Forum - Spårvägssällskapet.se

Ibland låter man en (spårvägs)linje avslutas med en ovanligt stor vändslinga, för att på det sättet täcka in ett större influensområde. Ett historiskt exempel på detta fanns i Uppsala, där linje 3 (senare linjerna 1 och 2) i Almtuna vände i en stor slinga:
Ett annat exempel finns i Norrköping:
Slingan i Klingsberg finns kvar, men trafikeras inte för närvarande.

Min fundering är nu hur dessa stora slingor trafikerades? Gick vagnarna runt slingan utan avbrott, eller fanns en "ändhållplats" där ett längre uppehåll gjordes?
Med den senare modellen fås reglertid, samtidigt försvinner lite av poängen med en stor slinga - en del resenärer måste stanna kvar på vagnen under reglertiden.

Frågan dök upp hos mej när jag tittade på gamla kartor över Uppsala, sedan slog det mej att det fanns en liknande - om än mindre - slinga i Norrköping. Där har jag åkt spårvagn men jag minns inte vilken trafikeringsmodell som användes - troligen gjorde vagnen ett längre uppehåll.


Samma modell kan naturligtvis även användas vid busstrafik, jag tänkte ta linje 544 i Jakobsberg som exempel:
Men det är inget klockrent exempel längre, då den sedan jag lämnade trakterna förvandlats till en enkelriktad ringlinje - där trafiken "bryts" vid bussterminalen. Men man kan ju också se det som att linjen består av en enda stor (vänd)slinga, så jag låter exemplet vara kvar. Här vet jag ju dessutom både hur linjen trafikerats tidigare och hur den trafikeras nu...


Men vad säger forumets Uppsala- resp. Norrköpingsexperter?
Naturligtvis är även andra välkomna med generella kommentarer om trafikering av "stora vändslingor"!

hoppas
Thomas K Ohlsson

TKO skrev:Men vad säger forumets Uppsala- resp. Norrköpingsexperter?
Naturligtvis är även andra välkomna med generella kommentarer om trafikering av "stora vändslingor"!

hoppas
Thomas K Ohlsson

Jag hatar alla former av generaliseringar!

Men jag har tydliga minnen av M67:or som ansamlats i Klingsberg på 90-talet.

Där stora slingor förekommer i Stockholm är det vanligt med regleringstid någonstans. 55:an (idag 74) hade i den stora slingan i Hammarby industriområde (idag bostads-stad) ett avancerat system med reglering på olika hållplats morgon resp eftermiddag.

Under mitt besök i Gdańsk för några veckor sedan observerade jag att vissa partier av spårvägen är enkelspåriga. Det visade sig att dessa utgör större spårslingor. Som syns på bilden nedan används spårslingorna inte enbart för vändning, utan även för genomgående trafik.

Om man med "Stor vändslinga" definierar det som att det finns mer än en hållplats så utgör ju faktiskt Waldemarsudde en sådan. Där har du reglering på Waldemarsudde och resenärer till Bellmansro får antingen gå från Djurgårdsskolan eller snällt vänta kvar ombord.

Jag försöker dra mig till minnes vad jag hört av en bussförare för mycket länge sedan. 47:an, borde det varit, vände i en stor slinga uppe i Birkastan. Men hade en ändhållplats på slingan. Enligt instruktionerna så skulle bussen tömmas på passagerare i fall antalet väntande passagerare bedömdes vara så stort att alla inte skulle få plats i bussen. Nu vet jag inte om ändhållplatsen, förmodligen med reglertid, var första hållplatsen eller inte på den sträcka som hade enkelriktad busstrafik.

Nu är detta kanske inte ett alternativ när det gäller spårvagn.

Men BUSS-Linje 1 och 2 i Sundsvall kör runt i en enkelriktad slinga i ena linje-delen.
I Nacksta respektive Bergsåker.

Sommartid lördagskvällar och hela söndagarna när trafiken går i entimmestrafik har man en intressant lösning.
Skulle bussen köra denna slinga runt samhället ytterst på linjen så skulle bussen vara tillbaka i centrum av Sundsvall 30 minuter före alla andra bussar går i samtrafiken.
Därför kör man linjen med avstigning på väg ut från staden, fram till sista hållplatsen innan slingar blir dubbelriktad och linjen kör samma gata åt båda hållen.
Här har bussen nu rast och tidsreglerar. Och föraren också.
Sedan kör man tom till första hållplatsen som bara trafikeras i en riktning, startar där och kör slingan runt , nu för påstigning.
När man kommer tillbaka till den hållplats som är sista på föregående varv fortsätter man bara till stan så att säga.

Mycket smidigt, men kanske svårt och göra med spårvagn...

/J

I Söderhamn så går stadsbusslinje 3 som en enda stor vändslinga. Den går iofs. endast som en enda ringlinje så det är inte en enda hållplats som trafikeras åt båda hållen. (Fram tills nyligen så var det ett fåtal hållplatser som trafikerades åt båda hållen ytterst i linjen, men den lades om när en ny bussbana - i form av en obekväm grusväg - hade iordningställts mellan 2 bostadsområden!) Bussen tidsreglerar också endast i centrum. Har inte koll hur linje 1 & 2 kör, men de kör med ända - centrum - andra ändan, och tidsreglerar 4 gånger i ett varv!

Inge skrev:Jag tänker på Chicago när jag läser den här diskussionen. Mer känd loop torde inte finnas.

Mer känd än circle line i london?

