Forum - Spårvägssällskapet.se

År 1958 började jag på "Högre Tekniska Läroverket" vid Thorildsplan. En tyvärr numera bortrationaliserad utbildning där man både fick en studentexamen samt ingenjörsutbildning. Ett otroligt pluggande som dock gav några ögonblick att närmare studera det kvinnliga könet och finna en partner som kändes helt rätt.

Men hon bodde ute på Lidingö vid Kvarnens hållplats på linje 20. Så fredagar när skolan slutade för dagen så var det att snabbt ta tuben till Fridhemsplan och där byta till linje 1 med avstigning vid Stureplan.



Sedan en rask promenad upp till Humlegårdsgatan där Lidingöbanorna hade sin terminal. Och väntan i snöoväder på mitt tåg till Kyrkviken var inte det roligaste. Men denna gång kunde jag i alla fall studera hur det brann i kåken tvärs över. Och jo, det fanns faktiskt en väntsal. Men den undvek jag oftast. Maken till stank överträffades bara av väntsalen för Saltsjöbanan vid Slussen.



Linje 20 och 21 skilde sig efter Brogrenen och på den långa raksträckan mellan Källbonäs och Dalängen så kan man tydligt se varför linje 20 kallades för "Flinta-banan"!



År 1907 startade "Lidingö Trafik AB" spårvagnslinjen mellan färjeläget vid Islinge till Hersbyholm med inlånade vagnar från SNS. År 1909 förlängdes linjen till Kyrkviken och samma år började man färja över var fjärde tåg på SNS gul linje 5. Under de kommande åren varierade antalet överfärjade spårvagnståg. År 1914 upphörde färjningen av vagnar Ropsten - Islinge.

Så här pastoralt såg det ut vid Vasavägen vid denna tid.



Lidingö Trafik AB övertog trafiken från 1917 med egen personal men fortfarande med inhyrda vagnar från SNS och därefter under samma år med egna boggievagnar.

Experter kan ju försöka lista ut vilka SNS-vagnar som här möts vid Hersbyholm.



Men jag kunde njuta av sköna "Ängby-vagnar" som elegant förde mig ut till väntande middag hos min fästmö.



Hade man tur så fanns det möjlighet att studera intressanta tågmöten vid Hersbyholm



Tyvärr tvingades jag också att vid varje resa uppleva det trafikhistoriska arvets förfall.



Nästa hållplats var "min"; Kvarnen




Tåget försvinner ner mot Kyrkviken och jag knegar upp till min dam för en trevlig kväll tillsammans med hennes familj.



Men låt oss kika på den sista delen av linje 20 vid den lilla bangården. Spårvagnarna går här in på enkelspår i stationsområdet. Notera stickspåret till vänster där det ibland stod godsvagnar med trälast till närliggande brädgård ;



Bekväm omstigning till anslutande busslinje.



Men allt roligt har ju tyvärr ett slut. Sova över...? Glöm det! Det fanns inte på kartan för snart 60 år sedan i "högreståndsfamiljer". Så efter en lätt kram på trappan hörde jag hur sista tåget startade nere i Kyrkviken och slog ständigt nya rekordtider på sträckan ner till hållplatsen.

Dessutom gick man halvdag i skolan på den efterföljande lördagen.

Och därefter samt påföljande söndag var det dags att dra på sig uniformen och tjänstgöra som konduktör, senare förare och Tl på Björknäsbolaget. Dels för att finansiera mina studier samt ävenledes en njutning för "Den Sanne Diggaren"!



Så den långa hemresan till Nacka kunde användas att studera någon laboratorierapport som skulle inlämnas. Och från Stureplan blev det linje 6 mot Söder där jag bytte till BSBV linje 1 ("Spiken") vid Borgmästaregatan mot Finntorp.



Lite fascinerande med svängen in på Smålandsgatan. En gatstump man nu i modern tid lite suckande på befintligt enkelspår försöker komma förbi felparkerade bilar. Men här var det i gångna tider dubbelspår och ett ständigt flöde av spårvagnar.

Har gatan krympt, bilarna blivit större samt har trottoarerna smugit sig ut i gaturummet...??



Vänliga Hälsningar / Lena

Tack för Dina minnen och underbara bilder.
-Per

Var är första bilden tagen? Försöker förtvivlat lista ut det i virrvarret av trådbuss- samt spårvägsledningar, en vild gissning är Odengatan-Dalagatan med Odenplan i bakgrunden.

Vad det gäller dom sista bilderna så undrar jag hur gatan är så smal nu jämför med tidigare. Kommer ni gamlingar ihåg passagen Smålandsgatan-Birger Jarlsgatan där med en biograf?

