Pendelbåtar på sjön

[Leif Steen]

Pendelbåtar från bland annat Ekerö ska nu lösa trafikproblemen och trafikinfarkten från Ekerö och Ekerövägen som på morgon och eftermiddag är en enda lång kö från Brommaplan till Tappström.

Det fanns på tidigt 90-tal exakt denna lösning. Jag åkte själv flera dagar i veckan båten från Ekerö Centrum/Tappströmsbrygga till Gamla Stan på SL-kortet då jag sommaren 1992 bodde i familjens sommarstuga i Stenhamra. Så det är som vanligt i politiken inget nytt under solen. Men, nu sviker mitt teflonminne, vilka år var det som denna trafik kördes av Strömma Kanal? För det var inte så många år det pågick då det var rätt så glest i stolarna.

Hjälp mig minnas! Mvh Leif

[Thomas Lange]

Pendelbåtar från bland annat Ekerö ska nu lösa trafikproblemen och trafikinfarkten från Ekerö och Ekerövägen som på morgon och eftermiddag är en enda lång kö från Brommaplan till Tappström.

Det fanns på tidigt 90-tal exakt denna lösning. Jag åkte själv flera dagar i veckan båten från Ekerö Centrum/Tappströmsbrygga till Gamla Stan på SL-kortet då jag sommaren 1992 bodde i familjens sommarstuga i Stenhamra. Så det är som vanligt i politiken inget nytt under solen. Men, nu sviker mitt teflonminne, vilka år var det som denna trafik kördes av Strömma Kanal? För det var inte så många år det pågick då det var rätt så glest i stolarna.

Hjälp mig minnas! Mvh Leif

I väntan på årtalen, kan vi tackla fartyget/fartygen?
Angantyr t.ex.

http://www.stromma.se/sv/Skargard/Strom ... -Angantyr/

[1]

Pendelbåtar från bland annat Ekerö ska nu lösa trafikproblemen och trafikinfarkten från Ekerö och Ekerövägen som på morgon och eftermiddag är en enda lång kö från Brommaplan till Tappström.

Det fanns på tidigt 90-tal exakt denna lösning. Jag åkte själv flera dagar i veckan båten från Ekerö Centrum/Tappströmsbrygga till Gamla Stan på SL-kortet då jag sommaren 1992 bodde i familjens sommarstuga i Stenhamra. Så det är som vanligt i politiken inget nytt under solen. Men, nu sviker mitt teflonminne, vilka år var det som denna trafik kördes av Strömma Kanal? För det var inte så många år det pågick då det var rätt så glest i stolarna.

Hjälp mig minnas! Mvh Leif

Det fanns två olika "lokallinjer";

- Ekerö (mellanliggande bryggor) - Gamla Stan. Trafiken kördes under sommarmånaderna i början av 1970-talet (icke 1992) med ms Kanholmen och Sjöfröken. Kanholmen var då ordinarie båt till Sandhamn via Strömma Kanal (ersattes 1975 av nybygget ms Strömma Kanal) och fortsatte från Gamla Stan via slussning till Nybroviken.

Ombord kunde man åka på "Sjötrafikens månadskort" vilket var ett tilläggskort till SL-kortet

- Gamla Stan - Stora Essingen. Kördes i över 10 år med bidrag från bl.a. Sparbanken. Nedlades när linje 22 öppnades.

Det här med lokallinjer i Mälaren är bara valpolitiskt trams och eftergifter till Alliansens småpartier vilka saknar "egna frågor" att driva.

När den drömda trafiken verkligen skulle behövas som komplement till landtrafiken går den inte att utföra, nämligen under vinterhalvåret. Ivrarna för dessa pendellinjer har tyvärr helt glömt bort att Mälaren har en tendens att frysa till ordentligt. Tappra passagerare till Stora Essingen minns säkert hur "Angantyr" fick stånga sig genom ibland halvmeter tjock is. Och när det var som värst fick vi ofta köra en nattlig tur för att hålla rännan någotsånär framkomlig.

Hälsningar / Richard
(som inte utan en viss rysning plötsligt påminns om mörka och ensamma nätter i Angantyrs styrhytt när jag försökte tråckla mig fram i ishelvetet)

[643]

Doppvärmare av modell större? Glykol?

