Det börjar bli klass på Inlandsbanan!
Postat: fredag 21 februari 2020 18:21
Efter att under lång liv harvat upp och ner på Inlandsbanan mellan Mora och Gällivare i galanta Y1:or samt SMOKS "gammelbussar", börjar väl 80-årig kärring trakta efter komfort, vård och omsorg.
Vilket det statliga, franska "alternativet" tagit fasta på. Men då gäller det att leta upp det på Cst fjärran gömda spår 18 - där det aktuella tåget är så grandiost, att det använder sig båda av a & b! Och lite på sladden hänger våra sovvagnar till Storuman inkl. en restaurangvagn. Törhända har jag väl svårt att acceptera det nya franska "järnvägslingot" där ett lok betecknas "Loket Loket" och en alldeles utmärkt Restaurangvagn markeras "Krogen Krogen".
Men när vi efter avgång, botaniserat i menyn och belåtet sjunker ner med en butelj alldeles utmärkt Bordeaux samt lite tilltugg, är jag beredd att skänka min förlåtelse över "moderna tiders" språkbruk! I sanningens namn bör väl kanske nämnas att det är väl kanske inte de mest fräschaste vagnar som allokerats till dessa nordliga destinationer. Men jag noterade dock vid en liten inspektionsrepa, att de flesta vagnarna tycktes ha fått tämligen nyreviderade underställ. Och det var absolut inget fel på gångegenskaperna när man drog järnet upp mot Östersund.
Något som varmt uppskattades när vi på nattkröken kröp ner i våra sängar.
I gryningen väcktes vi av ett diskret muller samt näst intill omärkliga rangeringsrörelser när tåget delades i Östersund. Inte utan en viss känsla av samhörighet, hämtade jag en mugg nybryggt kaffe i Restaurangvagnen näst intill, pallade upp lite kuddar i kojen och njöt av den fortsatta resan, när "Kära Bettan" Di3 (hon borde väl nu vara runt 60 bast .... ?) med sin generatorfinka, med glada signaler från tyfonen, plöjde sig fram genom den nyfallna snön!
Som de erfarna upptäcksresande vi är, hade vi bokat en hel kuppe som kunde arrangeras med lämpliga ytor för erforderliga dokument, kartor samt kanske viktigast; diverse årgångar av "Sveriges Kommunikationer". Icke att förglömma en "bar-hörna" med oundgängliga minibuteljer "Jägermeister" - en fenomenal chocklindrare när nostalgianfallen uppkommer!
Inlandsbanan är ju en tämligen färsk nykomling, om man nu kan använda det uttrycket, i det svenska järnvägsnätet. Och vad jag kan förstå efter att ha grävt mig ner i gamla tidtabeller, har det här aldrig förekommit sovvagnar resp. restaurangvagnar.
Däremot hittade jag i sommarturlistan år 1952 en Rälsbussförbindelse markerad med tågnummer St 1 & St 2, d.v.s. "Snälltåg". Vore kul om någon annan "grävare" kan plocka fram exempel på när man noterat en rälsbuss som Snälltåg.
I alla händelser, har det under årens lopp varit rätt vanligt, att man via konduktören ombord, för leverans vid senare station, kunnat "beställa korgar med kaffe, etc. (undrar just vad det kan vara?) bröd och smörgåsar.
Men på St 1 & 2 finnes angivet att servering fanns anordnad ombord!
Lite kul var att jämföra just detta tågpars turlista. Samma antal stationsuppehåll. Men vi behövde mer tid vid stationerna för av- och pålastning med enorma bagagemängde, skidor, kälkar samt mindre "dagisgrupper"!.
Ändock klarade "Bettan" av resan något snabbare än "Snälltågsbussen"! Enligt GPS-en var det inga problem att hålla skyltade hastigheter upp till 80, fortfarande med förunderligt bra gångegenskaper i tåget.
Och för den kompletta nörden, är det ljuv musik när Tore släppte loss Nohab-dieselns 1.300 hk i uppförsbackarna på den tidvis berg- och dalbaneliknande järnvägssträckan!
Intressant att notera att tåget hade mycket god beläggning med passagerarutbyte både upp och ner till väntande bussar vid Hoting och Vilhelmina.
