Forum - Spårvägssällskapet.se

Hej,

Jag heter Marc Moll. Jag har en
Det är en ovanlig fråga och jag skulle uppskatta din hjälp. Jag har blivit ombedd att kontakta dig. Den handlar om busstrafikens historia i Göteborg, Stockholm och andra städer.
Det handlar framför allt om meddelanden på bussarna.


Jag pratade med en bekant om meddelanden och skyltar vid busshållplatser på 1970-, 1980- och 1990-talen. Jag ska också skriva en klassuppsats om detta ämne (kollektivtrafik).

Min första fråga är: När infördes automatiska stoppmeddelanden och skyltar på bussar och tåg?

Var busschauffören tvungen att skrika in hållplatserna i mikrofonen innan det fanns automatiska hållplatsmeddelanden och displayer? Meddelade busschaufförerna alltid hållplatser på 1980- och 1990-talen eller bara viktiga hållplatser?
Gjorde busschaufförerna verkligen så här i verkligheten när de var tvungna att meddela hållplatserna själva?
Eller hur skulle passagerarna veta var nästa hållplats låg?
Hur hanterades detta i Stockholm och andra städer?
.
Hur hanterade busschaufförerna detta i storstäder som Göteborg och Stockholm, gjorde de det minutiöst, mestadels eller halvt, etc.?

Om de automatiska hållplatsmeddelandena och displayerna på bussar och tåg inte fungerar i dag, måste föraren då också meddela hållplatserna?
Är det så ibland?

Du skulle hjälpa mig mycket.

. Jag ser fram emot ditt svar.

P
Med vänliga hälsningar


Marc-Marcel Mol

marc224 skrev:Var busschauffören tvungen att skrika in hållplatserna i mikrofonen innan det fanns automatiska hållplatsmeddelanden och displayer? Meddelade busschaufförerna alltid hållplatser på 1980- och 1990-talen eller bara viktiga hållplatser?
Gjorde busschaufförerna verkligen så här i verkligheten när de var tvungna att meddela hållplatserna själva?
Eller hur skulle passagerarna veta var nästa hållplats låg?
Hur hanterades detta i Stockholm och andra städer?
.
Hur hanterade busschaufförerna detta i storstäder som Göteborg och Stockholm, gjorde de det minutiöst, mestadels eller halvt, etc.?

Eftersom ingen annan svarat så kan jag bara svara med det som jag uppfattat som passagerare.
Många, kanske rent av de flesta, bussförare ropade ut alla hållplatser. Men det hände att det inte gjordes. Hade man frågat efter en viss hållplats när man gick på så var nog föraren extra noga med att ropa ut just den hållplatsen. Jag antar att det ingick i tjänstebeskrivningen att hållplatsnamnen skulle ropas ut.

Knappast tjänstebeskrivningen (befattningsbeskrivning är ett bättre ord och i en sådan ska inte detaljer av det här slaget finnas med, dessutom fanns nog knappt såna förr för såna här jobb) men det fanns bl a en trafikhandbok som angav att hållplatserna skulle ropas ut, om det nu var något tvivel om den saken. Men många struntade i det ändå, och det är fortfarande kvalitetsproblem på de ställen där det inte är automatiserat.

Längre tillbaka fanns det i större städer i regel konduktörer på bussarna och dessa ropade då ut hållplatserna utan några hjälpmedel. Högtalarsystem fanns nog inte förrän på 50-talet eller möjligen slutet av 40-talet. Då fick föraren en mikrofon som han (det var alltid en man) kunde ropa ut hållplatserna med. Man ropade i regel inte ut hållplatserna närmast efter ändstationen. I Uppsala var det förarens skön som avgjorde. Vissa började ungefär halvvägs till centrum (Stora torget), andra ropade bara från centrum och utåt. I Stockholm var det angivet i linjebeskrivningen var man skulle börja. I beskrivningen nedan anger en asterisk var man skulle börja i riktning som hållplatserna står och två asterisker var man skulle börja i motsatt riktning.

Det klassiska och smått berömda utropet på Stockholms spårvägar var ju de konduktörer som , med utpräglad stockholmsdialekt ,ropade : ”åsså vare kalle dussins torg ”. (Karl XII torg).

Hej, jag ber om ursäkt för den sena återkopplingen.
Tack alla för era ansträngningar och det intressanta budskapet.