C12C3C3C12 skrev:Var är första bilden tagen? Försöker förtvivlat lista ut det i virrvarret av trådbuss- samt spårvägsledningar, en vild gissning är Odengatan-Dalagatan med Odenplan i bakgrunden.

Vad det gäller dom sista bilderna så undrar jag hur gatan är så smal nu jämför med tidigare. Kommer ni gamlingar ihåg passagen Smålandsgatan-Birger Jarlsgatan där med en biograf?

Om man ska tro vad innehållet säger så gissar jag på att det är tagen vid Stureplan, med Humlegården i bakgrunden.

C12C3C3C12 skrev:Var är första bilden tagen? Försöker förtvivlat lista ut det i virrvarret av trådbuss- samt spårvägsledningar, en vild gissning är Odengatan-Dalagatan med Odenplan i bakgrunden.

Visst är det det. Restaurang Tennstopet till vänster tar man inte fel på, ens i nyktert tillstånd.

Båtsman skrev:

C12C3C3C12 skrev:Var är första bilden tagen? Försöker förtvivlat lista ut det i virrvarret av trådbuss- samt spårvägsledningar, en vild gissning är Odengatan-Dalagatan med Odenplan i bakgrunden.

Visst är det det. Restaurang Tennstopet till vänster tar man inte fel på, ens i nyktert tillstånd.

Det stämmer, har svingat några bägare där samt kastat pil, när man kom in genom entrédörren girade man styrbord för matsalen, babord för baren, fortsatte man förut där kom man till dartrummet, för att komma snabbast från dartrummet till toaletten gick man genom köket. Vad jag kan se slutar restaurant-namnet på ***nan, Nej inte Tranan, den har funnits på Karlbergsvägen vid Odenplan sedan 1929.

Jobbade ett tag på senare hälften av 60-talet i en blomsterhandel Vivans Blommor som skyms bakom spårvagnen.

PS Har ändrat lite här nu när mitt minne friskades upp DS

Att det är Odengatan/Dalagatan framgår vid jämförelse med en aktuell gatubild http://www.hitta.se/kartan!~59.34153,18 ... pi=0.07854

Tennstopet låg tidigare någonstans i Klara och flyttade till nuvarande plats i mitten av 1960-talet. Innan dess fanns uppenbarligen en annan restaurant i nuvarande Tennstops-lokalerna.

Högt ärade medlem 1 torde ursäkta min mycket indiskreta fråga,men hur gick det med kärleken, då...;.)?

/Torbjörn J

gek skrev:Att det är Odengatan/Dalagatan framgår vid jämförelse med en aktuell gatubild http://www.hitta.se/kartan!~59.34153,18 ... pi=0.07854

Tennstopet låg tidigare någonstans i Klara och flyttade till nuvarande plats i mitten av 1960-talet. Innan dess fanns uppenbarligen en annan restaurant i nuvarande Tennstops-lokalerna.

Ja, du har rätt! Det var restaurang Runan som låg där innan, det lär väl vara den vi ser på bilden. Men neonskylten "Restaurang" är uppenbarligen kvar i oförändrat skick.

Torbjörn skrev:Högt ärade medlem 1 torde ursäkta min mycket indiskreta fråga,men hur gick det med kärleken, då...;.)?

/Torbjörn J

Vad menar du med att hålla dig till trådämnet???

Utmärkt arbete med positionsbestämningen!

Visst var det restaurant "Runan" som låg där i hörnet.



Fortfarande har den nuvarande restaurangen mycket kvar av den gamla inredningen.



Korsningen är ju kontaktledningsmässigt ett konstverk. Blandningen av trådbuss och spårvagn medverkar till att man kan börja lista ut en okänd position med hjälp av en trådbusskarta.



// Lena

Jomenvisst ärade #1, nu använde jag inte kartan utan mitt minne samt spårvagnen på L1, trådbussledningen tillhörde L36 så länge den vände vid Odenplan, i korsningen gick L1 + L4 Odengatan, L5 (L9) Dalagatan, L15 Dalagatan-Odengatan-Odenplan. Det som är lite konstigt är korsningsspåren Dalagatan-Odengatan ---> St Eriksplan som aldrig användes i ordinarie trafik, möjligen har ärade #1 kört provtåg där.

Ser nu på kartan att mitt minne inte sviker mig att Kvarnholmsbussarna TSK vände Koksgatan-Nytorgsgatan, det var tydligen bara lastbilarna som gick till Medis/Södra Station.

För att göra en liten återkoppling till vagnen på linje 1 vid Dalagatan/Odengatan så är den faktiskt lite ovanlig.

