Forum - Spårvägssällskapet.se

För några veckor den åkte jag linje 10 en förmiddag mot Guldheden i Göteborg. Vagnen jag satt i var inte mer än kvartsfull när den rullade in mot Wavrinskys plats. Vagnen saktar in och folk börjar resa på sig, men stannar inte, utan börjar accelerera i riktning mot Doktor Fries torg. När ljudliga protester hördes, då kommer förarens kommentar i högtalaren. "Snöret ovanför fönstret det är inte till för att hänga gardiner på. Finns ingen på hållplatsen och ingen har ringt så åker vi förbi hållplatsen!" Han var dock lite snäll och påpekade att det gick en en spårvagn tillbaka från Doktor Fries gatan om några få minuter.

Har ni några fler liknande exempel på käcka förarmeddelanden eller tillfällen då kollektivfordon kört förbi tomma hållplatser?

Kan erkänna att jag som förare ex kört förbi Hammarkullen station med fullsatt vagn och ingen hade varken dragit i nån lina eller tryckt på stoppknapp..
Jag har många gånger sagt att det hjälper faktiskt inte att stå vid en dörr eller dra i en lina efter hållplats, för inte är vi synska som förare.

Jag åkte en gång med en överfull 54:a över Västerbron. Vid Fridhemsplan brukar nog 90% av passagerarna gå av. Men ingen hade ryckt i snöret, eller tryckt på knappen. (Minns inte vilket som var aktuellt.) Föraren skulle tydligen inte ha avlösning där, och det stod redan en 54:a och släppte på passagerare så föraren körde förbi, men stannade lite längre fram när passagerarna ropade. Jag hörde åtminstone en passagerare som tyckte att det var så naturligt att passagerare skulle av där, så bussen borde stannat även om ingen markerat för detta! Bussföraren höll inte med!

(I dag tryckte jag på knappen på en buss, men kollade inte att STOPP-lampan tändes och fick vackert åka med till nästa hållplats. En annan passagerare hann klaga före mig, hon hade också tryckt på knappen. Men det är en annan historia.)

Som liten i 8:e klass på 80-talet, så bodde jag så att jag fick åka buss 786 till och från skolan.
Entreprenör var då SLT (Södermanlands Läns Trafik) och dess gröna bussar på de flesta turerna.
Bussen som vi alltid åkte med (en Scania med VBK-kaross) hade stoppknappar som plingade varje gång man tryckte på dem. Det kunde ibland bli ett fasligt plingande från fnissiga skolbarn...
Övriga unika egenheter för denna buss var bl a en osynkad Wilsonlåda och speciellt tröga klaverdörrar...Varje resa var ett äventyr...

Den ordinarie föraren (som i princip alltid stannande vid varje grusvägsavfart, hade en dag blivit ersatt av en kollega som inte visste om de speciella egenheterna med bussen (bl a stoppknapparna, och att man aldrig skulle starta på 1:ans växel i den halvautomatiska Wilsonlådan, då skuttade och hoppade bussen igång...

Nåväl, efter en massa skutt och hopp, och såklart tidvis ett frenetiskt plingande från oss skolbarn så röt han till slut i högtalarna:

"Är det några fler hemmagjorda hållplatser, eller kan vi skutta vidare nu?..."

roggek skrev:Övriga unika egenheter för denna buss var bl a en osynkad Wilsonlåda och speciellt tröga klaverdörrar...Varje resa var ett äventyr...

Ursäkta en yngling, men hur ska jag tolka påståendet att den halvautomatiska växellådan var osynkad?

LÅ1 skrev:Jag åkte en gång med en överfull 54:a över Västerbron. Vid Fridhemsplan brukar nog 90% av passagerarna gå av. Men ingen hade ryckt i snöret, eller tryckt på knappen. (Minns inte vilket som var aktuellt.) Föraren skulle tydligen inte ha avlösning där, och det stod redan en 54:a och släppte på passagerare så föraren körde förbi, men stannade lite längre fram när passagerarna ropade. Jag hörde åtminstone en passagerare som tyckte att det var så naturligt att passagerare skulle av där, så bussen borde stannat även om ingen markerat för detta! Bussföraren höll inte med!

