Forum - Spårvägssällskapet.se

Hej alla

2027 är det 150 år sedan starten av hästspårvagnstrafiken i Stockholm. Men vad vet om den? Vi vet var de första linjerna gick det finns väl dokumenterat. Men resten?

Hur utbildar man en häst att dra spårvagnar?
Hur utbildar man förarna?
Hur såg reglementet ut?

Vagnhallen ute på Djurgården finns det lite fakta kring. Några enstaka bilder har förekommit här om jag inte minns fel.
Vem vill forska mer om den och hästspårvagnstrafiken i allmänhet? Vad finns i stadens arkiv? SNS arkiv? Spv museet när det blir tillgängligt?

För att göra det lite roligare planerar vi för att provköra hästspårvagn på Djurgården för att tydligare visa på vårt rörliga kulturarv. Mer info kommer just om detta.

Vi tittar även på möjligheten att renovera SNS 11, en utmaning men fullt renoverbar. En miljon eller så krävs.

Självklart får göra man inlägg här om man har något spännande eller någon fråga.

Förhoppningsvis kan allt detta sluta i material till en publikation närmare 2027.

Jo vet att det är många år kvar....men tiden går fort. Det var ju igår som vi lastade av alla vagnar på Djurgården inför trafikstarten 2 juni 1991.


Stefan

Jag har funderat på körtider och turtäthet för hästspårvagnarna. Finns det några uppgifter om det? Och hur förändrades både körtiden och turtätheten när man växlade över till elektrisk drift? Kan man se någon skillnad mellan olika linjer, exempelvis beroende på topografin? Påverkades körtiden för hästspårvagnarna märkbarnt av mängden uppförsbackar?

Det fanns som mest cirka 750 hästar samtidigt på spårvägarna i Stockholm, de flesta och bästa kom från Östergötland.

1950- talet hade SS 100 mustanger, det är väl också hästar?

Stefan Widén skrev:Hej alla

2027 är det 150 år sedan starten av hästspårvagnstrafiken i Stockholm. Men vad vet om den? Vi vet var de första linjerna gick det finns väl dokumenterat. Men resten?

Hur utbildar man en häst att dra spårvagnar?
Hur utbildar man förarna?
Hur såg reglementet ut?

Jag har inte sett något särskilt om hur hästar och kuskar utbildades. Troligen var det ingen särskild utbildning - det var i hög utsträckning samma arbete som vilken draghäst som helst och vilken kusk som helst hade.
SNS legendariske Trafikinspektör, Carl Gundersen, värvades från Kristiania Sporveier i samband med trafikstarten. På KS (som, vilket kanske bör inskärpas, var inne på sitt andra verksamhetsår) hade han arbetat som instruktionsförare. Sannolikt hade han samma befattning på SNS i början.

Reglemente har jag inte heller sett något, men det borde funnits.

Stefan Widén skrev:Vagnhallen ute på Djurgården finns det lite fakta kring. Några enstaka bilder har förekommit här om jag inte minns fel.
Vem vill forska mer om den och hästspårvagnstrafiken i allmänhet? Vad finns i stadens arkiv? SNS arkiv? Spv museet när det blir tillgängligt?

Handlingarna ska i princip vara fördelade så att allt om SNS (och SSB) finns på Stockholms Stadsarkiv. Spårvägsmuseum ska nästan inte ha någonting.

Stefan Widén skrev:För att göra det lite roligare planerar vi för att provköra hästspårvagn på Djurgården för att tydligare visa på vårt rörliga kulturarv. Mer info kommer just om detta.

Vi tittar även på möjligheten att renovera SNS 11, en utmaning men fullt renoverbar. En miljon eller så krävs.

Hehe, lustigt öde för vad som sannolikt är Stockholms först utrangerade spårvagn. Vagnen tycks ha utrangerats av något skäl redan år 1900. Vagn nummer 22, som med stor sannolikhet planerades ombyggd till halvstor vagn, omnumrerades omgående till nummer 11 och det vakanta nummer 22 ersattes med en nybyggd halvstor vagn. Det säger en hel del om hur slarvig dokumentationen kunde vara när detta inte nämns i årsberättelsen (enligt denna är 12 vagnar ombyggda medan den korrekta uppgiften är 11 ombyggda, 1 nybyggd och 1 slopad).
Det var den enda vagnen som slopades under hästspårvagnstiden.