Vi hade ju i Stockholm tre olika "Mustangtyper"; A25/26/27. Egentligen fyra typer om vi räknar in AB SS "Göteborgsmustanger" litt. A31 som nu faktiskt har gått i trafik i Stockholm några år mer än "ursprungsmustangerna".

Intressant är att när jag kikar igenom mina rätt många bilder från linje 1, så är det alltid en speciell mustangtyp som alltid går som singelvagn.



Säkert listar Ni ut det snabbt och varför....!

Det var dessutom en mustangtyp som inte gillades speciellt av dåtidens "spårvagnsnördar"

Varför...??

// Lena

A26 kunde bara gå som enkelvagn, A27 var utrustad för släp med det användes aldrig, rykterna säger att den var för lätt, tydligen har dom provat med släp men det värsta var att det var rak förarhyttsvägg så det fanns ingen plats för en stackars diggare att glana på när föraren körde.

Femman i bakgrunden är en A26, ettan en A27.

Vagnen på bild 1 är också en A27, kan det vara den vagntypen som ärade #1 syftar på? Fanns ju 11 stycken av den, borde räcka för utsättningen på L1, inom parantes så var det en tur i eftermiddagsrusningen på L1 som gick med släp, brukade sitta i släpet och njuta.

C12C3C3C12 skrev:Var är första bilden tagen? Försöker förtvivlat lista ut det i virrvarret av trådbuss- samt spårvägsledningar, en vild gissning är Odengatan-Dalagatan med Odenplan i bakgrunden.

Vad det gäller dom sista bilderna så undrar jag hur gatan är så smal nu jämför med tidigare. Kommer ni gamlingar ihåg passagen Smålandsgatan-Birger Jarlsgatan där med en biograf?

Visst är det så, korsningen var luftledningsmässigt en av de mest komplicerade i Stockholm. En tid efter att bilden togs flyttades trådbussarnas körtrådar upp en våning för att förenkla underhållet. Lyckan var säkert ännu större när linje 5 nedlagts och man kunde ställa upp fyra luftledningsbussar, klättra upp och bara klippa till med sina "hagalundsnycklar"

Självklart har Smålandsgatan "kympit" - det syns ju tydligt på bilderna! Gammal fukt från den urgamla "Rännilen" som förband Brunnsviken med Nybroviken är väl den troligaste orsaken

C12C3C3C12 skrev:A26 kunde bara gå som enkelvagn, A27 var utrustad för släp med det användes aldrig, rykterna säger att den var för lätt, tydligen har dom provat med släp men det värsta var att det var rak förarhyttsvägg så det fanns ingen plats för en stackars diggare att glana på när föraren körde.

Femman i bakgrunden är en A26, ettan en A27.

Vagnen på bild 1 är också en A27, kan det vara den vagntypen som ärade #1 syftar på? Fanns ju 11 stycken av den, borde räcka för utsättningen på L1, inom parantes så var det en tur i eftermiddagsrusningen på L1 som gick med släp, brukade sitta i släpet och njuta.

Ordet ALDRIG bör användas med försiktighet - har själv åkt A27 med släp på just den tur som "C12C3C3C12" beskriver och även sett bilder på vagnkombinationen i trafik - men direkt vanligt var den ju inte! Den var aldrig förbjuden... Ofta är det bara så att någon får för sig saker...

Alla kan ju inte rikta in diggandet på att sitta halvt bakvänd med risk för nackspärr, för att uppleva denna relativa njutning fanns ju närmare 90 andra mustanger att tillgå!
A27 var något lättare än A25 men med kraftiga motorer, bäddande för en aggressiv körstil...

643 skrev: Alla kan ju inte rikta in diggandet på att sitta halvt bakvänd med risk för nackspärr, för att uppleva denna relativa njutning fanns ju närmare 90 andra mustanger att tillgå!
A27 var något lättare än A25 men med kraftiga motorer, bäddande för en aggressiv körstil...

Tja, enligt programmet för "Spårvagnens Dag" nu på söndag den 29 maj så finnes det möjlighet att studera A27 på Stockholms gator återigen. Detta tillsammans med en hel del andra godsaker som dammats av.



Och om jag tolkat kommenderingslistan korrekt, så är den utsedda förare väl skickad kanske inte i "aggressiv, men däremot aktiv körstil"!

// Lena

643 skrev:A27 var något lättare än A25 men med kraftiga motorer, bäddande för en aggressiv körstil...

