Forum - Spårvägssällskapet.se

Bussförare och cyklister har många anledningar att ogilla varandra, har jag en känsla av. Tänker först och främst på situationen i Stockholms innerstad.
I dag såg jag en cyklist som verkade vilja ta sig från rännstenen ut till gatans mitt. Det var bil- eller snarare busskö, och det var förmodligen ont om plats mellan trottoaren och den främre bussen. Cyklisten hade i alla fall det goda omdömet att inte köra upp på trottoaren. Tackar jag särskilt för!
I stället försöker han ta sig fram mellan två bussar och blir av någon anledning stående mellan dessa. När den främre bussen kör så har cyklisten svårt att svänga upp sin cykel 90 grader åt höger och bussen bakom blir irriterad. Eller snarare föraren av bussen bakom. Han kör fram någon dm. i taget tills han faktiskt får närkontakt med cykeln. Cyklisten kommer i alla fall iväg, men bussen fick vänta ut nästa gröna fas.
Möjligen ville bussföraren påvisa hur osynlig en cyklist blir för honom när cykeln står rakt under vindrutan?

Cyklister måste vara ett verkligt stressande inslag i trafiken för bussförare.

LÅ1 skrev:Cyklister måste vara ett verkligt stressande inslag i trafiken för bussförare.

I detta fallet tycker jag snarare det verkar tvärtom.

Kantorn skrev:

LÅ1 skrev:Cyklister måste vara ett verkligt stressande inslag i trafiken för bussförare.

I detta fallet tycker jag snarare det verkar tvärtom.

Nog måste det vara stressande för bussföraren att cyklister "gömmer sig" nedanför frontrutan på bussen. Och dessutom inte kommer iväg så att bussen blir (ännu mer?) försenad. Vet inte hur bra eller dålig sikt förarna har ner mot sin egen kofångare.

Ja, cyklar och bussar är ingen vidare kombination. Efter att ha cyklat i centrala Örebro från mitten av 90-talet till mitten av 00-taget så utvecklade jag en slags galen fantasi om att någon gång få tag på en bandvagn eller motsvarande och köra runt i centrum och sikta på bussar... Noll respekt för sånt som väjningsplikt

Det är otroligt märkligt att man som cyklist samtidigt upplever lastbilsförare som otroligt bra medtrafikanter. De läser trafiksituationen bättre än de flesta andra förare, och man kan "komma överens om" vilken "ovanlig lösning" som helst för att göra trafiken smidigare. Ett exempel som jag nog nämnt mer eller mindre förut är att jag kom på en huvudled där huvudleden svänger höger i en korsning, och påväg mot korsningen kom en lastbil rakt framifrån. Jag skulle cykla rakt fram, varpå lastbilen skulle väntat på mig (eftersom jag kom på huvudled). I övrigt ingen trafik alls på en lugn och lättöverskådlig plats (med god sikt långt bort). Jag gav en "svänga vänster"-signal med armen trots att det inte finns något att svänga vänster mot, och så gjorde vi ett vänstertrafikmöte och lastbilen slapp bromsa in alla sina tons vikt till stopp i onödan.


Personbilar däremot är ibland irriterande överförsiktiga. Om man cyklar i krypfart sakta på gång&cykelbana som korsar en väg så händer det ofta att bilar stannar fast jag har väjningsplikt, vilket innebär att jag måste välja på att antingen köra före bilen trots med faran att någon bil från andra hållet faktiskt tycker att det är en bra idé att alla följer trafikreglerna, eller så måste jag stanna och vinka fram bilen. Sist jag gjorde så så kom det strax efteråt en person som ledde en cykel, d.v.s. fotgängare, och då dundrar en annan bil förbi från andra hållet trots väjningsplikten för fotgängare.


Kan det vara så att just cyklister och lastbilsförare kanske är de trafikanter som har störst känsla för att "det är dumt att förlora den rörelseenergi man uppnått"? Busar har antagligen en mer eller mindre stressad tidtabell och förarna lär väl ändå inte få nån bonus för att ha sparat bränsle eller liknande, bilförare består ju av ett genomsnitt av befolkningen där det säkert förekommer rätt många som inte riktigt tänker på att det inte är en viss sträcka utan en viss mägnd gasande som kostar en viss mängd bränsleförbrukning (ungefär). Fotgängare har ju i stort sett alltid försumbar rörelseenergi.

- Som cyklist försöker jag att inte kasta mig ut framför bussar, som jag vet har lång bromssträcka, och där föraren har gott om döda vinklar i sitt synfält. Hittills har jag aldrig retat upp eller hamnat i konflikt med en enda busschaufför.

- Som busschaufför försöker jag uppmärksamma cyklister, men det är inte alltid enkelt då många av dem de swischar förbi i hög hastighet, gärna på höger sida där döda vinkeln är som störst. Men trots att man har byggt en cykelbana med total anarki mitt över Tekniska högskolan i Stockholm, (anarki = inga skyltar eller regler för vare sig bussar eller cyklar) så har jag ännu inte hamnat i konflikt med någon cyklist där. Då är det värre med Norrtäljes dubbeldäckare där föraren har extremt stor död vinkel på höger sida, vilket många cyklister tyvärr inte förstår.

Jag ska kanske tillägga att jag har aldrig på annan plats upplevt värre problem buss v.s. cykel än i Örebro, fast å andra sidan har jag inte cyklat på så många fler orter där det förekommer en del busstrafik förutom Örebro och Göteborg. I Göteborg känns det som att det fungerar smidigt, bland annat för att trafiken faktiskt är bättre separerad.