På spårvägen hade man förr i tiden "hållstationer" för att eliminera personalens frestelse att vid enstaka tillfällen köra förbi sådana hållplatser som det ändå bara betydde otur att köra förbi. Av någon anledning kom det väl aldrig att tillämpas i busstrafiken, rätta mig om jag har fel.

daniel_s skrev:

LÅ1 skrev:Jag åkte en gång med en överfull 54:a över Västerbron. Vid Fridhemsplan brukar nog 90% av passagerarna gå av. Men ingen hade ryckt i snöret, eller tryckt på knappen. (Minns inte vilket som var aktuellt.) Föraren skulle tydligen inte ha avlösning där, och det stod redan en 54:a och släppte på passagerare så föraren körde förbi, men stannade lite längre fram när passagerarna ropade. Jag hörde åtminstone en passagerare som tyckte att det var så naturligt att passagerare skulle av där, så bussen borde stannat även om ingen markerat för detta! Bussföraren höll inte med!

På spårvägen hade man förr i tiden "hållstationer" för att eliminera personalens frestelse att vid enstaka tillfällen köra förbi sådana hållplatser som det ändå bara betydde otur att köra förbi. Av någon anledning kom det väl aldrig att tillämpas i busstrafiken, rätta mig om jag har fel.

Inte i Stockholm mig veterligen, men i London har man ju exempelvis skilt på "recuest stop", och mandatory stop - eller alltså hållplatser där bussen stannar på begäran kontra där den alltid stannar. Nu skall man dock ha tagit bort den senare varianten sägs det. I Stockholm har väl dock en praxis nästan alltid varit att bussen stannar vid större stationer för anslutande spårtrafik - oavsett om det är bussens slutstation - vilket väl också sammanhänger med att det ofta också finns en hålltid där. I innerstaden har väl inte detta alltid varit så tydligt, men på "matarbussarna" i förorterna har det nog alltid varit lite av outtalad praxis. I alla fall brukar förarna i den mån de kör förbi - köra väldigt sakta och noga titta i backspegeln för att upptäcka eventuella reaktioner från passagerarna.

spårvägg skrev:För några veckor den åkte jag linje 10 en förmiddag mot Guldheden i Göteborg. Vagnen jag satt i var inte mer än kvartsfull när den rullade in mot Wavrinskys plats. Vagnen saktar in och folk börjar resa på sig, men stannar inte, utan börjar accelerera i riktning mot Doktor Fries torg.

Imponerande av föraren att lyckas ta sig förbi Wavrinskys utan att stanna, där är väl ändå ljusreglering som visar rött så länge föraren inte "anmält" sig vid korsningen för att åka ut ur rondellen?

daniel_s skrev:

roggek skrev:Övriga unika egenheter för denna buss var bl a en osynkad Wilsonlåda och speciellt tröga klaverdörrar...Varje resa var ett äventyr...

Ursäkta en yngling, men hur ska jag tolka påståendet att den halvautomatiska växellådan var osynkad?

Osynkad kanske var fel ord, men bussen startade iallafall med ett "skutt" om man lade i första växeln...Men du kanske har en bättre "definition"...

Bryssel 1995. Den av alla avskydda stombusslinjen 71 studsade fram mot Delta över de dåligt underhållna gatorna. Vid universitet ULB brukade vanligtvis en stor del av passagerarna kliva av. Bussen stannade på hpl bakom framförvarande tur på linje 71. Passagerarna som skulle gå av flockade sig vid utgångsdörrarna men ingen hade markerat med stoppknapparna. Föraren frilade inte dörrarna utan startade och körde vidare och givetvis började passagerarna skrika högljutt på både flamländska och franska. Föraren stannar inte utan kör vidare mot nästa hpl som var långt borta. Till slut tröttnar han på skrikandet och säger i högtalaren fritt översatt: " Den här bussens utgångsdörrar är automatiska. De har jag ingenting med att göra! Om ni har synpunkter på de och deras funktion så får ni kontakta trafikbolaget!" Tilläggas ska också att STIB i Bryssel tillämpade ett avancerat (vansinnigt) system för ackord i stadstrafiken (!) med busspoler vid ändstationerna som gjorde att förarna alltid var hyperstressade.

218

dalrok skrev:

spårvägg skrev:För några veckor den åkte jag linje 10 en förmiddag mot Guldheden i Göteborg. Vagnen jag satt i var inte mer än kvartsfull när den rullade in mot Wavrinskys plats. Vagnen saktar in och folk börjar resa på sig, men stannar inte, utan börjar accelerera i riktning mot Doktor Fries torg.

Imponerande av föraren att lyckas ta sig förbi Wavrinskys utan att stanna, där är väl ändå ljusreglering som visar rött så länge föraren inte "anmält" sig vid korsningen för att åka ut ur rondellen?

Inte särskilt imponerande. Rulla sakta, ha växelväljaren ute så får du signalen ganska omgående där.

