Vilka busslinjer bör vara stomlinjer?
Postat: onsdag 20 februari 2019 14:21
Frågan om vilka busslinjer som bör vara stomlinjer har nämnts i flera andra trådar. Därför kan den gärna få en egen tråd.
Vid en första anblick kan dagens indelning av busslinjerna upplevas som godtycklig, men det finns faktiskt ett mönster. Det finns tre sorters stomlinjer: innerstadslinjer med stort resande (1, 2, 3, 4, 6), tvärförbindelser med stort resande (172, 173, 176, 177, 178, 179, 677) samt direktlinjer till kommuncentrum (471, 474, 670, 676, 873, 875). Linjerna 176 och 177 är även direktlinjer till Ekerö centrum, men räknas som tvärförbindelser eftersom större delen av sträckan är tvärgående. Stomlinjerna kännetecknas av att de trafikeras med blå ledbussar eller dubbeldäckare. (Än så länge körs dubbeldäckare bara på linje 676.)
Dessa linjer har vitt skilda trafikuppgifter. Även innerstadslinjerna varierar mellan renodlade tvärförbindelser och linjer som trafikförsörjer områden utan spårtrafik. Linjerna har emellertid något gemensamt: de trafikeras med kapacitetsstarka fordon under hela trafikdygnet. (Linje 677 har dock endast 2-timmarstrafik vissa dagar.) Stomlinjerna är alltså en brokig skara busslinjer som har ett så stort resande att kapacitetsstarka fordon kan motiveras under hela trafikdygnet. Nu diskuteras även frågan om påstigning genom alla dörrar på stombussarna - på grund av ett stort resande. Det verkar vara det stora resandet som definierar konceptet.
Är stomlinjer då de linjer som har störst resande? Vi börjar med innerstadslinjerna! Hösten 2013 gjordes en utredning av trängseln i kollektivtrafiken. Innerstadslinjerna återfinns på sidan 71 (förutom nattbussarna). (Observera att Stockholm innerstad fick ett nytt bussnät år 2015, så många linjer har bytt nummer eller sträckning.) Som synes är det inte bara stomlinjerna som har ett stort resande. Flera vanliga linjer som trafikeras med ledbussar är både röda och orangea. Linje 76 förefaller ha högre belastning än stomlinje 2 - visst är det så. Nu när linje 73 har blivit stomlinje 6 så har skillnaden mellan vanliga linjer och stomlinjer blivit ännu diffusare. Jag gillar signaturen "Lars_L":s tidigare förslag om ett tiotal högfrekventa huvudlinjer som kompletteras med några lågfrekventa kvarterslinjer. Det är ju så resandet ser ut!
Valet av stomlinjer i de två andra kategorierna kan också ifrågasättas, men det finns ett mycket mer fundamentalt problem: Två typer av linjer försummas eller saknas. Tangentiella förbindelser utgör en orimligt liten del av tvärförbindelserna. Direktlinjer till centrum som inte är kommuncentrum saknas helt! Detta bekräftas av trängselutredningen från hösten 2013. Låt oss titta på vilka linjer som är både röda och orangea. För att få en bättre helhetssyn behöver vi filtrera bort några linjer: överbelastade linjer som är lågfrekventa, t.ex. linje 143 som precis har rullat i 50 år, samt överbelastade linjer som inte trafikeras med ledbussar, t.ex. linje 141. Dessa linjer är överbelastade på grund av för få avgångar eller fel fordonstyp snarare än ett stort resande.
Följande högfrekventa eller extremt högfrekventa linjer trafikeras med ledbussar och är överbelastade (både röda och orangea): 144, 172, 179, 401, 471, 541, 607 och 807. Mindre än hälften av linjerna är stomlinjer! Linjerna 401 (Älta), 541 (Backlura), 607 (Edsberg, Sjöberg) och 807 (Trollbäcken, Brandbergen) trafikerar stora områden som inte är kommuncentrum. Linje 144 är hur linje 173 borde gå öster om Älvsjö station. Linje 172 är en av få tangentiella förbindelser i länet, t.ex. mellan Norra Botkyrka och Flemingsberg samt mellan Huddinge och Högdalen. Linjen är samtidigt den enda extremt högfrekventa tvärförbindelsen som dessutom är överbelastad. Det behövs fler sådana linjer i länet och just denna kan behöva konverteras till spårtrafik på de två sträckor som nämns ovan. Linje 179 har också ett så stort resande att spårtrafik kan vara mer lämplig för trafikuppgiften. Linje 471 ersätts om några år med matartrafik till den nya tunnelbanan i Nacka.