[643]

Pendelbåtar från bland annat Ekerö ska nu lösa trafikproblemen och trafikinfarkten från Ekerö och Ekerövägen som på morgon och eftermiddag är en enda lång kö från Brommaplan till Tappström.

Det fanns på tidigt 90-tal exakt denna lösning. Jag åkte själv flera dagar i veckan båten från Ekerö Centrum/Tappströmsbrygga till Gamla Stan på SL-kortet då jag sommaren 1992 bodde i familjens sommarstuga i Stenhamra. Så det är som vanligt i politiken inget nytt under solen. Men, nu sviker mitt teflonminne, vilka år var det som denna trafik kördes av Strömma Kanal? För det var inte så många år det pågick då det var rätt så glest i stolarna.

Hjälp mig minnas! Mvh Leif

Det fanns två olika "lokallinjer";

- Ekerö (mellanliggande bryggor) - Gamla Stan. Trafiken kördes under sommarmånaderna i början av 1970-talet (icke 1992) med ms Kanholmen och Sjöfröken. Kanholmen var då ordinarie båt till Sandhamn via Strömma Kanal (ersattes 1975 av nybygget ms Strömma Kanal) och fortsatte från Gamla Stan via slussning till Nybroviken.

Ombord kunde man åka på "Sjötrafikens månadskort" vilket var ett tilläggskort till SL-kortet

- Gamla Stan - Stora Essingen. Kördes i över 10 år med bidrag från bl.a. Sparbanken. Nedlades när linje 22 öppnades.

Det här med lokallinjer i Mälaren är bara valpolitiskt trams och eftergifter till Alliansens småpartier vilka saknar "egna frågor" att driva.

När den drömda trafiken verkligen skulle behövas som komplement till landtrafiken går den inte att utföra, nämligen under vinterhalvåret. Ivrarna för dessa pendellinjer har tyvärr helt glömt bort att Mälaren har en tendens att frysa till ordentligt. Tappra passagerare till Stora Essingen minns säkert hur "Angantyr" fick stånga sig genom ibland halvmeter tjock is. Och när det var som värst fick vi ofta köra en nattlig tur för att hålla rännan någotsånär framkomlig.

Hälsningar / Richard
(som inte utan en viss rysning plötsligt påminns om mörka och ensamma nätter i Angantyrs styrhytt när jag försökte tråckla mig fram i ishelvetet)

Hade du inte särskild personal till dessa obekväma tjänstgöringar?

[Leif Steen]

Det kördes pendelbåt Ekerö Centrum till Gamla Stan under minst sommaren 1992, där har du fel Richard.
Men, det var kanske inte Strömma som utförde som jag mindes det. Både hustrun och jag åkte båtarna ett flertal gånger under sommaren då hon skrev sitt examensarbete, så jag tror inte på ett eller vårt kollektiva minnesfel. 1970 var jag bara 15 år och först 5 år senare fick jag i min hand SLs tjänstekort med anställningsnummer 48556.

[Claes Thure Moberg]

Jag minns i vart fall att mina föräldrar flyttade till Bredäng i början på 1970-talet. Och något av de åren flyttade jag "hem" över en sommar. Den sommaren (vilket år det nu var) gick "Sjöfröken" i daglig trafik från Ekerö och mellanliggande bryggor in till Stockholm. Under den perioden tog jag mig vid si så där 4-5 gånger en styrkande morgonpromenad ned till Fridhems brygga som ligger nedanför Mälarhöjden för att ta båten in till Stockholm. Det var en 45 minuters vandring för en ung och rask yngling.

Hur som helst minns jag väldigt väl att jag var den enda resande som var ombord. Bortsett från en enda gång då det var en person till som kom någon stans utifrån. Självfallet kan man inte driva någon trafik där en båt går tom ut till Ekerö på morgonen och kör i praktiken tom tillbaka till staden igen. Såvida man inte har en hel säck med pengar som man önskar få slut på. Något som den tidens Strömma Kanalbolag inte disponerade. Därmed skall det hållas till deras heder att de faktiskt drev den utannonserade trafiken hela tidtabellsperioden, utan att lägga ned plötsligt.

Och jag tror att den här typen av modern trafik kommer att drabbas av exakt samma resultat. OM det inte sker en jättelik och kostbar satsning på både båtar, kajer, terminaler och inte minst tidtabell. Här snackar vi om en investering "King Size" åtmindstone enligt min enkla åsikt. Sker inte det så blir hela grejan ett fiasko. Men då har man ännu inte löst problematiken med vintersjöfarten. Som kommer att kosta ännu mycket flera spänn.