Kristofer skrev:Jag har funderat på körtider och turtäthet för hästspårvagnarna. Finns det några uppgifter om det? Och hur förändrades både körtiden och turtätheten när man växlade över till elektrisk drift? Kan man se någon skillnad mellan olika linjer, exempelvis beroende på topografin? Påverkades körtiden för hästspårvagnarna märkbarnt av mängden uppförsbackar?

Turtätheten var fastställd av Överståthållarämbetet (poliskammaren) så den borde gå att få fram, även om jag inte sett några tidtabeller. Det normala verkar ha varit 10-minuterstrafik eller möjligen 5-minuterstrafik.
Vagnutsättningen går i flera fall att få fram, men ingenting om längden på reglertiden på ändhållplatserna.
För de tidigaste linjerna gällde:
Slussen-Roslagstorg (Eriksbergsplan) 5 vagnar (nr 1-5 förresten)
Slussen-Grevbron 5 vagnar (nr 6-10)
Gustav Adolfs torg-Kungsholms torg 3 vagnar
När Slussen-Grevbron utsträcktes till Allmänna gränd: 7 vagnar
När Slussen-Roslagstorg förlängts så den blev ringlinje (över Norra Bantorget) åtgick 9 vagnar per riktning. Då linjen fortfarande hade enkelspår i nämnvärd utsträckning räckte detta till 5-minuterstrafik, alltså en varvid på 45 minuter. När linjen blev "dubbelspårig" (linjen hade fortfarande en enkelspårssträcka norr om Kornhamnstorg) minskade varvtiden till 40 minuter. Vagnutsättningen ändrades inte utan istället kördes 4 1/2-minuterstrafik. Det gick också en hel del extravagnar, antagligen bara del av sträckan.

Det kan vara värt att notera att ovanstående linjer saknade backar.

På Söder upprätthölls trafiken med 6 vagnar i den ursprungliga sträckningen från Mariatorget. När linjen drogs via Ragvaldgatan (vilket innebar linjeförkortning) minskades antalet turer till 5 (och senare 4, men det var genom utglesning av trafiken).
Hästutsättningen minskade inte, den ökade faktiskt med linjeomläggningen på grund av den svårare topografin.

Hästarna gick i genomsnitt 21 kilometer per dag. SSB hästvagnar (de som tursattes alltså, SSB hade hela tiden fler vagnar än de behövde) gick ungefär 5 gånger så långt: drygt 100 km per dag. Det var för övrigt mer än ångspårvagnarna gick (ungefär 80 km per dag).

De elektriska vagnarna måste i alla fall i början anpassa sig till hästfordonsfart: om det inte gick hästspårvagnar på samma sträcka (vilket förekom under omläggningen) så fanns det gott om andra hästekipage att ta hänsyn till. Största tillåtna hastigheten på 12 km/timme som nämns för de elektriska spårvagnarna i Jangös "Hej spårvagn" har säkert att göra med normal hastighet för övrigt trafik (läs hästskjutsar), dessutom var den hastighetsbegränsningen inget nytt: även ångspårvagnarna var hastighetsbegränsade till 12 km/tim (i alla fall vid trafikstart 1887, men säkert oförändrat genom hela ångspårvagnstiden).

SI

Hur länge gällde hastigheten 12 km/tim för de elektriska spårvagnarna? De äldsta föreskrifter för Göteborg som jag har hitta är tryckta 1907 och då är största tillåtna hastigheten "350 m. i min. (21 km. i tim.)"

Harald skrev:Hur länge gällde hastigheten 12 km/tim för de elektriska spårvagnarna? De äldsta föreskrifter för Göteborg som jag har hitta är tryckta 1907 och då är största tillåtna hastigheten "350 m. i min. (21 km. i tim.)"

Tyvärr har jag inte sett någon uppgift om detta. Det var hur som helst säkert lokala bestämmelser på den här tiden, så det beror väl ytterst på polismästaren...

Tack Stefan för dina härliga svar. NU hoppas jag att det väcker fler frågor.

En sak är att hitta de som vill botanisera i arkiven.

Vi vet ju att hästarna behandlades mycket bra. Det vinns beskrivet hur de med jämna mellanrum fick komma ut på grönbete i hagar utanför innerstaden. Dessa låg ju ganska nära ändå, då landet började i princip vid Haga norra.

