Forum - Spårvägssällskapet.se

Med jämna mellanrum blossar det upp en debatt om huruvida vissa banor är spårvägar eller järnvägar. Samma sker på motsvarande Forum som specialiserar sig på järnväg. Den debatten gör att en amatör som undertecknad funderar över ett par frågor.

Enligt vad mina ögon säger mig så är både Lidingöbanan, Nockeybybanan och Tvärbanan att betrakta som spårvägar. Medan Tunnelbanan, Saltsjöbanan och Roslagsbanan är Järnvägar. Samtidigt tyckte jag nog att T-banan i sin ursprungliga form med tunnel mellan Skanstull och Slussen och spårvagnar i tunneln faktiskt var en spårväg.

Men - jag har genom att delta på dessa Forum att det ögat ser inte alltid är det lagboken säger. Lidingöbanan till exempel är en järnväg medan Tunnelbanan är en Spårväg. Eftersom det verkar som om det inte fanns några helt klara gränser mellan de olika beteckningarna så undrar jag helt enkelt:

-"Kan ägaren av banan välja fritt hur denne vill klassa banan"
-"Varför väljer man i så fall det ena eller det andra" (Det måste ju finnas något skäl)
-"Finns det några entydiga fysiska skillnader mellan vad som klassas som spårväg resp järnväg

Lidingöbanan är sedan 2009 en spårväg. Tunnelbanan är en tunnelbana. (Vissa sträckor hade ursprungligen spårvägskoncession men det är överspelat nu.)

Anläggningsinnehavaren väljer att söka tillstånd för det slag av spåranläggning de vill anlägga. Transportstyrelsen avgör sedan om ansökan kan godkännas. Beslutet får vissa konsekvenser i planfrågor m m. Skillnaderna mellan järnväg, tunnelbana och spårväg anges bl a i lagförarbeten.

Sen kommer alltid någon tomte och hävdar att tvärbanan är byggd som en höghastighetsjärnväg. Och därför inte är en spårväg.

Jag hittade två tanter från göteborg i gåshaga, när tåget lämnade högberga frågade jag om det var en järnväg eller spårväg dom åkte på.

Spårvagnar hade dom i göteborg så det var det inte.
jag sa inte emot.

Det är väl så det fungerar. Numera. I Sverige i alla fall. Eftersom den tekniska gränsdragningen inte alltid är knivskarp så har det ju funnits ett antal anomalier. Det är dessa som gett upphov till de mest inflammerade definitionsstriderna på sådana här forum. Lidingöbanorna var länge rent formellt järnvägar, trots att de trafikerades av typiska spårvagnar. Långängsbanan i Stocksund i Stocksund byggdes som en spårväg. Trots att den byggdes om till smalspår på 30-talet och trafikerades av samma slags tåg som Roslagsbanans grenar till t ex Eddavägen och Näsby Park så var den fortfarande formellt en spårväg. Inte ens sedan den övertagits av SJ på 50-talet ändrades detta. Även linjen till Långedrag i Göteborg var under en lång tid formellt en järnväg. I Helsingborg trafikerades vissa spårsträckor av godståg. Vilken formell status de sträckorna hade vet jag inte. Man kunde alltså inte alltid med blotta ögat avgöra vad som var vad.

Det är inte svårt att med blott ögat se att lidingöbanan byggts som järnväg, kurvradier spårmittavstånd, bredd i skärningar etc.

Egentligen inte mycket till spårväg alls om man jämför med djurgårdslinjen.

Att nockebybanan är en spårväg, är lätt att se, tvära kurvor, litet spårmittavstånd liten konstruktionsprofil.

Spårväg/Järnväg handlar om infrastrukturen, inte vad som åker på den.

Spårväg city är en spårväg, även om det går bussar i spåren.

Vad linjerna i norrköping är vet jag också, även om det kommer en buss med samma linjenumner på spåret ibland.

Det är helt enkelt skillnad på spåranläggningen, och vad som åker på den.

Linje 21 gick på stockholms spårvägars spår, spårväg, från humlegården till ropsten, sedan på värtan lidingöns järnväg, järnväg, till brogrenen, och sedan på SSLidJ, järnväg till Gåshaga.

Linje 21 är en spårvagnslinje, den gick både på järnvägs och spårvägsspår, Omvänt så har lidingöbanorna aldrig gått till Humlegården, det var linje 20 och 21 som gjorde det. Tågen på Sundbybergsbanan gick på linje 15, linje 15 gick även på spår inne i stan som inte tillhörde sundbybergsbanan.

Slutsats, det är skillnad på bana och linje.

Inge skrev:Men vilka krav staten ställt på infrastrukturen har inte varit oberoende av vad som skulle trafikera den.

SFS 2004:519
SFS 1990:1157

Samt lagar, förordningar, föreskrifter m.m. meddelade med stöd av dessa två.

/T

Sedan förfarandet med koncessioner upphörde, har i princip bara tvärbanan tillkommit som nytt system och det är en spårväg.

Resten har rullat på enligt gamla premisser.

Men vilka spårvägar finns idag?

Spårväg city, lidingöbanan, tvärbanan och nockebybanan, juridiskt sett är det en eller två eller fyra anläggningar?

Göteborgs spårvägar.

Norrköpings spårvägar

Malmköping

Malmöspårvägen.