[M_M]

Är det avsaknaden (mer eller mindre?) av salt som gör isen besvärligare här än t.ex. åretrunttrafken med båtar i Göteborgstrakten? Förutom på öarna i skärgården (som givetvis har rejält saltvatten där på västkusten) så körs "älvsnabben" inne i älven året om. Drar tidvattnet in salt där?


Om man verkligen vill köra båtar på vintern så är det väl bara att skaffa tillräcklig isbrytningsförmåga?

Dessutom torde det väl vara bättre att ha god kollektivtrafik under mer än halva året än att aldrig ha det, ifall det nu är för opraktiskt att köra när det är is?

[Claes Thure Moberg]

Är det avsaknaden (mer eller mindre?) av salt som gör isen besvärligare här än t.ex. åretrunttrafken med båtar i Göteborgstrakten? Förutom på öarna i skärgården (som givetvis har rejält saltvatten där på västkusten) så körs "älvsnabben" inne i älven året om. Drar tidvattnet in salt där?

Saltvattenis får en annan sammansättning än färskvattenis. Ju mindre salt desto hårdare is. Men det är många fler faktorer som bidrar till isbildning. Ström till exempel. I Göta Älv har vi visserligen färskvatten men det ligger ju inte stilla utan rör sig ut med strömmen hela tiden. Vilket gör att isbildning försvåras jämfört med i de stora sjöarna. Andra viktiga faktorer är vind och sjö. Sjön (vågor) bryter upp isen och försvårar isläggning. Vind flyttar på den is som redan har bildats och packar samman den mot den strand som det blåser mot. Tidvatten motverkar också isläggning, dels genom ändringar i vattennivån men också genom tidvattenströmmarna.

En annan faktor är sjöfarten. Ju fler fartygsrörelser, desto svårare får isen att lägga. Något som man ser tydligt i Stockholms skärgård där isläggningen försvåras utmed de stora farlederna beroende på svall från fartygen. Jämför man med situationen för 40 år sedan så blir det mindre våldsam isläggning och alltså mindre motstånd för Waxholmsbåtarna än på den tiden vid i övrigt lika förhållanden. Jag talar då om de stora lederna där vi har till exempel omfattande Finlandstrafik. Utanför farlederna är situationen givetvis en annan. Göta Älv har både strömmande vatten och en mängd med fartygsrörelser. Mälaren däremot har mindre rörelse i vattnet och mindre omfattande sjöfart. Därför blir det normalt sett kraftigare isläggning i Mälaren än i Stockholms hamninlopp på Skärgårdssidan. Det är bara att ställa sig på Slussen och se väster- och österut en vinterdag.

All erfarenhet säger att en omfattande pendeltrafik på Mälaren under issäsongen skulle kräva kraftiga (=dyra och långsamma) fartyg. Därför att där är det kraftig isläggning nästan varje vinter. Medan något enklare tonnage skulle klara närområdet på Saltsjösidan under merparten av vintern, men även där behöver man nog ha något kraftigare i beredskap om det blir en ovanligt kraftfull vinter.

[LÅ1]

Tät trafik för att hålla farleden öppen måste väl vara en möjlighet, även om det betyder tomkörning nattetid. Något som väl används, eller i alla fall har används, på Djurgårdslinjen, fast då vid snöfall?

[Claes Thure Moberg]

Tät trafik är något som givetvis hjälper saken. Speciellt i början och slutet av issäsongen. Många vintrar räcker tät trafik säkerligen som medel för att klara vintertrafik på de föreslagna linjerna. Men nu är det stor skillnad på vintrarna.

Vid kraftig och långvarig isläggning uppstår med tiden ett annat problem, nämligen att isrännan "packas full" med is. Det vill säga att först blir rännan smalare och smalare eftersom kanterna "inte bryts upp" av svallen från båtarna. Det försöker man motverka genom att inte gå i exakt samma spår varje resa, man bryter så att man håller en viss bredd på rännan. Men i slutänden ligger isflaken kvar i rännan och vid varje fartygspassage vänder de på sig och samlar mer och mer is. Det vill säga rännan kommer till slut att innehålla isblock och sörja flera meter ned i djupet. Med tiden fryser detta ihop så att rännan blir för tjock, dvs man måste göra en ny ränna i fastisen bredvid.

