Icke elektrifierade spårsträcka

[Ligor]

Hej,

Jag vill skriva ett examensarbete och forma det som en enklare förstudie. Tänkte att jag skulle kunna skriva om någon ej elektrifierad spårsträcka inom SL.
Misstänker att det inte finns många sådana kvar men jag gör ett försök att fråga er.

Mvh

[Lennart Petersen]

Hej,

Jag vill skriva ett examensarbete och forma det som en enklare förstudie. Tänkte att jag skulle kunna skriva om någon ej elektrifierad spårsträcka inom SL.
Misstänker att det inte finns många sådana kvar men jag gör ett försök att fråga er.

Mvh

Finns ingen sådan, alla banor är elektrifierade. Kanske någon spårstump i någon depå ?
Historiskt så fanns det en period när banorna Rimbo-Norrtälje och Dj Ösby-Eddavägen avelektrifierades och kördes med diesel. Du kanske ska hitta något annat examensarbete men det är ju kul om du hittar något i spårtrafiken.

[Stefan Isaksson]

Till förra inlägget ska tillfogas:
1) eldriften på Eddavägen ställdes in för att återgångsstömmarna störde telefonerna har det sagts mig. Om inte nedläggningen legat runt hörnet hade man fixat det problemet och fortsatt köra el.
2) inställandet av eldriften Lindholmen-Rimbo-Norrtälje torde motiverats av brist på elfordon samtidigt som det var överskott på rälsbussar. Det är även värt att notera att eldriften återupptogs på Lindholmen-Rimbo (Rimbo-Norrtälje var vid det laget nedlagd).

För att göra listan komplett:
Spårvägslinje 19 Karlaplan-Värtan (1924-1929) som trafikerades med en bensinspårvagn. Detta berodde på att militären förbjöd luftledning (Gärdet var på den här tiden militärt övningsområde.)

Stockholm-Nynäs järnväg (Nynäshamnsbanan) elektrifierades i början av 60-talet, dvs kort efter förstatligandet.

Stockholm-Saltsjöns järnväg (Saltsjöbanan) elektrifierades 1914 om jag kommer ihåg rätt.

Spånga-Lövsta järnväg (aldrig elektrifierad, dock sparsam persontrafik)

Stockholm-Roslagens järnvägar (Roslagsbanan) elektrifierad i omgångar, Djursholmsbanan 1895 efter ett par års provisorisk ångdrift, huvudlinjen successivt fram till 1949 då elektrifieringen nådde Norrtälje. Viktigt mellanår: lokaltrafiken till Vallentuna och Österskär elektrifierade 1939.
Inkluderar provisorisk hästspårvagnstrafik 1894-5 mellan Stockholm Ö och Engelbrektsplan.

Sedan återstår bara lokaltrafiken på stambanorna (Västra elektrifierad 1923 eller så, Norra början av 30-talet) och Stockholm-Västerås-Bergslagerne (elektrifierad på 40-talet).

Utöver det kan jag inte heller komma på någon icke-elektrisk spårbunden trafik i Stockholmstrakten efter 1905 då spårvägen i Stockholm var fullt elektrifierad. Viss ej elektrifierad godstrafik förekom för all del, men även det inskränkte sig nog för spårvägens del till ett godsspår mellan Brunnsviken och Haga Norra grindar (antagligen för att transportera byggmaterial till byggandet av stadsdelen Råsunda.)

SI

[daniel_s]

Du glömde slakthusspåret Stefan! Avelektrifierades nån gång under perioden 1956-1967, och användes sedan med diesel- eller batteridrift fram till 2016 eller 2017.

Utöver det kan jag inte heller komma på någon icke-elektrisk spårbunden trafik i Stockholmstrakten efter 1905 då spårvägen i Stockholm var fullt elektrifierad. Viss ej elektrifierad godstrafik förekom för all del, men även det inskränkte sig nog för spårvägens del till ett godsspår mellan Brunnsviken och Haga Norra grindar (antagligen för att transportera byggmaterial till byggandet av stadsdelen Råsunda.)

