapen för att tvinga till sig kunderna.

Ibland skall man vara försiktig med vad man förutspår...
https://sverigesradio.se/artikel/putin- ... i-ryssland

Med tanke på hur snabbt Ryssland förefaller, utifrån de knapphändiga och föga verifierbara uppgifter som finns tillgängliga, så gör nog Xi Jinping sig redo för att roffa åt sig så mycket som möjligt av spillrorna som lämnas efter. Ryssland, som idag har en obefintlig statsskuld (om jag tolkat informationen rätt) kommer nog bara kunna vända sig till Peking för att låna pengar, och därmed riskerar Ryssland att bli en lydstat till Kina.

(edit: Fixade ett typo)

[dr Cassandra Nojdh]

Det skulle inte förvåna mig om Putin skulle använda kärnvapen, antingen mot Ukraina eller mot väst. Han har ju nu passerat en gräns som inte går att göra ogjort.

Det är märkligt hur snabbt det kan vända. Tecknen har väl alltid funnits där men ingen har valt att tolka dem.

Hur skall Kina nu ställa sig till det som händer. Kommer de fortsätta hålla Ryssarna under sina ekonomiska vingar och riskera en storskalig bojkott eller kommer dom att rycka undan mattan under Putin? Eller kommer dom att hitta en medelväg? Kina har ju också kärnvapen.

Fasansfullt att Vladimir Vladimirovitj känner sig så trängd nu att han trappar upp kärnvapenhotet. Jag tror fortfarande inte att det är aktuellt att sätta i taktiska kärnvapen i Ukraina, det finns inte mycket att vinna på det, jämfört med att använda de konventionella vapensystem man har, dessutom får man långvariga problem med radioaktivt nedfall på ukrainsk mark. Här är det ju de strategiska kärnvapenstyrkorna, alltså megatonvapnen burna av landbaserade missiler, ubåtar och strategiskt bombflyg som sätts i högre beredskap. Det hotet riktar sig direkt mot väst, och ska möjligen tolkas som "sluta stödja Ukraina, och leverera inte vapen eller underrättelser till ukrainierna, för annars så smäller det!" I Valdimir Vladimirovitjs värdsbild är det ju väst som ligger bakom att Ukraina inte redan krossats. "Men nu måste ni i väst välja!".



Lägg märke till de uniformerade farbröderna i videoklippet:

• Försvarsminister Sergej Kuzjugetovitj Shoigu
• Generalstabschefen Valerij Vasiljevitj Gerasimov

De ser inte så glada ut, och har nog fått höra ett och annat från republikens president.

[LÅ1]

Det man kan hopps på är en palatskupp i Moskva. Staben runt Putin måste väl snart inse att chefen är galen och förvirrad och att det inte finns några drag kvar som inte bara gör saken värre för Ryssland och världen.

En intervju med tidigare överstelöjtnant Jörgen Elfving: på SvT.

[dr Cassandra Nojdh]

Det man kan hopps på är en palatskupp i Moskva. Staben runt Putin måste väl snart inse att chefen är galen och förvirrad och att det inte finns några drag kvar som inte bara gör saken värre för Ryssland och världen.

En intervju med tidigare överstelöjtnant Jörgen Elfving: på SvT.

Jag tillåter mig dessvärre att betvivla att det är möjligt, med tanke på att det inte finns någon partistruktur runt Putin, på samma sätt som under kommunisttiden. När Chrustjev störtades 1964 så var det ju andra i Politbyrån som tog över. Likasom var det i den misslyckade augustikuppen 1991, som stupade på att man inte fick tillräckligt militärt stöd. Detta pga. att militären då vågade trotsa kommunistpartiet.

Runt Putin finns inga sådana strukturer. Han har egentligen mycket större makt än Chrustjev, Brezjnev och Andropov hade.

[LÅ1]

Det man kan hopps på är en palatskupp i Moskva. Staben runt Putin måste väl snart inse att chefen är galen och förvirrad och att det inte finns några drag kvar som inte bara gör saken värre för Ryssland och världen.

En intervju med tidigare överstelöjtnant Jörgen Elfving: på SvT.