Har genomförandet av stomlinjekonceptet helt missat målet?
Vid en första anblick kan dagens indelning av busslinjerna upplevas som godtycklig, men det finns faktiskt ett mönster. Det finns tre sorters stomlinjer: innerstadslinjer med stort resande (1, 2, 3, 4, 6), tvärförbindelser med stort resande (172, 173, 176, 177, 178, 179, 677) samt direktlinjer till kommuncentrum (471, 474, 670, 676, 873, 875). Linjerna 176 och 177 är även direktlinjer till Ekerö centrum, men räknas som tvärförbindelser eftersom större delen av sträckan är tvärgående. Stomlinjerna kännetecknas av att de trafikeras med blå ledbussar eller dubbeldäckare. (Än så länge körs dubbeldäckare bara på linje 676.)
Dessa linjer har vitt skilda trafikuppgifter. Även innerstadslinjerna varierar mellan renodlade tvärförbindelser och linjer som trafikförsörjer områden utan spårtrafik. Linjerna har emellertid något gemensamt: de trafikeras med kapacitetsstarka fordon under hela trafikdygnet. (Linje 677 har dock endast 2-timmarstrafik vissa dagar.) Stomlinjerna är alltså en brokig skara busslinjer som har ett så stort resande att kapacitetsstarka fordon kan motiveras under hela trafikdygnet. Nu diskuteras även frågan om påstigning genom alla dörrar på stombussarna - på grund av ett stort resande. Det verkar vara det stora resandet som definierar konceptet.
Är stomlinjer då de linjer som har störst resande? Vi börjar med innerstadslinjerna! Hösten 2013 gjordes en utredning av trängseln i kollektivtrafiken. Innerstadslinjerna återfinns på sidan 71 (förutom nattbussarna). (Observera att Stockholm innerstad fick ett nytt bussnät år 2015, så många linjer har bytt nummer eller sträckning.) Som synes är det inte bara stomlinjerna som har ett stort resande. Flera vanliga linjer som trafikeras med ledbussar är både röda och orangea. Linje 76 förefaller ha högre belastning än stomlinje 2 - visst är det så. Nu när linje 73 har blivit stomlinje 6 så har skillnaden mellan vanliga linjer och stomlinjer blivit ännu diffusare. Jag gillar signaturen "Lars_L":s tidigare förslag om ett tiotal högfrekventa huvudlinjer som kompletteras med några lågfrekventa kvarterslinjer. Det är ju så resandet ser ut!
Valet av stomlinjer i de två andra kategorierna kan också ifrågasättas, men det finns ett mycket mer fundamentalt problem: Två typer av linjer försummas eller saknas. Tangentiella förbindelser utgör en orimligt liten del av tvärförbindelserna. Direktlinjer till centrum som inte är kommuncentrum saknas helt! Detta bekräftas av trängselutredningen från hösten 2013. Låt oss titta på vilka linjer som är både röda och orangea. För att få en bättre helhetssyn behöver vi filtrera bort några linjer: överbelastade linjer som är lågfrekventa, t.ex. linje 143 som precis har rullat i 50 år, samt överbelastade linjer som inte trafikeras med ledbussar, t.ex. linje 141. Dessa linjer är överbelastade på grund av för få avgångar eller fel fordonstyp snarare än ett stort resande.
Följande högfrekventa eller extremt högfrekventa linjer trafikeras med ledbussar och är överbelastade (både röda och orangea): 144, 172, 179, 401, 471, 541, 607 och 807. Mindre än hälften av linjerna är stomlinjer! Linjerna 401 (Älta), 541 (Backlura), 607 (Edsberg, Sjöberg) och 807 (Trollbäcken, Brandbergen) trafikerar stora områden som inte är kommuncentrum. Linje 144 är hur linje 173 borde gå öster om Älvsjö station. Linje 172 är en av få tangentiella förbindelser i länet, t.ex. mellan Norra Botkyrka och Flemingsberg samt mellan Huddinge och Högdalen. Linjen är samtidigt den enda extremt högfrekventa tvärförbindelsen som dessutom är överbelastad. Det behövs fler sådana linjer i länet och just denna kan behöva konverteras till spårtrafik på de två sträckor som nämns ovan. Linje 179 har också ett så stort resande att spårtrafik kan vara mer lämplig för trafikuppgiften. Linje 471 ersätts om några år med matartrafik till den nya tunnelbanan i Nacka.
Har genomförandet av stomlinjekonceptet helt missat målet?