Eftersom vagnarna inte längre går i trafik så är det inga hemligheter längre. På den översta bilden så har vi överst till höger om svanhalsmikrofonen omkopplaren för tågradion vilken man kunde anropa TUC med, prata med tågvakten (när dom fanns) samt göra utrop till trafikanterna. Under den sitter klarsignallamporna - 2 gröna, bredvid den sitter manometern för drift- samt nödbroms. På den undre bilden har vi närmast dörren öppnaknapparna för trafikantdörrarna, man måsta använda båda händerna för det, över dom sitter micken där man vrålade Tåg mot förorten - Tag plats - Se upp för dörrarna - Dörrarna stängs. Till höger om den har vi Hyttsignaltablån H-M-L samt vredet som man ställde in antalet vagnar i tåget (finns inte på den här), den var för att man skulle komma ihåg att stanna på rätt ställe. Under läslampan har vi knapparna för dörröppning samt spärren för första dörrparet.Harald skrev:
Den sitter till vänster om körveven på bilden ovan där den står i 0-läge. I detta läge kunde man ta bort den. Om den stod i F eller B kunde man inte ta bort den.
På den här bilden är fartnyckeln inte insatt, men man ser greppet för den på fram- och backvalsens topp. Man ser även klacken som hindrade att man tog bort den i läge B.
Bilder från Spårvägsmuseet under Creative Commons Attribution-NonCommercial 3.0 Unported License.
Well those were the days, utav alla vagntyper jag hann med att avverka var C5 bäst, sedan kom C2, C7 samt C9 var bra, särskilt vid krypkörning, synd att det inte blev flera av dem. C12 var okey särskilt när man fick en hög förarstol istället för dom låga vilket var påfrestande för knäna. Har jag nämt att en viss kombination var underbara att köra, kvicka som 17 samt fri sikt igenom hela tåget