Har detta alltid fungerat bra i årtionden med busschauffören som meddelar hållplatserna?
Fungerade det lika bra på 1970-talet som under 1980- och 1990-talen?

Jag hörde en gång att bussförarnas meddelanden på hållplatserna fungerade lite sämre på 1980- och 1990-talen eftersom det fanns en del invandrare som arbetade som bussförare på den tiden.

Kan du säga ungefär sedan när det har skett automatiska meddelanden?

Sammanfattningsvis kan man säga att busschaufförer i stadsområden alltid meddelar busshållplatser utan att bli tillfrågade, eller hur?

Många hälsningar
Marc

marc224 skrev:Har detta alltid fungerat bra i årtionden med busschauffören som meddelar hållplatserna?
Fungerade det lika bra på 1970-talet som under 1980- och 1990-talen?

Snarare lika dåligt...

marc224 skrev:Jag hörde en gång att bussförarnas meddelanden på hållplatserna fungerade lite sämre på 1980- och 1990-talen eftersom det fanns en del invandrare som arbetade som bussförare på den tiden.

Varför skulle invandrare vara sämre på att ropa ut hållplatser egentligen?

daniel_s skrev:

marc224 skrev:Har detta alltid fungerat bra i årtionden med busschauffören som meddelar hållplatserna?
Fungerade det lika bra på 1970-talet som under 1980- och 1990-talen?

Snarare lika dåligt...

marc224 skrev:Jag hörde en gång att bussförarnas meddelanden på hållplatserna fungerade lite sämre på 1980- och 1990-talen eftersom det fanns en del invandrare som arbetade som bussförare på den tiden.

Varför skulle invandrare vara sämre på att ropa ut hållplatser egentligen?

Nesta Hoddinge efter det Tollinge.

daniel_s skrev:[q

Varför skulle invandrare vara sämre på att ropa ut hållplatser egentligen?

Nej egentligen inte generellt, många svenskfödda kan ha dåligt uttal eller för mycket dialekt.
Men jag minns en kvinna med dansk brytning som körde T-tåg på den blå linjen i rätt många år och var supernoga med utropen: ”Nästa station Hallonbergen, Hallonbergen”. följt av ”Tid för avgång , se upp för dörrarna, dörrarna stängs”
Med nya stationsnamn upprepades detta med största noggrannhet ...

Lennart Petersen skrev:Men jag minns en kvinna med dansk brytning som körde T-tåg på den blå linjen i rätt många år och var supernoga med utropen: ”Nästa station Hallonbergen, Hallonbergen”. följt av ”Tid för avgång , se upp för dörrarna, dörrarna stängs”
Med nya stationsnamn upprepades detta med största noggrannhet ...

Ja denna trevliga förare saknar vi men jag tror att hon har flyttat från stan. Hon körde även spårvagnståg på Djurgårdslinjen några år!

Men jag förstår inte riktigt varför vi diskuterar brytningar i det här sammanhanget, det är väl klart att folk uttalar orden lite olika i en stor stad. Det är ju inget problem för allmänhetens orientering, vilket däremot slarviga eller framförallt uteblivna utrop är.

Minns en man som alltid ropade ut - tror hållplatsen hette Norrbyvägen - på dåvarande 113:
"Norrbyvägen - Pripp och Lyckholms bryggerier"

Hej, tack så mycket.


Hur högt skulle du uppskatta förhållandet (i procent)?
av busschaufförer som alltid säger hållplatserna i mikrofonen utan att bli tillfrågade?
80%?
Då skulle du inte behöva fråga busschauffören om hållplatserna tidigare, eftersom busschauffören ändå skulle meddela hållplatserna i mikrofonen.

Kommer någon från Göteborg eller Stockholm?
Jag har ännu inte läst om någon har några minnen därifrån?
Fungerade det bra där också?

Det där med invandrare var inte negativt menat.

Många hälsningar

Marc

marc224 skrev: Kan du säga ungefär sedan när det har skett automatiska meddelanden?

Många hälsningar Marc

Inom SL-området i Stockholm från år 2005 när kommunikationssystemet "BussKom" resp. BussPC" infördes.

// Lena

Hej, tack för all information.

Man kan alltså säga att busschaufförerna har gjort sin plikt och meddelat hållplatserna utan att bli tillfrågade, åtminstone i större städer.
Det var en mycket bra tjänst och man kan se att busshållplatsmeddelanden har en lång historia.