Jag tillåter mig dessvärre att betvivla att det är möjligt, med tanke på att det inte finns någon partistruktur runt Putin, på samma sätt som under kommunisttiden. När Chrustjev störtades 1964 så var det ju andra i Politbyrån som tog över. Likasom var det i den misslyckade augustikuppen 1991, som stupade på att man inte fick tillräckligt militärt stöd. Detta pga. att militären då vågade trotsa kommunistpartiet.

Runt Putin finns inga sådana strukturer. Han har egentligen mycket större makt än Chrustjev, Brezjnev och Andropov hade.

Du har förmodligen rätt. Om inte tillräckligt många i hans stab mer eller mindre handgripligen lyfter ut honom. Och man vet ju aldrig vad som då skulle bli följden. Men de eventuella kuppmakarna har ju inga gamla beslut att försvara och kan då backa utan att tappa ansiktet. Kanske rent av ses som hjältar.
Men jag tror inte heller att något sådant kommer att ske.

[dr Cassandra Nojdh]

Antingen har Sverige så dålig koll på vad som finns i arsenalen så att det krävs många dagar för att inventera detta.

Ja, det tog ett antal dagar. Ikväll berättade Regeringen om stöd med militär materiel till Ukraina. Rätt mycket avser personlig utrustning, men även vapen i form av 5000 pansarskott M/86. En pansarskott är en sorts engångs granatgevär laddat med en pansarbrytande granat. Vapnet är enkelt att använda i fält, sägs det, men har kortare räckvidd och svagare vapenverkan än missilbaserade system. Eldröret kastas efter det att vapnet avlossats.

Jag är alltid lika fascinerad över att det går att ta bilder där man kan se projektilen som just lämnat vapnet

Nu krävs tydligen också Riksdagsbeslut, samt logistiken för att förflytta materielen till Ukrainas gräns. Men det måste gå fort! Några journalister frågade Peter Hultqvist om detaljerna kring detta på Regeringens presskonferens, men det finns ju ingen anledning att detta ska komma till rysk kännedom:


Nu har Vladimir Vladimirovitjs underhuggare meddelat att man kan tänka sig förhandlingar utan villkor. Det får man ju se vad det kan vara värt - ryssarna är ju specialister på vilseledning, sk. maskirovka (ytterligare en av dessa kommunistiska förkortningar - politbyrå, agitprop, kompromat osv.)

[Per Lind]

Jag har inte läst hela tråden, kanske någon annan hittat mina tankar:
Putin vågade nog inte göra något om Trump suttit vid makten för han skulle omedelbart tryckt på Knappen om Putin gjort något han ogillat, Trump hade inte fattat vad han gjort.
Nu vet Putin att Väst är försiktiga varvid han kan spela högre.
-Per

[Odd]

Jag har inte läst hela tråden, kanske någon annan hittat mina tankar:
Putin vågade nog inte göra något om Trump suttit vid makten för han skulle omedelbart tryckt på Knappen om Putin gjort något han ogillat, Trump hade inte fattat vad han gjort.
Nu vet Putin att Väst är försiktiga varvid han kan spela högre.
-Per

Nu har väl varken Putin eller Trump någon knapp att trycka på. Däremot har de metoder för att autentisera en attack, men det är fortfarande generaler och såna som ger ordern om avfyrning. Och väl är väl det. Men det är endast ett av flera scenarier där kärnvapen kan skickas iväg, samtliga andra scenarier kan ske utan presidenters medverkan.

Ingen har väl missat att titta på den utmärkta filmen "Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb"...

[dr Cassandra Nojdh]

Ja, det är en vanlig vanföreställning att det finns en "knapp" som Vladimir Vladimirovitj eller Joe Biden kan trycka på. Så fungerar inte kommandokedjan. Likaså vanföreställningen att detta inte hade hänt om Donald fortfarande varit vid makten i Washington.

Det bästa med den film Odd refererar till är Peter Sellers rollgestalter, bl.a. titelfiguren dr. Strangelove, som envisas med att hela tiden kalla USAs president (också spelad av Sellers) "Mein Führer". Det har gjorts många filmer om hur ett kärnvapenkrig kan utlösas av misstag. En sådan film är
Bombsäkert (Fail safe) från 1964.