Är det någon mer?

HS

Under några år trafikerades sträckan mellan Slottskogsvallen och Linnéplatsen både av tåg och spårvagnar. Var det spårväg eller järnväg?

Spårvagnarna körde på järnvägen.

HS

Henrik Schütz skrev:Spårvagnarna körde på järnvägen.

HS

Nej, anläggningen hade spårvägskoncession så det var Säröbanans tåg som körde på spårvägen.

Rent formellt borde Göteborg ha minst 2 unika tillstånd för spåranl. Trafikspår och depåerna har ju inte samma infrastrukturägare.

Haraldhar naturligtvis rätt, jag tänkte fel.

HS

Fast om ja minns rätt så klassas av sl tvärbannan som lokalbanna. Vilket inte igentligen säger något

★ Skrivet från samsung s2 med jelly beans inside via tapatalk ★

SL marknadsför tvärbanan som en lokalbana sl vet mycket väl att det är en spårväg, och att roslagsbanan är en järnväg.

HS

Men det måste väl rimligtvis ha funnits någon fördel för ägaren när man klassar som järnväg det som "vanligt folk" kallar för spårväg. Och tvärtom. Eller är det bara en lek med ord utan egentlig betydelse.

Det gick tillexempel att köra godståg på lidingöbanan, vilket var en fördel för ägarna, vanligt folk ansåg lidingöbanan vara lidingötåget, ingen närmare eftertanke vad den åkte på.

HS

Holmenkollbanen i Oslo ble opprinnelig klasset som jernbane fordi den da slapp å betale skatt, mens sporveieselskapene ble skattlagt.

Henrik Schütz skrev:Det gick tillexempel att köra godståg på lidingöbanan, vilket var en fördel för ägarna, vanligt folk ansåg lidingöbanan vara lidingötåget, ingen närmare eftertanke vad den åkte på.

Hade det inte varit tillåtet att köra godståg om banan hade varit klassad som spårväg ?

Claes Thure Moberg skrev:Men det måste väl rimligtvis ha funnits någon fördel för ägaren när man klassar som järnväg det som "vanligt folk" kallar för spårväg. Och tvärtom. Eller är det bara en lek med ord utan egentlig betydelse.

Det gör man inte längre. Det är historiska förhållanden som har påverkat detta. Vi kan ju göra en liten genomgång.

Det har funnits två spårvägar som "vanligt folk" möjligen kan ha uppfattat som järnväg eftersom de trafikerades med järnvägståg. Den första var sträckan Stockholm Ö-Engelbrektsplan. Att den hade spårvägskoncession berodde förstås på att det var gatuspår. Den andra var sträckan S:s Göteborg-Frölundaborg. Den var spårväg eftersom den var en del av utbyggnaden av spårvägen till Frölunda och trafikerades även med spårvagnar.

De järnvägar som har trafikerats med spårvagnar har det gemensamt att de är byggda på järnvägsvis, d.v.s. med vignolräler på en egen banvall. Det tycker vi inte är något anmärkningsvärt för en spårväg nu, men det verkar som om man hade en annan syn för 100 år sedan.

År 1907 öppnades Norra Lidingöbanan som järnväg. Den hade då ingen kontakt med Stockholms spårvägsnät (annat än via färja). Samma år öppnades Saltholmen-Göteborgs järnväg som aldrig trafikerades av annat än spårvagnar. I kommunala handlingar från den tiden kallas den ofta "Långedragsspårvägen" och som man kan se på bilden nedan står ordet "järnväg" på en påklistrad lapp. Man kan nog anta att det står "spårväg" under lappen. Det finns också ett brev från ASEA till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontrollant där det står "som anläggningen i själfva verket ju endast är en spårväg". Det verkar som man hade tänkt bygga banan som spårväg, men blivit tvungen att klassa den som järnväg. Det enda skäl jag kan tänka mig är byggsättet på en egen banvall.

1914 öppnades Södra Lidingöbanan, även den byggd som järnväg. Den fick ju med tiden även vagnslasttrafik med anslutning till det nationella järnvägsnätet.

Helsingborg-Råå-Ramlösa järnväg började som decauvillebana med ångdrift på 1800-talet. 1906 byggdes den om till normalspår med elektrisk drift. Den hade ett kort gatuspår i Helsingborg, men var i övrigt mera järnvägslik. 1924 införlivades den med spårvägen i Helsingborg men sannolikt behöll man järnvägskoncessionen. Även den hade vagnslasttrafik.

Sundbybergsbanan är upptagen som järnväg i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga berättelser från 1900-talets första årtionde.

Även Upsala-Mälaren hade enligt Järnvägsdata järnvägskoncession från början, men hur tillförlitlig den uppgiften är vet jag inte.

Claes Thure Moberg skrev:

Henrik Schütz skrev:Det gick tillexempel att köra godståg på lidingöbanan, vilket var en fördel för ägarna, vanligt folk ansåg lidingöbanan vara lidingötåget, ingen närmare eftertanke vad den åkte på.

Hade det inte varit tillåtet att köra godståg om banan hade varit klassad som spårväg ?

Ja det gick ju i bland annat Malmö som hade särskilda godsspårvagnar för koltransport.
I Stockholm lär man haft begravningsspårvagnar som en udda sak.