Och dessutom hade den ju en annan kontroller med en annan manövermotor och ett annat strömgränsrelä, som väl aldrig gjorde någon nytta. Göteborgsvagnarna har samma fel; jag har aldrig varit med om att strömgränsreläet stoppat uppkopplingen, inte ens vid släpvagnsdragning på snustorrt spår, utan då blir det vid för snabb uppkoppling ett tokryck och maximalen löser ut och/eller vagnen slirar! A25/G däremot är ju mycket snällare, man kan från 6:e kontakten gå direkt till 23:e och så kopplar vagnen upp snällt som en tunnelbanevagn några kontakter i taget

daniel_s skrev:

643 skrev:A27 var något lättare än A25 men med kraftiga motorer, bäddande för en aggressiv körstil...

Och dessutom hade den ju en annan kontroller med en annan manövermotor och ett annat strömgränsrelä, som väl aldrig gjorde någon nytta. Göteborgsvagnarna har samma fel; jag har aldrig varit med om att strömgränsreläet stoppat uppkopplingen, inte ens vid släpvagnsdragning på snustorrt spår, utan då blir det vid för snabb uppkoppling ett tokryck och maximalen löser ut och/eller vagnen slirar! A25/G däremot är ju mycket snällare, man kan från 6:e kontakten gå direkt till 23:e och så kopplar vagnen upp snällt som en tunnelbanevagn några kontakter i taget

Kan ju vara orsaken till att A27 sällan gick med släp, kan tyvärr inte komma ihåg om det var en A27+släp i den beryktade eftermiddags turen på L1, såg inte motorvagnstypen för släpet

Mja - mycket snack om strömgränsreläer och andra reläer liknande detta.

Tunnelvagnar (de äldre, C1-C4) hade ett "riktigt" strömgränsrelä. En stor kolkontakt som petade fram "en kontakt" med hjälp av ett sinnrikt system av hjälpkontakter för att styra så att endast de kontaktorer som skall och behöver vara till, är till. För att få detta att fungera mäts inte bara motorströmmen utan också en hjälpspänning som styrs av vagnens belastning (nedfjädring), som mäts vid station men inte under vagnens körning. Detta relä styr således uppkopplingen, steg för steg. Tar vagnen ett dubbelsteg är det något fel i inställningen. Dessa ersattes för övrigt "i modern tid " med en elektronisk motsvarighet för att få bättre precision och mindre underhåll (de var svåra att få att fungera korrekt eftersom det krävs god yrkesskicklighet att justera och putsa kolkontakten.

A24 (och även A25) mäter inte vagnens belastning och inte heller om den drar på en släpvagn. På A24 heter "motsvarande" relä accelerationsrelä och är mer en begränsare för att inte få överström i motorerna. Det går också att (på A24) justera manövermotorns uppkopplingshastighet och detta finns angivet i någon instruktion. Dock justerades aldrig dessa på det sättet under den tid jag jobbat med vagnarna, det blev litet för "piggt". De inställningar man gör blir således en kompromiss. Körtekniken för A24 är också annorlunda än för mustang (hägglundstyp). Jag minns inte vad det står om körtekniken för A25 men det som står om A25 i blå boken bör överensstämma med hur uppkopplingen var justerad i Stockholm, sannolikt inte likadant som i Malmö.

Jag instämmer inte i Daniels kommentar om A31/M23. Har man släp tillkopplat och full last, och ska starta på Strandvägen in mot centrum för att frakta hem skansenbesökare (eller var de nu kommer från) så upplever jag ofta att accelerationsreläet (eller om det heter strömgränsrelä eller något annat) bryter uppkopplingen, helt naturligt. Maximalen har jag aldrig varit med om att den löst ut förutom en gång då det blev överslag i kontrollern (vagn 330, vid Djurgårdsbron, sommardag tidigt nittital, riktning Djurgården.

Detta om A27 med/utan släp är säkert (sannolikt, min gissning) så att de lättare slirade (kombination av vagnsvikt, dragkraft, inställning av uppkoppling mm) och att detta var allmänt känt och inte populärt. Ur detta skapas sannolikt en oskriven regel att undvika att sätta A27 med släp. Undvika = att det inte var så vanligt förekommande men det kan ju till och med ha varit så att ett tåg regelbundet var kopplat med A27, bara att detta inte observerades av de intresserades skara. Detta senare var säkert inte så vanligt mot slutet då nyttjandet av släpvagnar måste ha minskat till följd av tunnelbanans utbyggnad och kanske då främst sammanbindingsbanan 1957 och sydvästra tunnelbanans öppnande 1964. Detaljer kring detta har jag dock inte, men det fanns ju 70 B25 och de kan knappast ha "gått åt" för att trafikera 4-5 innerstadslinjer där endast några gick med släp. Men detta har andra räknat på och i någon mån redovisat.

/Lars J