Forum - Spårvägssällskapet.se

På hemsidan ”Klassiker”, som jag länkades till via Facebook, dök denna bild upp. Uppenbarligen har en TWA Super Constellation hamnat fel vid landning/start någon gång på 40- eller 50-talet. Spårvagnen är en PCC-vagn och jag tror det är Chicago det handlar om.

Har man här arrangerat ersättningstrafik med spårvagn för den avbrutna flygturen?

PCC-vagnar förresten – världens kanske mest berömda spårvagnstyp alla kategorier! Snacka om att erbjuda marknaden mer eller mindre standardiserade produkter i jätteserier! Något för dagens upphandlings-/leveransaktörer att ta efter?

Funderar
/Ragnar Thörnblom
(Ett inte helt humorbefriat inlägg!)

Vet inte så mycket om flygmaskiner men detdär ser ut som en "vanlig" constellation, Super tror jag inte har runda fönster.

Trodde först du vaskat fram den gamla 1 aprilbilden med en vingförsedd A25 flygande över stockholm!

Spårvagnar har företräde....

De var litt uheldige med landingen, "overshoot runway" heter det kanskje på flygerspråk, men som vi ser, ingen stopp i sporvognstrafkken pga en sånn bagtaell. Jeg tror flyplassen heter Midway og ligger som dere ser i Chicago.
Mvh Bjørn

996 skrev:Spårvagnar har företräde....

De var litt uheldige med landingen, "overshoot runway" heter det kanskje på flygerspråk, men som vi ser, ingen stopp i sporvognstrafkken pga en sånn bagtaell. Jeg tror flyplassen heter Midway og ligger som dere ser i Chicago.
Mvh Bjørn

Nu har jag hittat litet mer fakta kring händelsen:

http://www.klassiker.nu/reportage/en-dr ... icago-1949

Vissa av Chicagos PCC-vagnar var något längre än standardvagnen och hade hela tre dörrar för påstigning framtill på höger sida. Därav det långa fönstret vid förarplatsen och det gör att man kan gissa hyggligt rätt på vilken stad det är fråga om. Mera finns att läsa i den fantastiska boken "PCC The Car that fought back". En bok kring utvecklingen av vagntypen som jag köpte 1980. Ytterst läsvärd bok!

/Ragnar Thörnblom

... og det var ikke siste gangen heller....
Hva er det de sier "over there...", shit happens..

Mvh Bjørn

Inte underligt att det går åt skogen, när de inte skrapat vindrutan!

RR skrev:Snacka om att erbjuda marknaden mer eller mindre standardiserade produkter i jätteserier! Något för dagens upphandlings-/leveransaktörer att ta efter?

Det gör man väl fortfarande? Bombardiers Flexity Classic t.ex. Eller kan man inte räkna med den?

Tramman skrev:

RR skrev:Snacka om att erbjuda marknaden mer eller mindre standardiserade produkter i jätteserier! Något för dagens upphandlings-/leveransaktörer att ta efter?

Det gör man väl fortfarande? Bombardiers Flexity Classic t.ex. Eller kan man inte räkna med den?

Jodå, såväl Bombardier som Alstom är exempel på tillverkare som levererar i stora serier ur samma grundfamilj av vagnar! Men PCC-vagnen i ett antal utföranden tillverkades vad jag vet i de största serier som hittills förekommit ur samma grundkoncept. Det handlar om många 1000-tals vagnar, varav mängder utan licensrätt eller med partiell licensrätt. Dessutom innebar PCC på sin tid ett enastående utvecklingssteg på marknaden, som kanske inte riktigt har sitt motstycke i dag, såvida man inte som ett utvecklingssteg på marknaden betraktar alla tillverkares vagnar med 100 % låggolv som något speciellt nytt.

Menar
/Ragnar Thörnblom

Skicklig pilot är det i alla fall, lyckades inte knäcka en enda stoilpe, vad jag kan se.
-Per

Hechtwagen skrev:Vet inte så mycket om flygmaskiner men detdär ser ut som en "vanlig" constellation, Super tror jag inte har runda fönster.

Trodde först du vaskat fram den gamla 1 aprilbilden med en vingförsedd A25 flygande över stockholm!

Rätt svar: http://www.google.se/imgres?imgurl=http ... CDoQ9QEwAw

För att knyta till PCC-vagnen på bilden. Chicago Surface Line (CSL) räknas som världens största spårvägsbolag man trafikerade ett spårvägssystem som omfattade ca 1600 km, under andra världskriget hade CSL omkring 3 600 spårvagnar. Att nätet var enormt förstår man genom att av Chicagos 683 PCC-vagnar räckte dessa endast till för att trafikera sju av de omkring 92 spårvägslinjer som fanns i trafik efter andra världskriget. I februari 1936 beställdes från St. Louis Car Co 83 st PCC-vagnar vilka kom i trafik från november 1936. Det är en av de äldsta vagnarna man ser på bilden.De var byggda för tvåmansbetjäning, konduktörsplatsen var placerad vid mittendörrarna. Det fanns tre framdörrar, två mittendörrar och en enkeldörr baktill. På grund av sin blåa färgsättning fick vagnarna smeknamnet ”Blue Geese”, men även benämningen ”Blue Devil” lär ha förekommit om dessa..