Om en hästspårvagntur var 21 km per dag är frågan hur många hästbyten gjordes? jag har en siffra på arbetstiden för en häst var 1.5 timme sen var det vila.

Nästa mytomspunna företeelse, som bl a Fågelström skildrat, var Stockholms Cowboys som med sitt par med hjälphästar krokade i ordinarie par vid uppförsbackar ex Götgatsbacken.

Stefan

Stefan Widén skrev:Tack Stefan för dina härliga svar. NU hoppas jag att det väcker fler frågor.

En sak är att hitta de som vill botanisera i arkiven.

Vi vet ju att hästarna behandlades mycket bra. Det vinns beskrivet hur de med jämna mellanrum fick komma ut på grönbete i hagar utanför innerstaden. Dessa låg ju ganska nära ändå, då landet började i princip vid Haga norra.

Om en hästspårvagntur var 21 km per dag är frågan hur många hästbyten gjordes? jag har en siffra på arbetstiden för en häst var 1.5 timme sen var det vila.

Nästa mytomspunna företeelse, som bl a Fågelström skildrat, var Stockholms Cowboys som med sitt par med hjälphästar krokade i ordinarie par vid uppförsbackar ex Götgatsbacken.

Stefan

Gick det hästspårvagnar upp för götgatsbacken?

Hechtwagen skrev:

Stefan Widén skrev:Tack Stefan för dina härliga svar. NU hoppas jag att det väcker fler frågor.

En sak är att hitta de som vill botanisera i arkiven.

Vi vet ju att hästarna behandlades mycket bra. Det vinns beskrivet hur de med jämna mellanrum fick komma ut på grönbete i hagar utanför innerstaden. Dessa låg ju ganska nära ändå, då landet började i princip vid Haga norra.

Om en hästspårvagntur var 21 km per dag är frågan hur många hästbyten gjordes? jag har en siffra på arbetstiden för en häst var 1.5 timme sen var det vila.

Nästa mytomspunna företeelse, som bl a Fågelström skildrat, var Stockholms Cowboys som med sitt par med hjälphästar krokade i ordinarie par vid uppförsbackar ex Götgatsbacken.

Stefan

Gick det hästspårvagnar upp för götgatsbacken?

Ja , det var Hornsgatan som var så svår att man skaffade ångspårvagn från början.
Men södra nätet var det som elektrifierades först .
För norra nätet var linjen på Hantverkargatan knepig med rejäl stigning och den beryktade ”Karthago backe”.
Det var bland annat där man hade förspann med fler hästar. Den som skötte hästarna måste vara ung och vig för det gällde att hoppa upp på spårvagnen i fart, göra fast draglinorna och så mana på hästarna så dom drog och hjälpte till över backen.
Åt andra hållet fick förspannspojken rida på en av hästarna så det var ett spännande jobb.
Även om arbetskraft var billigt så var det dyrt att driva hästspårväg med stor bemanning och skötsel av hästar. Att åka spårvagn var dyrt och förbehållet välbärgat folk, arbetare och tjänstefolk fick oftast gå till fots men så länge staden låg innanför tullarna så gick det väl an för de flesta.

Harald skrev:Hur länge gällde hastigheten 12 km/tim för de elektriska spårvagnarna? De äldsta föreskrifter för Göteborg som jag har hitta är tryckta 1907 och då är största tillåtna hastigheten "350 m. i min. (21 km. i tim.)"

Vet inte om detta men har sett uppgifter på att redan på 1920talet så kom spårvagnarna i Stockholm upp i lite drygt 20km/h i medelhastighet vilket är på ett ungefär dubbla hastigheten mot vad en buss i innerstaden presterar i dag.

Senast en hästspårvagn rullade var vid 85-årsjubileet 1962, så visst vore det kul om det gick att ordna det igen.

Anders Hanquist skrev:Senast en hästspårvagn rullade var vid 85-årsjubileet 1962, så visst vore det kul om det gick att ordna det igen.