I stort sett hela Inlandsbanan är ju strösslad med Vintersportanläggningar och framkomna exakt på tid (nja, t.o.m. några minuter för tidigt!) till Storuman var det fler pendelbussar till Vemdalen som effektivt lämnade och hämtade upp alla skibums! Stor vördnad för IBAB:s fantastiska medarbetare. Den synnerligen engagerade unga damen ombord, var nyutexaminerad "Tågbefälhavare" (heter det så fortfarande .... ?). När hon gick runt och "blippade" biljetter, var ett stopp vid vår "kommandokupé" självskrivet för utbyte av information.
Och vid "spetsvändningen" i Storuman stod en "rangerare" och väntade så att vår trevliga lokförare Tore kunde ta sig en paus i personalhuset samt få i sig en bit mat. Och Jösses - han fick verkligen med "lådan på magen" sno runt, koppla av och till, rangera om lok och el-finka, lägga om klotväxlar, låsa upp spårspärrar, borsta bort snö för att kolla växellägen m.m. Inte att förglömma bromsprov och kontroll av tågvärmeledningens funktion i alla vagnar. Varje gång han passerade det påpälsade och fotograferande "diggargänget" (som faktiskt utökats med utrikes nördar!) vinkade han glatt!
Och på avgångens exakta minut, kunde Tore med tyfonen bekräfta klarsignal från AGS och starta återresan mot Östersund som tåg 13903; "På IBAB är punktligheten 100 %" vilken den också var, när vi helt enligt tidtabellen anlände. Vilket icke tåget från Åre vi skulle kopplas ihop med, absolut icke var
Men nu blev det åka av. Och vid den sena middagen i Restaurangvagn nr 2 (en korrekt genomförd "rese-anamnes" kräver självklart besiktning samt avprovning av både meny och vinlista i tågets samtliga utmineringsvagnar) fick jag för första gången perfekt användning av ett obligatoriskt hjälpmedel, vilket alltid ingår i min handväska när jag åker med Snälltågets restaurangvagnars ytterst opraktiska bord; små klisterkuddar att fästa under tallrikar och buteljer.
Förlorad tid kördes in så elegant, att vi t.o.m. var + 20 minuter vid ankomsten till Stockholm C.
En resa väl värd att rekommenderas!
"Så långt borta (jag läste just i ett resemagasin i dessa tider av "Flygskam" - att 90 % av alla svenskar aldrig hade satt sin fot eller hade en aning om vad som fanns norr om Östersund) och ändock så nära i slutet av "Suckarnas gång" på Cst!
Hälsar Glatt / Lena
Vilket det statliga, franska "alternativet" tagit fasta på. Men då gäller det att leta upp det på Cst fjärran gömda spår 18 - där det aktuella tåget är så grandiost, att det använder sig båda av a & b! Och lite på sladden hänger våra sovvagnar till Storuman inkl. en restaurangvagn. Törhända har jag väl svårt att acceptera det nya franska "järnvägslingot" där ett lok betecknas "Loket Loket" och en alldeles utmärkt Restaurangvagn markeras "Krogen Krogen".
Men när vi efter avgång, botaniserat i menyn och belåtet sjunker ner med en butelj alldeles utmärkt Bordeaux samt lite tilltugg, är jag beredd att skänka min förlåtelse över "moderna tiders" språkbruk! I sanningens namn bör väl kanske nämnas att det är väl kanske inte de mest fräschaste vagnar som allokerats till dessa nordliga destinationer. Men jag noterade dock vid en liten inspektionsrepa, att de flesta vagnarna tycktes ha fått tämligen nyreviderade underställ. Och det var absolut inget fel på gångegenskaperna när man drog järnet upp mot Östersund.
Något som varmt uppskattades när vi på nattkröken kröp ner i våra sängar.
I gryningen väcktes vi av ett diskret muller samt näst intill omärkliga rangeringsrörelser när tåget delades i Östersund. Inte utan en viss känsla av samhörighet, hämtade jag en mugg nybryggt kaffe i Restaurangvagnen näst intill, pallade upp lite kuddar i kojen och njöt av den fortsatta resan, när "Kära Bettan" Di3 (hon borde väl nu vara runt 60 bast .... ?) med sin generatorfinka, med glada signaler från tyfonen, plöjde sig fram genom den nyfallna snön!
Som de erfarna upptäcksresande vi är, hade vi bokat en hel kuppe som kunde arrangeras med lämpliga ytor för erforderliga dokument, kartor samt kanske viktigast; diverse årgångar av "Sveriges Kommunikationer". Icke att förglömma en "bar-hörna" med oundgängliga minibuteljer "Jägermeister" - en fenomenal chocklindrare när nostalgianfallen uppkommer!