Brunnsviksspåret hade väl kontaktledning?

Sen hade ju både Lidingöbanan och Saltsjöbanan godstrafik några decennier in på SL-tiden. På Lidingö körde man ju elektriskt men inte alltid med kontaktledning, medan SB i praktiken hade dieseldriven godstrafik om vi bortser från några ganska misslyckade insatser med batterilok.

[Hechtwagen]

Till förra inlägget ska tillfogas:
1) eldriften på Eddavägen ställdes in för att återgångsstömmarna störde telefonerna har det sagts mig. Om inte nedläggningen legat runt hörnet hade man fixat det problemet och fortsatt köra el.
2) inställandet av eldriften Lindholmen-Rimbo-Norrtälje torde motiverats av brist på elfordon samtidigt som det var överskott på rälsbussar. Det är även värt att notera att eldriften återupptogs på Lindholmen-Rimbo (Rimbo-Norrtälje var vid det laget nedlagd).

För att göra listan komplett:
Spårvägslinje 19 Karlaplan-Värtan (1924-1929) som trafikerades med en bensinspårvagn. Detta berodde på att militären förbjöd luftledning (Gärdet var på den här tiden militärt övningsområde.)

Stockholm-Nynäs järnväg (Nynäshamnsbanan) elektrifierades i början av 60-talet, dvs kort efter förstatligandet.

Stockholm-Saltsjöns järnväg (Saltsjöbanan) elektrifierades 1914 om jag kommer ihåg rätt.

Spånga-Lövsta järnväg (aldrig elektrifierad, dock sparsam persontrafik)

Stockholm-Roslagens järnvägar (Roslagsbanan) elektrifierad i omgångar, Djursholmsbanan 1895 efter ett par års provisorisk ångdrift, huvudlinjen successivt fram till 1949 då elektrifieringen nådde Norrtälje. Viktigt mellanår: lokaltrafiken till Vallentuna och Österskär elektrifierade 1939.
Inkluderar provisorisk hästspårvagnstrafik 1894-5 mellan Stockholm Ö och Engelbrektsplan.

Sedan återstår bara lokaltrafiken på stambanorna (Västra elektrifierad 1923 eller så, Norra början av 30-talet) och Stockholm-Västerås-Bergslagerne (elektrifierad på 40-talet).

Utöver det kan jag inte heller komma på någon icke-elektrisk spårbunden trafik i Stockholmstrakten efter 1905 då spårvägen i Stockholm var fullt elektrifierad. Viss ej elektrifierad godstrafik förekom för all del, men även det inskränkte sig nog för spårvägens del till ett godsspår mellan Brunnsviken och Haga Norra grindar (antagligen för att transportera byggmaterial till byggandet av stadsdelen Råsunda.)

SI

Vad var det för spårvidd på de provisoriska hästspårvagnarna? Bild?

[twr]

Till förra inlägget ska tillfogas:
1) eldriften på Eddavägen ställdes in för att återgångsstömmarna störde telefonerna har det sagts mig. Om inte nedläggningen legat runt hörnet hade man fixat det problemet och fortsatt köra el.
2) inställandet av eldriften Lindholmen-Rimbo-Norrtälje torde motiverats av brist på elfordon samtidigt som det var överskott på rälsbussar. Det är även värt att notera att eldriften återupptogs på Lindholmen-Rimbo (Rimbo-Norrtälje var vid det laget nedlagd).

För att göra listan komplett:
Spårvägslinje 19 Karlaplan-Värtan (1924-1929) som trafikerades med en bensinspårvagn. Detta berodde på att militären förbjöd luftledning (Gärdet var på den här tiden militärt övningsområde.)

Stockholm-Nynäs järnväg (Nynäshamnsbanan) elektrifierades i början av 60-talet, dvs kort efter förstatligandet.

Stockholm-Saltsjöns järnväg (Saltsjöbanan) elektrifierades 1914 om jag kommer ihåg rätt.

