Extremt viktigt musealt fynd!

[Henrik Schütz]

Fyndad idag utanför Tierp!



Ja det är samma underforum som del 1 presenterades.

HS

[bruse]

En släpbuss?! Vad kan det vara?

[Henrik Schütz]

Det är en halv F4!

GS

[RR]

Det är en halv F4!
GS

Felande länken m.a.o.! Kan det verkligen vara möjligt? Tydligen är det bestämt av ödet (ja, det är ju kyrkoval idag!) att F4:an skall kunna göras komplett! Nu kan renoveringen börja - bara "ett läckande tak och en buckla där bak" som en respekterad f.d. styrelsemedlem i Spårvägssällskapet en gång uttryckte det på 60-talet!

Lycka till med renoveringen önskar
/Ragnar Thörnblom

[Hechtwagen]

Helt fel RR! Varken buckla bak eller läckande tak! Vilket underbart fyndskick!
Och för kännedom så var det medlem nummer 16 som hittade bakdelen!

Mvh Hechtwagen.

[RR]

Helt fel RR! Varken buckla bak eller läckande tak! Vilket undebart fyndskick!
Och för kännedom så var det medlem nummer 16 som hittade bakdelen!
Mvh Hechtwagen.

"Bara en buckla där bak och ett läckande tak!" var på sin tid ett ett roligt sätt att i största allmänhet uttala att objektet var fullt renoverbart oberoende av dess skick!

Har inte tillgång till medlemsmatrikeln så jag vet inte vem medlem nr 16 är, men det är antagligen, av det låga numret att döma, en "gammal respekterad stöt", som vi gamlingar plägar säga.

Leve trådbussen utropar
/Ragnar Thörnblom

[Hechtwagen]

Ok! Utan att röja hans fulla identitet så är det, ledtråd, en medlem som 1962 satt med i SSS styrelse när beslut tog om att införskaffa sagda buss!

[643]

Ok! Utan att röja hans fulla identitet så är det, ledtråd, en medlem som 1962 satt med i SSS styrelse när beslut tog om att införskaffa sagda buss!

- Och även deltog i en något senare inspektion (1963-64?) då bussen redan ansågs vara i för dåligt skick för att kunna bevaras. Medlemmarna meddelades som brukligt då inte alls - negativa händelser tegs regelmässigt ihjäl för att inte rasera den flotta fasaden med Vagnavdelningar, Vagnförmän, en Transportcentral, Presstjänst, Tryckeri, Fotosektion mm mm i en förening som inte räknade med att det någonsin skulle bli fler seniormedlemmar än 200 - de svårt segregerade juniorernas medlemsnummer började på 201, ett nummer som jag innehade i ca 2 år.

Åter till FYNDET! Någonstans i Sverige - här ska det vara - egna fordon parkerade - vid långsam promenad uppfattas under bråkdelen av en sekund något misstänkt av ett erfaret forskaröga! Inga människoätande vakthundar - inte ens några hagelskott - det möjliga objektet har nästan samma färg som den täta höstmörknande vegetationen och skulle ha kunnat förbli oupptäckt för evigt...
Vi går närmare under stigande spänning. I en glänta ser vi något stort föremål med delvis avflagad färg ... de två hålen efter bussens retrievers undanröjer varje form av tvivel på vad det är - äntligen!!!

Första glimten av det ovärderliga fyndet - fullt synlig från byvägen men inte mer än så här och bara ur EXAKT den här vinkeln - vid spaning från bil hade vi varit närmast chanslösa :)

DSCN2175kopia.JPG (157.23 KiB) Visad 8227 gånger

Mycket bättre objekt än vi vågat hoppas - tätt tak, ingen mögeldoft, ombyggnaden till bostad högst fackmannamässigt utförd, luft i däcken, obetydlig rost under, fönstren kvar osv. [[/attachment]

Stora ingången - bred stabil trappa med dubbla ledstänger - bra ifall man någon enstaka gång skulle komma hem lätt beskänkt... :)

DSCN2172.JPG (174.21 KiB) Visad 8227 gånger

Helt tätt tak med fästen för strömavtagarhållare samt kabelrör + hållare för stänger och linor

DSCN2174.JPG (166.56 KiB) Visad 8227 gånger

Har ni andra också svårt att sova i natt? Forskning kan ta tid - i det här fallet ca 51 år...