Jag visste väl att det var något som fick mig att jobba för hästspårvagnar. Är född 1962

I Oslo har vi KSS 6 fra 1875 i original stand, urestaurert. Denne kjører vi ved jubileer og andre aktiviteter. Dette er en John Stevenson fra New York, og og en av disse vognene ble i 1877 solgt til Stockholm. I sporveismuseet i Oslo kan man se hur en av Stockholms hästsporvogner ser ut.

Anders Hanquist skrev:Senast en hästspårvagn rullade var vid 85-årsjubileet 1962, så visst vore det kul om det gick att ordna det igen.

Stämmer och då var det första gången sedan nedläggningen 1905 då Drott och Vivvi drog sista hästspårvagnen på Stockholms gator som det kördes en hästspårvagn i Stockholm.

Boken måste även ha ett kapitel om spårvägens slädar som köptes in för att kunna uprätthålla trafiken vid svåra vinterförhållanden.

Hechtwagen skrev:

Anders Hanquist skrev:Senast en hästspårvagn rullade var vid 85-årsjubileet 1962, så visst vore det kul om det gick att ordna det igen.

Stämmer och då var det första gången sedan nedläggningen 1905 då Drott och Vivvi drog sista hästspårvagnen på Stockholms gator som det kördes en hästspårvagn i Stockholm.

Boken måste även ha ett kapitel om spårvägens slädar som köptes in för att kunna uprätthålla trafiken vid svåra vinterförhållanden.

Spännande med slädarna.... den hade inte jag hört.

Stefan

Hechtwagen skrev:

Anders Hanquist skrev:Senast en hästspårvagn rullade var vid 85-årsjubileet 1962, så visst vore det kul om det gick att ordna det igen.

Stämmer och då var det första gången sedan nedläggningen 1905 då Drott och Vivvi drog sista hästspårvagnen på Stockholms gator som det kördes en hästspårvagn i Stockholm.

Nja, nu har jag sett en uppgift om att SS B1 501 hade ett inofficiellt littera B0 eftersom den var utrustad för hästdrift, och alltså kunde köras som hästspårvagn om man ville.
Huruvida man ville och faktiskt sporadiskt körde den som hästspårvagn är en öppen fråga.
Just 501 var enligt samma källa den första vagnen att utrangeras, källan uppger år 1916 vilket säkert är fel eftersom SS kostade på vagnen en ommålning - det kan mycket väl vara den första vagnen som fick SS blå färgsättning (i början målades tydligen bara det nya vagnsnumret in medan SNS färgsättning fortsatte användas en tid; Spårvägsmuseum har bilder på 501 i SS-blå färgsättning och 502 i "gamla" färgsättningen alltså SNS)

Åter enligt samma källa var 501 f.d. SNS 208.

Just 208 blev 1913 ändrad till redskapsvagn (för urspårningar och sådant) och i samband med det tror jag den ändrades för att kunna dras med häst vid behov.
1916 var 208 åter redovisad som trafikvagn. Jag vet inte varför men jag har snuddat vid tanken på att SNS fick bättre betalt för en trafikvagn än för en redskapsvagn när Stockholms Spårvägar köpte vagnen (det var så övertagandet formellt gick till: SS - där SNS förresten var den näst största aktieägaren - köpte de tillgångar de ville ha av SNS, något som inkluderade utbildade spårvagnsförare men som exkluderade Råsunda elverk och förvånande nog vagnhallar och verkstäder i Råsunda).

Jag tror att det var 501 som återställdes helt i hästspårvagnsutförande och blev vagn 12 och detta bör ha skett omkring 1921 eftersom den finns avbildad tillsammans med en A2 med förlängda plattformar som fortfarande har kvar sitt gamla nummer (144 om jag kommer ihåg rätt).

Huruvida vagnen lystrade till nummer 12 under hästspårvagnstiden är obekant och i så fall när den fick nr 12 (det kan vara den ursprungliga nummer 12, men det är möjligt, till och med troligt, att den före 1887 hette något annat, gissningsvis nummer 22)

Hechtwagen skrev:Boken måste även ha ett kapitel om spårvägens slädar som köptes in för att kunna uprätthålla trafiken vid svåra vinterförhållanden.

