BSB101 skrev:M_M skrev:M_M skrev:Sysselsättning?
BSB101 skrev:
Även med en öppen spärrlinje måste det finnas personal som säljer biljetter, har uppsikt över stationerna, ger service etc.
Javisst, men det är en annan typ av sysselsättning.
Om facket arbetar just för spärrvakternas bästa så bör de vara motståndare till en förändring eftersom dagens spärrvakter sannolikt vill att deras stationsjobb ska vara just att sitta i en spärr och inte t.ex. gå runt bland resenärerna och agera "stationsvärd" eller liknande. En anledning god som någon till detta är att de som sökt jobbet som spärrvakter är antagligen folk som hellre jobbar som spärrvakt än "stationsvärd".
Oavsett vilket så kommer spärrvakter fortfarande behövas så länge man inte har avgiftsfri kollektivtrafik så bara för att spärrarna försvinner innebär inte att spärrvakternas jobb kommer förändras.
Jo deras jobb kommer förändras, men det är kanske inte så enkelt som en vanlig trafikant ser på saken. Jag räknar med att de flesta av er har varit med om att kunder har klagat på den tjänst eller procukt ni producerat. Med den kännedom ni har (som kunden inte har) om tjänsten/produkten kan ni säkert ge en massa förklaringar om varför sakernas tillstånd är som de är och att det inte är så enkelt som kunden menar på att förändra produkten/tjänsten.
I de flesta yrken finns det konservativa som är nöjda med hur arbetet utförs och inte vill förändra det. Sett ur en facklig synvinkel kan man inte följa dessas önskemål hur som helt, då blir man utkonkurrerad och förlorar hur som helst sitt jobb. Den svenska fackliga rörelsen är känd för att bejaka förändring för att med förändrade och förbättrade produkter och tjänster kunna behålla jobben. Det svåra är att se till att förändringarna inte sätter folk på bar backe utan ger dem en ärlig chans att förändras utan att ge upp sin själ.
Att ge sig ut på okänd mark är inte lätt, likaså förändra sig - speciellt på äldre dar. Att röra sig fritt ute bland trafikanter är inte helt riskfritt, speciellt på kvällar och helger. Man vet egentligen aldrig när någon vill ta ett steg för långt vad gäller verbalt eller fysiskt våld. Det gäller alla, både allmänhet och personal i trafiken. Det speciella med personalen är doch att alla förväntar sig at de skall kunna hjäpa till och städja allmänheten om det händer något oroväckande. Därför finns det ett större behov för pesonalen att känna trygghet. Trygghet så de kan ge den hjälp allmänheten behöver. Spärrkuren ger denna trygghet - liksom att den samtidigt ger en trygghet för allmänheten då de vet att där lltid finns någon som kan hjälpa till och stödja.
När SL för tjugo år sedan inrättade stationsvärdarna var det som en förberedelse att införa öppen spärrlinje. Förslaget (som jag har broschyrer om) innebar att det skulle finnas en stationsvärd per station under dagtid. Kvällstid skulle de gå i par och ansvara för fyra stationer. Vilken trafikanttrygghet skulle det ge? Min erfarenhet är att rörlig personal ofta inte är där de behövs utan någon annan stans. Man talar ofta om den öppna spärrlinjen i Berlin, men missar att det alltid finns fast personal på alla stationer på fasta punkter. Jag talar om tågklarerarna som har sina lokaler på stationerna, ofta i en byggnad mitt på plattformen. De står till tjänst för trafikanterna vid behov, däremot kan de inte sälja färdbevis.
Spärrexpeditör är ingen sysselsättning, det är ett arbete. Tyvärr sakanar många (inklusive SL och högre företrädare hos arbetsgivaren) insikten om vilka tjänster som spärrexpeditören skulle kunna erbjuda om man lyssnade och tog till vara de kunskaper som finns. Men så är det väl inom många serviceyrken (se bara diskussionen om hur bussförare kör).
Låt oss få färdbevis som kopplar loss spx från spärrlinjen, låt spx ta kreditkort, låt spx sälja alla färdbevis, låt spx ha tillgång till specialanpassad informationsutrustning och realtidsinformation mm (kom gärna med förslag). Så kommer vi säkert få fler nöjda trafikanter.
Sluta se facket som bakåtsträvare - sådana finns överallt, men som jag ovan nämnt så är detta inte den svenska fackföreningsrörelsens credo. Så jag undanber mig alla beskyllningar om bakåtsträveri, det finns lika mycket i politiken som bland allmänheten. Ju okunningare man är, desto större felaktiga uppfattningar. Fråga innan ni uttalar er bergsäkert om något som i er syn verkar konstigt/bakåtsträvande/bristande service eller vad det nu kan vara som fäster er negativa uppmärksamhet.
Frågor ger svar. Svar ger kunskap. Kunskap ger insikt. Insikt ger möjlighet till förändring och förbättring.
Slutligen en av mitt partis (folkpartiet) tyngre politiker har efter att först ha varit borgarråd och beslutat om upphandlingar, sedan som förvaltningschef verkställt upphandlingar och slutligen som chef hos utförare lagt anbud och utfört anbuden funnit att: offentlig upphandling är konserverande. Skrivningarna i kontraktet hämmar produktutveckling. Om en utförare skulle komma överens om att förändra produkten/tjänsten så skulle de förlorande anbudgivarna överkalaga och kräva skadestånd då de skulle kunna hävda att under dess förändrade förhållande så skulle de kunnat erbjuda ett lägre bud. Detta är specifikt för offentlig upphandling. Man kan skriva in förändringar i ett kontrakt, men då är det de specifika förändringarna som gäller, inga andra.