[218]

Vad är historien bakom att släpet hamnade där? Var det i samband med att dragbussen hamnade på skroten i Uppsala?

Vill också lägga till att det kan vara svårt att göra jämförelser med hur man uppfattade bussens skick på 60-talet. Mycket beror nog på vad som "står bredvid" så att säga och om det som i detta fall kanske handlade om nyrenoverade F3:or så var det ju lätt förstås att rata denna inkompletta teknikjuvel. En förening med obetydliga resurser med entusiastiska ungdomar som vände på sina veckopengar har faktiskt sina begränsningar. (Kommer ihåg när farsan bannade mig 1967 när hela veckopengen gick till inköp av en H15 åt SSS men han ändrade sig förstås när han fick se bussen!)

Hur ofta brukar jag inte tänka på SSS Högdalsuppställning i slutet av 60-talet när jag ser 846 ståta fram på Djurgårdslinjen idag.
846 som var vrakenas vrak med ett tak som hade släppt och började närma sig läget kinesisk djonk eller något sådant, mer vitgrå än blå till färgen. Men den och många många fler av vagnarna av högst varierande skick i Högdalen har återuppstått! Det är faktiskt så att förunderligt många av Högdalsvagnarna gick faktiskt en lysande framtid till mötes, det var man kanske inte så benägen att tro när man kavlade upp ärmarna och försökte muntra upp blicken av de fallfärdiga vagnarna i slutet av 60-talet.

Ska tänka ungefär samma sak när den nyrenoverade F4:an glider fram på Djurgårdsvägen någon gång i framtiden!

218

[Hechtwagen]

Ja hur hamnade den där? Skrothandlaren Blomdin som köpte hela bussen och tog den ifrån elevhemmet där den varit logement sålde sedan vid någon tidpunkt halva bussen till mannen som lät inreda den till bostad. Detta är för betydligt
mer än tio år sedan för så länge har han som som ägde bakdelen varit återförenad med de andra nio F4:orna.

Framdelen användes av Blomdin att lagra bilreservdelar i, ett ganska vanligt fenomen på dåtida bilskrotar...

Det var Blomdin som i våras yppade den någorlunda exakta platsen där bakdelen möjligen möjligen skulle kunna återfinnas men han tvivlade eftersom bakdelsköparen varit avliden i tio år. Tidigare talades det bara om "I Björklinge"

Vem släpar en halv trådbuss 15-20 mil för att ha som stuga på tomten?

Hur osannolik är inte denna hela historia?

[Hechtwagen]

ETT möjligt användningsområde för en sådan här praktpjäs är upplastad på lämplig järnvägsvagn och inkopplad i järnvägsmuseums historiska godståg...

[RR]

Ok! Utan att röja hans fulla identitet så är det, ledtråd, en medlem som 1962 satt med i SSS styrelse när beslut tog om att införskaffa sagda buss!

- Och även deltog i en något senare inspektion (1963-64?) då bussen redan ansågs vara i för dåligt skick för att kunna bevaras. Medlemmarna meddelades som brukligt då inte alls - negativa händelser tegs regelmässigt ihjäl för att inte rasera den flotta fasaden med Vagnavdelningar, Vagnförmän, en Transportcentral, Presstjänst, Tryckeri, Fotosektion mm mm i en förening som inte räknade med att det någonsin skulle bli fler seniormedlemmar än 200 - de svårt segregerade juniorernas medlemsnummer började på 201, ett nummer som jag innehade i ca 2 år.

Häckla gärna oss som var med och drev verksamheten i SSS under 60-talet! Men visa samtidigt litet hälsosam respekt för det som faktiskt ändå åstadkoms! Föreningsverksamheter kan förvisso utvecklas på olika sätt, somliga blir till något riktigt stort men andra självdör. Och, som du förmodligen lagt märke till, så bör man väl kunna anse att SSS utvecklats på det förstnämnda sättet. Vi som ”i ledande ställning” drev verksamheten på 60-talet (jag tillåter mig att räkna mig till dem!), hade många mer eller mindre ouppnåeliga visioner, men vi gav aldrig upp utan samlade på oss än det ena och än det andra i, som somliga utanför ”den inre kretsen” då tyckte, en mer eller mindre naiv tro på att allt skulle kunna bli möjligt att visa upp live på en museianläggning.