Som källäget är blir det dessvärre ett kort kapitel, typ:

SNS hade 8 slädar som de hade köpt mot sin vilja. Staden krävde nämligen att spårvagnarna inte skulle fördärva slädföret.
När SNS sedan fick tillstånd att avyttra dem gjorde styrelsen en poäng av att de aldrig använts.
Köparen är känd och om det är samma person som var inblandad i Stockholms Centrala Omnibus affärer (och vid tidpunkten ägde SCO vagnar och leasade tillbaka dem) så är det troligt att de 8 slädar som SCO förvärvade samma år (och använde!) var just SNS gamla slädar.

Det finns lite mer att skriva, men jag känner till exempel inte till någon bild eller ritning på dem.

SI

Ja det är alltid svårt att veta vagnarnas ursprung men det finns ett sätt som i alla fall funkar på vagnar byggda i början på 1900 talet. Vid tillverkningen stämplade man ex lanterninfönsterbågar med vagnsnumret. När vi renoverade vagn 24 fick vi fram de numren och därmed kunde säkerställa att det var vagn 24 vi renoverade. En rolig detalj var att vi inte hade ritningsunderlag för kupéväggarnas insida. träspeglarnas exakta utformning finns inte tydligt med på de ritningar som vi hade. Vi funderade länga på hur vi skulle göra och gjorde studier på andra ASEA vagnar från tiden men inget kändes rätt. Då en dag kom jag på att vagn 24-27 byggdes i samma serie och på spår 1 stod 9207 som enligt historien skulle fått delar från vagn 27. Vi tog ut ett konster och hittade snygga stämplar med 27. Man återanvände taket och kupéväggarna från vagn 27 till 9207. Och bakom en plåt hittade vi ursparningarna för speglarna i kupéväggen och därmed hade vi lösningen.

När man med et par instansade nummer kan få en identitet bekräftad är det roligt.

När vi renoverar SNS 11 kommer vi givetvis att kika på dessa detaljer.

Man kan givetvis fundera på varför man stämplade men jag tror att när stommen till korgen var byggd tog man mått på fönster för att få perfekt passform. Och när man tillverkade fönstren stämplade man dem med vagn och platsnummer innan de gick in till måleriet.

Stefan

Hej Namne Isaksson

Lyckades hitta SS 50 årsbok där tiden från 1877 fanns med. Antar att de uppgifter du redovisat delvis kommer från den boken.

Stefan

Jag har sett en bild från Allmänna gränd som skall illustrera trafik med hästspårvagn. Det är bara det att
vagnen är en typisk släpvagn till elspårvagn som är spänd efter hästen med en på marken liggande
specialanordning ansluten till vagnens trumpetkoppel (!)
Både järnvägar och spårvägar har använt hästar för t.ex. rangering men bilder och andra uppgifter om
detta fenomen verkar vara synnerligen ovanliga.
Har ej hittat bilder på att Kungsholmshallen, Hagalundshallen och Djurgårdshallen i sin helhet varit
försedda med luftledning då hallarna ifråga var avsedda att användas bara under ett fåtal år.
En uppgift finns att spåren i Tegnérgatan mellan Eriksbergsplan och Sveavägen legat kvar ganska många
år efter att linjetrafiken upphört på sträckan och att till- och frånkoppling av släpvagnar på linje 14, som ju inte
passerade Norrhallen, skedde via detta spår, med hästar eller elmotorvagnar...

643 skrev:Jag har sett en bild från Allmänna gränd som skall illustrera trafik med hästspårvagn. Det är bara det att
vagnen är en typisk släpvagn till elspårvagn som är spänd efter hästen med en på marken liggande
specialanordning ansluten till vagnens trumpetkoppel (!)
Både järnvägar och spårvägar har använt hästar för t.ex. rangering men bilder och andra uppgifter om
detta fenomen verkar vara synnerligen ovanliga.
Har ej hittat bilder på att Kungsholmshallen, Hagalundshallen och Djurgårdshallen i sin helhet varit
försedda med luftledning då hallarna ifråga var avsedda att användas bara under ett fåtal år.
En uppgift finns att spåren i Tegnérgatan mellan Eriksbergsplan och Sveavägen legat kvar ganska många
år efter att linjetrafiken upphört på sträckan och att till- och frånkoppling av släpvagnar på linje 14, som ju inte
passerade Norrhallen, skedde via detta spår, med hästar eller elmotorvagnar...

Har ett svagt minne om det där med spåren på Tegnérgatan att dom gick en en bra bit upp, dom användes väl senare för vändning av tåg från Norrhallen.