[M_M]

Finns det inte nån slags "ränn-rensarfartyg" som helt enkelt samlar upp isen i rännan och kastar upp den ovanpå det tjockare istäcket strax invid? Ungefär som en spårgående snöslunga, fast inte riktigt.

[Claes Thure Moberg]

Finns det inte nån slags "ränn-rensarfartyg" som helt enkelt samlar upp isen i rännan och kastar upp den ovanpå det tjockare istäcket strax invid? Ungefär som en spårgående snöslunga, fast inte riktigt.

Det gjordes faktiskt ett sådant experiment inom Waxholmsbolaget i början av 1970-talet. Inspirationen kom från ett Canadensiskt experiment baserat på samma tankar. På Finnboda Varf byggdes en ponton på vilken man gjorde en överbyggnad i form av en "isplog". Denna skulle sedan fästas i fören på stadens bogserbåt "Starkodder". Det visade sig bli fiasko. Därför att det inte gick att svänga med ekipaget. Bara att köra rakt fram var på gränsen av vad båten orkade med. Och "ismassorna" som plogades upp på sidorna åstadkom två stycken "Berlinmurar" som ganska snart väntades få en storlek som man inte skulle kunna passera.

Projektet lades snabbt ned och isplogen såldes med tiden till MoDo:s fabrik i Husum. Inte som isplog utan där vände man den upp och ned och monterade en kran på den. Sedan användes den till att bärga sjunktimmer i timmermagasinen.

[M_M]

Intressant!

Jag tänkte dock något som verkligen plockar upp isbitarna (med nån slags "perforerade slevar" på löpande band eller liknande) och ser till att isen hamnar lite längre bort. Man kan väl tänka sig att variera hastigheten på "kasta bort isen"-mojängerna, för att få isen att sprida sig över klart större yta invid rännan.

[darthjpp]

Intressant!

Jag tänkte dock något som verkligen plockar upp isbitarna (med nån slags "perforerade slevar" på löpande band eller liknande) och ser till att isen hamnar lite längre bort. Man kan väl tänka sig att variera hastigheten på "kasta bort isen"-mojängerna, för att få isen att sprida sig över klart större yta invid rännan.

Eller så engagerar man något av dessa fartyg, eller motsvarande, för att hålla rännorna öppna vintertid:
http://www.sjofartsverket.se/sv/Sjofart ... sbrytare1/

[Claes Thure Moberg]

Vi skall inte överdriva. Visst skulle till exempel de lite större moderna Waxholmsbåtarna kunna hålla regelbunden pendeltrafik under issäsongen under vintersäsongen. Något som även Ö-båtarna skulle ha klarat. Det är stor skillnad gentemot till exempel "Angantyr" som väl är den senaste som har använts till sådan trafik.

Problemet är bara att de här båtarna redan är upptagna av andra trafikuppgifter under vintern. Och under sommarsäsongen vill man nog gärna ha lite snabbare båtar i sådan trafik. Därmed blir året-runt trafik ganska dyrbar. En god kompromiss vore nog en trafik som går med snabbåt under den isfria perioden och med något enklare men fortfarande isbrytande båtar under början och slutet av issäsongen, då vid behov i kombination med körning även under nätterna för att "hålla öppet". Sedan lägger man helt ned trafiken om det blir kraftig isläggning. Då har man sparat många spänn. Men man har inte avlastat kollektivtrafiken på land under den perioden.

[darthjpp]

Nå, förslaget om Sjöfartsverkets isbrytarflotta var något tillspetsat, dock, flertalet av hamnbogserarna är tillräckligt kraftiga för att klara av att bryta och hålla rännor öppna. Med en diverisiferad fartygsflotta kan man hålla en reducerad trafik igång även vid kraftiga isvintrar. Ett exempel är Styrsöbolaget och deras olika fartyg, där några är isförstärkta. I Mälaren krävs nog att fler fartyg är isförstärkta och har kraftigare motorer, men principen är densamma.

[M_M]

Hur stor del av kostnaden för en båt är fast tidsberoende och hur mycket är beroende av hur mycket den körs?

D.v.s. hur mycket dyrare blir det egentligen att köra med flera båtar?