Om någon annan kan lägga till något, gör jag det gärna.

Numera är det mycket sällsynt med meddelanden från föraren.

Men automatiska utrop är ingen garanti för klarhet i själva budskapet.

På Spårväg City, Linje 7, ropas det sedan en tid ut (vid vissa hållplatser, t.ex. Djurgårdsbron och Nybroplan:
"Var försiktig när du stiger av, särskild plattform saknas" !!!

Som stockholmare vet jag att det ser ut som det alltid har gjort, spårvagnen angör den tidigare busshållplatsen. Vad är problemet?

Vad ska jag som svensktalade besökare tro? Att jag förväntas stiga ut i gatan. Eller ner i en grop?

Det Trafikförvaltningen i Region Stockholm förmodligen försöker att säga är att det finns ingen plattform som i höjd ansluter till spårvagnens golv, dvs det finns inget plant steg ut från vagnen som det gör i de senare anlagda hållplatserna, t.ex. Nordiska, Liljevalchs och Skansen.

Fast då vore det väl bättre att säga: "Se upp för avståndet mellan vagn och plattform?"

Men det kanske man enligt Trafikförvaltningen får säga bara om avstånd i samma plan, inte om höjdskillnad?

Till marc224: Jag tror du bör använda ordet utrop och inte meddelande när det handlar om det som sägs i högtalarna på bussar och tåg.

Thomas Lange skrev:Men automatiska utrop är ingen garanti för klarhet i själva budskapet.

På Spårväg City, Linje 7, ropas det sedan en tid ut (vid vissa hållplatser, t.ex. Djurgårdsbron och Nybroplan:
"Var försiktig när du stiger av, särskild plattform saknas" !!!

Som stockholmare vet jag att det ser ut som det alltid har gjort, spårvagnen angör den tidigare busshållplatsen. Vad är problemet?

Vad ska jag som svensktalade besökare tro? Att jag förväntas stiga ut i gatan. Eller ner i en grop?

Det Trafikförvaltningen i Region Stockholm förmodligen försöker att säga är att det finns ingen plattform som i höjd ansluter till spårvagnens golv, dvs det finns inget plant steg ut från vagnen som det gör i de senare anlagda hållplatserna, t.ex. Nordiska, Liljevalchs och Skansen.

Fast då vore det väl bättre att säga: "Se upp för avståndet mellan vagn och plattform?"

Men det kanske man enligt Trafikförvaltningen får säga bara om avstånd i samma plan, inte om höjdskillnad?

Jag har också tänkt på det när jag åkt på 7:an. Ett möjligt utrop skulle väl kunna var "Se upp för låg plattform" eller något liknande. Eller kanske "Se upp för höjdskillnaden mellan vagn och plattform". För särskild plattform finns ju, men den är låg.

Den där formuleringen känner jag igen från Tvärbanan. Inte hört den på många år, dock. Tror det ropades ut i V2 i Gröndal riktning Lih. Just det där "Särskild plattform saknas" minns jag.

Anders Hanquist skrev:Den där formuleringen känner jag igen från Tvärbanan. Inte hört den på många år, dock. Tror det ropades ut i V2 i Gröndal riktning Lih. Just det där "Särskild plattform saknas" minns jag.

Nej, det ropades ut i V1 vid Gröndal mot Lih och Trekanten mot Lih samt i V2 i motsatt riktning. Dessa hållplatser hade ju fram till 2014 bara plattform för främre vagnen, dessutom var det bara vid första dörrparet som den var i spårvagnens golvhöjd, de andra två dörrparen var i ”busshöjd” och från bakre vagnen klev man ner på körbanenivån.

På Spårväg City har tydligen ”särskild plattform saknas” bytt betydelse och betyder att det visserligen finns en plattform, men bara en ”vanlig” sådan. Antagligen hade det varit bättre med t ex ”Låg plattform”.

Hej, om någon kan bidra med något om sina erfarenheter av busshållplatsmeddelanden på 1970-talet, särskilt på 1980- och 1990-talen, skulle jag bli mycket glad.
Jag skulle också vilja höra från Stockholm eller Göteborg.

Min lärare sa att jag behövde några fler påståenden om detta ämne för att kunna göra meningsfull statistik.

Jag gillar alltid att läsa nya nyheter

Många hälsningar