Kategoriregler
Livet handlar inte bara om spårvagnar och lokaltrafik. Här kan det diskuteras om andra ting. (endast för registrerade användare) Allmänna forumregler
daniel_s skrev:
Bara för att man påstår att en diftong är två vokaler i rad, så behöver man ju inte mena att två vokaler i rad alltid är en diftong. Alla gafflar är bestick, men alla bestick är inte gafflar.
Ja, rent logiskt har du förstås rätt. Men som definition är det fel och även om det vore rätt vore definitionen för bred.
Vad jag menade vara bara att ordet euro uttalas med diftongen "eu". Och i betonad position kan den bara uttalas på ett sätt.
Jag är inte ute efter att definiera något. För övrigt finns det säkert diftonger som skrivs med bara en bokstav, eller med t ex en kombination av vokal och konsonant. Jag envisas med att blanda in skriftspråket lite här, eftersom det förekommer att man lär sig nya ord genom att läsa dem.
Poängen med en difton är väl att den underlättar uttalet. Mot den bakgrunden kan man ju i och för sig fråga sig varför man egentligen ska använda en som är så svår. Men jag håller ändå med dig om vad som är det "bästa" uttalet av euro.
daniel_s skrev:Jag är inte ute efter att definiera något. För övrigt finns det säkert diftonger som skrivs med bara en bokstav, eller med t ex en kombination av vokal och konsonant. Jag envisas med att blanda in skriftspråket lite här, eftersom det förekommer att man lär sig nya ord genom att läsa dem.
Poängen med en difton är väl att den underlättar uttalet. Mot den bakgrunden kan man ju i och för sig fråga sig varför man egentligen ska använda en som är så svår. Men jag håller ändå med dig om vad som är det "bästa" uttalet av euro.
Jag vet inte om det finns några "poänger" med språkljud. Vad är poängen med "a"?
Bra att vi är överens i sakfrågan! Jag gillar din tyska teori för övrigt!
Diftonger kan visst vara både långa och korta. Vill man av någon anledning säga "århundradet är vackert under ekarna hemma" på nederländska kan man, om jag har tråcklat ihop meningen rätt, säga "de eeuw is mooi onder de eiken thuis", där "eeu" och '"ooi" är långa diftonger, "ei" och "ui" korta. Även isländskan skiljer mellan kort- och långdiftonger och den äldre antika grekiskan gjorde det.
Det är också ofta så att diftonger utvecklas ur långa vokaler. Det är det som har skett i skånskan. Och vice versa: det är det som har skett i "död ek", som en gång hette något i stil med "daudh eik" (litet olika på olika dialekter, det fanns ingen rikssvenska då). Även som "rent" rikssvensktalande kan man troligtvis höra, om man lyssnar noga, att man uttalar en del av sina långa vokaler svagt diftongiskt, inte helt lika genom hela sin längd. Menar kan gå mot "meanar", då mot "dåa" och så vidare.
Någon mening med något av det känner jag inte till. Inte heller uttalslättnad. Vad som är lätt att uttala beror så mycket på vad man sedan småbarnsåldern är van vid att uttala. Det är nog en bidragande orsak till att språk är så olika.
(Och vill man inte säga euro kan man säga evro. "Jorå" betyder något annat.)
minimum traction skrev:Diftonger kan visst vara både långa och korta. Vill man av någon anledning säga "århundradet är vackert under ekarna hemma" på nederländska kan man, om jag har tråcklat ihop meningen rätt, säga "de eeuw is mooi onder de eiken thuis", där "eeu" och '"ooi" är långa diftonger, "ei" och "ui" korta. Även isländskan skiljer mellan kort- och långdiftonger och den äldre antika grekiskan gjorde det.
Det är också ofta så att diftonger utvecklas ur långa vokaler. Det är det som har skett i skånskan. Och vice versa: det är det som har skett i "död ek", som en gång hette något i stil med "daudh eik" (litet olika på olika dialekter, det fanns ingen rikssvenska då). Även som "rent" rikssvensktalande kan man troligtvis höra, om man lyssnar noga, att man uttalar en del av sina långa vokaler svagt diftongiskt, inte helt lika genom hela sin längd. Menar kan gå mot "meanar", då mot "dåa" och så vidare.
Någon mening med något av det känner jag inte till. Inte heller uttalslättnad. Vad som är lätt att uttala beror så mycket på vad man sedan småbarnsåldern är van vid att uttala. Det är nog en bidragande orsak till att språk är så olika.
(Och vill man inte säga euro kan man säga evro. "Jorå" betyder något annat.)
Ja, där ser man. Du har förstås helt rätt i dessa exempel.
daniel_s skrev:
Bara för att man påstår att en diftong är två vokaler i rad, så behöver man ju inte mena att två vokaler i rad alltid är en diftong. Alla gafflar är bestick, men alla bestick är inte gafflar.
Ja, rent logiskt har du förstås rätt. Men som definition är det fel och även om det vore rätt vore definitionen för bred.
Mig veterligen har inte Finland diftonger i traditionell mening, dvs att en diftong är en stavelse. Jag har en god vän som är pilot som säger att FinnAir på finska uttalas just Finn - a - ir. Tre stavelser.