Herrarna må kivas om vilken 'loop/circle' som är mest kännd - den i London är dock mer en ringlinje än en stor vändslinga. Loopen i Chicago fungerar(väl? Det har varierat över åren) som vändslinga för några tåg - expresstågen på norra sidan kanske? Det är ju lätt att kolla, men det får bli i morgon. Av lätt förståeliga skäl har dessa tåg ingen regleringstid på sin färd runt slingan.

Natti natti
Thomas

Har mina herrar (ni som är tillräckligt gamla) glömt L5 vid Karlberg? Antagligen samma som L47 fick överta i början. L4 gick runt kvarteret vid Vitabergsparken, i närheten gick L6 runt kvarteret vid Sofia. Behöver jag tala om att det är Stockholm jag talar om?

Beträffande Norrköping fanns det tre hållplatser på denna slinga, Klingsbergsparken, Klingsberg och Holmstaskolan.
Avgångstiderna var från hållplats Klingsberg. Så klev man på vid Klingsbergsparken, eller skulle stiga av vid Holmstaskolan fick man sitta i spårvagnen och invänta avgångstid. Vanligtvis stod vagnarna 4-5 minuter på vardagar. Och 3-4 minuter under lågtrafik. Fanns en lördagstidtabell på 1980-talet som gjorde att vagnarna fick stå 8 minuter i Klingsberg. Med lite huvudräkning torde vagnarna ha mötts i korsningen Albrektsvägen/Trozelligatan då det var 12-minuters trafik på den tiden.

Att M67:or samlades på rad i Klingsberg var sällsynt. Möjligtvis om 3:orna fick köra dit vid driftstörningar. Däremot var det vanligt med ett par vagnar i Fridvalla under några korta minuter.

Spårvägen i London: de södra linjerna vände i en stor slinga längs Themsen via the Embankment. De hade säkert reglertid vid någon hållplats i slingan. I många fall, möjligen alla, fanns linjerna i två varianter, en som gick medsols i slingan och en som gick motsols. LInje 2 och 4 var ett sådant par om jag kommer ihåg rätt. Den här slingan var i samma storleksklass om the loop i Chicago, alltså stor.

SI

Eleganten skrev:Beträffande Norrköping fanns det tre hållplatser på denna slinga, Klingsbergsparken, Klingsberg och Holmstaskolan.
Avgångstiderna var från hållplats Klingsberg. Så klev man på vid Klingsbergsparken, eller skulle stiga av vid Holmstaskolan fick man sitta i spårvagnen och invänta avgångstid. Vanligtvis stod vagnarna 4-5 minuter på vardagar. Och 3-4 minuter under lågtrafik. Fanns en lördagstidtabell på 1980-talet som gjorde att vagnarna fick stå 8 minuter i Klingsberg. Med lite huvudräkning torde vagnarna ha mötts i korsningen Albrektsvägen/Trozelligatan då det var 12-minuters trafik på den tiden.

Att M67:or samlades på rad i Klingsberg var sällsynt. Möjligtvis om 3:orna fick köra dit vid driftstörningar. Däremot var det vanligt med ett par vagnar i Fridvalla under några korta minuter.

Tack för denna info!

/TKO

Stefan Isaksson skrev:Spårvägen i London: de södra linjerna vände i en stor slinga längs Themsen via the Embankment. De hade säkert reglertid vid någon hållplats i slingan. I många fall, möjligen alla, fanns linjerna i två varianter, en som gick medsols i slingan och en som gick motsols. LInje 2 och 4 var ett sådant par om jag kommer ihåg rätt. Den här slingan var i samma storleksklass om the loop i Chicago, alltså stor.

SI

Jag tror att de flesta linjerna fanns i en medsols- och en motsolsvariant. På så sätt minskade problemet med reglertid, det var bara att ta "rätt" linje så slapp man väntetiden!

Men hur trafikerade Almtunaslingan i Uppsala? Ja det var ju länge sedan - men någon kanske har information om detta?

/TKO

TKO skrev:Men hur trafikerade Almtunaslingan i Uppsala? Ja det var ju länge sedan - men någon kanske har information om detta?

Enkelriktad, moturs om jag inte tar helt fel.

Körde man runt i 'ett svep' eller var det regleringstid vid en hållplats?

Den frågande
Thomas K Ohlsson

Nuvarande linje 1 i London går ju i en slinga runt Croydon från/till Elmers End station. Där är ju dock slingan i centrum och reglertid där skulle väl ställa till det. Å andra sidan är ju sträckan rätt kort - så det blir väl inte några större förseningar. Mestadels går ju också linjen separerad från biltrafiken.

Lars_L skrev:Nuvarande linje 1 i London går ju i en slinga runt Croydon från/till Elmers End station. Där är ju dock slingan i centrum och reglertid där skulle väl ställa till det. Å andra sidan är ju sträckan rätt kort - så det blir väl inte några större förseningar. Mestadels går ju också linjen separerad från biltrafiken.

Jag måste erkänna att det tog en stund innan jag insåg att det var Tramlinks linje 1 som avsågs och inte (London)buss nummer 1!
(TfL verkar inte längre använda benämningen "Tramlink", det är "London Trams" och ibland "Croydon Trams" som gäller. Inte heller används linjenummer i reseplanerare och tidtabeller - men jag antar att vagnarna fortfarande skyltas med linjenummer?)

/TKO

Wien har flera vändslingor runt kvarter, särskilt vid Ringen.
Reglertiden ligger vid vändslingan ute i förorten.
-Per

Ibland ser man inte skogen för alla träd, det räcker med att segla över Östersjön. Tallinn har det vid Kardriorg - L1+3, Helsingfors har det vid Kirurgen - L10 samt vid Böle - L9 och Sandviken - L6.