Inlandsbanan är ju en tämligen färsk nykomling, om man nu kan använda det uttrycket, i det svenska järnvägsnätet. Och vad jag kan förstå efter att ha grävt mig ner i gamla tidtabeller, har det här aldrig förekommit sovvagnar resp. restaurangvagnar.
Däremot hittade jag i sommarturlistan år 1952 en Rälsbussförbindelse markerad med tågnummer St 1 & St 2, d.v.s. "Snälltåg". Vore kul om någon annan "grävare" kan plocka fram exempel på när man noterat en rälsbuss som Snälltåg.
I alla händelser, har det under årens lopp varit rätt vanligt, att man via konduktören ombord, för leverans vid senare station, kunnat "beställa korgar med kaffe, etc. (undrar just vad det kan vara?) bröd och smörgåsar.
Men på St 1 & 2 finnes angivet att servering fanns anordnad ombord!
Lite kul var att jämföra just detta tågpars turlista. Samma antal stationsuppehåll. Men vi behövde mer tid vid stationerna för av- och pålastning med enorma bagagemängde, skidor, kälkar samt mindre "dagisgrupper"!.
Ändock klarade "Bettan" av resan något snabbare än "Snälltågsbussen"! Enligt GPS-en var det inga problem att hålla skyltade hastigheter upp till 80, fortfarande med förunderligt bra gångegenskaper i tåget.
Och för den kompletta nörden, är det ljuv musik när Tore släppte loss Nohab-dieselns 1.300 hk i uppförsbackarna på den tidvis berg- och dalbaneliknande järnvägssträckan!
Intressant att notera att tåget hade mycket god beläggning med passagerarutbyte både upp och ner till väntande bussar vid Hoting och Vilhelmina.
I stort sett hela Inlandsbanan är ju strösslad med Vintersportanläggningar och framkomna exakt på tid (nja, t.o.m. några minuter för tidigt!) till Storuman var det fler pendelbussar till Vemdalen som effektivt lämnade och hämtade upp alla skibums! Stor vördnad för IBAB:s fantastiska medarbetare. Den synnerligen engagerade unga damen ombord, var nyutexaminerad "Tågbefälhavare" (heter det så fortfarande .... ?). När hon gick runt och "blippade" biljetter, var ett stopp vid vår "kommandokupé" självskrivet för utbyte av information.
Och vid "spetsvändningen" i Storuman stod en "rangerare" och väntade så att vår trevliga lokförare Tore kunde ta sig en paus i personalhuset samt få i sig en bit mat. Och Jösses - han fick verkligen med "lådan på magen" sno runt, koppla av och till, rangera om lok och el-finka, lägga om klotväxlar, låsa upp spårspärrar, borsta bort snö för att kolla växellägen m.m. Inte att förglömma bromsprov och kontroll av tågvärmeledningens funktion i alla vagnar. Varje gång han passerade det påpälsade och fotograferande "diggargänget" (som faktiskt utökats med utrikes nördar!) vinkade han glatt!
Och på avgångens exakta minut, kunde Tore med tyfonen bekräfta klarsignal från AGS och starta återresan mot Östersund som tåg 13903; "På IBAB är punktligheten 100 %" vilken den också var, när vi helt enligt tidtabellen anlände. Vilket icke tåget från Åre vi skulle kopplas ihop med, absolut icke var
Men nu blev det åka av. Och vid den sena middagen i Restaurangvagn nr 2 (en korrekt genomförd "rese-anamnes" kräver självklart besiktning samt avprovning av både meny och vinlista i tågets samtliga utmineringsvagnar) fick jag för första gången perfekt användning av ett obligatoriskt hjälpmedel, vilket alltid ingår i min handväska när jag åker med Snälltågets restaurangvagnars ytterst opraktiska bord; små klisterkuddar att fästa under tallrikar och buteljer.
Förlorad tid kördes in så elegant, att vi t.o.m. var + 20 minuter vid ankomsten till Stockholm C.
En resa väl värd att rekommenderas!
"Så långt borta (jag läste just i ett resemagasin i dessa tider av "Flygskam" - att 90 % av alla svenskar aldrig hade satt sin fot eller hade en aning om vad som fanns norr om Östersund) och ändock så nära i slutet av "Suckarnas gång" på Cst!
Hälsar Glatt / Lena