Spånga-Lövsta järnväg (aldrig elektrifierad, dock sparsam persontrafik)

Stockholm-Roslagens järnvägar (Roslagsbanan) elektrifierad i omgångar, Djursholmsbanan 1895 efter ett par års provisorisk ångdrift, huvudlinjen successivt fram till 1949 då elektrifieringen nådde Norrtälje. Viktigt mellanår: lokaltrafiken till Vallentuna och Österskär elektrifierade 1939.
Inkluderar provisorisk hästspårvagnstrafik 1894-5 mellan Stockholm Ö och Engelbrektsplan.

Sedan återstår bara lokaltrafiken på stambanorna (Västra elektrifierad 1923 eller så, Norra början av 30-talet) och Stockholm-Västerås-Bergslagerne (elektrifierad på 40-talet).

Utöver det kan jag inte heller komma på någon icke-elektrisk spårbunden trafik i Stockholmstrakten efter 1905 då spårvägen i Stockholm var fullt elektrifierad. Viss ej elektrifierad godstrafik förekom för all del, men även det inskränkte sig nog för spårvägens del till ett godsspår mellan Brunnsviken och Haga Norra grindar (antagligen för att transportera byggmaterial till byggandet av stadsdelen Råsunda.)

SI

Vad var det för spårvidd på de provisoriska hästspårvagnarna? Bild?

Det var väl redan från början en del av Roslagsbanesystemet, dvs 891 mm.

[Harald]

Vad var det för spårvidd på de provisoriska hästspårvagnarna? Bild?

Det var väl redan från början en del av Roslagsbanesystemet, dvs 891 mm.

Ja, det var ju en elektrisk spårväg man hade fått koncession för. Hästdriften var bara en tillfällig lösning innan man fick igång eldriften. Det är väl rätt självklart att man inte byggde om spåret för ett halvårs hästdrift.

[Stefan Isaksson]

Vad var det för spårvidd på de provisoriska hästspårvagnarna? Bild?

Det var väl redan från början en del av Roslagsbanesystemet, dvs 891 mm.

Ja, det var ju en elektrisk spårväg man hade fått koncession för. Hästdriften var bara en tillfällig lösning innan man fick igång eldriften. Det är väl rätt självklart att man inte byggde om spåret för ett halvårs hästdrift.

Det är riktigt, två av SNS stora åttfönstriga vagnar (högst sannolikt nr 96 och 97) spårades om till 891 mm spårvidd. Under uthyrningen stallades vagnarna på Stockholm Ö.
Nu är jag osäker, men jag har för mig att SNS höll med personal medan SRJ höll med hästar. Vagnarna gick förresten trespända om jag förstått saken rätt.

SI

[Odd]

Hej,

Jag vill skriva ett examensarbete och forma det som en enklare förstudie. Tänkte att jag skulle kunna skriva om någon ej elektrifierad spårsträcka inom SL.
Misstänker att det inte finns många sådana kvar men jag gör ett försök att fråga er.

Mvh

En massa historisk information, men har någon svarat på frågan?
SL började sin verksamhet 1967. Fanns något av den oelektrifierade spårtrafiken 1967 eller efter det?

/Odd

[roggek]

Hej,

Jag vill skriva ett examensarbete och forma det som en enklare förstudie. Tänkte att jag skulle kunna skriva om någon ej elektrifierad spårsträcka inom SL.
Misstänker att det inte finns många sådana kvar men jag gör ett försök att fråga er.

Mvh

En massa historisk information, men har någon svarat på frågan?
SL började sin verksamhet 1967. Fanns något av den oelektrifierade spårtrafiken 1967 eller efter det?

/Odd

Enkelt svar: Ja, godstrafiken på Saltsjöbanan fram till 90-talets börja, och Södra Lidingöbanan fram till 1982...
Sen kan vi ju nämna "dieseldriften med arbetståg i tunnelbanan ", men då är vi väl helt ute och snurrar...

