Självklart drar man inte igång storskaliga karantänsoperationer i det här skedet (det kanske kommer sedan, om det ens är möjligt - det är förmodligen bara den kinesiska kommunistdiktaturen som kan göra något sådant, och ändå lyckades man inte hindra smittan från att läcka ut och börja spridas pandemiskt, som man lyckades med SARS, troligen för att SARS-Cov2 är bra mycket mer smittsamt - dessutom har det globala resandet i stort sett tiodubblats sedan SARS-utbrottet). Däremot bör man tala klarspråk på ett sätt som man enligt min mening inte gjort. Sedan finns det en hel del andra åtgärder som man kanske borde vidta, det kan jag (som
inte är medicine doktor) inte bedöma. Däremot har jag lyssnat rätt mycket på vad professor Björn Olsen (och även en del andra infektionsläkare utanför Folkhälsomyndighetskretsen) har att säga:
https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/kri ... a-dags-nu/
Jag tycker knappast att professor Olsen kan betecknas som ryktesspridare eller alarmist (för att använda en floskel som är populär inom extremhögern). Däremot är det oroväckande att de sk. experterna inte verkar vara överens. Det kanske man inte ska förvänta sig i alla lägen, men vi talar ändå om en sjukdom som enligt nu tillgängliga data verkar har en dödlighet på ~ 2% och ett reproduktionstal (R0, ett mått på hur många en smittad i genomsnitt kan förväntas smitta i sin tur) på ~3, även om det givetvis kan finnas rätt stora felmarginaler i de skattningarna. Likaså har det talats om att har vi kunnat hantera influensapandemier
efter spanska sjukan, som asiaten, hongkong, och svininfluensan (många av er här är för unga för att ha upplevt de två förstnämnda) så klarar vi detta också. Skillnaden är - vilket inte alla tycks inse - att där och då hade vi dels en viss grundimmunitet (asiaten och hongkong innehöll en hel del genetiskt material från spanska sjukans H1N1-virus), dels tillgång till vaccin, något som inte alls var för handen 1918 - 20 och som inte gäller nu heller. Även antivirala läkemedel saknas, även om effektiviteten hos motsvarande preparat mot influensa har ifrågasatts. En annan åsikt som ofta torgförs är "asch, det där drabbar bara gamla och sjuka (som ändå snart ska dö)". Artigheten hindrar mig från att säga vad jag tycker om sådan cynism.
En annan oroväckande tendens är att, i vårt sönderpolariserade samhälle, det verkar gå partipolitik i detta - eller i varje fall att frågan verkar vara på väg att polariseras efter en höger- vänster-skala (som så mycket annat). Det underlättar naturligtvis inte sjukdomsbekämpningen. Sedan kan man ju fundera lite över den decentralisering av ansvaret som föreligger här, de centrala myndigheterna lägger i huvudsak ansvaret på regionerna (Socialstyrelsen har iofs. försökt skaffa sig en överblick, men den är som bekant hemligstämplad). Det är lite som under skogsbränderna 2018, då MSB länge hävdade att de inte hade någon operativ roll i brandbekämpningen.
Men visst kommer vi att drabbas av pandemier, det har alla infektionsläkare varnat för återkommande - och ändå sänker vi garden, kanske för att det är för kostsamt att hålla den uppe. I så måtto vill jag ge sign. Odd rätt när han skriver "
vi lever i ett sårbart samhälle eftersom vi väger fördelarna tyngre än nackdelarna". Oftast har man som modellpandemi tänkt sig influensa, och då företrädesvis spanska sjukan, eventuellt den extremt dödliga fågelinfluensan H5N1, som dock hittills inte visat sig smitta mellan människor. Att det istället skulle vara ett corona-virus var det få som trodde, dels därför att man lyckades dämma upp utbrotten av SARS och MERS (som troligtvis var mindre smittsamma än SARS-Cov2), dels därför att fyra av de sju kända typer av coronavirus som kan infektera människor redan cirkulerar globalt och inte gör värre skada än att orsaka (svårare) förkylningar. Men det kommer mera, båda virusgrupperna är ju sk. zoonoser och det finns gott om virusreservoarer bland olika djurgrupper.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/y3 ... ska-sjukan