Med facit i hand kan vi konstatera att utvecklingen fört fram till något som inte ens de mest optimistiska bland oss ”pionjärer” kunnat drömma om i våra vildaste fantasier. För min egen del inser jag att en hel del av det jag gjorde eller bidrog med var litet töntigt och ogenomtänkt, men det finns också mycket av det jag bidrog med som blev något riktigt bra och som jag tillåter mig att vara stolt över. Jag har stundtals blivit mobbad för ett och annat i det förflutna, men då, som jag upplevt det, för det mesta med en liten underton av samtidigt gillande.

Visst är det bra att man kollar litet i backspeglarna på dammet man virvlat upp, men det är genom vindrutan som man ser vilka olika vägar man kan välja på den fortsatta färden! Och med all den erfarenhet och allt det kunnande som dagens ledning i SSS har, behöver ingen tvivla på att man hamnar på rätt spår när det dyker upp växlar längs färdvägen!

Veven på kaffe!

Förkunnar
/Ragnar Thörnblom

[218]

Ja hur hamnade den där? Skrothandlaren Blomdin som köpte hela bussen och tog den ifrån elevhemmet där den varit logement sålde sedan vid någon tidpunkt halva bussen till mannen som lät inreda den till bostad. Detta är för mer än tio år sedan för så länge har han som som ägde bakdelen varit återförenad med de andra nio F4:orna.

Framdelen användes av Blomdin att lagra bilreservdelar i.

Det var Blomdin som i våras yppade var bakdelen möjligen möjligen skulle kunna återfinnas men han tvivlade eftersom bakdelsköparen varit avliden i tio år.

Vem släpar en halv trådbuss 15-20 mil för att ha som stuga på tomten?

Hur osannolik är inte denna hela historia?

Ja hela historien är så att man får nypa sig ordentligt i armen! Blomdin är alltså skrothandlaren på Barnens ö som köpte bussen från elevhemmet och senare sålde dragvagnen vidare till en annan skrothandlare i Uppsala eller...? Jag såg den på ön i början av 70-talet uppställd i två delar och släpet var fyllt med gamla bildelar främst fälgar. Blomdin måste väl också ha varit en veteranentusiast? Sedan så förundras jag över att när bussen togs från ön för att skrotas i Uppsala varför skedde det överhuvudtaget? Varför skrotades inte bussen på ön (som vi i och för sig nu är tacksamma över att det inte skedde) vilket väl borde ha varit enklare och lönsammare än att byngla iväg den på dåliga vägar (Barnens ö) ända till Uppsala? Kanske den användes för något annat i Uppsalaområdet?

En annan fundering är varför så många av korgstolarna finns kvar efter så lång tid. Bussen skulle ju vara sovsal på elevhemmet och det borde ju innebära att i stort sett hela inredningen hivades ut. Kanske den sparades och återförenades med bussen när den tjänstgjort klart som sovsal? I alla fall så har jag inget minne av någon slags sovinredning i början av 70-talet (men bussens fönster var övermålade med blå ljusdämpande färg).

Upplys mig gärna!

218

[Hechtwagen]

Framdelen fördes till skrotcentralen uppsala av den unge man som tagit över platsen där bussen stod efter Herr Blomdin, om de är släkt eller ej vet jag inte. Att de inte skrotade bussen på plats har jag ingen förklaring till men de kanske tyckte att det var enklare att forsla den i ett stycke till skrotfirman. Den fördes direkt från uppställningsplatsen hos Blomdin till skrotcentralen i uppsala.

Varför så mycket som 10-12 stolar klarat sig kvar förstår jag inte men trevligt är det!
Även dörrarna till bakdelen finns kvar för avhämtning på väddö!

Hur är allt detta möjligt?!

[218]

Framdelen fördes till skrotcentralen uppsala av den unge man som tagit över platsen där bussen stod efter Herr Blomdin, om de är släkt eller ej vet jag inte. Att de inte skrotade bussen på plats har jag ingen förklaring till men de kanske tyckte att det var enklare att forsla den i ett stycke till skrotfirman. Den fördes direkt från uppställningsplatsen hos Blomdin till skrotcentralen i uppsala.

Varför så mycket som 10-12 stolar klarat sig kvar förstår jag inte men trevligt är det!
Även dörrarna till bakdelen finns kvar för avhämtning på väddö!