/T

218 skrev: Tilläggas ska också att STIB i Bryssel tillämpade ett avancerat (vansinnigt) system för ackord i stadstrafiken (!) med busspoler vid ändstationerna som gjorde att förarna alltid var hyperstressade.218

Vad innebär ackord i stadstrafiken?

AdrianLangemar skrev:

218 skrev: Tilläggas ska också att STIB i Bryssel tillämpade ett avancerat (vansinnigt) system för ackord i stadstrafiken (!) med busspoler vid ändstationerna som gjorde att förarna alltid var hyperstressade.218

Vad innebär ackord i stadstrafiken?

Ja det är en bra fråga för det låter ju ganska så omöjligt!
STIB hade ett system där man samlade flera busslinjer kring vissa ändstationer och sedan var det upp till förarna när de kom dit att välja om de ville ta rast/regleringstid eller hoppa på nästa möjliga tur så fort som möjligt. Det var olika principer vid olika poolställen vad jag förstog. Stombusslinje 71 vände vid garaget i Delta och var en egen pool i och med att det var en sådan tät trafik och var då enda stadslinjen med ledbussar. Vet inte om detta system fortfarande tillämpas. Tjänade man inte turer på att köra för tidigt då? Nej trafiken i Bryssel gjorde den risken ganska så obefintlig. Jag vet inte allt om det här hur det var uppbyggt men det här var huvudprincipen.

218

spårlasse skrev: I London har man ju exempelvis skilt på "recuest stop", och mandatory stop - eller alltså hållplatser där bussen stannar på begäran kontra där den alltid stannar.

Skillnaden låg i att i London hade man "in the good old days" konduktörer. Samt öppet insteg i bak på de gamla bussarna. Och detta är inte mer än ett decennium tillbaka. Ett "Request Stop" krävde att man gav signal innan avstigning. Vilket man gjorde i de flesta fall genom att gå till bakre plattformen och då "plingade" konduktören i klockan. Men i lite modernare tid kunde man dra i ett signalsnöre. Hade bussen väl stannat så måste konduktören ge avgångssignal med dubblepling i klockan oavsett om det var påstigande eller ej. Var det inte avstigande kunde man köra ett "Request Stop" utan avgångssignal. MEN - om det var påstigande måste konduktören ned till plattformen akterut och "plinga" klart.

Går vi lite längre tillbaka, på den "gamla goda tiden" när det var rökning på övre avdelningen i bussarna så behövde inte heller konduktören gå ned för att ge avgångssignal. En blick ned trappan och två stycken kraftfulla stamp i golvet räckte. Men det var den gången.

Claes Thure Moberg skrev:

spårlasse skrev: I London har man ju exempelvis skilt på "recuest stop", och mandatory stop - eller alltså hållplatser där bussen stannar på begäran kontra där den alltid stannar.

Skillnaden låg i att i London hade man "in the good old days" konduktörer. Samt öppet insteg i bak på de gamla bussarna. Och detta är inte mer än ett decennium tillbaka. Ett "Request Stop" krävde att man gav signal innan avstigning. Vilket man gjorde i de flesta fall genom att gå till bakre plattformen och då "plingade" konduktören i klockan. Men i lite modernare tid kunde man dra i ett signalsnöre. Hade bussen väl stannat så måste konduktören ge avgångssignal med dubblepling i klockan oavsett om det var påstigande eller ej. Var det inte avstigande kunde man köra ett "Request Stop" utan avgångssignal. MEN - om det var påstigande måste konduktören ned till plattformen akterut och "plinga" klart.

Går vi lite längre tillbaka, på den "gamla goda tiden" när det var rökning på övre avdelningen i bussarna så behövde inte heller konduktören gå ned för att ge avgångssignal. En blick ned trappan och två stycken kraftfulla stamp i golvet räckte. Men det var den gången.

Hehe det där kommer jag ihåg, den kondisen knackade 2 gånger i golvet med någonting hårt (kommer inte ihåg vad) varpå föraren gav järnet till nästa hållplats. Request stop innebar att man inte bara stod och hängde vid hållplatser med flera linjer, oddsen var dåliga att bussen skulle stanna då, det krävdes att man stack ut armen samt tittade på bussen. Signalen på spårvagstiden i Stockholm att hållplatsen var ett obligatoriskt stopp var ett rödgult band på stolpen.

Snöre?
Trodde det bara var USA som hade kvar såna antikviteter...

/or

LÅ1 skrev:(I dag tryckte jag på knappen på en buss, men kollade inte att STOPP-lampan tändes och fick vackert åka med till nästa hållplats. En annan passagerare hann klaga före mig, hon hade också tryckt på knappen. Men det är en annan historia.)

Visst händer detta mycket oftare på bussar än på spårvagnar?