För övrigt gissar jag att det finns underlag för mer "special"-sjöfart på sommaren. Kan inte en båt som på vintern körs i "isbrytande passagerartrafik" användas till något vettigt även på sommaren, t.ex. nån slags bogseringsuppdrag eller bara helt enkelt köras med lägre motoreffekt igång på sommaren och då på sträckor där den lägre hastigheten inte gör så mycket, t.ex. turist/nöjesfärder?

(Jag vet inte hur kraftöverföringen sker på den här typen av båtar. På moderna stora färjor så är det tydligen elektrisk kraftöverföring som gäller. Om en båt i den här storleken skulle byggas med elektrisk överföring så är det väl så enkelt att man kan tänkas ha dubbla dieselmotorer och för sommarkörningarna bara ha en i taget igång, och växla mellan ena och andra motorn typ från dag till dag eller nåt sånt).

[darthjpp]

Kostnaden för ett fartyg i passagerartrafik sprids oftast ut över en mycket lång tidsperiod, 30-40 år är inte ovanligt. Naturligtvis krävs underhåll och moderniseringar under tiden.
För att beräkna vad kostnaden blir behöver man veta förutsättningarna, dels vila linjer och bryggor som skall trafikeras, samt hur ofta. När brukar isen i Mälaren lägga sig, hur tjock blir den och ett antal andra faktorer.
Då kan man avgöra hur många fartyg som behövs, och sedan upphandla detta. Antingen köper trafikbeställaren fartygen, eller så skall trafikerande rederi tillhandahålla dessa.
I en uppstartsperiod kan kanske Waxholmsbolaget driva trafiken, kanske med ett par inhyrda fartyg och några av deras egna. Successivt kan sedan fartyg för trafiken köpas in.
De fartyg som klarar gång i is kan givetvis även användas sommartid, och drar mindre bränsle när de inte behöver knuffa sig fram i is.

Som ett exempel på kostnaden för en ny färja kan vi ta de nya färjor till älvtrafiken i Göteborg som beställts. Dessa är utformade för att kunna prova olika varianter av drivning, vilket ökar kostnaden en del, de är dessutom dubbelriktade för att slippa vända. Dessa färjor är beräknade att kosta ca 50 miljoner kr styck. De kommer att klara ca 300 passagerare varav ca 80 med cykel.
Se länk:http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1676524-finska-farjor-pa-gota-alv

Både Styrsöbolaget och Waxholmsbolaget köper nya färjor med jämna mellanrum och låter då äldre färjor blir reserv- och insatsfärjor. Samma gäller Färjerederiet (Trafikverket) som trafikerar de allmänna vägfärjenätet.

[Hans W]

Detta var en märklig tråd. Mängder av spekulationer blandade med Claes Thures sakkunskap som få verkar läsa.
Tillgängliga fartyg, tja Skarpö och Ramsö finns ju kvar nu privatägda, är ju som Claes Thure skriver ("Ö-båtar") förträffliga isbåtar, men nu rätt omoderna och säkert dyra i drift och inte anpassade efter dagens miljökrav efter 50 år. Dessutom är väl frågan om 12 knop är tillräckligt utanför issäsong. De är ju dessutom byggda för bogtillägg inte stävtillägg så de är ju därigeom lite mindre smidiga.

I en uppstartsperiod kan kanske Waxholmsbolaget driva trafiken, kanske med ett par inhyrda fartyg och några av deras egna. Successivt kan sedan fartyg för trafiken köpas in.
...
Både Styrsöbolaget och Waxholmsbolaget köper nya färjor med jämna mellanrum och låter då äldre färjor blir reserv- och insatsfärjor.

Waxholmsbolaget (WÅAB) har inte drivit någon trafik på närmare 20 år, de handlar upp trafik, till stor del med fartyg som ägs av WÅAB (Landstinget). Hittils dock direkt lett av WÅAB, nya upphandlingne som är så omdiskuterad, lägger allt på entreprenören.

WÅAB har väl verkligen inte köpt färjor ofta, senast var 1998 (Djurgården 11) innan dess 1977-1982 (Djurgården 8 - 10) och innan dess var det på 1800-talet och då var det SÅA eller dess föregångare. Däremot har ju WÅAB köpt skärgårdsbåtar i modern tid både snabbåtar och isgående.