Hur är allt detta möjligt?!

Tack för intressant info! Ja det är mycket förunderligt allting (och kul!). Nu glider vi över i buss här men på 80-talet så skrev jag ett brev för SvOf till fabrikör Sundberg i Silverdalen även känd som köpare av 134 Metropolbussar varav 98 gick på export. Ett 30-tal bussar skrotades alltså på plats i Silverdalen som reservdelar till de andra. Jag hade gett mig sjutton på att av ett sådant busshav så borde det än på 80-talet kunna finnas delar kvar på platsen. Han svarade aldrig, förmodligen för att den exportaffär han gjorde då (till Nigeria), på sina håll inte betraktades som helt rumsren. Av 134 bussar alltså noll på 10 år (vilket jag nog fortfarande inte riktigt tror på) att sätta i relation till enda F4:an som efter så många år finns kvar. Hm!

218

[643]

Ja hur hamnade den där? Skrothandlaren Blomdin som köpte hela bussen och tog den ifrån elevhemmet där den varit logement sålde sedan vid någon tidpunkt halva bussen till mannen som lät inreda den till bostad. Detta är för mer än tio år sedan för så länge har han som som ägde bakdelen varit återförenad med de andra nio F4:orna.

Framdelen användes av Blomdin att lagra bilreservdelar i, vanligt på bilskrotar då.

Det var Blomdin som i våras yppade någorlunda exakt var bakdelen möjligen möjligen skulle kunna återfinnas men han tvivlade eftersom bakdelsköparen varit avliden i tio år. Tidigare visste vi bara "I Björklinge"

Vem släpar en halv trådbuss 15-20 mil för att ha som stuga på tomten?

Hur osannolik är inte denna hela historia?

Ja hela historien är så att man får nypa sig ordentligt i armen! Blomdin är alltså skrothandlaren på Barnens ö som köpte bussen från elevhemmet och senare sålde dragvagnen vidare till en annan skrothandlare i Uppsala eller...? Jag såg den på ön i början av 70-talet uppställd i två delar och släpet var fyllt med gamla bildelar främst fälgar. Blomdin måste väl också ha varit en veteranentusiast? Sedan så förundras jag över att när bussen togs från ön för att skrotas i Uppsala varför skedde det överhuvudtaget? Varför skrotades inte bussen på ön (som vi i och för sig nu är tacksamma över att det inte skedde) vilket väl borde ha varit enklare och lönsammare än att byngla iväg den på dåliga vägar (Barnens ö) ända till Uppsala? Kanske den användes för något annat i Uppsalaområdet?

En annan fundering är varför så många av korgstolarna finns kvar efter så lång tid. Bussen skulle ju vara sovsal på elevhemmet och det borde ju innebära att i stort sett hela inredningen hivades ut. Kanske den sparades och återförenades med bussen när den tjänstgjort klart som sovsal? I alla fall så har jag inget minne av någon slags sovinredning i början av 70-talet (men bussens fönster var övermålade med blå ljusdämpande färg).

Upplys mig gärna!

218

218 och övriga: "Sjudubbelt Hm!"
Skulle kunna skriva en ganska tjock bok om den här historien, tror att vi vet allt nu utom namnet på mannen som bodde i den
så fint ombyggda bakdelen - men det är bara att ringa ett samtal för att ta reda även på detta!
Detta har varit ett långvarigt forskande, först för en vecka sedan föll de sista pusselbitarna på plats
Min vän Sven, som har en gård i närheten samt är båt- och fordonsentusiast, och jag tillbringade förra söndagen med att flänga runt i trakten och under högst trivsamma former interjua ett antal personer.
Sven hade inte sovit i bussen på Sommarhemmet runt 1970 men väl varit inne i den. De speciella korgstolarna stod då lite överallt - förhoppningsvis under tak

Det allra märkligaste är att just den extra specialintresserade "Hechtwagen" råkade passera Skrotcentralen i Uppsala -
för första och kanske enda gången - inom det tidsspann på kanske 3-5 minuter i evigheten som krävdes för att framdelen skulle kunna räddas! Någon mycket bra matematiker får gärna räkna ut sannolikheten...

Hittade nu ett namn på den framlidne bakdelsboende: Gösta Lundin, brunnsborrare!