[Odd]

Hej,

Jag vill skriva ett examensarbete och forma det som en enklare förstudie. Tänkte att jag skulle kunna skriva om någon ej elektrifierad spårsträcka inom SL.
Misstänker att det inte finns många sådana kvar men jag gör ett försök att fråga er.

Mvh

En massa historisk information, men har någon svarat på frågan?
SL började sin verksamhet 1967. Fanns något av den oelektrifierade spårtrafiken 1967 eller efter det?

/Odd

Enkelt svar: Ja, godstrafiken på Saltsjöbanan fram till 90-talets börja, och Södra Lidingöbanan fram till 1982...
Sen kan vi ju nämna "dieseldriften med arbetståg i tunnelbanan ", men då är vi väl helt ute och snurrar...

Ja, du har naturligtvis rätt, jag tänkte i min enfald att det var personbefordran det handlade om här

Fast ingen av oss har ju då svarat på frågan, nämligen om det finns någon "ej elektrifierad spårsträcka inom SL" utan vi har båda svarat på andra frågor, som "om SL kör spårfordon som inte går på elektricitet" eller "har SL bedrivit någon spårtrafik med icke el-fordon" och liknande ...

Men Lidingöbanan var ju elektrifierad, var gick gränsen för industrispåren?

[daniel_s]

Ibland gör man väl klokt i att inte utgå från att folk menar exakt vad de skriver. Spårsträcka kan ju kanske betyda "linjesträckningar i spårtrafik" eller något liknande.

Men när du påstår att INGEN har svarat på frågan om icke-elektrifierade sträckor så har du läst slarvigt själv! Både Stefan Isaksson och jag har svarat på den frågan.

[Harald]

Eftersom avsikten är att skriva en enklare förstudie, är nog nedlagda spårsträckor mindre intressanta. Några andra icke elektrifierade sträckor finns, bortsett möjligen från enstaka stickspår, inte i SL-området. Då är frågan hur nödvändigt det är att det är i SL-området. Går man utanför detta finns ju andra regionaltrafikssträckor, t.ex. Kil-Torsby eller Håkantorp-Gårdsjö, som inte är elektrifierade.

[Lennart Petersen]

[

Fast ingen av oss har ju då svarat på frågan, nämligen om det finns någon "ej elektrifierad spårsträcka inom SL" utan vi har båda svarat på andra frågor, som "om SL kör spårfordon som inte går på elektricitet" eller "har SL bedrivit någon spårtrafik med icke el-fordon" och liknande ...

Men Lidingöbanan var ju elektrifierad, var gick gränsen för industrispåren?

Tyckte jag svarade på frågan. Sen kom en del kompletteringar och inget fel i det.

[Lars_L]

Sverige överlag är ju alltså ganska dåligt exempel eftersom det väl inte finns någon ren lokaltrafik som inte är elektrifierad, (de fåtal som finns har ju mer en regional funktion). Så jag skulle nog välja ett annat land. Köpenhamn är ju då ett utmärkt val om man vill ha ett storstadsområde, men som är ganska likt i andra avseenden. Där finns ju en rad lokalbanor som körs med diesellok och har just en lokaltrafikfunktion. Dessutom är ju språket lätt att förstå (i alla fall i skrift).

[daniel_s]

Nu har ju inte trådskaparen hörts av på ett tag så det räcker kanske med förslag...

[Lennart Petersen]

Sverige överlag är ju alltså ganska dåligt exempel eftersom det väl inte finns någon ren lokaltrafik som inte är elektrifierad, (de fåtal som finns har ju mer en regional funktion). Så jag skulle nog välja ett annat land. Köpenhamn är ju då ett utmärkt val om man vill ha ett storstadsområde, men som är ganska likt i andra avseenden. Där finns ju en rad lokalbanor som körs med diesellok och har just en lokaltrafikfunktion. Dessutom är ju språket lätt att förstå (i alla fall i skrift).