Efter kriget var behovet att ersätta äldre vagnar stort och 1945 beställde CSL 200 nya PCC-vagnar, ordern utökades under 1946 med ytterligare 400 vagnar. CSL hade räknat på att 600 nya PCC-vagnar skulle behövas för att modernisera fyra linjer:

Clark - Wentworth 182 vagnar
Broadway - State 150 vagnar
Western Ave linjen 171 vagnar
63rd Street linjen 75 vagnar

Vagnarna tillverkades av både Pullman-Standard och St. Louis Car Co, vagnarna från Pullman-Standard erhöll elektrisk utrustning från General Electric (310 vagnar nr 4062 - 4371) och St. Louis Car Co fick sin elutrustning från Westinghouse (290 vagnar nr 4052 - 4061, 4372 - 4411 och 7035 - 7274). Pullman-Standard´s vagnar hade boggier av Clark´s B-2 design medan vagnarna från St. Louis Car Co fick typ B-3 boggier. I övrigt var de 600 vagnarna identiska. Leveransen startades under 1947. Vagnarna fick tre påstigningsdörrar längst bak, där konduktören var placerad. Det var enkeldörr på mitten och två dörrar framtill. Påstigningen baktill visade sig ta längre tid än vad man hade beräknat, de äldre PCC-vagnarna (”blue geese”) hade kortare hållplatsuppehåll. Efterkrigsvagnarna fick även de smeknamn efter sin färgsättning och kallades för ”Green Hornet´s”. De var omkring 15,3 m långa och ca 2,7 m breda. En annan udda specialitet på Chicagos PCC-vagnar var att de inte utrustades med pedalkontroller, som var standard på PCC-vagnar. Chicagos vagnar hade handkontroller, två spakar en för broms och en för fart.

I september 1947 övertogs spårvägstrafiken av staden och Chicago Transit Authority (CTA). Det nya bolaget visade sig snabbt inte ha några större intresse av att bedriva spårvägstrafik och man inledde ett program för att ersätta trafiken med buss- eller trådbusstrafik. Två månader efter övertagandet meddelade den nya ledningen att CTA var tvingade att acceptera fortsatt leverans av ”green hornet´s” eftersom man inte kunde bryta kontraktet. Senare lyckades CTA sälja tillbaka 570 PCC-vagnar till St. Louis Car Co, där delar återanvändes i nya Rapidtransitvagnar för Chicagos högbane - och tunnelbanelinjer.

Nedläggningarna i Chicago gick snabbt och i början av 1950-talet återstod endast fyra spårvägslinjer och den 21 juni 1958 nedlades slutligen den kvarvarande spårvägstrafiken i Chicago. PCC-vagnen nr 7213 avslutade en nästan 100-årig spårvägsepok när den rullade in på vagnhallsgården vid Vincennes Ave, få av de senast levererade PCC-vagnarna hade då rullat i 10 år på Chicagos gator. Två vagnar ”blue geese” (nr 4021) och ”green hornets” (nr 4391) finns bevarade som museivagnar vid Illinois Railway Museum.

Förlåt det blev mycket detta.
Anders Forsberg

Anders Forsberg skrev:Förlåt det blev mycket detta.

Det behöver du inte be om ursäkt för, när det är så intressant. Det är imponerande kunskaper du har.

RR skrev:Jodå, såväl Bombardier som Alstom är exempel på tillverkare som levererar i stora serier ur samma grundfamilj av vagnar! Men PCC-vagnen i ett antal utföranden tillverkades vad jag vet i de största serier som hittills förekommit ur samma grundkoncept. Det handlar om många 1000-tals vagnar, varav mängder utan licensrätt eller med partiell licensrätt. Dessutom innebar PCC på sin tid ett enastående utvecklingssteg på marknaden, som kanske inte riktigt har sitt motstycke i dag, såvida man inte som ett utvecklingssteg på marknaden betraktar alla tillverkares vagnar med 100 % låggolv som något speciellt nytt.

Menar
/Ragnar Thörnblom

Ok, då förstår jag vad du menade.

RR skrev:Dessutom innebar PCC på sin tid ett enastående utvecklingssteg på marknaden, som kanske inte riktigt har sitt motstycke i dag, såvida man inte som ett utvecklingssteg på marknaden betraktar alla tillverkares vagnar med 100 % låggolv som något speciellt nytt.

Det "stora" med PCC var väl dels att man massproducerade snarlika vagnar och dels att de massproducerade vagnarna var byggda i klass med de tidigare bästa och inte tidigare genomsnittliga vagnarna?

Eller var PCC som vagntyp i sig, bortsett från massproduktionen och standardiseringen, verkligen avsevärt mycket bättre än de lite äldre vagnarna av boggityp som fanns här och var på enstaka platser? (T.ex. New Orleans har ju äldre boggivagnar, Peter Witt-vagnarna i Italien var väl också äldre boggivagnar, och så har vi ju t.ex. de långa Långedragsvagnarna här i Sverige)