[218]

Ja hur hamnade den där? Skrothandlaren Blomdin som köpte hela bussen och tog den ifrån elevhemmet där den varit logement sålde sedan vid någon tidpunkt halva bussen till mannen som lät inreda den till bostad. Detta är för mer än tio år sedan för så länge har han som som ägde bakdelen varit återförenad med de andra nio F4:orna.

Framdelen användes av Blomdin att lagra bilreservdelar i, vanligt på bilskrota då.

Det var Blomdin som i våras yppade någorlunda exakt var bakdelen möjligen möjligen skulle kunna återfinnas men han tvivlade eftersom bakdelsköparen varit avliden i tio år. Tidigare visste vi bara "I Björklinge"

Vem släpar en halv trådbuss 15-20 mil för att ha som stuga på tomten?

Hur osannolik är inte denna hela historia?

Ja hela historien är så att man får nypa sig ordentligt i armen! Blomdin är alltså skrothandlaren på Barnens ö som köpte bussen från elevhemmet och senare sålde dragvagnen vidare till en annan skrothandlare i Uppsala eller...? Jag såg den på ön i början av 70-talet uppställd i två delar och släpet var fyllt med gamla bildelar främst fälgar. Blomdin måste väl också ha varit en veteranentusiast? Sedan så förundras jag över att när bussen togs från ön för att skrotas i Uppsala varför skedde det överhuvudtaget? Varför skrotades inte bussen på ön (som vi i och för sig nu är tacksamma över att det inte skedde) vilket väl borde ha varit enklare och lönsammare än att byngla iväg den på dåliga vägar (Barnens ö) ända till Uppsala? Kanske den användes för något annat i Uppsalaområdet?

En annan fundering är varför så många av korgstolarna finns kvar efter så lång tid. Bussen skulle ju vara sovsal på elevhemmet och det borde ju innebära att i stort sett hela inredningen hivades ut. Kanske den sparades och återförenades med bussen när den tjänstgjort klart som sovsal? I alla fall så har jag inget minne av någon slags sovinredning i början av 70-talet (men bussens fönster var övermålade med blå ljusdämpande färg).

Upplys mig gärna!

218

218 och övriga:
Skulle kunna skriva en ganska tjock bok om den här historien, tror att vi vet allt nu utom namnet på mannen som bodde i den
så fint ombyggda bakdelen - men det är bara att ringa ett samtal för att ta reda även på detta!
Detta har varit ett långvarigt forskande, först för en vecka sedan föll de sista pusselbitarna på plats
Min vän Sven, som har en gård i närheten samt är båt- och fordonsentusiast, och jag tillbringade förra söndagen med att flänga runt i trakten och under trivsamma former interjua ett antal personer.
Sven hade inte sovit i bussen på Sommarhemmet men väl varit inne i den. De speciella korgstolarna stod lite överallt -
förhoppningsvis under tak

Det allra märkligaste är att just den extra specialintresserade "Hechtwagen" råkade passera Skrotcentralen i Uppsala -
för första och kanske enda gången - inom det tidsspann på kanske 3-5 minuter i evigheten som krävdes för att framdelen skulle kunna räddas! Någon mycket bra matematiker får gärna räkna ut sannolikheten...

Allting kanske är ett omen att vi borde återuppta B17-jakten i Sorunda..... !

Hälsar
218

[Henrik Schütz]

Finns det en B17 i Sorunda?

Berätta mera!

HS

[218]

Finns det en B17 i Sorunda?

Berätta mera!

HS

Mnja!

Vi hade en exkursion typ drev i SSS någon gång i slutet av 60-talet i Sorunda där det påstods finnas en B17!
Vi kammade noll och jag har glömt vilka källor som hade försett oss med informationen. Kanske 643 eller
RR kommer ihåg mera?

En sådan här skröna som nog ändå var sann var spårvagnen i Vallentunasjön! Under SL semesterhem Nygårds ledning så samlades vi några stycken runt ett sammanträdesbord inklusive flera äldre spårvägare. Vi behövde aldrig fundera över om det var sant eller inte, deras historieberättelse var samstämmig och övertygande! En av spårvägarna hade t.o.m skyltar från vagnen hemma! Det skall ha varit ett inbyggt sommarsläp som C7 1891, kanske ändå inte för upphetsande att få upp! I samband med detta så fick jag uppdrag att ringa kommunen och kolla om de gjort någon bottenundersökning av sjön. Tror att det var det värsta telefonsamtal jag någonsin ringt, när frågan varför jag ville veta det skulle besvaras, speciellt när kommunen började slingra sig av rädsla för en potentiell miljöskandal!

