Hur planerar vi kollektivtrafik på bästa sätt?

[twr]

En tråd för politik mm. Vem styr hur kollektivtrafiken blir och vem bör styra? Vad bör målen vara och kan vi uppnå dem? Är det möjligt att skapa ett perfekt system för att planera kollektivtrafiken, eller åtminstone bättre än idag? Eller fungerar det kanske redan bra? Vilka aktörer finns det? Politiker, tjänstemän, privat sektor, allmänhet... Frågorna kunde egentligen gälla politik i allmänhet, men det är ju naturligt att fokusera på kollektivtrafiken i detta forum.

Frågorna ovan är bara några exempel, det går bra att formulera andra frågor!

[daniel_s]

Det kan väl inte bli mycket bättre än det idag är i Storstockholm. Det vore orimligt att ha ett helt tjänstemannastyrt system även om det skulle finnas praktiska fördelar. Det är ändå politikerna som ska betala alltsammans. (Trafikanterna har knappast någon lust!)

Sen kunde man förstås önska sig ett mer långsiktigt samarbete mellan politiker i olika läger. Kollektivtrafiken borde vara en ”icke-fråga” där alla egentligen är överens om allting, och så finge debatten handla om detaljer som exakt vilka som ska få rabatter på biljetterna.

[Enceladus]

Den som bara använder kollektivtrafiken i innerstan tycker säkert att den fungerar utmärkt. För många ser dock verkligheten annorlunda ut. Operatörerna struntar ofta i avtalens krav eftersom det sällan blir någon uppföljning. Ett känt exempel är utbudsminskningen på linje 198 förra hösten. Sedan är avtalen dåliga i sig. På vissa håll är standarden usel, samtidigt som resurser läggs på produktion som få har glädje av. Ett problem är förstås att det främst är utsatta områden som drabbas, så landstingsmajoriteten har ingen riktig anledning att bry sig.

[twr]

Den som bara använder kollektivtrafiken i innerstan tycker säkert att den fungerar utmärkt. För många ser dock verkligheten annorlunda ut. Operatörerna struntar ofta i avtalens krav eftersom det sällan blir någon uppföljning. Ett känt exempel är utbudsminskningen på linje 198 förra hösten. Sedan är avtalen dåliga i sig. På vissa håll är standarden usel, samtidigt som resurser läggs på produktion som få har glädje av. Ett problem är förstås att det främst är utsatta områden som drabbas, så landstingsmajoriteten har ingen riktig anledning att bry sig.

Jag hör gärna dina tankar om hur saker borde organiseras. Hur får vi ett planeringssystem som bättre uppfyller målen, tror du?

[TKO]

I diskussionen kring denna intressanta och viktiga fråga kanske vi skall börja på ett ännu mer övergripande plan - hur skall kollektivtrafiken finansieras och organiseras?
(Jag förutsätter att vi med "kollektivtrafik" avses "lokaltrafik"/"länstrafik" etc - ej fjärrtrafik)

När det gäller finansieringen kan vi tänka oss två huvudmodeller:

Marknadsfinansiering
Kollketivtrafiken blir en del i det marknadsekonomiska systemet - där det inom rättssystemets allmänna begränsningar är fri etableringrätt och det är upp till aktörerna att dra in dom pengar som behövs för att få verksamheten att gå runt.
I denna modell krävs knappast någon samhällelig planering - marknaden fixar det hela!
Dock skulle det förmodligen bli väldigt lite lokal kollektivtrafik om vi valde den här modellen, även om den historiskt sett varit vanligt förekommande även i Sverige.
Den sektor som idag kommer närmast denna modell i vårt land är fjärrtrafik med buss - den passar nog bäst för trafik med relativt lågt behov av kapitalinvesteringar.

Offentlig (del)finansiering
Behöver egentligen ingen närmare beskrivning, det är så i stort sett all lokal kollektivtrafik fungerar i Sverige. Traditionellt har då planering och även stora delar av trafikutförandet skett inom offentliga organ - först ofta inom kommunala affärsverk eller bolag, sedemera inom större "länstrafikbolag".
Idag sker trafikutförandet oftast av upphandlade privata aktörer, medan planeringen ligger kvar hos länstrafikshuvudmännen. Det finns dock en trend hos vissa av dessa att i varierande grad överlåta detaljplaneringen till utförande företag - vi kanske kan säga att man går från "detaljstyrd utförandeentreprenad" mot "ramstyrd funktionsentreprenad" för att låna byggbranschens terminologi.


Inom andra gemensamt finansierade verksamheter finns även andra finansierings-, planerings- och styrmodeller. Vi har t ex "skolpengen", "fritt vårdval" och "högkostnadsskydd". Kanske kan dessa användas även inom kollektivtrafiken? Och hur påverkar det i så fall planeringsmetodiken?

Låt oss fundera på modell som jag i brist på bättre döper till "busspeng"!

Offentlig delfinansiering - privat planering och utförande
Låt oss anta att den mycket marknadsliberala politiska ledningen för region X inser att en helt marknadsfinansierad kollektivtrafik vare sej är möjlig eller önskvärd, men att man ändå vill ha så mycket entreprenörskap, konkurrens och innovationskraft som möjligt. Man tittar då på hur stor del av kollektivtrafikens intäkter som kommer från skatter, låt oss säga att det 50%. Man inför då ett Kundkort där hugade resenärer kan sätta in pengar i en reskassa som sedan används till att betala kollektivresor. Skattesubventionen fungerar så att om du sätter i 100 kr får du 200 kr att resa för, mellanskillnaden täcks upp av skattemedel.
Sedan inför man fri trafikrätt inom regionen och låter (de privata) trafikföretagen fritt bestämma såväl priser som trafiknät. Under en övergångstid kan viss trafik fortsätta att organiseras av regionen, men målet är att helt övergå privata och gärna konkurrerande trafikutövare.

Vi kan då se att i denna modell - med bibehållen skattefinansiering - behövs ingen egentlig central planering av trafiken, det fixar marknaden.

filosoferar
Thomas K Ohlsson