... och vagnen(*) fylld av gapande fotbollssupportrar efter en match på Råsunda!
Hälsar / Lena
Som tycker att det är lite snålt med bilder här från slutet av det glada1950-talet när ovantecknad 18-årig spårvagnsnörd fortfarande hade ett "diggabilitetsbord" att gotta sig åt.
Där telefonkedjan meddelat "kul utsättning i kväll" (* singel A29 på 15E hörde inte till vanligheterna. Och med "rätt" förare blev det åka av! ) ...
... och ingen höjde ett ögonbryn när ett gäng glada ungdomar fikade på markan i Råsundahallen, vilken var välfylld av rastande besättningar under matchtid.
"Lång väg hem ... "
Moderatorer: Jourmaster, Infomaster
Kategoriregler
Visa bilder på spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik här!
Allmänna forumregler
Visa bilder på spårvägar, tunnelbanor, lokalbanor och förortsjärnväg med reguljär lokaltrafik här!
Allmänna forumregler
Re: "Lång väg hem ... "
Trevliga bilder! Får vi se fler?
Nu har jag ju fått nöjet att köra med A29 (nr 170) på Djurgårdslinjen. Stor, ful och klumpig (min syn på saken). Men underbar att köra. Och snabb. Lätt att köra mjukt, lätt att hantera i bilkö mm. Men man är lite av en "kontrollerkramare". Man får trängas med kontrollern för att nå körveven när den är i noll-läge. Man kan också undra över (eller imponeras av) att förarna orkade köra sin spårvagn dag ut och dag in. A29 är ju ganska lätt att köra med sin luftbroms, men gamla A1 (tvåaxliga) och A12 (gamla boggivagnar) med sin manuella handbroms som ska sättas an ungefär varannan minut, vid varje hållplats eller stopptillfälle, det måste ha slitit på kroppen.
/Lars J
Nu har jag ju fått nöjet att köra med A29 (nr 170) på Djurgårdslinjen. Stor, ful och klumpig (min syn på saken). Men underbar att köra. Och snabb. Lätt att köra mjukt, lätt att hantera i bilkö mm. Men man är lite av en "kontrollerkramare". Man får trängas med kontrollern för att nå körveven när den är i noll-läge. Man kan också undra över (eller imponeras av) att förarna orkade köra sin spårvagn dag ut och dag in. A29 är ju ganska lätt att köra med sin luftbroms, men gamla A1 (tvåaxliga) och A12 (gamla boggivagnar) med sin manuella handbroms som ska sättas an ungefär varannan minut, vid varje hållplats eller stopptillfälle, det måste ha slitit på kroppen.
/Lars J
Re: "Lång väg hem ... "
Visst kan Du få det, och detta just med "Friskis och Svettis" som förare i SS typ A1 - 12;Lars_J skrev:Trevliga bilder! Får vi se fler?
A29 är ju ganska lätt att köra med sin luftbroms, men gamla A1 (tvåaxliga) och A12 (gamla boggivagnar) med sin manuella handbroms som ska sättas an ungefär varannan minut, vid varje hållplats eller stopptillfälle, det måste ha slitit på kroppen.
/Lars J
Förutom ett rent manuellt slit att veva den mekaniska bromsen, fanns det på linje 15 också ett ruggigt parti, där man på nedväg mot Norra Bantorget via Dalagatan, knixen in på Wallingatan och vidare ner mot hållplatsen på Upplandsgatan alltid var beredd att trycka in den "röda summerknappen" (konstant summer: konduktör motorvagn sandar i bakre ändan samt konduktörer i släpen vevar handbroms): Cool förare som sitter ner och redan skyltat om, antyder att "rälslaget" är gott i Dalagatans långa nerförsbacke mot svängen in på Wallingatan. Då tager man bara några bromskontakter. A11-12 fick ju också förnämliga kamvalskontrollers som tillät att man kunde "justera" bromsverkan. Den lutande avstigningshållplatsen vid Upplandsgatan krävde dock några rejäla varv med handbromsen. Mitt minne av B11/12-släpen var att det understundom fanns "restremanens" i det elbromsmatade bromssystemet efter längre inbromsningar, vilket innebar att tåget efter en stund kunde börja rulla om man inte åsatte handbromsen ordentligt. Hälsningar / Lena
- Stefan Widén
- Inlägg: 3018
- Blev medlem: söndag 01 september 2002 23:09
Re: "Lång väg hem ... "
Vill bara påminna om när vi körde ner för Trondheimsvägen i Oslo med 335. Det var liknade förhållande som Dalagatan fast längre backe, och det gick förvånansvärt bra. Kändes inte otryggt direkt och knepet var ju att börja ansätta handbromsen i tid. Gärna då man hade ett par elkontakter kvar. När vi fick in den tajmningen var det inte så tungt och man målbromsade på metern när.
Hade man haft ett par släp på så hade det väl vart ännu enklare.
Stefan
Hade man haft ett par släp på så hade det väl vart ännu enklare.
Stefan
Infrastrukturchef med ansvar infrastrukturfrågor, hållplats- och spårnära underhåll
Re: "Lång väg hem ... "
Jag tycker att den effekten är tydligare på de tvåaxliga släpen med sina magnetskivbromsar, de fyraxliga har en ganska kraftig returfjäder vill jag minnas. Men så har jag ju bara upplevt ett sånt där boggisläp och inte tjogtals som tant!1 skrev:Den lutande avstigningshållplatsen vid Upplandsgatan krävde dock några rejäla varv med handbromsen. Mitt minne av B11/12-släpen var att det understundom fanns "restremanens" i det elbromsmatade bromssystemet efter längre inbromsningar, vilket innebar att tåget efter en stund kunde börja rulla om man inte åsatte handbromsen ordentligt.
Men sen finns det faktiskt också en liten egenhet hos handbromsen på motorvagnarna, som gör att bromsverkan förändras om ett stort antal passagerare kliver av eller på. Bromsblocken är nämligen inte diametralt placerade i höjd med hjulaxeln, utan något under densamma och monterade i den avfjädrade delen av boggin. Det kan möjligen också ha förorsakat en del upplevelser vid otillräckligt åtdragen handbroms.