Vi kanske inte ska förlora oss i det här, vill bara säga att den sista sensationella upptäckten nog säkert inte är gjord ännu!

Mvh
218

[643]

Förlorar mig "lite lätt" - vi är ju kvar under Spårtrafik...

Minns tydligt denna expedition, en bland väldigt många!
Färden företogs med två identiska svarta Dodge -37:or, min och Hans Fredholms. Vi åkte fram och tillbaka i området men såg inget liknande någon spårvagn. Långt senare upphittades i trakten den vackra funktionalistiska pressbyråkiosk som flyttats dit från nuvarande Ängbyplan, troligen i samband med västra Tunnelbanans invigning 1952 och som nu är en attraktion på Stockholms Spårvägsmuseum. Säkert har uppgiftslämnaren misstagit sig på den rundade änden och "trott" att det var en B17...

På väg hem från fyndplatsen i söndags dryftades förstås vad övrigt som fanns att leta efter i den här vägen - utbildning i sport-dykeri alt markradar/fisk-TV/ännu modernare sökmetoder sågs som en möjlighet!

Som 218 antyder finns det bevisligen SAKER i Vallentunasjön utanför Semesterhemmet Nygård. Jag gjorde ett försök till utredning omkring 1995 och fick uppgifter som tydde på att det förutom "masonitvagnen" C7 lik SS 1891 och Norrköping 110 borde finnas två likaledes mycket blöta fordon till, en större hästspårvagn lik SS 573 som senare varit först elsläpvagn och sen
luftledningsvagn med stor brygga på taket. Även en äldre halvhyttsbuss MÅSTE finnas finnas där - ett typiskt sådant tak har hittats flytande efter en storm... En expedition utgick med roddbåt, lång pinne och vattentät engångskamera. Max djup 6 m - oftast betydligt mindre! Bilderna blev inte så bra - sikten i sjön är nära NOLL. Ännu vet ingen hur blöt en gammal spårvagn kan bli - gammalt SSS-ordspråk... Draggning? HELT förbjudet pga ett vattenvärmenät på bottnen Anlita blinda dykare?!
Vallentuna bör vara den kommun som innehåller flest spårvagnar av de som aldrig haft spårvägstrafik - utom Mannaminne förstås! 3½ - ytterligare en inbyggd öppen släpvagn och en halv Örbyvagn, bägge på land, är kända!

"Masonitvagnar" C7 stod på diverse "skrammelplatser" ca 1947 - 1955. Har sett dem i Årsta och på Gärdet - kan ha funnits fler!
Det stod en B 17 bredvid de på Gärdet - men det var ett bombplan!

Många år senare fick jag veta att rester av en sådan skulle finnas vid Barnbyn Skå. Ringde förvaltaren (Muck Luterkort)
och några SSS-are begav sig snarast dit. Vi banade oss väg genom den förvuxna skogen och såg plötsligt ett rostigt, ruttet
och svårt trasigt föremål mest liknande ett kvarglömt urtidsdjur i en liten glänta tillsammans med knappt synliga rester av några bilar som en gång haft karosser av askträ och pegamiod. Det var ju inte direkt Tuthankamons grav - men för oss frälsta
var det en MYCKET spännande upplevelse!
Alla vertikalstolpar av prima ek hade av okänd anledning sågats av halvvägs upp, vagnen hade sjunkit ihop på mitten och plåttaket liknade därför mest delar av en sinusvåg, men vagnen hade kvar hjul, fjädring, broms, mängder av detaljer och stod dessutom på ett kort spår (!) Normalt saknas nästan alla metalldelar i liknande fall
"Skrotet" lever ännu - ingår i nyrenoverade NKA 110, ursprungligen identisk stockholmsvagn. Okända och kända vagnar och delar att ta från hyllan möjliggör tekniskt sett en upprustad helt öppen stockholmssläpvagn av typ C 7... - en klar attraktion!

Och bildelarna? De hämtades förstås av en specialist på Volvo Jakob, deras första bil från 1920-talet Vad trodde ni?