Nja, med viss välvilja kan man väl betrakta Lyngby-Naerum banan 8km som varandes i Storköpenhamn, men knappast banorna från Hilleröd och Köge.

[Lars_L]

Sverige överlag är ju alltså ganska dåligt exempel eftersom det väl inte finns någon ren lokaltrafik som inte är elektrifierad, (de fåtal som finns har ju mer en regional funktion). Så jag skulle nog välja ett annat land. Köpenhamn är ju då ett utmärkt val om man vill ha ett storstadsområde, men som är ganska likt i andra avseenden. Där finns ju en rad lokalbanor som körs med diesellok och har just en lokaltrafikfunktion. Dessutom är ju språket lätt att förstå (i alla fall i skrift).

Nja, med viss välvilja kan man väl betrakta Lyngby-Naerum banan 8km som varandes i Storköpenhamn, men knappast banorna från Hilleröd och Köge.

Det resonemanget håller jag inte alls med om. Visst, Lyngby-Naerum-banan är förstås mer central. Men banorna från Hilleröd och Helsingör ser jag definitivt som lokalbanor kopplade till Storköpenhamn (taxorna gäller ju där också). Tågen har ju också uppehållsmönster som påminner ganska mycket om Roslagsbanan och relativt hög turtäthet.

Men poängen var väl framförallt att det skulle vara banor som har en turtäthet och resandeunderlag som kan göra det värt att diskutera utifrån vad nu skribenten är intresserad av. Till skillnad från att undersöka Krösatågen eller Kustbanan i Sverige. Men visst är Lyngby-Naerum intressantast. Att den först startar en bit utanför centrala Köpenhamn ser jag som i grunden ointressant, eftersom banans sträckning är så kort. Både Roslagsbanan och Saltsjöbanans yttre bandelar ligger ju betydligt längre från Stockholms Centrum än vad som gäller för Naerum. Avståndet till Jaegersborg är ju inte så långt ifrån centrum heller. Är väl ca 1 mil från Huvudbangården.

Det är i vilket fall det bästa exemplet i Norden.

[Lennart Petersen]

Sverige överlag är ju alltså ganska dåligt exempel eftersom det väl inte finns någon ren lokaltrafik som inte är elektrifierad, (de fåtal som finns har ju mer en regional funktion). Så jag skulle nog välja ett annat land. Köpenhamn är ju då ett utmärkt val om man vill ha ett storstadsområde, men som är ganska likt i andra avseenden. Där finns ju en rad lokalbanor som körs med diesellok och har just en lokaltrafikfunktion. Dessutom är ju språket lätt att förstå (i alla fall i skrift).

Nja, med viss välvilja kan man väl betrakta Lyngby-Naerum banan 8km som varandes i Storköpenhamn, men knappast banorna från Hilleröd och Köge.

Det resonemanget håller jag inte alls med om. Visst, Lyngby-Naerum-banan är förstås mer central. Men banorna från Hilleröd och Helsingör ser jag definitivt som lokalbanor kopplade till Storköpenhamn (taxorna gäller ju där också). Tågen har ju också uppehållsmönster som påminner ganska mycket om Roslagsbanan och relativt hög turtäthet.
.

Då är man nog inne på ett begrepp som heter Hovedstadsområdet och det är ganska vidsträckt.
Men det finns också ett område lite snävare som brukar kallas Storköpenhamn och dit räknas inte Hilleröd,Helsingör eller Köge.

[Lars_L]

Då är man nog inne på ett begrepp som heter Hovedstadsområdet och det är ganska vidsträckt.
Men det finns också ett område lite snävare som brukar kallas Storköpenhamn och dit räknas inte Hilleröd,Helsingör eller Köge.

Jo, men Roslagsbanan går ju också utanför Stockholms centrala region i sådana fall. Det är ju ändå utanför tätorten man får leta efter den här typen av förbindelser. S-tågen har ju också ganska låg hastighet, så det är ju inte så långt från centrum ändå - i jämförelse med Stockholms yttre länsdelar.